Kategori: Hundträning

Publicerad den av — 1 kommentar

Projekt Struktur och System

Det är både svårt och spännande att vara med om utvecklingen av Specialsöksprovets regler och anvisningar.

Vi har tävlat flera inofficiella tävlingar där vi fått feedback på söken. Den har jag tagit med mig och tränat vidare på. Det har gett mig en del idéer, men vissa saker har jag missförstått eller så har regelverket bara ändrats så ett annat sätt att tänka passar bättre.

En sådan sak är finsök vs. scanning. I alla klass 1 tävlingar så har vi inte haft tid att ta oss runt området inom maxtiden. Det har lett till att jag jobbat med att scanna vissa områden när jag står och påvisar längre ifrån starten och sedan finsöka områden där vi startar närmare. Detta har fungerat ganska bra, men efter diskuterande med Maria Gabrielsson så insåg jag att det inte kommer räcka för dom högre klasserna. Då har vi gott om tid och behöver mycket mer noggrant sök.

Jag fick tipset av Maria (MG Hund) om att göra övningen ”flera små kongbitar på litet område” men att förbereda flera av dessa för att kunna fortsätta söka när hon hittat X-antal gömmor. 

Att jag inte tänkt på detta förut! Det är smart på så många sätt:

  • Kontrollerade starter
  • Hög nosfrekvens
  • Söka framför – fortsätta framför utan påvis
  • Hög chans för hunden att få träff = mindre frustration
  • Förflytta sig mellan områden
  • Enkelt att använda variabla belöningar
  • ”Släcka ut” markeringar på gamla gömmor (eller kontrollera att det funkar) eftersom jag tar bort varje bit hon markerat för att sedan söka igen och hitta en till gömma. Det gäller att inte fastna där en kong varit, men inte finns längre.

Så nu kör vi ett litet projekt med detta och ser om vi kan förbättra noggrannheten, uthålligheten samt minska frustrationen.

Vi pratade lite om belöningar och där är Maria väldigt inne på ordentlig lek och att öka jakten. Det höjer aktivitetsnivån och därmed också viljan att söka under längre tid. Detta håller jag helt med om, men jag har även lite andra tankar.

Personligen gillar jag att anpassa belöningarna efter vad jag tränar. Karma är väldigt högtempad och bara lekbelöningar kan göra att hon ”flippar” då aktivitetsnivån höjs lite för mycket och koncentrationen minskar. Detta kan leda till slarv och frustration. Detta kan förstås ändras med tiden då vi tränat mer på högre intensitet i söket, men jag har under hela vår träningstid upplevt att vi behöver godis för att balansera och få ner henne i koncentration. Jag använder också godis när vi lär in nya delar där hon behöver tänka själv eller koncentrera sig. Jag upplever att hon kan tänka och förstå vad jag vill på ett bättre sätt. Jag kan även anpassa belöningen under passet eftersom vi alltid har olika förutsättningar och humör. Har hon till exempel väntat länge med förväntan på att söka så har skruven redan börjat lossna och behöver sättas lite på plats igen. Det verkar bäst göras med godis för hennes del.

Jag vill alltid prova de idéer andra ger mig för att se om jag kanske få med mig fler fördelar än nackdelar (jag tror inte på rätt och fel). Såklart provade jag att leka länge och inte blanda in godis. Det funkade bra hemma där hon har mer erfarenhet, men när jag gjorde övningen på ny plats så lossnade skruven lite och jag bestämde mig för att övergå till att använda godis igen. I den övningen tränar jag inte riktigt uthållighet utan något jag vill att hon verkligen ska förstå. Då fick jag bättre resultat med godis när hon kunde tänka lite mer. Däremot avslutade jag med ordentlig lek lite utanför området.

Jag kommer framöver dela med mig av min plan för detta projekt samt filmer på träningspass med utvärdering.

På så sätt kan ni få se mer av hur jag tänker kring vår egen träning.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Syn och luktsinne – några reflektioner

Jag är en sån där person som är extremt intresserad av saker och spenderar mycket tid att reflektera över det jag lär mig och hur det kanske kan hänga samman. Det vi vet och det jag tänker. Ingenting går ju egentligen att bevisa på riktigt, men med jämförelser och utbildning så kan jag få en bättre idé om hur saker kanske fungerar.

På senaste tiden har jag funderat sjukt mycket på det här med främsta sinnena. Hur är det egentligen att inte ha synen som främsta sinne? Hur lyckas dom sortera bland all information? Hur känns det?

Jag började då fundera på vårt eget främsta sinne, synen. Hundar känner ju sjukt många lukter, men vi ses sjukt många färger och detaljer. Det måste ju gå att jämföra på något sätt.

Fokus

Vi kan välja att bara ”Scanna”, då ser vi vad allting är på ett ungefär, men inga detaljer. Sen väljer vi att zooma in på något, då kommer detaljerna fram, men ofta blir det mer suddigt runt om.

Vi får ju konstant input genom ögonen i hela synfältet. Vi rör på huvudet så kan vi också scanna runt större områden. Jag tänkte ofta på mig själv när jag är ute i skogen. Nu är det ju svampsäsong och många är pepp på kantareller. Jag har kompisar som inte missar en enda när vi är ute och går, hur små dom än är. Men jag är inte så fan av svamp, det kan vara kul att plocka för det är kul att hitta, men det är ingenting jag letar efter hela tiden. Min motivation är ganska låg, om jag inte bestämmer mig för att söka efter det, då blir det lättare, men dock inte i närheten av dom som älskar svamp.

