Författare: åsah

Det är jag som är er instruktör och grundaren av Gava Hund. 
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Rusa – RIP

Rusa var en så speciell hund att det i text skulle bli evighetslångt att berätta om henne och allt vi gjort. Så jag tänkte att bilder får säga mer än 1000 ord. 

Nu har jag jobbat länge på detta inlägg och bilderna tar aldrig slut. Så ni får ta del av dom 305 bilder jag hunnit välja ut.

Saknar dig Rusa ! 

Processed with VSCOcam with m5 preset
Processed with VSCOcam with m5 preset
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Årskrönika 2021

 

2021 har varit ett omtumlande år.

Jag har varit på läger i specialsök och gått två olika utbildningar. Det har varit så roligt men också lite jobbigt. Som de flesta vet så finns det oändligt många sätt att träna hund på. Många olika åsikter och erfarenheter. Ibland går det jag lärt mig tvärt emot vad jag just då lär mig. Då är det tur att min inställning är att det finns inga rätt eller fel. Allting har för- och nackdelar beroende på vad vi är för individer, vad vi har för hundar och vad vi vill uppnå.

När jag själv fick arbeta på ett helt annat sätt än jag är van vid så blev jag frustrerad och kände att jag inte kom framåt. Men jag bestämde mig att jag skulle göra detta och måste då ändra min attityd. Jag behövde ändra sättet jag blev besviken på mig själv när det inte gick rätt. Karma är en extremt känslig individ som bara vill göra mig glad. Vad jag än gör med henne så säger hon bara “yes, ma’m!” och gör sitt allra bästa med den information jag ger henne. Ibland ger jag fel information, och då blir det ju inte helt rätt. Besvikelsen på mig själv ger känslor som får Karma att känna sig otillräcklig. Hon förstår ju inte att det är mig själv jag är besviken på!

Men jag har kämpat och utvecklats som människa, kunnat ändra på mina känslor och faktiskt ta mig igenom de svårigheter jag stött på. Sen klarade jag utbildningen och det var så häftigt att se vad Karma kan! Att hon lärde sig ett nytt preparat på en dag och kunde söka fint och markera! Mitt självförtroende har ökat avsevärt och jag har också fått en bättre relation med mina hundar. Fantastiskt! Man ska inte ge upp!

Med detta har jag ju fått massa verktyg som passar olika hundar och förare. Det gör att jag kan individanpassa mycket bättre och se vilka för- och nackdelar de olika sätten att tänka medför.

Målet under början på det här året är att sortera i all kunskap och sätta ihop ett dokument där det tydligt framgår vilka individer de olika metoderna passar och vad de kan leda till för problem. Jag kan dessutom vara kreativ med övningarna och på så sätt utveckla träningsmetoder och sätt att tänka. Det är verkligen fantastiskt att jag får vara en del av detta!

En av de största vinsterna jag tagit med mig från mina utbildningar är insikten att hunden är SPECIELL! Det är inte vilket djur som helst, utan ett djur som varit tillsammans med oss i 30 000 år. När jag har tränat tidigare så har jag sett det som förstärkning av beteenden med hjälp av belöning i form av godis eller leksak. Med det har jag ju faktiskt glömt bort relationen. En hund vill vara med DIG och dina känslor av kärlek och glädje är också värt något i deras ögon. Jag har jobbat på detta. Framkalla oxytocin (kärlekshormon) via ögonkontakt och mys. Pratar mer med mina hundar när jag tränar och förklarar hur duktiga de är utan att det behöver följas av en godis.. och tänk, det fungerar! Helt plötsligt har jag ett verktyg att ta med mig när det blir svårt för hunden i söket där vi inte får belöna med just godis eller leksak. Tänk att min hund vill jobba bara för mig. Kärlek!

Året har också inneburit att vi köpt ett fritidshus i södra alperna. Det är FANTASTISKT! Jag önskar jag kunde dela med mig av all tur jag har i livet till de som inte har så tur. 2022 planerar jag att ni också ska få chansen att uppleva alperna genom att anordna läger i specialsök där. Så vill ni slippa hemska november i Sverige så är ni välkomna till soliga Frankrike! Det är bara att hålla utkik på hemsidan. Jag kommer göra en separat sida med så mycket information om lägret som går att finna.

Rusa har blivit gammal, 11 år, och det märks egentligen inte. Men under året så slog hon av en tand som jag inte fick möjlighet att åtgärda pga höga levervärden. Hon fick mer och mer ont och även om det inte syntes när vi var ute så var det hemskt att se henne inne. När jag sen upptäckte att hennes käke trasats söder av gammal inflammation (på andra sidan!) så förstod jag att hon klarar mycket smärta utan att visa särskilt mycket. En bit av käken hade lossnat och efter att ha behandlat levern så blev värdena så pass bra att vi kunde operera. Då upptäcktes skada på käkbenet i både ena överkäken och jättemycket i ena underkäken. Hon fick operera bort en stor molartand och plocka bort trasiga bitar, så nu verkar det vara mycket bättre! Dock vet jag inte hur smärtstillande behandlingen har påverkat levern, så det kommer vi behöva utreda vidare.

Jag har också hittat runda hårda knölar lite här och där. Jämför med mina egna muskelknutar och tycker inte det verkar vara det. Inte heller fett som är mjukt (hon har såna knölar också). Ryggen har en svullnad som verkar vara inflammation och hon är svag i vänster bak. Däremot är hon fortfarande glad och pigg på promenaderna men har svårt att gå i trappor. Jag skulle gärna fortsätta med NSAID för att få bort det här, men då har vi ju det där med levern.

Hon har fått följa med till Frankrike och uppleva så mycket fina saker. Och även om det varit lite tungt att bara gå upp och ner (inget är ju platt där!) så tycker jag det varit värt det. Hon har varit så GLAD! Det är dock sista gången hon får följa med dit för våra äventyr är lite för tuffa för henne.

Jag har startat några Specialsöksprov med varierande resultat. Karma är jätteduktig men också känslig. Av nån anledning blev jag så himla nervös och stressad att det märktes direkt på henne. Jag glömde stora delar av området och fick en felmarkering av frustration. Hon felmarkerar endast högt när hon är frustrerad och det är sen jag varit oklar i att förklara hur vi gör med höga gömmor. Det märks direkt att det är en frustrationsmarkering och nu har jag satt upp en plan för hur jag ska göra det tydligare för henne.

Sista provet jag var på, efter mycket studerande på Hundcampus, så har jag hittat bra samarbete och bra sätt att stödja karma när hon blir osäker. Jag är så stolt över vår utveckling! Vi hann inte med hela området för vårt sätt att arbeta är lite för noggrant. Att anpassa söket efter stora områden är ingenting vi tränat på, men nu när jag ser att utvecklingen går mot det så lägger jag upp en plan hur jag ska kunna visa henne att söka på olika sätt beroende på hur jag gör mitt påvis. Det är en spännande utmaning! Vi får se hur denna sport utvecklas i slutändan, men det har varit superkul att få vara med i utvecklingen!

