Kategori: Hundträning

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Målbilder & veckoutvädering 1

Nu när jag har satt upp en utmaning så gäller det att vara mer organiserad i min träning. Under veckorna fram till tävlingen kommer jag utvärdera min träning och skriva lite tankar kring den. Som vanligt uppdateras bloggen på söndagar (eventuellt måndag om det är stressigt).

Målbilder

När jag tränar så tycker jag det är viktigt att lägga upp sina egna målbilder för hur momenten ska se ut. 

Min målbild utgår från vad jag känner kan vara möjligt inom tidsramen samt vilken nivå jag vill komma till i slutändan. 

Denna utmaning har jag satt upp för mig själv, i en gren som jag inte längre satsar på. Därför förväntar jag mig inte ett perfekt resultat. 

Allmänt

Jag behöver jobba mycket med sinnesstämningen för att inte få ljud. Detta har jag bortsett från i Mondion eftersom det inte är relevant på samma sätt. Jag hoppas komma till att hon kan momenten så pass bra att det inte blir frustrationsskall. Att hon har en bra uthållighet och attityd genom hela programmet. Att hon gör sitt bästa. 

Fritt följ

Hon ska hålla sin position med bra fokus. Kunna göra fina övergångar mellan tempoväxlingar. Hålla en lagom aktivitetsnivå för att undvika skall. 

Inkallning med ställande

Hon ska hålla bra tempo. Ställa sig inom 1 meter. Ingång vid sidan. 

Framåtsändande

Hon ska kunna hålla linjen hela vägen. En någorlunda synbar tempoväxling på utskicket. Siktar på samma tempo som jag går. Inte bry sig om gruppen.

Krypande

Hon ska kunna krypa med armbågarna nere. Ljudfri i starten. 

Skall

Hon ska kunna skälla, om än med ojämn frekvens, i minst 5 sekunder. Kunna vara tyst på kommando. 

Apportering av tungt föremål

Hon ska kunna minst trava in med tungapporten (minst 3 kg) och sätta sig vid sidan. 

Hopp över hinder

Klara hoppa utan startskall. Ingång vid sidan. 

Platsliggande

Kommer avstå.

Uppletande

Hon ska kunna få in minst 2 föremål inom 5 minuter. Avlämnande i handen. Sista vid sidan om än med dubbelkommando.

Spår

Hon ska kunna gå ut 10 meter framför mig vid upptag. Ha uthållighet nog att ta sig runt spåret. 

Utvärdering

Varje vecka kommer jag utvärdera vad vi har gjort i veckan med en indikator på hur långt vi har kommit inom momenten. Vid 100% har vi nått vår uppsatta målbild. Jag tränar inte alla moment hela tiden och därför tar jag bara med de moment vi tränat på i veckan. 

Om jag kommit upp till 60% i alla moment kommer jag anmäla mig vecka 36. 

 

Allmänt
60%

Ljud vid de moment hon inte förstått riktigt. Ljud vid starter av aktiva moment. Bra attityd! 

Framåtsändande
30%

I veckan har jag börjat lägga ihop utsändandet med framförgåendet. Jag kan nu med hjälp av liten skål skicka ut henne ca 5 meter för att sedan gå sakta mot en boll. Tempoväxlingen blir oftast lite otydlig och hon går iväg för snabbt mot bollen. Jag fick avbryta tre gånger på rad, så jag måste gå tillbaka i utvecklingen. 

Denna vecka ska jag backa till att äta från skålen och sedan gå sakta. Fokus på övergången från skålen till saktagåendet samt vara noggrann med tempot. 

Måste hitta ett nytt kommando för hela kedjan. 

Skall
40%

Hon kan skälla på kommando, men inte ihålligt. Hon skäller några skall, paus, några skall till. Lyckats öka skallens frekvens men då började hon gå upp från sittandet och backa. Tjuvar ibland på ”tyst” och skäller ändå. 

Apportering av tungt föremål
70%

Hon greppar och springer bra med apporten. Dock älskar hon den och vill gärna springa bort och lägga sig med den. Det går bra att påminna med kort rösthjälp och då går det bra. Ingångarna är fortfarande problemet. 

I veckan ska jag jobba med att springa in och göra bättre ingångar. 