När jag däremot är ute på våren och sommaren, så scannar jag runt hela tiden och upptäcker minsta lilla ställe där det kan finnas smultron. Jag älskar smultron! Jag ser först kontexten, skulle det kunna finnas smultron? Är det fel miljö orkar jag inte ens söka, jag kanske letar efter annat. Men när jag strosar och kommer till en miljö där dom kan finnas, då sätter jag på smultronsynen, scannar runt om och letar, fast utan att anstränga sig. När jag däremot ser något som skulle kunna vara ett smultron så blir jag pepp och zoomar genast in på dom. Det är nu jag börjar finsöka, undersöka, är det verkligen ett smultron? Är det moget? Ser det extra gott ut? Jag letar efter allt. Dessutom ökar min motivation till att leta vidare, för jag har ju hittat ett, det måste betyda att det kan finnas flera.

Motivation

Ser ni hundarna?

Motivationen ökar eftersom det är spännande med letandet i sig. Det är inte så ofta man hittar smultron, och när man hittar dom så är det i kluster och dom är snart uppätna. Om jag däremot tänker mig att jag var på en smultronodling där det fanns smultron precis överallt, då behöver jag inte leta, och jag kommer säkerligen bli mätt på smultron. Själva letandet blir inte så roligt längre.

När jag hittar mina smultron är det ju inte alls säkert att smultronet är moget, då söker jag ju vidare med motivation att hitta några mogna. Att jag hittar några omogna smultron gör ju inte att jag ger upp, eller? Det kanske beror på hur hög motivationen är för att hitta förstås. Ibland hittar man inga alls, och det gör inte heller att jag slutar söka efter smultron för evigt. I miljöer som jag däremot aldrig har hittat några, så söker jag ju inte efter dom.

Det här är ju nåt som jag, och många andra, har svårt för i söket. Att inte göra det för lätt, och att inte få belöning varje gång. Jag har ju sett hur resultatet blir av att belöna för ofta, eller till och med varje gömma. När Karma var dålig med bukspottskörtel inflammation och bara fick äta sitt light foder, då fick jag dåligt samvete för att belöningsvärdet var så lågt. Jag valde att inte träna kedjor med flera gömmor, det vill säga oregelbundna belöningar. Under 6 månader var hon dessutom skadad i ligamenten och ingen lek gjorde att jag inte vågade kedja mer än 3-4 gömmor i taget, och det ganska sällan.

Vad hände? Jo, när jag kom på tävling så blev hon jättestressad och frustrerad efter dom här 3-4 gömmorna när hon inte fick belöning. Hur skulle du känna dig om du väntade dig att lönen kommer in på kontot den 25:e, men inte får den, jämt emot om du skulle spela på Lotto och inte vinna? Du vet att när du spelar på Lotto så vinner du inte varje gång, och du blir kanske lite besviken att du inte vinner, men det är ju en del av spelet, det är ju det som gör att du blir sjukt glad när det väl händer! Vem har inte blivit glad för att man vinner typ 75 spänn på Triss, för det är så sjukt svårt att vinna?

Varför får jag då ”dåligt samvete” för att jag inte belönar varje gång när vi tränar? Kanske är det för att jag har belönat varje gång under så lång tid, att jag känner att hunden blir frustrerad och osäker? Men det gäller ju att ha en plan för hur vi övergår från kontinuerlig lön till varierad lön. När jag tänker så, då undrar jag ju själv hur jag skulle känna mig. När lönen inte kommer in på kontot den 25:e första gången så skulle jag såklart bli besviken, men om det då några dagar senare kom en ännu större lön på kontot, skulle jag inte bli lite glad igen då?

Om jag gradvis vänjer mig vid det nya sättet att tänka, och får riktigt bra lön när jag väl får den, samt att jag tycker arbetet i själv är roligt. Jag letar mina smultron och gillar också själva letandet, för det är ju en spänning också. Att använda nosen och leta för en hund har visat sig vara självbelönande, så kul arbete, oförutsägbara och riktigt värdefulla belöningar måste ju vara lösningen!

Dags att träna oförutsägbara belöningar på fler än 4 gömmor à 5 minuters sök!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Att visa sina svaga sidor

Jag utbildar mig konstant inom hund och har gjort det sedan jag gick i högstadiet. Ju mer jag lär mig desto mer märker jag att vi inte vet nästan någonting om hur det egentligen är. Vi har att göra med en annan art som har andra sinnen och sätt att kommunicera på. Det är såklart svårt att göra oss förstådda. Allting vi kallar hundträning är ju egentligen dialog och en lärandeprocess. Vi behöver vara uppmärksamma på vad hunden verkar förstå, analysera det som går fel, vad som händer och vad vi gjort för att det ska bli så. Det svåra är sedan att försöka hitta en lösning och lyckas förklara på ett sätt som just ens egen hund förstår.

Jag anser att det aldrig finns bara en väg att gå. Det finns inga rätt eller fel. Alla hundar och människor är olika. Alla har olika relationer och sätt att kommunicera. Enda sättet vi kan komma in på rätt väg är att prova oss fram, och ibland är det som att famla i mörkret. Ljuset i mörkret kan vara en bra vän med nya idéer eller kanske en video med nya tips att prova.