2022 är det år då jag ska värdera mig själv och mina kunskaper på rätt sätt. Då jag ska få utvecklas och hjälpa så många som möjligt att nå sina mål i träningen och bara ha riktigt riktigt kul! Planen är att till hösten utbilda mig till provledare och få ännu bättre insyn i SBK specialsöksprov. Jag kommer fortsätta hålla kurser på brukshundsklubbar som avtalsinstruktör och har redan blivit inbjuden till Haninge BK. Ska bli så kul och spännande att hålla kurs för en ny klubb. Annars fortsätter jag hjälpa till med det jag kan inom gränsen för vad jag orkar. Jag håller på att få en riktig balans i livet som jag inte haft någon gång förut. Det kan ni som kursare ta åt er av. Det är ni som gör det möjligt! (

Jag hoppas vi ses under året!

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Att vara sin egen.

Marknadsföring, tillväxt, misstänksamhet, vinst, pengar…

Varje dag och överallt ser jag stora affischer, annonser, inlägg om hur fel saker är eller hur något annat är det enda sättet. Folk hackar ner på varandra eller gör sig onaturliga för att vara det en tror att den stora massan uppskattar. 

Jag vill bli accepterad som den jag är, även om jag kanske inte passar in i samhället som jag borde. Jag har jobbat sjukt mycket med mig själv för att anpassa mig och oftast märks det inte hur “malplacé” jag känner mig. Men äntligen har jag mitt eget företag, där jag kan förespråka mina egna värderingar och sätt att vara. Jag vill dela med mig av kärlek och glädje över att vi faktiskt är olika. Att det inte finns rätt och fel sätt att göra saker på, utan att det faktiskt är upp till varje person att välja hur de vill vara. Allting har konsekvenser som leder en på olika vägar. Allra oftast är det en krokig resa till målet. 

Jag har haft flera jobb men aldrig lyckats stanna kvar, för jag känt mig tvungen att vara någon annan än jag är. Det är så tydliga regler och ramar för hur jag ska vara och vad jag kan säga. Jag har känt att jag helst ska vara tom och bara fylla på med någon annans bild av vad som säljer. Vinst! Pengar! 

För mig är det inte viktigt. Jag gillar egentligen inte pengar alls och tycker det är jobbigt att ta betalt. Men samtidigt så måste jag överleva, så lite behöver jag ju få in. Jag försöker hålla kurspriserna nere så att hundträning inte ska bli något som bara är för folk med pengar.

Jag vill så gärna spendera min tid med att hjälpa andra och skänka glädje, för det ger mig mer än pengar. Att se ett ekipage utvecklas är en fantastisk känsla och dom som kommer till mig får lära sig att hantera min glädje som störning i träningen. 

Jag tycker om att investera mycket tid och energi i mina kursdeltagare. Jag klurar och funderar hur jag kan anpassa övningarna för att få fram både rätt känsla och beteende. Jag respekterar alla oavsett hur vi väljer att vara och hantera situationer. 

Jag vill inte bli känd eller hamna på nån piedestal. Det ger för mycket uppmärksamhet och gör lätt att negativa krafter tar över. Jag känner mig så glad över att få följa samma ekipage över tid och märka hur de utvecklas. Hur vi kan ha roligt tillsammans och hitta på lösningar på problem och uppskatta framstegen. Jag har hellre färre kurser och orkar engagera mig ordentligt i mina kursare än att ha mer pengar att spendera på saker jag egentligen inte behöver. 

Just nu är min äldre hund sjuk och jag vet inte hur länge hon kommer må bra. Jag har spenderat extremt mycket tid med tanken att livet kommer vara så tråkigt när hon inte finns här mer. Men det är ju helt galet. Vi lever ju nu och istället ska jag satsa på att visa kärlek och ha roligt med henne varje dag. Det påminner mig också om att uppskatta det jag har även i andra delar av livet. Livet finns i de vi tycker om och det fina vi kan se i världen. När var senaste gången du tittade på allt det du ser med ögon öppna för vackra saker. 

Just nu matas vi av så mycket negativitet att vi tror det mörka är det normala. Det som vi alla ska fokusera på. Det är något vi bara kan ändra på genom att aktivt välja att se den andra sidan. Det finns inte bara svart och vitt. Allting har positiva och negativa sidor. Försök leta efter den positiva delen även om den är liten. Lättare sagt än gjort, men ingenting kan förändras utan att vi jobbar för det! 

Titta upp på månen ikväll, eller kanske ner på en blomma. Se in i din hunds ögon. Var tacksam för att det fortfarande finns. Ta en stund varje dag till att se vad du kan vara tacksam över i livet.

Om det är någon som känner att mitt sätt inte är det rätta, ja, då finns det andra att ta kontakt med. Jag rekommenderar gärna duktiga instruktörer, för det finns det gott om! 

Kärlek till er alla och våga vara som ni vill! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Dåligt samvete för hunden i värmen?

På senaste tiden har jag läst många kommentarer och inlägg om hur påverkade och rent ut plågade hundarna blir av den värme som nu har dragit in över Sverige. 

Med detta inlägg vill jag bara peppa alla att ha ett fint och aktivt liv med sina hundar nu i klimatförändringarnas tider. Att det dåliga samvetet inte ska tära på relationen och få hundarna att känna våra negativa känslor och kanske inte få röra på sig som de behöver.  

Det är inte så farligt, vi behöver inte döma andra som vi inte vet någonting om. Hundarna klarar sig bättre än vi tror och vi måste alltid väga alla för och nackdelar för de individer vi bor med. Var istället uppmärksam och öppen för vad hunden vill säga dig. 

Dessa upprörda inlägg leder lätt till att vi inte går ut med hunden för att det är varmt. Har dåligt samvete eller känner oss dåliga när hunden hässjar. Jag tror personligen att det dåliga samvetet, med tillhörande känslor, och avsaknaden av motion känns värre för hunden än värmen. 

I Sverige är vi inte vana att ha temperaturer uppåt 30 grader under längre tid, men det är något vi kommer behöva vänja oss vid. Jag åker själv varje år till södra Frankrike och har bott här och i Spanien i flera år. Här klarar sig hundarna fint i värmen och väljer själv att springa runt eller lägga i sig i skuggan när det passar. Vallhundarna jobbar hela dagarna uppe på bergen trots gassande sol. Ingen av dessa hundar ser plågade ut. 

Jag har inte heller upplevt att mina hundar plågas av att röra sig i värmen på våra turer. Om vi inte skulle gå ut i värme här så skulle vi aldrig gå ut.