Uppletande
40%

Hon går ut bra. Söker med fint tempo i början. Har dock inget system eftersom vi inte tränat på det. Hon blir trött efter ca. 3 minuter och saktar då tempot. Får in 2 föremål inom 5 minuter. Avlämnadena saknas. Som det är nu kastar hon föremålen mot mig ca. 1 m före hon kommer in till mig. Problem med startskall. 

Denna vecka blir det paus från uppletandet. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Bruksutmaning; Vågar jag?

Ibland får jag lite idéer om hur jag ska utmana mig själv inom träning och tävling med hundarna. 

I dom sporter jag nu satsar på finns extremt lite tävlingar, därför blir det ibland lite svårt att motivera sig att hålla träningen uppe under resten av året. 

Nyligen fick jag idén att starta Högre Spår i höst. Det betyder att jag har 8 veckor till nästa tävling. Jag har inte tränat brukslydnad eller spår på något år eftersom jag satsat på Mondioring. Så vi har en del att ta igen! 

♥♥♥♥

Så här tror jag läget ser ut (utan att göra en praktisk utvärdering):

Spår: Borde vara ok, skulle behöva jobba med spårupptagen. Framförallt leta efter spår längre ut. 

Platsliggning: Kommer avstå eftersom Karma är skottberörd.

Uppletande: Endast gjort som aktivering sen många år. 

Fritt följ: Borde vara ok. Kan behöva jobba på rätt aktivitetsnivå eftersom jag dragit upp henne ordentligt på senaste. 

Inkallning med ställande: Hon har snabb och fin inkallning, men jag kommer inte ihåg om jag tränat ställande i inkallande. I så fall var det länge sen. Ingångarna behövs jobbas genomgående i alla moment. Har haft avlämning framför men jobbar nu med ”vanlig” ingång, så det kan bli förvirring där. 

Framåtsändande: Hon kan springa snabbt ut och har grunder i saktagåendet. Aldrig satt ihop delarna och det finns risk att hon blandar ihop med Mondioringens framåtsändande som bara är snabbt rakt ut. 

Krypande: Behövs finslipas.

Skall: Hon kan skälla på kommando, men vet inte hur länge, samt om hon förstått ”tyst” kommandot. 

Apportering av tungt föremål: Borde inte vara några problem, men behöver jobba på ingångarna.

Hopp över hinder: Borde vara lätt, men även där behövs bättre ingångar.

♥♥♥♥

Som ni ser har vi ganska mycket att jobba på. Vissa moment är inte klara alls, och många har jag inte tränat på flera år. Utmaningen skulle vara att se hur långt vi kan hinna på två månader och att våga starta oavsett var vi är i träningen. Jag skulle lägga 2-3 pass i veckan högst (för att prova vad som sagts i artikeln jag publicerade tidigare). Jag skulle göra träningsplanering som jag utvecklar efter utvärdering en gång i veckan. Dessa publicerar jag här på söndagar. 

Vågar jag anta utmaningen?

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Belöningens påverkan vid träning.

För cirka två år sen gjorde jag en liten film för att visa hur valet av belöning kan ge olika konsekvenser vid träning. Det kan handla om hur mycket hunden klarar tänka eller vilken förväntan hunden har nu och kommer få i ett senare skede i träningen. 

Jag försökte få ihop träningspass där jag visar vad jag menar, men som ni vet blir det aldrig perfekt när det väl kommer till kritan. 

Hoppas iallafall ni kan få med er några tankar och idéer.

Vore kul att göra en uppdaterad version i ett senare skede. Vi får se!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vår Specialsöksträning – att våga tänka om.

För några år sen gjorde jag ingenting annat än skrev planer och utvärderade varje träning. Jag upptäckte att det blev för mycket analyserande och därmed för mycket press. Istället fick jag då ta en paus från tänkandet, bara göra enklare planer och hålla kriterierna i huvudet. Det ledde till att jag ibland tagit snabba beslut i träningen som kanske lett åt fel håll, eller så har jag fastnat i ett steg i utvecklingen och kommer inte vidare. Så nu är det dags att ta tag i problemen och då kommer planer och utvärderingar fram igen. Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänkt kring våra senaste träningspass. 

Pass 1
Markering.
Första passet fortsatte jag på markeringsträningen med en halv Kong. Jag har tränat att flippa Kongen när hon fokuserar mer än 5-10 sek. Under den tiden har jag försökt jobba dit en ”Bridge” (en slags störning) som jag hoppas kan användas för att förlänga tiden sen. Jag har upptäckt att hon behåller fokuset med nosen, men tittar bort med ögonen. Har hon tappat fokuset så har jag tagit bort den och börjat om.