För att kunna utvecklas behöver vi visa våra svaga sidor, de situationer där det gått fel i vår kommunikation. Det är något som är riktigt jobbigt, för vi vill ju alla vara bra på det vi gör, helst perfekta. Oavsett om vi är en fantastisk hundförare med massor av erfarenhet så kommer dessa stunder då hunden förstått något helt annat än det vi försökt lära ut. Eller kanske tappar intresset att samarbeta när det blir för mycket frustration. Jag har själv råkat ut för konsekvenserna av stor besvikelse i träningen. Jag tänker alltid att problemet är mig själv och det är jag som är dålig. Problemet är att hunden inte förstår det, utan tror frustrationen är utlöst av något den gjort. Hundar kan lukta sig till känslor, det har testats (Läs mer om det) och det är något vi underskattar i vår träning. Att styra sina känslor är en konst som vi måste träna på. Steg ett är att bli medveten. Hur känner du egentligen i situationen där det uppstår problem?

För mig är det viktigt att förmedla att det inte bara handlar om sättet vi tränar på, men också på vad vi har för relation till vår hund. Jag anser att jag inte kan föra det tänket vidare om jag inte själv vågar ta tag i mina känslor och analysera mina svaga sidor för att bli bättre. Som instruktör lider jag av konstant prestationsångest. Inte bara för att jag vill göra ett bra jobb, men också för att jag känner att jag måste visa att jag kan. Det är inte lätt att stå ut i massan av instruktörer inom mitt område. Men trots det har jag valt att posta videor där det inte går som jag har tänkt. Där det har dykt upp problem som jag behöver lösa. Det är något vi inte ofta ser, vilket gör att vi tror alla andra klarar allt utan att göra fel. Det är omöjligt.

I Specialsöket är det fruktansvärt mycket som ska stämma. Det tar aldrig slut på saker att träna. Om du följer mig på sociala medier (Facebook / Instagram) vet du att varje tävling eller blindsök jag gör så upptäcker jag nya saker som inte blivit riktigt rätt. Istället för att gömma dom så hoppas jag att någon ska lära sig av dom lika mycket som jag gör. Att vi alla tillsammans kan hitta lösningar och aldrig sluta lära oss.

Jag måste hantera min prestationsångest när den dyker upp, för det gör den. Tänka på att ingen är perfekt, att vi alla lär oss hela tiden. Att mina svagheter kanske kan hjälpa någon annan. Om inte med problemlösning så iallafall med känslan att det är okej att få problem.

Idag är en sån dag då jag önskade att jag bara postade bra saker, för då skulle jag verka perfekt som hundtränare och instruktör. Kanske det är så jag behöver göra för att få fler att gå mina kurser. Men då skulle jag svika mig själv. Mitt mål är att få människor och hundar att må bättre tillsammans och ha roligt på träning och tävlingar. Ingen som tror andra är perfekta kan känna att de duger som de är. Så jag börjar med mig själv.

Den bästa känslan är ändå när vi löst ett problem, eller när vi fått någon annan att känna sig bra, trots sina svagheter. Det finns alltid bra saker att lyfta fram och problem att lösa. Jag önskar vi kan göra det tillsammans och känna oss nöjda med att vi inte är felfria.

Känslan av att få någon att känna sig bra och kunna lösa ett problem, är värt all prestationsångest i världen. Kanske kan jag inspirera någon att våga visa sina brister och sedan få uppleva känslan av att övervinna dom. Sen får vi faktiskt skryta om resultatet, det är vi värda!

Visar jag på för nära gömmorna? Kan det bli problem? Det får tiden utvisa. Tycker det är fantastiskt hur bra hon jobbar i 35 graders värme. Karma ger alltid allt, och blir det fel så är det bara för att vi inte förstår varandra. Det är okej!
Publicerad den av — 2 kommentarer

Vittring och tidsperspektiv

Något som jag tycker är fantastiskt spännande är att hundar kan känna ett tidsperspektiv på alla dofter. Dom kan känna att ”här har det varit något för si och så länge sen” eller ”här är något just nu”. Det är ju något som vi inte alls är lika bra på, vi kan så klart med hjälp av ögonen hitta tecken på att någon varit där, med synliga spår och så vidare. Men det är långt så avancerat som hundens tidsuppfattning när det gäller vittring.

Allting som kommer i kontakt med syre börjar brytas ner. Det kan vi se på att järn rostar till exempel. Detsamma gäller för dofter, eftersom det också bara är molekyler, men molekyler vi inte kan se, utan bara lukta oss till. Är något fortfarande kvar på platsen (sök) så avger det hela tiden nya doftmolekyler, medan om något varit där tidigare så bryts lukten ner mer och mer tills den helt försvinner (spår). Vi vet ju att hundar kan ta imponerande gamla spår. Tänk vilken liten doftbild som måste finnas efter en vecka eller en månad? Det går inte att föreställa sig.

Visste ni att hunden kan riktningsbestämma ett spår på bara 5 steg? (Källa: SWDI) Det betyder alltså att den kan känna tidsskillnad på bara några sekunder. Det är klart att för överlevnadens skull så är det ju viktigt att kunna veta i vilken riktning middagen har gått, annars svälter man. Jag förstår varför hunden samarbetat med hunden så pass länge som det nu uppdagats. Vi kompletterar varandra väldigt bra med våra olika sinnen.

Det här med tidsperspektiv är något som jag inte reflekterade så mycket över när det gäller söket, förrän jag gick kursen på ”School of Canine Science”. Det är något som vi alla som spårat med våra hundar är medvetna om, vi använder ju ”liggtid” där vi medvetet låter spåret få åldras i en viss tid. Då kan vi också träna in mellan vilket spann vi vill att hunden ska ta spåren. Men varför har jag inte tänkt så mycket på detta när det gäller söket? Jo, för jag trodde det handlade om koncentration, det vill säga att biten ju är kvar, så då har den en större koncentration av doftmolekyler, och det stämmer ju också såklart. När jag började tänka på hur man kan träna hunden att bara markera där det faktiskt finns kong, inte där det är spår av kong, så känner jag att jag fick en mycket säkrare hund.