Däremot så behöver både vi och hundarna vänja sig vid värmen successivt. Börja med att vara ute lite i taget och var uppmärksam på hur hunden beter sig. Att hunden hässjar är normalt när det är varmt. Det är ingenting att oroa oss för. 

Jag ser själv tydligt när mina hundar blir för varma. De slänger sig lätt ner på marken i skuggan. Rör sig mindre. Sträcker ut bakbenen för at kyla magen eller blir allmänt dåsiga. Då är det bra att ge ett bad eller något annat som kan kyla ner. Eller bara låta hunden vara i skuggan och ta det lugnt. Hunden kan själv välja!

De här kommentarerna känns lite som det här med att valpar inte ska gå i trappor eller ens promenera innan ett års ålder. Detta råd har visat sig göra mer skada än nytta, för valpen får inte utveckla sin kropp för att klara mer påfrestande saker längre fram i livet. 

Att valpen däremot inte ska fystränas eller tvingas till att gå långt och mycket är dock en självklarhet. Valpen ska själv få välja och det gäller att vara uppmärksam på när de blir trötta och ta en paus så de får gå ner i varv och vila. Sunt förnuft!

Det handlar alltså inte om att valpen eller hunden ska göra massor eller ingenting, utan att vi är uppmärksamma på individen. Vissa är mer värmekänsliga än andra och det är det bara hundarna som kan visa. 

Hoppas ni kan börja bortse från extrema kommentarer och farhågor. Det är just ni som känner era hundar bäst och vet vad som behövs för att de ska må bra! 

Kärlek från värmen i frankrike!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Kongens doftbild

När jag håller kurs och surfar runt stöter jag ofta på frågan hur vi kan få Kongen att bli “ren” från annan doft än själva Konglukten. Vi vill att Kongen ska lukta så likadant som möjligt och ofta tänker vi att Kong Classic är de enda som luktar likadant oavsett var och när dom kommer ifrån. Frågor uppstår ofta kring ifall de andra röda leksakerna från Kong luktar likadant och därför kan användas att göra bitar av.

Det är ingen lätt fråga att svara på, men eftersom jag är nyfiken så har jag såklart gjort lite research.

Vad är doft?
Först och främst behöver vi förstå hur doft funkar och hur hunden kan fånga upp och analysera dofter på ett sånt avancerat sätt. Det kan förstås bli en hel uppsats, så jag håller mig till att berätta att doft egentligen är molekyler, sammansatta på olika sätt. Dessa förvandlas till gasform och släpps ut i luften i olika hastighet beroende på deras tyngd. De lättare molekylerna ger mer doft men försvinner fortare än de tyngre molekylerna som har en mindre doftbild men som varar länge. Alla typer av doftmolekyler avdunstar från allt runt omkring ungefär som ljusets studsande hjälper oss att se.

Det här med molekyler och hur de agerar är ett komplicerat ämne, men i grund och botten handlar det om att molekyler från ämnet blir till gas beroende på temperatur, luftfuktighet, vind, och andra faktorer i miljön. Vissa har lättare att flyga iväg, och andra tar längre tid. De binder sig olika lätt till luft, vatten, olja beroende på vad det handlar om för molekyl. Så allting som rör i något får molekylerna på sig, och då fastnar vissa längre än andra just där.

När dessa flygande molekyler når nosen så finns det receptorer som tar emot dessa och skickar vidare till hjärnan för analys. För att detta ska kunna ske så behövs det någon form av fukt så molekylerna fastnar på mottagarna. 

Vi människor använder vårt luktsinne extremt mycket mindre än vår syn, och detta gör det otroligt svårt för oss att sätta oss in i hundens komplicerade luktuppfattning. Vi tänker att de är som oss, som främst använder synen för att navigera sig i världen. Men hundar har generellt rätt dålig syn om vi jämför med människan. De ser inte alla färger och kanske inte lika tydligt som oss, men föremål i rörelse ser de relativt bra. De är helt enkelt utvecklade efter vad de är gjorda för: överlevnad.

Detta har ju såklart ändrats under människans urval av hundar och nu har vi olika raser som använder ögonen på olika sätt. Om vi ser till vinthundar, som ett exempel, så jagar de mest med synen och är kanske därför mer lika oss människor när det gäller hur vi uppfattar världen? Vi vet egentligen ganska lite om hunden när det kommer till kritan.

Men något vi vet är att hunden kan fånga upp dofter som inte är större än en molekyl. De samlar ihop fler och fler av dessa inne i nosen tills hjärnan kan uppfatta vad det är. De kan alltså uppfatta allting runt ikring oss, hela tiden, i minsta detalj. 

Jag funderar ofta på hur de kan sortera bland all information!

Kongens molekyler
Det är många som håller på med Specialsök som också tränar Nose Work. Här kan vi se en rätt stor skillnad i molekylernas beteende och form. Hydrolatet innehåller många lätta mokelyler som blir till gas snabbt och försvinner då även relativt snabbt, medan Kongen består av naturgummi som har mycket tyngre molekyler som stannar på platsen lättare. Doftbilden av Kong blir dessutom mindre eftersom molekylerna inte flyger lika lätt.

Kongen består av naturgummi, ett ämne som ursprungligen kommer från träd och växter, och som är oljigt i konsistensen. Enligt School of Canine Science (jag hittar inte källan just nu) så avger gummit 43 olika ämnen som blir till gas. I naturgummi är det framförallt 3 ämnen som ingår i doftkombinationen.

  • Limonene – Luktar citrus
  • Trimethylaminuria – Luktar rutten fisk och kiss
  • Dimethoxyphenol – Har en rökig och träig lukt.

Kong Classic i sig har ju såklart en hemlig sammansättning som vi aldrig kommer få reda på. Men förutom naturgummi så vet vi ju att den innehåller rödfärg. Rödfärg luktar också såklart!

Är alla Röda Kongleksaker av samma material?
Jag har varit i kontakt med Kong när det gäller sammansättningen och de har berättat att alla röda Kongleksaker i gummi har samma blandning, men att eftersom de kokas vid olika tillfällen så har alla “batcher” (hopkok) något olika sammansättning. 

När det gäller doftbild så påverkas ju den av ALLT. Det betyder alltså att det inte är säkert att alla röd KONG classic har exakt samma lukt (prova själv lukta på Kongar som du köpt på olika ställen). Blandningen är som sagt densamma för alla röda gummi produkterna, men även där kan det variera i doftbilden på samma sätt som i Röd Kong Classic. Frisbeen har dock ett annat ämne i också som gör att den kan flyta. Iallafall den nyare versionen.

Går det att rena Kongdoften?
Nu vet vi att det finns många röda Kongprodukter som luktar lika, men ändå olika, och vi vet att hundar känner extremt små mängder av ämnen. Går Kongen verkligen att göra “ren”? Vi talar om att koka den, och det gör vi ju för att desinficera till exempel. Men vad gör det med doftbilden i slutändan? Det vet vi inte riktigt. Eller, vet du?

