Detta pass körde vi efter massa spring i skogen, backträning och lek. Hon var flåsig och möjligtvis lite trött (svårt att säga med denna hund). Tredje området kom inte med på film tyvärr (eller… filmaren blev lite less och filmen vart lite för dålig kvalité )
Eftersom jag ska jobba med att hon ska söka framför mig utan påvis så börjar jag vid sökväggen där hon är van att gå. På så sätt behöver hon inte misslyckas genom att få för mkt spring i benen eller fortsätta åt höger (tränar henne att söka åt höger där det är möjligt).
Första passet väntar jag mig inte så mycket. Hon söker ungefär som hon brukar på och kring väggen. Hjälper henne tillbaka om hon drar iväg åt sidorna (”häråt”). Jag väntar mig även en del frustration och kanske någon markering på gammal gömma.
Bitarna är små och svåra att få ut (och till och med se ibland). Dessutom hade jag glömt att jag för ett tag sen gjort i ordning ett sök som skulle ligga över natten. Jag måste sätta larm när jag bestämmer mig för såna grejer, för jag kommer verkligen inte ihåg nånting!
Jag försöker träna Karma att hålla markeringen även när jag går och kontrollerar om det är någon Kong där. Det går helt ok, men hon har tendens att släppa när jag kommer nära. Dock är det lite bra så jag kan se om den är där. Detta gjorde att området blev lite större än jag tänkt (hela väggen nästan).
Vi har inte sökt på så små bitar på ganska länge faktiskt. Vi har ju satsat på andra delar ett tag. Så jag upplever att hon går över en hel del bitar utan att lokalisera och markera. Är det trötthet? För nosfrekvensen verkar fortfarande vara hög och hon verkar ibland få upp något men inte ta det fullt ut. Jag väntar mig att detta kommer bli bättre på passen fram över.
I detta fall provade jag att använda aktiv lekbelöning bara.
Passet gick enligt plan och förväntning. Jag är nöjd med att hon lyckades söka noggrant trots att hon var väldigt flåsig. Det märks mest på slutet att hon inte riktigt har samma uthållighet efter hon motionerat ordentligt (denna hund springer fram och tillbaka oavbrutet på promenaderna, springa är det bästa som finns tycker hon).
Jag ska i fortsättningen försöka leka, lägga henne, sen ta ut Kongbiten och fortsätta. Här lämnade jag henne till leken och hon kommer tillbaka med saken utan att jag kan engagera mig. Det känns inte superbra. Bättre att ligga och koncentrera sig innan nästa ”skick” och att jag kan vara engagerad under hela belöningen.
I vissa fall är jag också sen med belöningen vilket oftast berodde på osäkerhet om det var en gömma där. Frågan är om jag ska kalla in och belöna längre bort istället för att kontrollera gömman och då belöna släpp i markeringen. Det kan ju bli en kedja om jag har otur. Sen kan jag kontrollera och ta bort ifall det fanns någon där.
Fram över kommer jag lägga upp pass och numrera dom. Det kanske inte blir film och så här noggrann utvärdering här på bloggen för varje pass, men jag utvärderar alltid på något sätt under och efter ett träningspass.
Karma ska starta direkt med hög nosfrekvens där jag påvisar henne. Hon ska sedan noggrant söka framför mig utan påvis. Hon ska ha en stabil markering och välja bort kvarvarande doft när Kongen tagits bort. Hon ska klara att söka ett större område utan frustration och utan spring i benen med belöning vid gömmor, efter kedja eller tomsök.
Belöningen måste vara anpassad efter situation. Belöning med större värde efter ”kedjade gömmor” (Viktigt att hitta något riktigt värdefullt).
Delmål 1
5 gömmor med liten doftbild på 3 olika mindre områden. Dessa ska inte vara större än 1 x 2 meter. Tar bort bitar eftersom hon hittar dom. Ignorerar markeringar på kvarvarande gömmor (det händer fortfarande ibland när doftbilden på gömmorna är små).
Jag börjar 2 pass i känd miljö. Påvisar på sökväggen, för att sedan gå vidare till 2 andra områden. Efter belöning ska hon återgå till söket på kommando utan påvis, men med hjälp av kommando ”Fortsätt” eller ”Nosa”.