Efter detta har jag försökt skicka henne från avstånd, så hon får gå fram och göra markering och sen belönat med annan Kong. Dock har hon haft tendens att ta den i munnen istället.

Av någon anledning har vi fastnat i stegringsplanen som är baserad på den vi fått från utbildningen. I den bryter jag och gör om varje gång hon släpper fokus.

Jag har då försökt gömma den till hälften så hon inte ska komma åt på samma sätt. Men då har hon antingen grävt fram den, och när inte det har gått så har hon letat vidare. Det har känts som hon inte förstår övergången från flippandet till markering i andra situationer. Vid många andra tillfällen noterar hon men markerar inte alls. Allt detta beror antagligen på en okonsekvens från min sida. Jag har antagligen inte följt stegringsplanen på rätt sätt. Det ger såklart konsekvenser.

När jag analyserar och inser att träningen går åt fel håll, trots återupprepade tillbakasteg i utvecklingsplanen, så är det dags att prova något nytt. Det finns många tekniker att jobba med. Ju större verktygslådan blir ju bättre går det att individanpassa träningen, jag får inte vara rädd att prova.

Pass 2
Markering + 1 sök.
Denna gång valde jag att använda shejping utan att bryta när hon vänder bort. Jag bara ignorerar när hon släpper fokuset. Däremot får hon bara belöning när hon klarat fokusera mer än 4 sekunder i ett sträck, gärna mer.

Eftersom hon har en bra grund redan så gick det fort framåt och hon klarade snabbt 7 sek eller mer på synlig halv kong. Sedan halvt gömd. Sedan utbytt till mindre bit (2×2 cm), synlig och sedan halvt gömd. Jag bröt endast om hon tog den i munnen eller grävde med tassen. Dessa beteenden försvann dock ganska snabbt. Nästa markeringsträning får visa om detta var en teknik som passade oss bättre.

Vi avslutade med ett sök på kong 1×1 mm på marken. Varje gång hon slarvade eller bytte teknik fick hon komma tillbaka. Hon avslutade med ett bra sök med en markering på någon sekund längre än vanligt.

Pass 3
3 sök.
Jag preparerade 3 gömmor utan liggtid, men där jag smittar en ruta med min egen doft. Platsen var på marken och fokuset på att söka noga inom detta område. När jag känner att hon sökte slarvigt eller yvigt så kallade jag tillbaka henne och började om. Jag har bestämt mig att göra så högst 2-3 gånger innan jag släpper den gömman. På så sätt så behöver jag inte preparera 10 gömmor för att kunna börja om på en ny varje gång. Men ändå inte nog många gånger för att det ska bli tjatigt. Ett annat kriterie var att markeringen skulle vara längre än 2 sekunder. Det lyckades hon med!

Jag har planerat att träna in två söksystem med olika tecken. Ett fokuserat finsök och ett scanningsök. Jag upptäckte att karma gör detta naturligt redan och försöker nu bygga vidare på det. När jag visar med handen lite slarvigt och långt ifrån så scannar hon området, men om jag däremot pekar nära och fokuserat så börjar hon finsöka. Jag tänkte att jag kanske kan använda detta rent taktiskt i tävling sen genom att först göra en snabb runda scanning och sedan gå in i finsök i en andra runda. Detta är en tanke jag har nu innan reglerna blir helt klara och jag behöver utvärdera resultatet av tekniken, men det blir spännande att testa!

Pass 4 (dag 2)
Markering.
Repetition av gårdagens pass men på annat ställe.
Gick inte lika bra, fick bara ut 4 sekunder som längst. Dock ingen tendens till att använda mun eller tassar vilket kändes bra. Ofta gjorde hon två sekunder fokus och tittade på mig. Tidigare har jag belönat efter 2 sek av ren vana. Har därför börjat räkna sekunderna nu. Efter det återgick hon till fokus och då började jag om att räkna. Fick sedan backa och belöna vid 1 och 3 sek för hon blev frustrerad. När jag sedan bytte till mindre bit blev detta dock bättre och hon klarade 4 sek utan avbrott. Avslutade och ser vad hon förstått vid nästa pass.