Vi har också att lämna Kongbitarna ute under en längre tid. Då försvinner absolut lukt från dom, men läggs det inte till nya? Pollen i luften? Ämnen från föremål runt ikring?

Utan hundens luktsinne så kommer vi lekmän inte kunna veta. Men jag tror att alla Röda Kongar har samma grundsammansättning, och det är ju det viktigaste. Hunden måste lära sig den essentiella lukten som är unik för just Kong. Den får lära sig att oavsett vad den är blandad med, så är det just Röd Kong vi letar efter. 

Hantering av Kong
Vi blir ofta uppmanade att ta i Kongen så lite som möjligt. Att koka den eller lämna den ute. Sedan använda platshandskar och pincett. Det är ett bra tänk, för våra feta händer sätter sjukt mycket spår och den doften har dessutom ett värde för hunden. Så din egen doft kan lätt bli utlösande faktorn. Det som hunden förstår att vi ska leta efter. Så vill vi ju inte att det blir. 

Så trixa lite i början så att hunden lär sig att det inte är dina fingeravtryck de ska leta efter, men börja ganska snart att variera doftbilden. 

Ju fler olika sätt du presenterar lukten på, desto mer kan hunden generalisera vad vi letar efter, den grundläggande molekylsammansättningen. Att tänka på detta sätt gör också att det blir lättare att träna. Det gör då ingenting om du tar på Kongarna, bara du tar på andra ställen också (Kongen blir då utlösande), men tänk på att inte bara köra på dina egna bitar utan byt med dina kompisar. Låt dom gömma. Alla rör sig i olika miljöer och har olika dofter kring sig, så andras Kongar fångar upp en massa molekyler som vi inte har. 

Testa själv!
Testa om din hund förstår essentiella doftbilden. Markerar den på en Kongbit blandad i kaffe? Kan den markera på en Kongbit som bara varit hos någon okänd? En som legat ute i några månader? En som varit med och suttit på massa olika ställen? 

Jag har märkt att i början markerade inte Karma på gamla Kongbitar (1-3 månader på sökplatsen), men då behövde jag bara presentera den doftbilden som rätt också. Ju mer erfarenhet hunden får, desto mer kan den generalisera vad den letar efter. Så var inte rädd för att träna bara för att du inte har plasthandskar med dig! 

Är ni med på en utmaning? Hur många olika blandningar av Kongens doftbilder klarar din hund? Bara fantasin sätter gränser. Skriv gärna en kommentar om hur det går! 

Publicerad den av — 2 kommentarer

Relation, kommunikation och värdeladdning

Jag har jobbat en del med värdeladdning på senaste och har på så sätt börjat fundera lite kring konceptet. Hur ofta har vi inte sagt “hunden ska klara det med bara social belöning”? Var kommer det där “bara” ifrån?

Ni kanske, som jag, är väldigt färgad av Behaviorismen i er träning.

Det handlar om förstärkning av beteenden. De kan öka eller minska med att vi tillför eller tar bort en förstärkare. Förstärkaren kan vara vad som helst. Det vi tänker på först är belöning i form av godis eller leksak. Det här sättet att träna är väldigt mekaniskt och mycket av träningen gör beteendena automatiska. Det är ett väldigt effektivt sätt att planera och träna fram specifika beteenden. Vi kan träna vilket djur som helst till att utföra det vi vill genom att tillföra något som är viktigt för djurets överlevnad. 

Men det är just det, vi pratar om beteenden, inte känslor, relation och sociala strukturer. När jag lägger upp mina träningsplaner så jobbar jag med att förstärka olika beteenden med hjälp av belöningsord eller klicker som sedan leder till någon form av tillfredställelse av naturliga behov eller instinkter. Då menar jag till exempel jaktbeteenden (lek) och föda (belöningsgodis). Jag ser ett beteende och förstärker det så det upprepas oftare. Detta kan ske mer eller mindre medvetet. Oftast spelar inte det sociala in i detta sätt att träna, utan vi arbetar med beteendeförändring. Detta är mycket effektivt och vi kan snabbt se resultat med riktigt komplicerade övningar. Men när du kommer in på planen under tävling, och dessa förstärkningar helt plötsligt uteblir. Vad händer då?

Hundar är speciella
Hunden har funnits med människan i 30 000 år och har dessutom blivit utvalda för sina egenskaper i samarbetet med människan. Hundar och vargar har väldigt lika sociala strukturer som människan, och detta har såklart färgat vår relation till hunden. De förstår oss alltså mycket mer än vad vi tidigare velat tro. 

Forskning har visat flera speciella reaktioner från hundar som inte alltid finns hos andra djur (även vargen som ändå är en nära släkting).

  • De går gärna dit vi människor pekar och tittar. 
  • De väljer hellre ett föremål som vi har tagit i eller visat intresse för än andra likadana föremål.
  • De kan läsa av våra ansiktsuttryck och reagerar olika på dessa. 
  • De kan känna och lukta sig till våra känslor. 
  • De tittar oss i ögonen och uppskattar denna kontakt. 
  • Förutom ögonkontakten så ger klappar och mys en boost av Oxytocin och därmed välmående, hos både hund och människa. Detta kan liknas med motsvarande känslor som hos små barn.
  • Vi kan se på MR-röntgen att det är samma delar av hjärnan, likt människor, som aktiveras när de blir uppmärksammade med röst och beröring.
  • Hunden skapar ett starkt emotionellt band till människor som inte bara är baserat på naturliga behov, som mat och skydd från faror.
  • Hundar behöver inte vara unga för att skapa band till en människa. De kan även som vuxna skapa starka relationer med oss. Inom djurvärlden är detta unikt för hunden. 
  • Hundar tenderar att spegla sin människas känslor.
  • Hunden söker emotionellt stöd hon människan vid osäkerhet. 
  • Hundar förstår massor av våra ord och kan till och med skilja på verb och substantiv! “Ge mig bollen” –> “Peka på bollen” –> “Peka på grisen”
  • Hunden har utvecklat speciella muskler i ansiktet för att bättre kunna kommunicera med oss. 

Människan kommer säkerligen upptäcka ännu fler saker när det gäller hundens relation till oss. Men eftersom vi aldrig kommer veta hur och vad hundar egentligen tänker, så kommer vi aldrig förstå fullt ut hur speciell vår relation är. Det enda du kan göra är att främja er egen relation och vara öppen för att hunden hela tiden försöker kommunicera med dig. 

Men hur påverkar detta er träning?
Nu kan du ta bort det där “bara” från din sociala belöning. Din ögonkontakt och glädje är viktigare än du tror. Att skapa en relation och ett samarbete med din hund gör stor skillnad.