Det som var intressant med detta var ju att jag inte tränat på detta sätt tidigare, det vill säga, inte lärt in något tidsperspektiv (trodde jag). Men när jag sedan började med på att bara markera bitar som är på plats, så märkte jag att hon markerade doftspår upp till några minuter gamla. Så jag hade visst lärt in ett tidsperspektiv, bara utan att vara medveten om det. Jag har nu tränat om det så att hon inte ska markera annat än helt färsk vittring (dvs, kongbiten själv). Problemet för Karma är att hon, när hon blir frustrerad, kan återgå till att markera ”gamla gömmor”. Men det blir ju också en hjälp att se när hon inte förstår vad jag vill. Allt har för- och nackdelar.

Hur länge tar det att gå 5 steg? På så lång tid kan hunden känna skillnad på doften, så det är också vad jag accepterar under träningen. Nackdelen med denna träning är dock att väldigt liten doftbild (mikrobitar) verkar ha väldigt lika lukt och därför blir det möjligtvis svårare att känna skillnad på mikrobitar och ingen kong alls. Iallafall när vi tar bort en bit och sedan kör igen inom 1 minut (så som övningen ser ut för inlärning av detta). En fördel med detta sätt är också att det blir lätt att träna fler pass på samma ställe, och man behöver inte vara riktigt lika noga med om man råkar ta med en kong nånstans. Dock gäller det att vara försiktig om du jobbar inför tjänst, för detta kan som sagt ha lite negativa effekter på extremt små mängder ämne, så hör med din utbildare om det kan påverka ert arbete negativt. Inför tävling är det dock inga problem alls!

Detta är något jag nu mer lär ut på mina kurser, och det är en väldigt rolig övning som verkligen visar hur fantastisk hunden är!

Sen kan vi prata om tidsperspektiv ur en annan synvinkel också. När vi jobbar med Kong i Specialsöket så försöker vi skapa en så ren doftbild som är möjligt, men som ni förstår så blir den aldrig riktigt ren så länge vi har varit i närheten av den. Om vi väntar under en längre tid (kanske en månad) innan vi söker igenom det tänkta området, så kommer du märka om hunden verkligen förstår vilken doftbild den söker efter. Som vi oftast tränar tror jag dom förstår: Människas lukt + Konglukt är det vi letar efter. När jag provade att söka på väldigt gamla gömmor så upptäckte jag att Karma blev osäker, så då började jag om och markera hittandet av ämnet, utan markering till att börja med. Nu har hon också den doftbilden i hjärnan. Det här var spännande på en tävling som jag var på där Karma hittade en bit som legat i kanske 1 år (när det gäller anordningen av banan är det lätt hänt att man missar en liten Kongbit som varit där så länge, men jag råkade i detta fall se biten när hon markerade).

Här nedanför finns en film på vår träning nyligen. Det är en hel del saker jag upptäckt att jag glömt träna på! Denna video har ingenting bortklippt, utan jag har bara lagt ett förtydligande över var gömmorna ligger.

Planering:

Vad ska jag träna på?

  • Att träna på att hitta i behållare utan att försöka gräva sig fram till källan.
  • Att träna på att markera där doften sprids ut genom tex. springor
  • Träna på ”fortsätt jobba”.
  • Att träna på tidsperspektiv genom att göra två sök efter varann där jag byter plats på gömmorna.

Hur ska jag göra detta?

  • Klicka snabbt vid minsta markering, och om jag märker svårigheter klickar jag direkt hon är i närheten av området där doftbilden är som störst (Jag kan ju inte veta, men jag gissar att det kommer ut mer molekyler i springor och håligheter).
  • Säga ”fortsätt” när hon markerat en gömma, och även om hon återgår till en gömma hon redan tagit. Om det blir för svårt så säger jag ”fortsätt” och visar på någon annanstans (dock utan avbrott för omstart).

Utvärdering:

Pass 1

  • Ser att jag kanske för ofta visar på där det finns gömmor efter ”fortsätt-hjälpen”, kan det påverka?
  • Jag måste träna på att ha leksaker i lådor eller andra ställen. Hon vill fiska upp en fleecefläta. Jag kollar dock alltid så det inte finns någon kongbit där hon visar (detta var ju dock ingen markering, men ändå). Har ju hänt att jag glömt en nånstans.

Pass 2

  • Valde lägga en i golvet så hon inte ska lära sig att bara söka av behållarna
  • Hon markerar en gammal gömma. Skulle jag kanske ignorerat som jag gör när jag tränar ”tidsperspektiv”? Kändes oavsett inte helt rätt hur jag reagerade där.
  • På plåtskåpet hade jag bestämt att klicka ganska snabbt eftersom det kändes som en ganska tät öppning och hon hade problem med det i förra passet. Jag tänkte den nog kunde va svår.
  • Hon klarar inte att hitta och markera i en skokartong (what?). Så där måste jag ha slarvat med träningen. Dags att ta tag i det nu då.
  • Valde att kalla in istället för att ”tvinga” henne att hitta eller hjälpa henne. Då tänkte jag att jag undviker frustration och felbeteenden som krafs och förstörelse.

Som ni ser på videon så finns det massa saker att jobba med! Jag skäms inte för att det inte alltid går som jag har tänkt, utan jag upptäcker nya saker som jag behöver träna på (och i specialsök är det ju alltid något!!).

Att filma, diskutera, utvärdera och planera nästa pass är viktigt när vi tränar hund, oavsett hur vi gör det.