Pass 5  (dag 2 – se film)
1 sök med 3 gömmor.
Detta sök var liknande gårdagens.
– Liggtid: 30 min
– ”Vallad ruta” för att begränsa området. Har tänkt göra så här några gånger till eftersom vi gjort en del scanning på senare och jag tänker att när hon ser mig visa området samt känner en begränsning i min doft så förstår hon bättre att det är ett litet område som ska sökas av. Tanken är då att det blir naturligare att ta till finsöket och då får jag chansen att förstärka handtecknet ”finsök” (visar nära).
– Ifall hon slarvar eller ändrar teknik så kallar jag in och börjar om (dock högst 2-3 gånger).
– Markering längre än 3 sek.

Gömma ett och två gick enligt planen. Gömma 3 var svårare då doftbilden var annorlunda. Ofta gömmer jag kongarna så hon kan komma nära, men denna gång var den inne i luftröret. Det syns på filmen att hon känner den första gången men går förbi, går tillbaka men får inte till någon markering (krafs), sen går hon förbi och noterar två gånger till. Det här är ett problem som dykt upp mer och mer i vår träning.

Ändå hade jag ingen back-up plan för detta så därför var jag tvungen att bestämma mig snabbt. Hon har tydligen inte förstått att hon ska markera även vid denna doftbild, eller så släppte hon av någon annan anledning, det kan vi aldrig veta.

Men då bestämde jag mig att kalla in, börja om och sen klicka för att hon bara lokaliserar. Sedan vänta ut en kortare markering.

Jag har tidigare efter diskussion tänkt att jag inte ska låta henne gå tillbaka till gamla gömmor, men ändrade nu åsikt. Jag planerade nu att låta henne gå tillbaka till gömmor om hon själv väljer att göra det (tänker inte lägga mig i) för att sedan lära henne att släppa gömman helt och söka vidare när jag säger ”tack” (eftersom det betyder släpp i vardagen så är det naturligt att det betyder ”klar – sök vidare”).

När jag bara har brutit efter bara en chans så har jag märkt att utvecklingen har gått bakåt och det blivit vanligare och vanligare att hon direkt släpper och går vidare när hon lokaliserat.

Med den nya planen får jag chansen att förstärka markeringarna flera gånger men utan att visa henne eller skicka på igen. Det blir lite liknande tänk som vid nuvarande markeringsträningen.

Nu ska idén bara utvärderas!

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Det enda jag vet…

..är att vi knappt inget vet.

Det viktigaste jag har lärt mig under alla år jag har jobbat med hund, det är att vi kan tro, men inget veta. Vår relation till hundar förändras ju mer vi lär oss. Det har vi sett genom historien. Men vad är det som säger att vi vet något nu?

Ju mer erfarenhet jag får, desto mer inser jag att hundens universum är så mycket större än vi kunnat föreställa oss. Det har varit lätt för mig tidigare att slänga mig in i en debatt om hundhållning eller hundträning och verkligen trott på min sak. Jag kände att jag hade rätt, och det andra saker stämde inte med min bild. Men ju längre jag velat förstå hundar, desto mer har jag märkt att jag inte kan säga precis vad som är rätt och fel (så länge hundarna inte skadas fysiskt eller psykiskt såklart). Olika raser har länge avlats för olika ändamål och det har också gjort att de behöver olika träningssätt för att de ska må bra och kunna passa in i samhället. Det går inte att jämföra en polishund med en sällskapshund när det gäller egenskaper och mentalitet. Vi måste inse att en hund även kan vara ett vapen och göra stor skada på både människor och djur, om de har det i generna (här är ett exempel). Så länge vi behöver använda hundar i tjänst så som polishund eller vakthund så kommer dessa egenskaper bevaras. De behövs för att hunden ska klara sitt arbete.

Jag vet inte om ni har tänkt på att andra människor faktiskt också är ett mysterium. Vi lever tillsammans och har ett gemensamt språk, men ändå missförstår vi varandra hela tiden. Vi startar krig och plågar varandra psykiskt och fysiskt. Eller så är vi bara inne i vår egen bubbla och det annorlunda tar vi inte i. Hur utvecklat vårt språk än är så kan vi aldrig se världen exakt ur någon annans ögon. Det lättaste vi kan göra är att utgå från oss själva. Våra känslor styr vad vi tror att andra tänker. Har du varit med om att du tror någon är arg på dig men det visade sig att dom hade en dålig dag? Har du någonsin varit i en diskussion med någon där ni upptäckt att orden har olika innebörd för olika personer? Språk, kroppsspråk och erfarenheter varierar mellan oss alla, och ändå har vi alla den anatomi som gör oss till människor. Det går inte att förstå varför vissa människor gör det dom gör om en inte går utanför sig själv och verkligen lyssnar och vill förstå. 