Jag fortsätter sedan på olika platser tills hon känner sig trygg i vad hon ska göra i alla miljöer. Samma kriterier.
Jag provar under denna tid olika sätt att få till variabla belöningar utan frustration genom
– ”fortsätt” – kommando efter markering
– ”kom” – transport en bit, belöna
– ”yes” (frikommando)- social belöning – belöning. Har tidigare alltid betytt belöning.
– ”Tack” (frikommando) – social belöning. Har tidigare betytt belöning och ibland social belöning. Hon har hög förväntan på detta kommando.
Hon ska klara att ta sista gömman på ett område, ta nästa på det nya och sedan få belöning.
Delmål 2
5 gömmor med liten doftbild på 3 olika mindre områden. Dessa ska inte vara större än 1 x 2 meter.
Samma kriterier och upplägg som delmål 1.
Jag använder det kommando som passar bäst för att frigöra en markering och klara söka vidare utan allt för mycket frustration. Jag väntar mig fortfarande en viss frustration vid variabla belöningar.
Oftast belöning vid markering, men kedja också oförutsägbart.
Hon ska klara ta 2 – 3 gömmor med någon transport utan belöning.
Hon ska klara tomsök i minst 1 minut med ”kom” – transport – belöning.
Delmål 3
5 gömmor med liten doftbild på 5 olika mindre områden. Dessa ska inte vara större än 1 x 2 meter.
Samma kriterier och upplägg som delmål 1 & 2.
Jag använder det kommando som passar bäst för att frigöra en markering och klara söka vidare utan allt för mycket frustration. Jag väntar mig fortfarande en viss frustration vid variabla belöningar.
Oftast belöning vid markering, men kedja också oförutsägbart.
Hon ska klara ta 4 – 5 gömmor med någon transport utan belöning samt också kunna söka alla 3 områden minst en gång utan belöning med bibehållna kriterier.
Hon ska klara tomsök i minst 5 minuter med ”kom” – transport – belöning.
Delmål 4
1 kongbit. 5 placeringar i strukturerad ordning efter systemet jag vill ha i just denna miljö.
Samma kriterier delmål 1 – 3.
Belöning vid varje markering.
Börja varje pass med kong vid påvis.
steg 1: variera plats 1 och 2.
steg 2: variera plats 1-3
steg 3: variera plats 1-4
steg 4: variera plats 1-5
Använd ”randomizing” app för att vara oförutsägbar på riktigt.
Hon ska klarar söka med struktur och systematik oavsett var kongen finns. Hon ska klara tomsök upp till 10 minuter.
Delmål 5
1-7 kongbitar.
Samma kriterier delmål 1 – 4.
Belöning efter tid. Tex sök 1 min – ”kom” – transport – belöning eller ca 1 minut och belöna nästa markering efter det. Sedan 3 min + 2 min + 1 min osv. (+ betyder belöning) Använd randomizer app (Jag använder just nu ”Pretty Random”). Varierat upp till 10 – 12 minuter.
Hon ska klara söka med struktur och systematik genom hela området och tänka ”denna gång kanske belöningen kommer!” (Jackpot effekten). Helst klara 7 gömmor (eller tomsök) utan frustration i upp till 12 minuter.
Utvärdera
Utvärdera hela projektet och fundera över hur det fungerat och om det går att fortsätta utöka tiden för sök upp till 20 min eller om vi behöver backa och tänka om.
Jag utvärderar varje pass vilket gör att det kan bli ändringar i planen beroende på hur det går. Jag vill vara flexibel så att vi lyckas och inte blir mer frustrerade. Jag jobbar med varje delmål tills jag har nått det hon ska klara för att gå vidare, oavsett hur många pass det tar.
Det är både svårt och spännande att vara med om utvecklingen av Specialsöksprovets regler och anvisningar.
Vi har tävlat flera inofficiella tävlingar där vi fått feedback på söken. Den har jag tagit med mig och tränat vidare på. Det har gett mig en del idéer, men vissa saker har jag missförstått eller så har regelverket bara ändrats så ett annat sätt att tänka passar bättre.