Det enda vi kan skylla på när något går fel är ”Jag har tränat för lite på detta”!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Specialsök – Delar och helhet

När jag jobbar med specialsök så tänker jag på det som vilken inlärning som helst. 

Jag delar upp allting i delar som jag sedan sätter ihop i kedjor för att kunna vara mer oförutsägbar i mina belöningar. Det är ju också väldigt bra för att kunna plocka ut vissa delar och bättra på dom utan att behöva tumma på dom andra.

De delar som jag har valt är:

  • Start

– Fokus och koncentration

– Tecken i luften: Scanna

– Tecken nära: Finsök

  • Sök

– Självständighet

– Nosfrekvens

– Intensitet och känsla

– Scanna

– Finsök

– ”Kom” = Kom till mig – låg belöningsfrekvens, ofta belöning utanför området

– ”Häråt” = Sök mer åt mitt håll, där jag vill röra mig mot området jag vill ska sökas men utan tecken. Detta vill jag använda när hon fastnar i ett område. 

  • System

– Söka medsols

– Söka av uppdelat område, en del i taget

  • Hitta

– Navigera till och genom doftbilden

  • Lokalisera

– Upprepad lokalisering: Kontrollera

– Lokalisera så nära källan som möjligt

– Lokalisera största möjliga doftbild vid oåtkomliga gömmor

  • Markera

– Fokus på gömman med stabilitet och förväntan

– Högre och oåtkomliga gömmor: Fokus – Sitt

  • Fortsätt

– Ifall återgång till redan hittad gömma: ”Fortsätt” 

  • Belöningssystem

– Inlärning av beteende: Belöningsvärde passande uppgiften

– Belöning vid källan

– Belöning hos mig

– Extern belöning

– Oförutsägbara belöningar

Jag och Karma har haft lite problem med att kedja ihop gömmor sedan hon varit skadad och belöningarna då blivit förutsägbara. 

Jag har hela tiden jobbat efter att ”Tack” betyder ”Bryt markering- kom till mig” sedan belöning ibland. Men när jag inte kunnat leka så ville jag inte kedja så mycket eftersom belöningen inte hade passande värde för uppgiften. Det har gjort att jag belönat markeringarna en i taget under en längre tid.

Nu när jag börjat kedja igen så har jag fått fram en ganska stor frustration där Karma blir förvirrad och osäker. Efter några gömmor släpper hon markeringarna eller kommer inte ut i markering alls. 

Jag har då börjat att kedja ihop 2 gömmor i taget (med belöning ibland, så oförutsägbart som jag kan) och har kommit upp till 3 innan hon blir frustrerad.

Här om dagen kom jag på idén att istället köra med något helt nytt i denna situation: Externbelöning. 

Jag hoppas resultatet ska bli en ”ny kedja” med fokus på externbelöningen som jag nu får chansen att vara mer oförutsägbar med. Det gör att ”Tack” borde få mindre förväntan på hög belöningsfrekvens utan istället bli en del av kedjan. 

Första passet kan ni se här nedan. Vi får se hur det utvecklas! 

(ps. Håll ut i början eller spola fram. Filmen är inte redigerad och jag måste slå av och på kameran själv)

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Träna rätt eller fel?

Ofta när jag håller kurs så säger någon av deltagarna ”Jag tror jag har tränat fel.” eller ”Jag har inte velat träna för jag är rädd att jag gör fel”. Det känns faktiskt lite tråkigt att höra, att mina kursare har dåligt självförtroende i sin förmåga att träna hund.

Jag anser att det inte finns rätt och fel, utan fördelar och nackdelar. Allting vi gör med hunden får såklart konsekvenser. Det kan vara konsekvenser på relationen eller inlärningen av moment. Alla gör fel, alla är olika individer och förstår saker på olika sätt. Dyker problem upp, och det kommer dom att göra, så finns det alltid en lösning. Det handlar bara om att tänka om! 

”Felsignal” – Nu är du ute och cyklar

Något som är omdiskuterat i hundvärlden är om vi ska använda ”felsignal” eller inte. Vissa anser att det ger för mycket negativ feedback när det blir fel gång på gång på gång. Att bara få veta när det blir fel är ju ingen skön känsla, det vet vi ju själva. Alla har nog varit med om detta nån gång i livet. Negativa känslor fastnar ju lätt mycket mer än de positiva. Det kan krävas en hel del att väga upp och få tillbaka självförtroendet. 

Men en felsignal för mig är ett neutralt ord som används för att visa att hunden är inne på fel spår. Det ska inte vara något som får hunden att känna sig frustrerad eller dålig, i så fall är det fel strategi. Det ska bara vara information till hunden så hunden ska slippa ta alla sidospår för att bara upptäcka att det inte leder till belöning. För mig blir det alltså en liten genväg på beteendekartan. 

80% regeln

Det är kanske inte alltid lätt att använda detta för det är viktigt att det inte blir fel gång på gång på gång. Hunden ska inte känna sig frustrerad över att inte förstå vad vi vill. Då behöver vi förklara på ett enklare sätt. Det är ju inte så lätt att börja räkna med ekvationer om en inte lärt sig addition eller subtraktion. 

Därför är det viktigt att hålla på 80% regeln, när hunden inte klarar något flera gånger i rad så får en fundera på hur övningen kan delas upp i än lättare delar. Det är oftast den lilla knuffen i rätt riktning som för träningen vidare. Detta är extra viktigt om du väljer att använda något ord som förklarar att de är ute på fel bana. 80% regeln finns där av en anledning, och det är för att ge hunden en bra känsla och trygghet i inlärningen. 