Med det i bakhuvudet så kan vi också se på hunden med en nyfikenhet och öppenhet. Kanske kan vi lära oss något nytt. Vi har att göra med en annan art, med annan anatomi och andra instinkter. Om vi då inse att vi inte ens kan förstå andra människor, så kan vi bara tänka oss hur mycket vi missförstår våra djur. Vi projicerar lätt våra egna tankar och känslor på hunden. 

Vi kan lära oss så mycket som möjligt om hundens signaler genom att studera det som redan upptäckts, och sedan observera hur de beter sig mot varandra. Hur visar hunden att den är stressad, rädd, arg? Hur svart-vitt behövs för att just denna individ ska klara vara en del av vårt samhälle?

 

Jag inser därför att om någon tycker dom kan allt, då kan dom oftast väldigt lite. Sen ifrågasätter jag hela tiden mig själv på gott och ont. Är vi verkligen kapabla till att förstå våra hundar? 

Tänk därför efter vilken ras du köper när du väljer hund. Eftersom egenskaper är ärftliga finns en stor erfarenhet bakom om de olika raserna. Vilka egenskaper kan du klara av med det liv du lever? Var lever du och vilka behov har just denna hund? Är det stora skillnader på individer även inom rasen? Hur mycket tid är du villig att lägga ner på att träna en hund med egenskaper som kanske inte passar in? Tänk på att din hund ska leva med dig i många år. Var inte rädd för att fråga och studera. Var inte heller rädd för att själv känna efter. Mår din hund bra i den miljö du bor? Om inte kanske den mår bättre hos någon annan. Vi har ett ansvar mot både samhället och hundarna att få livet tillsammans att fungera. 

Vi får göra fel, vi lär oss nya saker hela tiden. Det viktigaste är att vi hela tiden ser framsteg i vår träning och att vi känner efter vad som passar i just det liv vi lever. Går det åt fel håll så får vi prova något annat. Kanske kan jag hjälpa dig att förstå din hund för jag har träffat fler individer av olika raser. Kanske har jag ett verktyg i min låda som du inte skaffat ännu? 

Om du inte känner dig trygg hos mig får du gärna säga det. Då kanske jag kan rekommendera någon annan som kan hjälpa dig bättre. Jag strävar efter att ni ska må så bra som möjligt i era liv tillsammans! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

”Tänk om…”

Vi kan inte styra över våra känslor, de bara dyker upp. Men vi kan styra över hur vi hanterar dom. Att tävla tar fram mycket känslor. Det kan vara nervositet, glädje, hoppfullhet, besvikelse eller kanske till och med rädsla. Med all denna anspänning i kroppen så är det ändå viktigt att tänka på hunden. Den förstår ju inte varför matte eller husse har så annorlunda känslor än vanligt. Vi måste helt enkelt lära oss hantera situationen för att hunden inte ska koppla tävling till något negativt. 

Min hund är en väldigt känslig individ som verkligen känner av minsta ändring i mitt känsloliv.

Något jag tycker är svårt att hantera är ”tänk om…” efter en tävling som inte gått riktigt som en hoppats. 

Vid får första Mondioringtävling så infann sig precis den känslan. 

Då spelar det inte stor roll att det var bra gjort för att vara vår första tävling, att vi ändå blev godkända och till och med fick pallplats, för Karma var inte lika bra som hon är på träning. Detta är nog något vi alla varit med om. Men jag är nöjd med att jag tränat på att hålla mina känslor i schack så jag inte blir besviken alls när jag är där på plan eller efteråt. Men när jag kommer hem så dyker dom upp. 

”Om jag ändå tränat mer på tutan…”

”Om jag inte varit så nervös…”

”Om Karma inte släppt apporten…”

Men det förflutna går inte att ändra på, och då är det bara att acceptera och träna vidare. På ett sätt så tycker jag att Mondioring är bra på det sättet, för det går inte att skylla bort sig. Vad som helst kan hända och därför kan ingen domare stå på fel ställe, ingen tävlingsledare kan dirigera fel, inget spår kan vara förstört av vildsvin. Det enda jag kan göra är att erkänna att jag inte har tränat nog på våra brister.