En sådan sak är finsök vs. scanning. I alla klass 1 tävlingar så har vi inte haft tid att ta oss runt området inom maxtiden. Det har lett till att jag jobbat med att scanna vissa områden när jag står och påvisar längre ifrån starten och sedan finsöka områden där vi startar närmare. Detta har fungerat ganska bra, men efter diskuterande med Maria Gabrielsson så insåg jag att det inte kommer räcka för dom högre klasserna. Då har vi gott om tid och behöver mycket mer noggrant sök.
Jag fick tipset av Maria (MG Hund) om att göra övningen ”flera små kongbitar på litet område” men att förbereda flera av dessa för att kunna fortsätta söka när hon hittat X-antal gömmor.
Att jag inte tänkt på detta förut! Det är smart på så många sätt:
Kontrollerade starter
Hög nosfrekvens
Söka framför – fortsätta framför utan påvis
Hög chans för hunden att få träff = mindre frustration
Förflytta sig mellan områden
Enkelt att använda variabla belöningar
”Släcka ut” markeringar på gamla gömmor (eller kontrollera att det funkar) eftersom jag tar bort varje bit hon markerat för att sedan söka igen och hitta en till gömma. Det gäller att inte fastna där en kong varit, men inte finns längre.
Så nu kör vi ett litet projekt med detta och ser om vi kan förbättra noggrannheten, uthålligheten samt minska frustrationen.
Vi pratade lite om belöningar och där är Maria väldigt inne på ordentlig lek och att öka jakten. Det höjer aktivitetsnivån och därmed också viljan att söka under längre tid. Detta håller jag helt med om, men jag har även lite andra tankar.
Personligen gillar jag att anpassa belöningarna efter vad jag tränar. Karma är väldigt högtempad och bara lekbelöningar kan göra att hon ”flippar” då aktivitetsnivån höjs lite för mycket och koncentrationen minskar. Detta kan leda till slarv och frustration. Detta kan förstås ändras med tiden då vi tränat mer på högre intensitet i söket, men jag har under hela vår träningstid upplevt att vi behöver godis för att balansera och få ner henne i koncentration. Jag använder också godis när vi lär in nya delar där hon behöver tänka själv eller koncentrera sig. Jag upplever att hon kan tänka och förstå vad jag vill på ett bättre sätt. Jag kan även anpassa belöningen under passet eftersom vi alltid har olika förutsättningar och humör. Har hon till exempel väntat länge med förväntan på att söka så har skruven redan börjat lossna och behöver sättas lite på plats igen. Det verkar bäst göras med godis för hennes del.
Jag vill alltid prova de idéer andra ger mig för att se om jag kanske få med mig fler fördelar än nackdelar (jag tror inte på rätt och fel). Såklart provade jag att leka länge och inte blanda in godis. Det funkade bra hemma där hon har mer erfarenhet, men när jag gjorde övningen på ny plats så lossnade skruven lite och jag bestämde mig för att övergå till att använda godis igen. I den övningen tränar jag inte riktigt uthållighet utan något jag vill att hon verkligen ska förstå. Då fick jag bättre resultat med godis när hon kunde tänka lite mer. Däremot avslutade jag med ordentlig lek lite utanför området.
Jag kommer framöver dela med mig av min plan för detta projekt samt filmer på träningspass med utvärdering.
På så sätt kan ni få se mer av hur jag tänker kring vår egen träning.
Något som jag tycker är fantastiskt spännande är att hundar kan känna ett tidsperspektiv på alla dofter. Dom kan känna att ”här har det varit något för si och så länge sen” eller ”här är något just nu”. Det är ju något som vi inte alls är lika bra på, vi kan så klart med hjälp av ögonen hitta tecken på att någon varit där, med synliga spår och så vidare. Men det är långt så avancerat som hundens tidsuppfattning när det gäller vittring.
Allting som kommer i kontakt med syre börjar brytas ner. Det kan vi se på att järn rostar till exempel. Detsamma gäller för dofter, eftersom det också bara är molekyler, men molekyler vi inte kan se, utan bara lukta oss till. Är något fortfarande kvar på platsen (sök) så avger det hela tiden nya doftmolekyler, medan om något varit där tidigare så bryts lukten ner mer och mer tills den helt försvinner (spår). Vi vet ju att hundar kan ta imponerande gamla spår. Tänk vilken liten doftbild som måste finnas efter en vecka eller en månad? Det går inte att föreställa sig.
