Det är både svårt och spännande att vara med om utvecklingen av Specialsöksprovets regler och anvisningar.

Vi har tävlat flera inofficiella tävlingar där vi fått feedback på söken. Den har jag tagit med mig och tränat vidare på. Det har gett mig en del idéer, men vissa saker har jag missförstått eller så har regelverket bara ändrats så ett annat sätt att tänka passar bättre.

En sådan sak är finsök vs. scanning. I alla klass 1 tävlingar så har vi inte haft tid att ta oss runt området inom maxtiden. Det har lett till att jag jobbat med att scanna vissa områden när jag står och påvisar längre ifrån starten och sedan finsöka områden där vi startar närmare. Detta har fungerat ganska bra, men efter diskuterande med Maria Gabrielsson så insåg jag att det inte kommer räcka för dom högre klasserna. Då har vi gott om tid och behöver mycket mer noggrant sök.

Jag fick tipset av Maria (MG Hund) om att göra övningen “flera små kongbitar på litet område” men att förbereda flera av dessa för att kunna fortsätta söka när hon hittat X-antal gömmor. 

Att jag inte tänkt på detta förut! Det är smart på så många sätt:

• Kontrollerade starter
• Hög nosfrekvens
• Söka framför – fortsätta framför utan påvis
• Hög chans för hunden att få träff = mindre frustration
• Förflytta sig mellan områden
• Enkelt att använda variabla belöningar
• “Släcka ut” markeringar på gamla gömmor (eller kontrollera att det funkar) eftersom jag tar bort varje bit hon markerat för att sedan söka igen och hitta en till gömma. Det gäller att inte fastna där en kong varit, men inte finns längre.

Så nu kör vi ett litet projekt med detta och ser om vi kan förbättra noggrannheten, uthålligheten samt minska frustrationen.

Vi pratade lite om belöningar och där är Maria väldigt inne på ordentlig lek och att öka jakten. Det höjer aktivitetsnivån och därmed också viljan att söka under längre tid. Detta håller jag helt med om, men jag har även lite andra tankar.

Personligen gillar jag att anpassa belöningarna efter vad jag tränar. Karma är väldigt högtempad och bara lekbelöningar kan göra att hon “flippar” då aktivitetsnivån höjs lite för mycket och koncentrationen minskar. Detta kan leda till slarv och frustration. Detta kan förstås ändras med tiden då vi tränat mer på högre intensitet i söket, men jag har under hela vår träningstid upplevt att vi behöver godis för att balansera och få ner henne i koncentration. Jag använder också godis när vi lär in nya delar där hon behöver tänka själv eller koncentrera sig. Jag upplever att hon kan tänka och förstå vad jag vill på ett bättre sätt. Jag kan även anpassa belöningen under passet eftersom vi alltid har olika förutsättningar och humör. Har hon till exempel väntat länge med förväntan på att söka så har skruven redan börjat lossna och behöver sättas lite på plats igen. Det verkar bäst göras med godis för hennes del.

Jag vill alltid prova de idéer andra ger mig för att se om jag kanske få med mig fler fördelar än nackdelar (jag tror inte på rätt och fel). Såklart provade jag att leka länge och inte blanda in godis. Det funkade bra hemma där hon har mer erfarenhet, men när jag gjorde övningen på ny plats så lossnade skruven lite och jag bestämde mig för att övergå till att använda godis igen. I den övningen tränar jag inte riktigt uthållighet utan något jag vill att hon verkligen ska förstå. Då fick jag bättre resultat med godis när hon kunde tänka lite mer. Däremot avslutade jag med ordentlig lek lite utanför området.

Jag kommer framöver dela med mig av min plan för detta projekt samt filmer på träningspass med utvärdering.

På så sätt kan ni få se mer av hur jag tänker kring vår egen träning.