Hunden ska såklart ses som ett rovdjur som det är, men det är ett speciellt rovdjur. Det är ett rovdjur som liknar oss. Som har formats att leva nära människan och spendera mycket av sin vakna tid att försöka kommunicera med oss. Så en hel del har vi faktiskt gemensamt.

Nu när jag jobbar med Specialsök så känner jag mig ofta osäker. Jag vet inte alltid vad som förväntas av oss som ekipage och jag jobbar hårt med att förstå och anpassa mig. Jag är med på läger, går kurser och utbildningar, diskuterar och har utbyte av erfarenheter med andra som håller på med samma sak som mig. När jag själv går kurs, eller prov, blir jag ofta nervös och kan tycka det är lite jobbigt.

När jag var med på lägret i Vadstena med mycket erfarna ledare, som jobbar både operativt själv och även utbildar andra ekipage, så kom jag dit med förväntan men också lite skräckblandad förtjusning. Vad skulle dom tycka om vår träning och resultat av denna? Hade vi tränat så vi fick helt fel resultat?

Sen fick vi beröm. Fina ord visar att vi är på rätt väg. Dom här små orden betydde så himla mycket för mig. Dom gjorde mig glad, jag fick bättre självförtroende och träningen blev mindre prestigefylld och roligare. Jag åkte hem med en riktigt bra känsla! Den där “bara social belöning” var mer värd än någon chokladbit. Jag kände mig stolt. Det var ju inte heller vem som helst som gav mig berömmet, det var någon som jag ser upp till.

Har ni tänkt på att hunden kanske reagerar på samma sätt? De vill ju bara göra rätt, vara till lags och göra oss glada. De har en stark relation med och ser upp till oss. Kanske är det så att ditt beröm betyder lika mycket för din hund som när någon du ser upp till berömmer dig? Fundera på saken.

Vad händer när du tittar din hund i ögonen? När du blir riktigt glad om de klarar av en uppgift? Hur reagerar de på din besvikelse?

Det är bara du som kan ändra ditt sätt att tänka, känna och agera. Hunden är bara en spegel av det du förmedlar.

Det är en lek, inte ett jobb. 
Tänk bort den där prestationsångesten och besvikelsen när det inte går som du tänkt. Hunden känner av det (även om det är riktat mot dig själv) och tror den är orsaken till frustrationen. Hur kul är det när den inte vet vad som skapar dessa känslor av besvikelse?  Hur ska det då bli som vi vill?

Något som har gjort stor skillnad för mig är att sluta se träningen som ett jobb. Något som mekaniskt ska utföras och ingenting får gå fel. Istället vill jag se det som en lek där vi ska försöka förmedla spelreglerna och vad det hela går ut på. Varje del av informationsutbytet blir olika beroende på vilka som kommunicerar. Hur uppfattar hunden det du försöker lära den? Det kan du bara veta genom att prova och se vad det ger för konsekvenser.

Ord har olika innebörd för oss människor. Tänk vad ordet “ledarskap” kan skapa diskussioner, till exempel. Det är bara genom att förklara på ett annat sätt som vi kan visa vad vi egentligen menar. Vi må göra det med ord, men vi kan också göra det med sättet vi agerar.

Hundar uppfattar i första hand intonationen och ansiktsuttrycket, precis som vi. Det är en del av den primitiva hjärnan som slår in. Efteråt så analyserar vi vad det egentligen betyder. Det är medvetet och inlärt.

Inlärningen sker genom en öppenhet att ha viljan att förstå vad den andra vill förmedla. Det vet vi ju att hunden är bra på! Bättre än oss människor, skulle jag vilja säga. Vi har tendens att stänga in oss i vår egen värld och bara utgå från våra egna erfarenheter och upplevelser (Var tror ni fördomar kommer ifrån?).

Prova olika sätt att försöka få din hund att förstå vad du vill. Våga kommunicera! Dyker det upp problem på vägen så har ni bara missförstått varandra, då behöver du förklara på ett annat sätt. Det går ju inte att bara höja rösten och säga samma sak igen och igen. Tänk om nån pratar arabiska och du förstår ingenting. Då hjälper det inte att upprepa, bli irriterad eller höja rösten. Men kanske ni kan förstå varandra på något annat sätt?

Bara att byta ordet “jobb” mot “lek” gör extremt stor skillnad för hur jag ser på vår träning och kommunikation. Allt kan vara kul om vi bara inser det!

Värdeladdning
Nu kanske ni funderar över rubriken. Vad har detta med värdeladdning att göra? Vad betyder värdeladdning?

Värdeladdning betyder för mig att göra något mer värt för mig. Det smittar av sig på min hund som också blir intresserad och nyfiken på vad det kan vara som är så värdefullt. Det blir en del i det sociala spelet som är så viktigt för oss alla. Både människor och hundar.

Har ni provat att visa och känna att något är mycket värt för er, och sett hur hunden reagerar på det? Helt plötsligt är allting annat mycket mindre intressant. Ju roligare ni har, och desto mer ni tycker om att ha ett utbyte och ett värde i själva uppgiften, desto mindre värd blir omgivningen. Motivation övervinner distraktion, oavsett om den är social eller instinktiv. Det blir “ni mot världen”.

Ni har säkert sett hur stolt er hund kan bli när dom kämpat för att hitta något. Det är värdefullt för hunden! Leken att hitta saken och få bekräftelse gör dom så stolta. Det är så himla fint!

När jag tänker på att värdeladda saker eller relationer, så pratar jag inte bara om att leka och ha kul (som såklart är en viktig del i det hela) men också att titta varandra i ögonen, mysa och kommunicera. Lek och bekräftelse ger bägge en starkare relation, men de kan ge helt olika känslor. Känsloläge, aktivitetsnivå och allt där emellan påverkar hur hunden lär sig olika saker. Så det är verkligen värt att jobba med både kommunikationen, den sociala relationen och leken.

Nu behöver du bara bygga upp er relation så din hund ser upp till dig. Att ni har kul ihop och att ni kan bekräfta när ni förstår varandra. Hur du jobbar upp en bra relation till din hund är ju ett ämne som kan vara hur stort som helst, så det tar vi en annan gång.

Källor:

  • Per Jensen

    •      “Förstår hunden emotionella ansiktsuttryck?”

         “Vad händer i den glada hundens hjärna?”

         “Se din hund i ögonen och må bra”

  • School of Canine Science

    •       “Learning Theory: Behaviourism”

  • Ádám Miklósi

    •      “The dog – A natural history” 

  • Christina Hunger

    •      “How Stella learned to talk”

  • Virginia Morell – National Geographic
  • Dr. John Pilley
    • Publicerad den av — Lämna en kommentar

    Specialsöksprov – Catastrophic failure..

    … eller inte.

    Igår var det dags för årets första Specialsöksprov i klass 2. 