Mina egna tankar

Som jag nämnt tidigare har hundens känsloliv visat sig vara mycket närmare människans än vi trott tidigare. Så jag har ganska ofta svårt att låta bli att jämföra med mig själv. Då försöker jag såklart se det utifrån hundens perspektiv mot bakgrund av vad vi vet om dens språk och personlighet. 

När det gäller negativ feedback så skulle jag gärna vilja att människor berättar för mig när jag är helt fel ute. Jag kan ha lite svårt i sociala situationer, att veta vad som förväntas och vad som är konstigt. Under nästan hela mitt liv har jag varit omedveten om detta. Jag har bara varit inne i min egen värld. Men tillslut hamnade jag i konflikter som jag inte förstod och då började det bli tydligt att det måste varit något jag sagt eller gjort. Men vad?

Jag hade gärna velat få reda på detta på ett konstruktivt sätt, och sedan förklarat för mig hur jag borde agera istället. På så sätt kan jag ändra mitt sätt att vara och känna mig stolt över att ha klarat av situationen. Jag kan sen agera mer passande nästa gång och då undvika att bli missförstådd. 

Hundträning är fantastiskt för att lära sig en tyst kommunikation och att faktiskt kunna förklara något på ett vis som ger trygghet. Det förändrar ens eget sätt att tänka och skapar en kreativitet i träningen. 

Tänk igenom din träning innan du börjar så du är säker på vad du vill och kanske även hur du skulle kunna göra det lättare ifall hunden inte förstår. Vi jobbar ju tillsammans med en annan art och det är en konst att kunna kommunicera så att alla förstår. 

Hoppas ni inte känner er dåliga eller fel. Det är inte fel, det är bara en svacka i kommunikationen. Det finns alltid sätt att återställa balansen. Att faktiskt träna är viktigare än att det alltid blir rätt.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Strategier och att byta strategi

Det finns 1000-sätt att träna hund.

De som tränar hundar inför tjänst utgår alltid från någon form av stegringsplan där varje övning är tydligt utmarkerad med antal försök och test för att öka till nästa steg. Planen är samma för alla och en mycket effektiv modell när man arbetar med hundar. Att vara så strukturerad gör att det blir mindre problem på vägen, men är det verkligen kul att träna om vi hela tiden är rädda för att göra fel? När en tränar med stegringsplan är det viktigt att vara strukturerad och metodisk och det är inte alltid vi hobbyhundtränare lever i exakt samma verklighet med samma tid och förutsättningar. 

Olika människor med olika hundar 

Tjänstehundar är noga utvalda och framavlade för olika egenskaper som passar just det dom ska arbeta med. Vi tränar våra familjemedlemmar, och våra hundar är utvalda efter andra kriterier. Dom ska framförallt passa in i våra liv och prestationer på tävling kommer i andra hand. Våra hundar kanske inte har samma intresse för belöningarna, kanske är dom osäkra eller har svårare att förstå oss. Det kanske är vår första hund eller så är vi i början av vår resa inom hundträningsvärlden. Det kommer dyka upp problem och det är okej att göra misstag! 

Misstagen kanske leder till några beteenden vi inte hade med i vår målbild när vi började. Hunden har helt enkelt missförstått vad vi ville. Det är inte hela världen, du behöver inte känna dig fel, utan vi behöver fundera och byta strategi. 

Det enklaste sättet att förklara vad jag menar är genom att visa hur jag själv tänkt.

Fritt följ: ett exempel

Jag har tränat mycket att följa en godis och vara noga med belöningsplaceringen. Jag vill att hunden ska få ett stort intresse för den punkt som gör att hen hamnar i rätt position. Detta är något jag hjärntvättar. Problemet som uppstår är att handen då blir intressant. Hur ska jag få bort det? 

Jag väljer att göra omvänt lockande på utsidan, men fortfarande belöna på samma punkt. Det kan leda till att hunden blir lite svajig i positionen eftersom den koncentrerar sig så mycket på att inte ta godiset. Kanske jag blir onaturlig i mitt framförande? Hur kan jag lösa det?

Jag kan träna mig på att röra handen naturligt på utsidan om hundens huvud utan att den tappar kontakt. Det gör jag i utgångsposition till att börja med så jag inte förstärker den svajande positionen.

Sedan är det dags att ta bort omvänt lockande handen, det är lätt att fastna i den hjälpen. När jag inte längre har godis med omvänt lockande så kan hunden igen koncentrera sig mer på positionen men har förhoppningsvis fått bort intresset för handen. Så kommer jag vidare. 

Men helt plötsligt så har du kanske en hund som är supertaggad och hamnar för långt fram. Ja, då kanske det är dags att ändra belöningspositionen genom att tillexempel låta hunden gå bakom ryggen och ta belöningen från höger hand. 

Det gäller hela tiden att utvärdera de små detaljerna och tänka ut hur det är möjligt att rätta till det hela. Absolut, beteendet kanske kommer upprepas i senare skede ifall det har gått lång tid innan det upptäcktes. Men det är också okej. Vi behöver inte vara perfekta hela tiden. 

Jag har en rad strategier som jag funderar över, vad kan det dyka upp för negativa konsekvenser av det valda sättet att träna. Kan jag ha någon plan redan i förväg för att rätta till dessa om de eventuellt dyker upp? Det är mycket viktigt att faktiskt tänka igenom och utvärdera sin träning. På så sätt fastnar du inte i något som kan leda till problem. 

Filma gärna och titta på om det är något du gör med kroppen, eller om du kan se hur hunden agerar på dina metoder. Filmerna är inte till för andra att titta på, utan för dig själv att komma vidare i träningen.