Så nu har vi lagt upp en lista på vad vi ska träna på. 

  • Kunna hantera min nervositet. Eftersom Karma är en mycket känslig individ som blir förvirrad och okoncentrerad när jag är konstig, så är det viktigt att jag lär Karma att det är ok att jag är nervös. 
  • Tutan. Jag måste lära mig i ryggmärgen när jag ska vänta på tutan och inte. När jag är nervös ute på plan glömmer jag lätt annars.
  • Förberedelse inför fjärrdirigering. Jag är inte nog tydlig med när vi ska göra fjärren. Det är vår akilleshäl och därför behöver vi vara extra tydliga.
  • Fjärrdirigering. Vid alla stå så tycker Karma om att sätta sig. Så fort hon blir osäker så åker rumpan ner. Det måste sitta som en smäck för att klara vid nervösa situationer.
  • Startpunkter. Förberedelsepunktena är inte alltid utmärkta. Jag måste lära mig avståndet på 3 meter från startpunkten, så det sitter i ryggmärgen. 
  • Plats med ljud. Karma är lite känslig i öronen på grund av sin allergi (äntligen verkar öroninflammationerna vara under kontroll trots pollensäsong!). Därför är det viktigt att träna förarens frånvaro med ljud, och det har jag totalt glömt bort. Hon klarar att ligga stabilt när en spelar fotboll eller vad som helst, men med ljud kan jag inte vara säker. Det gick bra på tävlingen, men öppnade mina ögon för något jag totalt ignorerat.
  • Hoppen. Hon klarar lätt 190-200 cm på pallissaden, men behöver höja ännu lite mer. De andra hoppen har vi inte haft och därför inte tränat på. 
Däremot är det inte lätt att träna på att tävla när det bara är två tävlingar om året i Sverige. Jag tror aldrig jag varit så nervös på en tävling förut, och det har ju aldrig uppstått på träning. Men vi får försöka hitta tävlingslika situationer och jobba på våra nerver! 

Om tankarna ändå dyker upp så får jag öppna ögonen för de delar som gick bra. Hon åt inte hamburgaren, hon gjorde ett jättebra framåtsändande, hon klarade platsen med ljud och ett helt ok fritt följ. Nu får ”tänk om..” tankarna bara flyta förbi för att ersättas av peppen att bli bättre! 
 
 

Nu kör vi! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Efter träning – viktigt för inlärningen

Ofta när vi tränar hund så tänker vi att ju mer vi tränar, desto bättre och snabbare resultat. Men så stötte jag på en artikel om just detta ämne och det fick mig att fundera över om att mer träning faktiskt är det som ger bäst resultat. 

Stanley Coren skriver på Psychologytoday.com om några studier som har gjorts när det gäller långsiktig inlärning. Det upptäcks nu allt mer att det inte bara handlar om bra träning, utan också vad vi gör efter träningen. 

När det gäller forskning så utgår en från idéer kring tidigare upptäckter. Sedan testas dessa på olika sätt för att försöka få ett resultat som visar på vad som är mest troligt den idé som stämmer bäst. Processen är väldigt kontrollerad och med mycket statistik. Det som gör skillnad med forskning mot egna upplevda idéer är att det bara är sanning tills något annat motbevisar resultatet. Det betyder att en idé i forskningen hela tiden ska testas av oberoende och försöka motbevisas. Sanningen är alltså bara sanning tills den motbevisas. Det är vad som gör att forskningen hela tiden utvecklas och förändras. För varje nytt resultat som uppkommer får vi nya verktyg att testa och kanske förändrar det vårt sätt att tänka. Något som kan vara bra att ha i åtanke när vi läser forskningsartiklar. 

Åter till ämnet. 

När vi tränar och lär in något nytt så lägger sig det vi lär hundarna i korttidsminnet. För att sedan kunna tillgodogöra sig träningen på lång sikt behöver hunden sortera sina minnen för att sedan lagra dom i långtidsminnet. Denna process kallas ”konsolidisering” och det har visat sig att det är under sömn som detta sker. Det handlar om vår REM- sömn, drömsömnen, då minnen sorteras in till rätt ställe i långtidsminnet. Så med det som utgångspunkt gjordes lite träningstester för att se vad som hjälpte att sortera rätt och ge bästa resultat långsiktigt. 