    Jag föll tillbaka i gamla vanor och det satte såklart käppar i hjulen för oss. Karma gjorde sitt allra bästa utifrån förutsättningarna och jag är glad att hon ändå jobbade på trots att hon fick söka länge utan träff och att matte var ett nervöst vrak. Förstår inte riktigt vad som hände med min mentalitet. 

    Här nedan kan ni få se skillnaden på tankarna från mitt gamla jag och sen mitt nya jag. Mitt nya jag ska vara snäll mot mig. Analysera för att se lösningar och inte problem.Det som inte ger nån information för framtida träning ska jag bara se förbi. 

    Gillar mitt nya jag mer och hoppas jag kan hålla mig till det nästa prov!

    Mitt gamla jag tänker:

    • Fy fan va dålig jag är.
    • Stackars Karma som har en så dålig tränare som matte. 
    • Alla kommer se ner på mig nu för jag är inte bra nog.
    • Varför är jag så dum och blir nervös?
    • Varför kan jag inte kontrollera mina känslor? Stackars Karma.
    • Jag hade dålig taktik, dålig framföring, skapade frustration hos Karma, jag är bara dålig helt enkelt. 
    •  Alla andra är så mkt bättre än mig och jag kan inte prestera som jag borde.
    • Jag skäms att vara instruktör och inte följa mina egna råd. 
    • Jag har tränat så dåligt och ostrukturerat. 
    • Vilket misslyckande!
    • Varför vill nån gå på mina kurser om jag inte ens kan träna hund själv?
    • Jag förstörde verkligen för Karma eftersom jag fick för hög prestationsångest och hade inte känslan att detta var en kul lek. 
    Mitt nya jag tänker:
     
    • Minisöket innan provet gick jättebra och jag börjar få till bättre markeringar. Vi har tränat mycket markeringar i samband med Karmas allergitvättar och det har gett resultat. Nästa gång kanske vi får visa upp dom! 
    • Jag måste tänka på att ta mig tid i starten för att se över området och planera. Inte bara stressa in. Jag var stressad innan, blev jättenervös och startade alldeles för snabbt och utan att planera hur jag skulle söka av området. 
    • Jag måste vara i god tid och jobba med den mentala biten. Jag kom väldigt sent och stressade iväg trots att jag haft halva dagen på mig att planera och åka i rätt tid. 
    • Jag måste förbereda alla grejer dagen innan. Jag hade glömt kopplet i Rönneboda och tänkte jag skulle ha nåt annat, men bestämde mig just innan att göra ett nytt koppel för jag inte hittade nåt annat. 
    • Jag är nöjd över att det område jag inte glömde bort blev avsökt systematiskt. Jag tänkte på att leta efter ställen där bitar kunde vara gömma och inte slösa tid på att söka av helt platta ytor. 
    • Jag är nöjd att jag inte fick förutfattade meningar om var gömmorna kunde vara och litade på att Karma skulle markera om det fanns något. 
    • Jag är nöjd med att jag inte fastnade när Karmas intresse ökade på vissa ställen utan lät henne jobba ut och lita på att hon kunde bestämma sig och att det annars inte gjorde nåt om hon missade. 
    • Jag har lyckats arbeta med mina tankar så jag kunnat vända dom negativa katastroftankarna till något positivt. Att jag måste lägga upp planer och träna på mina brister. Fått lite idéer hur jag kan göra.
    • Jag kan bättre och ett prov gör ingen skillnad. Jag måste vara med på fler prov så jag får in rätt känsla. 
    • Folk vill gå kurs hos mig för att vi har roligt tillsammans och utvecklas hela tiden på individuell nivå.
    • Det är svårt med Specialsök och det finns alltid något att träna på. Jag har inte lagt fokus på rätt saker på senaste och ska göra det bättre inför nästa prov. 
    • Karma kämpade hela vägen! 20 minuter utan att hitta något med en konstig matte! 
    • En felmarkering pga frustration är ok. Jag vet att vi har det problemet när det blir för mycket för Karma. Det kommer bli bättre när jag tränar mer! 
    • Jag måste träna mer på att identifiera mina känslor och ha planerat en lösning ifall det dyker upp konstiga tankar.
    • Jag är nöjd med att jag tänkte på att avsluta med ett lyckat sök efter provet där Karma fick extra mkt belöning och beröm. Jag gjorde mitt bästa för att hålla ihop för hennes skull.
    • Ibland kan jag inte hantera mina känslor, men någon dag ska jag bli bättre på det!
    • Jag lär mig hela tiden nya saker och jag behöver bara träna mer!

    Att tänka på nya sätt tar tid och ork. Det gäller att medvetet identifiera och vända varje negativ tanke. 

    Någon dag kanske det kommer automatiskt, och tills dess får jag använda min energi till att vända tankar, även om jag blir trött. Det är ok att vara trött och känna negativa tankar, men det gäller att hantera det på rätt sätt för att inte hamna i en ond cirkel. 

    Träning och prov ska vara roliga. Det ska vara en lek där jag och Karma peppar varandra att hitta Kongbitarna oavsett hur svårt det kan vara.

    Jag måste säga till mig själv: Kämpa! Jag kan faktiskt. Ibland har jag dåliga dagar. Det är bara acceptera och gå vidare. Nästa gång gör vi bättre ifrån oss!

     
    Publicerad den av — 2 kommentarer

    Creative Dogtraining – Min filosofi

    Jag lever efter en filosofi och det är “det finns inga rätt eller fel, bara för- och nackdelar”. 

    Det gör att jag är öppen för möjligheter. Jag behöver inte bli fast i att försöka göra rätt. Det som vi ser som rätt är oftast det vi redan känner till. Vi drar slutsatser för enkelhetens skull.

    Vanor
    Det finns en anledning till det. Vi har två olika system när det kommer till valmöjligheter; System 1 och System 2. Det första är det som vi har snabb tillgång till. Det hjälper dig att ta enkla beslut i vardagen och det är vad vi kallar vanor. Detta system gör att vi inte behöver använda särskilt mycket av hjärnans energi och kan spara den till annat. 

    Jag har ett exempel. Jag flyttade till huset vi bor i 2013. Tiden går. Här om dagen gick jag på promenad i skogen bakom vårt hus. Vi har flera slingor vi brukar gå och just denna dag bestämde jag mig för att ta rundan i motsatt håll. Oj! Det fick mig att tänka på att under alla dessa år kan jag räkna på fingrarna hur många gånger jag gått i den riktningen. Varför?

    Jo, precis av anledningen jag nämnde tidigare; vi sparar hjärnans energi. Jag bara går och tänker inte. I hundträning gör vi gärna samma sak som vi alltid gjort. Det är så mycket enklare! Det har gett resultat förut, varför ska det inte ge resultat nu. 