Det finns inga rätt och fel, det finns för- och nackdelar. Alla saker i denna värld har minst två sidor och massa gråskala där emellan. 

Lycka till med träningen! 

 
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Markeringar – Förväntan

Tävlingssök

När vi tränar inför tävling har vi inte samma krav på perfektion direkt som i skarpa lägen. Inom professionella specialsöksyrket arbetas det alltid efter en fast stegringsplan som är allmän beprövad och har visat på goda resultat. 

Men det finns en fördel att träna inför tävling, och det är chansen att vara kreativ! Tävling kommer inte rädda någons liv eller ta fast tjuvar, det är bara för att utvärdera dig och din hund och er träning tillsammans. Det gör att vi kan prova nya saker och utvärdera för att föra sporten framåt. Detta kan i sin tur leda till att nya metoder och verktyg för ännu bättre sök i framtiden. Vi har en spännande resa framför oss med SBKs nya sport! 

Nu till vad artikeln egentligen ska handla om; Markeringar

 

Förväntanslycka

När vi tränar hund så får vi ofta dåligt samvete när vi inte delar ut belöningen inom en viss tid. ”Men hon gjorde det ju så bra! Jag vill inte att hon ger upp!”. Men vet ni, det är faktiskt inte själva belöningen som ger den bästa känslan hos hunden, utan det är förväntan på belöning. 

Studier på apor har visat att Dopaminhalten, den som styr vår välmåendekänsla, ökar kraftigt efter startsignalen då förväntan börjar och genom arbetet för att sedan sjunka efter en viss period. Boosten avstannar sedan efter belöningen. 

En sak som däremot är väldigt viktigt att tänka på är att förutsägbara belöningar minskar tillfredställelsen och dessutom kan ha motsatt effekt om den uteblir. 

Det betyder alltså att om hunden förväntar sig att få en belöning, men inte får den, så är det sämre för träningen än att den förväntar sig belöning men får arbeta lite extra för den. Om du är förutsägbar i dina belöningar kommer du främst märka på tävlingar när hunden blir mer och mer osäker eller uttråkad. Tänk dig själv att vänta på en lön den 25:e och så får du den inte. Det är ju helt klart inte lika bra som att förvänta sig vinna på Lotto. 

I specialsöket jobbar vi mycket med förväntanslycka i markeringarna, för det är det enklaste sättet att vara oförutsägbar. Vi behöver såklart belöna sök och tomsök, men det kan vara svårt att veta exakt vad vi belönar då. När hunden lärt sig en stadig markering så blir förväntan högre och högre eftersom dom inte vet när dom får belöning. Vi kan dessutom använda ”släpp markerings-signalen” och söka vidare för att få belöning senare. Hos aporna visade det sig att dopaminet var som högst när de fick belöning till 50%. 

Som ni ser på bilden här ovan så är det precis efter startsignalen (då förväntan börjar) som dopaminet är som högst. Det märker vi ju när spårhundarna vet att det är dags för jobb och sitter skakiga i bilen för dom är så peppa. 

Summa summarum så kan vi använda förväntan på markering och bra belöning för att öka intensitet och intresse för söket i sig. I specialsök har vi ju två möjligheter att skapa förväntan, både inför söket i sig, men sedan också inför markeringarna, för har det också visat sig att själva nosarbetet i sig också ger en lyckokänsla hos hundar. 

Inte så konstigt att det är den bästa aktiveringen! 

Källa: School of Canine Science

Karmas markering

Jag har från början jobbat en hel del efter SWDIs system, då jag både är intresserad av deras tekniker, men också var de vägledande inom min instruktörsutbildning. Jag tycker markeringarna är fantastiskt snygga. Men sen kunde jag inte låta bli att belöna Karmas dansande, för det visar på så himla fin förväntan! Så i slutändan blev det en pekande markering som är ganska aktiv. Det är inte riktigt en passiv markering, utan en markering med stor förväntan och glädje. Men den är mycket tydlig och hon har chansen att kontrollera gömman flera gånger. På höga gömmor har hon ganska automatiskt sittmarkering med fokus, men stå på bakbenen är också okej och inom mina kriterier. Däremot är det inte okej att skrapa, äta eller göra annan åverkan på gömman. Men i slutändan är det viktigaste att de kan kommunicera precis vad gömman finns. 

Källor:

Lars Fält om förväntanslycka: Klicka för att läsa mer. 

Psychology Today om förväntanslycka: Klicka för att läsa mer.

Här nedan kan ni titta på en film på vår markeringsträning. Denna miljö var svår för Karma vilket ledde till lite avbrott. Nu försöker jag träna på detta ställe så mycket som möjligt tills hon blir trygg i den miljön. Sedan kan jag flytta det vidare till andra liknande miljöer. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Markeringar – beteende och kontroll

Det finns många typer av markeringar i Specialsök, och massor av sätt att lära in dessa. Men det finns några saker som kan vara värt att tänka på.

Jag anser, som med all hundträning, att det inte finns några rätt och fel, men snarare för- och nackdelar. I specialsök ska hunden identifiera olika ämnen och det påverkar såklart de bra och dåliga sidorna. 

Typ av markering

Internationellt är sittmarkering med fokus det vanligaste sättet att markera inom Specialsök. I vissa instanser till och med den enda godkända markeringen. Det är en stabil och tydlig markering. Men så kom jag in på en ganska nyligen publicerad forskningsartikel kring markeringsbeteende och tillförlitlighet i söket. Det visade sig att olika beteenden hade inverkan på antalet rättmarkerade cancerprov. Detta blev ju genast intressant! 