Forskaren Anna Kis från Budapest började med att registrera vad som händer när hunden sover efter träning. Experimentet var ganska enkelt, hundarna skulle lära sig nya kommandon på beteenden de redan kunde. Efter träningen fick hundarna sova i 3 timmar samtidigt som deras hjärnvågor registrerades. Det visade sig vara en stor skillnad i aktiviteten i hjärnan hos de hundar som lärt sig något nytt mot de som fortsatt haft samma kommandon. 

När detta upptäckts så blev forskarna såklart nyfikna på hur informationen de samlat ihop kan användas i praktiken. Dom gjorde då ett nytt experiment med tron om att hundarna som sov efter träningen skulle prestera bättre i längden. 

Hundarna delades upp i olika grupper. En grupp fick sova i ägarens bil i en timme, en andra fick träna in något nytt direkt efter, en tredje fick gå en promenad (fysisk aktivitet) och sista gruppen fick leka lugnt med en Kong innehållande godis. Det visade sig att det spelade ingen roll vad hundarna gjorde direkt efter träningen när de testades igen en timme senare, alla grupper presterade alla på samma nivå. Men eftersom forskarna vet att konsolideringen tar tid så behövde hundarna testas vid ett senare tillfälle, därför fick hundarna komma tillbaka en vecka senare för att se vad dom fortfarande kom ihåg. Det var här resultatet blev lite oväntat.

Första gruppen, hundarna som sov, presterade bättre än de hade gjort en timme efter inlärningen. Det gjorde även gruppen som rörde på sig och gruppen som lekte. Den enda gruppen som inte gjorde bättre ifrån sig var den som hade gått vidare till en ny inlärningsuppgift direkt efter första passet. 

För att det hunden lärt sig ska lägga sig på rätt ställe i hjärnan behöver det passera en slags flaskhals. Där kan det bli trafikstockning när det blir för mycket information som behöver komma in samtidigt. Det hunden redan kan påverkar däremot inte vägen till långtidsminnet. Därför inverkar inte andra aktiviteter på resultatet av konsolideringen. Träning som inte kräver inlärning påverkar därför inte det långsiktiga resultatet. 

 

Slutsatsen av forskningsprojektet blev alltså att hundar som fick en enklare uppgift eller aktivitet presterade långsiktigt bättre än de som fått lära sig flera saker efter varandra i samma träningspass. 

När vi går kurs så blir det ofta väldigt mycket att ta in samtidigt. Det känner ju både vi som förare och hunden. Vi lär oss helt enkelt inte där på plats, men kurser är till för att fylla på verktygslådan och sedan träna hemma för att se resultat. 

Den här informationen är kanske något vi kan tänka på och använda när vi lägger upp vår träning. Kanske ska vi lägga in en liten myspaus efter passet, en promenad, vilostund eller lugn lek istället för att fortsätta med något nytt direkt. Det är något att fundera på!

Stanley Coren har även skrivit om andra intressanta upptäckter när det gäller träningsfrekvens och långsiktig inlärning, men det kommer i en annan artikel. 

Fortsättning följer…

Källa: Psychology Today – ”Train too Much and a Dog Won’t Remember”

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Urvalsträning med Line-Up

Jag har börjat göra mindre filmer om hur du kan börja träna din hund i Specialsök. Det här är en bra övning för att lära hunden att Kong är en positiv doft. 

Behållarna står på rad och kallas Line-Up. Vi vill att hunden ska nosa på en burk i taget och inte gena eller gå fram och tillbaka. Detta gör det lättare för hunden att jobba systematiskt senare i träningen. 

Ha så kul! 

Publicerad den av — 2 kommentarer

Gå i koppel – En rolig övning.

– Jag har provat en övning vi kan göra som gör att hunden förstår vad slakt koppel är.

Träna denna på samma sätt som vilken övning som helst, med “belöningsord” eller klicker och goda belöningar. Börja på enkla platser.