    Och resultatet kommer säkert, tills du stöter på en hund som inte alls fungerar som den du tidigare haft. Helt plötsligt fungerar inte det gamla längre. Många ger då upp, blir frustrerade eller irriterade. Kanske är det svårt att se utanför boxen. 

    Detta är min starka sida. Jag tycker om att riva sönder boxen och famla i mörkret efter nya sätt att arbeta. Det må kräva energi från många andra delar av hjärnan, vilket gör mig lite mer förvirrad, men det är sånt man får ta.

    Vi ska inte sticka under stolarna med att vi alla har vanor.

    Kreativitet byggs från gamla stenar
    För att vara kreativ behövs en kunskapsbas att bygga vidare på. Det måste finnas ett intresse att lära sig saker och utnyttja redan känd kunskap på nya sätt. Ju mer vi vet, desto mer kan vi utvecklas och fortare går det. Det är något vi ser om vi undersöker historien. Utvecklingen går bara fortare och fortare för vi har mer och mer kunskap att bygga vidare på. Vi behöver inte uppfinna hjulet flera gånger men kan göra det bättre och bättre. 

    Jag älskar att skaffa mig ny kunskap och letar jämt efter mer. Jag spenderat stora delar av livet att vara nyfiken på hundar och hur dom fungerar. Jag kan aldrig helt acceptera något utan att fråga varför och gör allt för att ta reda på det. 

    Detta gör att jag har väldigt svårt för matte. Jag kan inte bara lära mig regler och formler bara för “att så är det”. Var kommer siffror ifrån? Matematik är ett språk som alla andra, men jag kan inte förstå betydelsen och det gör mig frustrerad. Varför placerar du ett X där? Ett Y där? Varför fungerar Pi som det gör? Vad är det ens? 

    Mina frågor leder till att jag vill veta mer om allting som intresserar mig. Jag lär mig om hundens luktsinne. Hur kan det vara så fantastiskt? Vad händer egentligen där inne? Hur ser det ut? Hur kan en doftmolekyl fastna i en receptor och omvandlas till elektriska signaler som kan tolkas av en grå massa i hjärnan? Beståndsdelarna blir mindre och mindre.

    Det ena leder till det andra. Hur ser en doftmolekyl ut? Hur liten är den egentligen? Hur rör den sig? Hur kombineras den till en doftbild? Hur kan doftbilderna variera så mycket och hunden kan ändå lära sig hitta den? Är det en grundsammansättning som är gemensam för det ämnet de söker efter? Vad består det av? Varför skulle vissa ämnen påverka analysen och inte andra? Varför skulle hunden inte kunna lukta sig till våra känslor? Våra känslor består ju av hormoner och signalsubstanser och vi vet ju att hundar kan lukta sig till molekyler och att molekyler sammansätts för att skapa doftbilder. De kan leta efter dofter från människor som inte är könsmogna. Det baseras ju på en viss sammansättning av hormoner..

    Frågorna tar aldrig slut och inte heller viljan att leta efter svar. 

    Kreativitet handlar om att bygga nytt från kunskaper som redan finns.

    Skapas från misslyckanden
    Jag får en idé utifrån något jag upplevt eller läst. Det börjar med en fråga, leder förbi en massa teori för att testas i verkligheten. Testet blir sällan som jag tänkt. Att prova något leder oftast till att problem uppstår. Nackdelarna blir kända. Men misslyckandena leder till nya frågor och nya idéer. Det forsätter i oändlighet. 

    En stegringsplan skapas för att förändras och få konsekvenser. Konsekvenserna leder till en ny stegringsplan. Hur kan nackdelarna som uppstår lösas? Det leder till en ny stegringsplan. Jag snickrar i oändlighet. Och under tiden lär jag mig mer och mer. Lärandet leder till att jag får fler byggstenar att jobba med. Konstruktionen blir bara större och större. 

    Om jag hade varit rädd för att göra fel hade jag inte kunnat vara kreativ. Jag hade inte lärt mig nya saker och känslan av misslyckande hade fått mig att vilja göra mindre och mindre. Rädsla för misslyckanden är en deprimerande kreativitetsdödare. 

    Jag vågar äntligen tro på mig själv och vågar misslyckas. Det leder till att allting blir ett roligt äventyr. 

    Creative Dogtraining
    Med “Creative Dogtraining” vill jag dela med mig och inkludera er i min värld av misslyckanden och utveckling.

    Varför tränar vi hund egentligen? Jag gör det för att göra roliga saker med mina bästa vänner. Att ha kul är det allra viktigaste.

    Hoppa gärna på tåget och vänd några tårar till skratt på vägen.

    Destination: Okänd

    Källor
    Publicerad den av — Lämna en kommentar

    Vad hände? … Jag har inte tränat på det

    Det enda vi vet är att vi inte allt kan veta

    När något händer i mitt samarbete med hundarna söker jag efter en möjlig orsak.

    Jag kan leta igenom forskning och lyssna på andras erfarenheter, men i slutändan är det bara "educated guesses" för vi kan aldrig veta exakt vad som försiggår i deras huvuden. 

    Att fråga sig varför gör att vi utvecklas, lär oss och blir bättre hundtränare.

    Som alltid när vi tränar och tävlar hund så går det inte alltid som vi har tänkt. Det kan vara väldigt frustrerande och vi kanske blir besvikna eller irriterade. Kanske hunden eller du har en dålig dag, det händer ju den bästa eller så kan det faktiskt vara så att situationen ni hamnat i är ny för er. 

    Det är så mycket att ta hänsyn till när vi tränar hund, och allt som oftast kan vi inte säga att det är någons fel, vi har bara inte tränat på just det. När det går fel så har jag lärt mig att istället för att bli besviken, faktiskt analysera vad som hände. 