Avstånd från gömman

Specialsökshundar används på så många områden att det är svårt att räkna upp. De söker allt från cancer till sprängmedel eller narkotika. Alla ämnen har olika egenskaper och giftighet. Vissa ämnen är helt säkra för hunden att sniffa på utan problem, medan det med andra är viktigt att minimera kontakten. Ämnen som har en stark doftbild och dessutom är av större mängd är lättare för hunden att identifiera med säkerhet. I andra fall, som med cancerhundar, är doftbilden väldigt komplex och hunden måste analysera mycket för att det ska bli rätt. Det, i sin tur, gör att markeringsbeteendet borde vara olika. 

I artikeln visade det sig att de som har sittmarkering spenderar lika lång tid vid varje doft och snabbt identifierar doften för att sedan dra sig undan från doften. Dessa hundar visade sig inte ha samma säkerhet i identifieringen av cancercellerna. Den andra typen av markering som studerades var stående frysmarkering med närhet till källan. 

I söket efter cancer är det viktigt med noggrannhet. Hunden inte bara ska välja bort alla lukter runt omkring, men också människodoft samt skilja mellan godartade och elakartade tumörer. Som ni förstår så är det väldigt liten skillnad på dessa substanser. 

Det visade sig att hundar med frysmarkering hade större andel korrekta identiferingar, men de spenderade också längre tid vid de prover som var rätt. När de markerade hade de hela tiden chans att sniffa in mer av ämnet och kunde därmed analysera under längre tid. Forskarna antog att det var detta som ökade säkerheten hos hundar med denna markering. 

Studien var liten, men det uppvisade ändå tydlig trend i hur markeringsbeteendet påverkade i just denna typ av sök. Däremot så fungerar sittmarkeringen utmärkt på andra ämnen som hunden kan vara känslig för. Då vill vi ju inte att dom ska vara nära längre än nödvändigt. 

Kontroll innan markering och återgång till gömman.

När vi tränar specialsök inför tävling så har vi ju inget farligt ämne att jobba med. Sporten är under utveckling och vi vet inte exakt hur markeringarna kommer dömas när sporten väl blir officiell.  Eftersom det visat sig att olika beteenden passar när hunden ska identifiera ämnet. Sporten ska vara en provform för tjänstehundar  inom olika verksamheter (och vanliga hundekipage såklart!) så kan inte typen av markering bedömas. Men jag är lite inne på att det är bra att lära hunden att kontrollera källan. 

Det är lite omdiskuterat ifall vi ska låta hunden gå tillbaka till en gömma vid inlärning av markeringen eftersom det lätt kan bli blindmarkeringar. Hunden är inte noga och bara chansar dom andra gångerna de återgår till gömman. Jag kan se denna nackdel, men har insett att den går att överkomma genom att vara noga med att hunden alltid måste lokalisera källan igen innan den får göra om markeringen. Sedan har jag ett kommando för att ”gömman är död” och då ska vi lämna den och söka vidare. Effekten av detta är att jag har fått lätt att träna markeringar effektivt eftersom jag inte behöver göra en ny gömma för varje tillfälle, men att hundarna också verkligen kontrollerar källan. Det ska finnas en Kongbit där för att markering ska vara på sin plats. 

Min hund Rusa älskar att markera, eller göra egna beteenden generellt. Hon är ”smart-lat” och försöker alltid kolla om det lönar sig att göra det enkelt. I början chansade hon massor och markerade lite här och var. Men när jag sedan började med att vara noggrann med en ny lokalisering så har alla felmarkeringar försvunnit. Hon fuskar inte och försäkrar sig gång på gång att biten faktiskt ligger där. Att träna med störning från gamla gömmor är ett effektivt sätt att verkligen få hunden att analysera doftbilden, men det är ett ämne vi kan diskutera en annan gång. 

Vad jag kom fram till i mina egna tankar är att sittmarkering med fokus må vara supersnyggt, men det är inte helt fel med kontrollerad frysmarkering heller. Och jag älskar ju Karmas lilla dans. 

 

Källa:

Forskningsartikel: Skillnader på markering för hundar som söker efter cancerceller. Klicka för att läsa mer. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Specialsök 2019

Efter att ha tagit mig vatten över huvudet med alla filmer från #30daysofcaninescience så har jag inte varit så motiverad att skriva här utan att ha redigerat klart den filmen. Jag har gjort klart #30daysofcaninescience och filmerna ligger här på datorn. Men att klippa och analysera blev lite för mycket. Motivationen har uteblivit, så nu tänkte jag lägga det projektet åt sidan och börja om med mer pepp! 

Därför bjuder jag på en film från årets Specialsöksträning.

Vi har hunnit starta 2 inofficiella tävlingar med bra omdöme. Det är såklart svårt att veta vad vi ska träna mot när det inte finns några regler, men jag har min egen bild av hur jag vill att söket ska se ut. Jag vill ha struktur och samarbete där jag med enkelhet kan rikta henne mot ett område som jag känner hon kan ha missat. Eller något hon visat intresse för men där jag inte är säker på om hon bara inte sökte sig hela vägen till källan. 

Jag delar alltid upp allting i delar när jag tränar mina hundar. Då satsar jag på en sak i taget för att sedan kedja ihop. Under året har jag lärt mig massor och provat och utvecklat olika tekniker för de olika delarna. Just nu går jag en kurs i Specialsök under 26 veckor och får därigenom ännu fler saker att testa. Så himla kul!

Ifall ni skulle vara intresserade så kan jag berätta mer om de olika delarna och de kommandon och beteenden som jag vill arbeta med. Sen om det blir bra för tävling, det får vi se! 

Mot 2020 och nya äventyr!