  • Sätt på koppel och halsband, ta en godis i handen och kasta iväg framåt från hundens synpunkt. Hunden kommer säkerligen dra i kopplet för att komma fram till godisen.
  • Håll handen helt stilla. Det kan vara bra att hålla handen mot benet eller liknande, för det är så lätt att vi rör handen omedvetet. Det är viktigt att den är på samma ställe så du inte råkar sträcka kopplet när hunden gör rätt.
  • Vänta tills hunden gör minsta rörelse bakåt så att kopplet blir lite slakare. Säg genast “varsågod” och låt hunden ta godisen. Fortsätt på detta sätt och öka sedan svårigheten tills du har en hund som backar så kopplet blir så slakt som du vill.
  • När detta fungerar bra så kan du kasta godisen åt sidan från hundens synvinkel och då hålla kopplet sträckt åt motsatt håll. Gör precis samma som ovan.
  • Träna detta från alla håll och kanter. Ha alltid kopplet sträckt åt motsatt hål från dit hunden vill, och var snabb med frikommando så fort hunden gör kopplet slakt.
  • När detta känns som det är säkert kan du börja dra kopplet lite bakåt, och alltså sträcka det igen även när hunden får kopplet att bli slakt. Se om hunden följer med för att den vet att kopplet måste vara slappt. Säg “varsågod” när hunden följt med och inte sträckt kopplet mot godisen. Du kan nu förlänga hur långt du vill att den ska komma med och göra kopplet slakt. Förhoppningsvis kan du nu hålla kopplet med lillfingret, och hunden försöker hela tiden göra det sträckta kopplet slakt.
  • Denna övning liknar den där vi stannar och väntar på att hunden ska komma tillbaka när den drar, men det blir tydligare för oss och hunden när vi vet precis var den vill gå (till godisen).
Det här är ingen universallösning för att få hunden att alltid gå bra i koppel, utan där krävs många olika delar. Men ju mer man övar på detta, desto mer naturligt blir det för hunden, lite av en vana. Så jag har märkt att Karma kommer på sig själv när hon drar väldigt mycket, så fort hon blir medveten så slakar hon på kopplet igen. Det är så kul att se! 
 

Film på övningen kommer dyka upp vid ett senare tillfälle.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Karma och Rusa – Uppvisning ”Lydnadsmix”

I helgen hade vi en uppvisning på Animalen i Södertälje. Jag och mina hundar. 

Vi hade väldigt kul och fick det dessutom på film! 

Södertälje Brukshundsklubb fick för några veckor sen frågan om vi ville ställa upp  och hålla i uppvisningar. Nosework gänget var snabba att säga ja, och gjorde ett superjobb! Men när det gällde lydnaden så var det segt. Men efter ingen velat ställa upp så tänkte jag att det kan ju vara en kul grej. Jag tävlar ju just nu inte med mina hundar i lydnad, så jag ville inte göra ett rent lydnadsprogram. Istället valde jag att göra ett Mondioring Lydnad 1 program med Karma, och en påhittat mix av moment för Rusa. 

Att göra detta var ju ett utmärkt sätt att träningstävla inför vår debut på Enköpings BK  i slutet av maj. Jag bestämde mig för att lägga upp det så. Jag kunde göra det lite lättare för Karma och belöna på planen. 

Jag tycker allting går framåt och det jag märkte att vi behöver träna på är samma som jag visste. Men det var superkul, och jag lyckades verkligen hålla en bra attityd och känsla med båda hundarna. Vi hade bara kul och gjorde vårt bästa. Jag bortsåg från dom små felen som var och kände mig väldigt nöjd när jag gick av planen. 

Vi körde uppvisningen två gånger och i båda höll hon ihop, och åt inte upp korven och var faktiskt ganska stabil i fjärren. 

Momenten är inte precis som på tävling med förberedelsepunkter och lite annat. Men temat var ”Skärgårdsveterinären”. Ser ni vilka grejer som är vad? 

Karmas moment: 

  • Platsliggning med störning
  • Fritt följ
  • Framåtsändande
  • Matvägran
  • Apportering
  • Fjärrdirigering

Rusas program var riktigt skojigt faktiskt. Vi har inte tränat nästan något på lydnaden på väldigt länge, utan bara haft skoj och gjort lite allt möjligt. Har inte haft några krav alls och kört korta och inte så många pass. Det här är en hund som vilar sig i form. Första gången jag provade ”gamla elit-rutan” på kanske 2 år, så satte hon den på första försöket med ganska bra tempo och allt! Nu inför uppvisningen har vi nog tränat lite för mycket för hennes smak, så det drar ner lite på peppen. Men hon är verkligen duktig och kan sina grejer!

Rusas moment: 

  • Kreativt fritt följ blandas med ”stå, sitt, ligg under marsch” och ”fjärrdirigering” i ett. 
  • ”Gamla elit-rutan”
  • Kryp (som jag helt glömde bort vid första tillfället!)
  • Vittringsapportering med störning av leksaker
  • Ligg med inkallning