    • Hundar är inte lika bra på att generalisera kunskaper på samma sätt som vi. Vi går i skolan, lär oss skriva, sen går vi hem och kan fortsätta träna, för vi kommer ihåg hur vi skulle göra. Hundar fungerar inte riktigt så. De måste göra samma sak i många olika situationer för att förstå att samma gäller överallt. Vem har inte varit med om att hunden kan något superbra hemma, men så kommer vi nån annanstans och helt plötsligt förstår dom ingenting. En hund vill inte jävlas, den strävar efter att få sin belöning och sociala förstärkning. Det beror helt enkelt på att du inte tränat i nog många olika sammanhang. 
    • Hur kände jag mig? Vi vet att hunden kan lukta sig till våra känslor, det är inte så konstigt, det är ju så dom kommunicerar med varandra. Dom är fantastiska på att fånga upp hur vi mår. Vissa hundar är mer känsliga än andra, men både Karma och Rusa har visat mig hur viktigt det är att ta hänsyn till. Var jag på dåligt humör? Nervös? Oavsett hur det var, du har helt enkelt inte tränat dig själv och din hund att hantera dina känslor i den situationen.
    • Var det något nytt? Kanske hunden inte riktigt förstått hur du vill att markeringarna på höga gömmor ska se ut? Kanske du har varit lite otydlig med hur och var du vill att hunden ska markera i just den situationen. All träning är ett utbyte av information. Du kommunicerar till hunden vad du vill på ett sätt som du tror den ska förstå. Men vad uppfattade hunden egentligen? Det kan du bara veta genom att prova och sedan analysera. En kommunikation har alltid en sändare och en mottagare, och mycket kan hända på resan där emellan. Utgå från att hunden vill göra rätt och fundera på om det finns något annat sätt att förklara vad du vill. Vad behöver du göra? … Träna mer!  
    • Var det något som störde? Det är väldigt olika hur lättstörda hundar är och de har olika perioder i livet som också kan påverka. Hormoner som flödar av olika anledningar. Vissa hundar är känsliga för miljön och kanske tycker något var obehagligt. Var det andra hundar, människor eller djur som gjorde det svårt? Du behöver helt enkelt träna mer på störningar och miljöer. Detta behöver du göra separat från söket så du är säker på att hunden är så trygg att det inte påverkar jobbet. 
    • Hur ser doftbilden ut? Ja, det kan vi ju faktiskt inte veta. Visst kan vi läsa hur hunden jobbar och få en liten uppfattning. Men vi har inte deras kapacitet, vi kan inte se hur alla molekyler är sammansatta och rör sig runt. Kyla, värme, vind, föremål, tider, förändringar i sammansättningen av etiketten kan göra så mycket skillnad för hunden. Kanske bitarna är mindre eller större, kanske kongen legat på något ställe och dragit åt sig ny doft som den blandas med. Kanske är det någon annans kong? Kongen har naturliga ingredienser vilka aldrig blir exakt desamma. Varje “batch” som tillverkas kan därför ha lite annorlunda doftbild och har du då bara tränat på samma bitar så ändras ju doftbilden. Och vi kan ju inte ha någon aning hur mycket. Enda sättet att få hunden att generalisera kongens essentiella doftbild är att träna på så många olika bitar som du bara kan!
    • Hur navigerar hunden för att lokalisera gömman? Scannar hunden sig fram i doftbilden eller söker den noggrant och systematiskt för att upptäcka dofter som inte avger så mycket molekyler? Var doftbilden anpassad efter hundens kunskapsnivå? Du kan behöva träna mer på att öka hundens systematik eller nosfrekvens för att kunna lokalisera väldigt små doftkällor. Vad är svaret på problemet? – Träna mer! 

    Det har visat sig att ju mer mössen känner igen miljön och har förväntan på var doftkällan är, desto mer navigerar den systematiskt istället för att bara följa doftmolnet. Är det samma för hundar?

    Källa: Science Direct

    De senaste veckorna har jag upptäckt något i vår träning som fått mig att försöka hitta svar på varför. Mer om detta i ett annat inlägg! 

    Publicerad den av — 2 kommentarer

    Vad vill ni söka efter?

    Jag tycker om att analysera och fundera på hur saker hänger ihop. Vad är fördelar och nackdelar? Jag gillar inte att säga att något är rätt eller fel, utan allting beror ju på vad man har för mål och syfte med det man gör. 

    Jag tycker det är sjukt kul att SBK ordnar den här provformen som kommer få så många fler att förstå hur fantastiskt hundens luktsinne är. Hur det utvecklar hundens självförtroende och samarbete med föraren. Att ha riktigt roligt tillsammans är den viktigaste målbilden man kan ha! 

    Nu till ämnet. 

    När vi tränar specialsök så börjar vi på ett träningsämne. Detta kan vara Kong eller te eller något annat som inte är måldoften. Alla ämnen som hunden söker efter kallas på sökspråk för “etikett”. I helgen fick jag ett tydligt exempel på hur snabbt det går att lära in ett nytt ämne när hunden redan vet vad den ska göra. Några minuter bara! 

    När vi utbildar en sökhund som ska användas i tjänst, så är det viktigt att veta vilken typ av sökhund vi vill ha eftersom träningen ser helt olika ut. Ska du söka bomber, sprängämnen eller minor så är det superviktigt att hunden inte gör fel, vilket är uppenbart. Dessa hundar ska dessutom kunna hitta och markera extremt små doftbilder och aldrig välja bort när dom hittar något. Det finns “terrorhundar” som såklart måste markera om dom hittar rester av ämnet, även om det inte finns något längre. Då kan vi få en bild av ifall något otrevligt planerats på platsen.

    Ser du till vägglösshundar så ska dom kunna skilja på levande och döda löss med väldigt små doftbilder. Dom behöver vara noggranna och använda hög nosfrekvens. Dock behöver dom inte jobba så högt upp men ska vara säker på att jobba inomhus och inte åsamka nån form av skada på interiören. 

    Barkborrehundar måste däremot kunna känna sin etikett på väldigt stora avstånd och på stora områden med de störningar som finns i skog och mark. 

    Narkotikahundar ska kunna söka efter små och stora mängder och om man tänker rent praktiskt är det nog inte så bra om dom markerar där det funnits något tidigare. För mig känns det iallafall inte helt rätt att visitera, öppna någons skåp eller grejer om man inte kan va säker på att det är något där. Tänk om det är någon som hade skåpet innan som hade narkotika där. 

    I kongsöket som jag jobbar med så använder vi snarare den sista tekniken, det vill säga, hunden ska bara markera där det faktiskt finns Kong. Om man då vill utbilda en hund där detta inte är bra, så blir det att träna på ett annat sätt. 

    I kongsöket vill vi också söka på ett speciellt sätt. Hela området ska noggrant sökas av, systematiskt med ett stabilt utpekande med riktigt stadigt fokus. Hunden ska vara styrbar och ta små och större mängder Kong. Doftbilden är såklart väldigt annorlunda ifall vi söker efter en hel Kong eller en mikrobit. Det är viktigt att träna på allt!

    Min inriktning är framförallt kongsök inför nya provformen, men genom olika utbildningar så får jag också tips och insikt i olika typer av sök. För mig är det viktigaste att förmedla hur fantastisk hundens superkraft är och hur vi alla kan lära oss att använda den för att ha roligt och utvecklas tillsammans. Detta gör vi efter er egen motivation och målbild. 

    Hunden är också fantastisk på att förstå vad vi vill när vi lyckas kommunicera det på ett bra sätt. Allting går att träna om. Det är bara när ni ska jobba med något farligt som det är superviktigt att hunden att gör 100% rätt hela tiden. Annars är det kör, bara kör! 

    Det är alltid bättre att göra misstag i sin träning än att inte träna alls! Problemlösning är ju så spännande. Hur vi kan kommunicera vad vi vill till just denna individ med precis denna förare.