Visste ni att hunden kan riktningsbestämma ett spår på bara 5 steg? (Källa: SWDI) Det betyder alltså att den kan känna tidsskillnad på bara några sekunder. Det är klart att för överlevnadens skull så är det ju viktigt att kunna veta i vilken riktning middagen har gått, annars svälter man. Jag förstår varför hunden samarbetat med hunden så pass länge som det nu uppdagats. Vi kompletterar varandra väldigt bra med våra olika sinnen.
Det här med tidsperspektiv är något som jag inte reflekterade så mycket över när det gäller söket, förrän jag gick kursen på ”School of Canine Science”. Det är något som vi alla som spårat med våra hundar är medvetna om, vi använder ju ”liggtid” där vi medvetet låter spåret få åldras i en viss tid. Då kan vi också träna in mellan vilket spann vi vill att hunden ska ta spåren. Men varför har jag inte tänkt så mycket på detta när det gäller söket? Jo, för jag trodde det handlade om koncentration, det vill säga att biten ju är kvar, så då har den en större koncentration av doftmolekyler, och det stämmer ju också såklart. När jag började tänka på hur man kan träna hunden att bara markera där det faktiskt finns kong, inte där det är spår av kong, så känner jag att jag fick en mycket säkrare hund.
Det som var intressant med detta var ju att jag inte tränat på detta sätt tidigare, det vill säga, inte lärt in något tidsperspektiv (trodde jag). Men när jag sedan började med på att bara markera bitar som är på plats, så märkte jag att hon markerade doftspår upp till några minuter gamla. Så jag hade visst lärt in ett tidsperspektiv, bara utan att vara medveten om det. Jag har nu tränat om det så att hon inte ska markera annat än helt färsk vittring (dvs, kongbiten själv). Problemet för Karma är att hon, när hon blir frustrerad, kan återgå till att markera ”gamla gömmor”. Men det blir ju också en hjälp att se när hon inte förstår vad jag vill. Allt har för- och nackdelar.
Hur länge tar det att gå 5 steg? På så lång tid kan hunden känna skillnad på doften, så det är också vad jag accepterar under träningen. Nackdelen med denna träning är dock att väldigt liten doftbild (mikrobitar) verkar ha väldigt lika lukt och därför blir det möjligtvis svårare att känna skillnad på mikrobitar och ingen kong alls. Iallafall när vi tar bort en bit och sedan kör igen inom 1 minut (så som övningen ser ut för inlärning av detta). En fördel med detta sätt är också att det blir lätt att träna fler pass på samma ställe, och man behöver inte vara riktigt lika noga med om man råkar ta med en kong nånstans. Dock gäller det att vara försiktig om du jobbar inför tjänst, för detta kan som sagt ha lite negativa effekter på extremt små mängder ämne, så hör med din utbildare om det kan påverka ert arbete negativt. Inför tävling är det dock inga problem alls!
Detta är något jag nu mer lär ut på mina kurser, och det är en väldigt rolig övning som verkligen visar hur fantastisk hunden är!
Sen kan vi prata om tidsperspektiv ur en annan synvinkel också. När vi jobbar med Kong i Specialsöket så försöker vi skapa en så ren doftbild som är möjligt, men som ni förstår så blir den aldrig riktigt ren så länge vi har varit i närheten av den. Om vi väntar under en längre tid (kanske en månad) innan vi söker igenom det tänkta området, så kommer du märka om hunden verkligen förstår vilken doftbild den söker efter. Som vi oftast tränar tror jag dom förstår: Människas lukt + Konglukt är det vi letar efter. När jag provade att söka på väldigt gamla gömmor så upptäckte jag att Karma blev osäker, så då började jag om och markera hittandet av ämnet, utan markering till att börja med. Nu har hon också den doftbilden i hjärnan. Det här var spännande på en tävling som jag var på där Karma hittade en bit som legat i kanske 1 år (när det gäller anordningen av banan är det lätt hänt att man missar en liten Kongbit som varit där så länge, men jag råkade i detta fall se biten när hon markerade).
Här nedanför finns en film på vår träning nyligen. Det är en hel del saker jag upptäckt att jag glömt träna på! Denna video har ingenting bortklippt, utan jag har bara lagt ett förtydligande över var gömmorna ligger.
Planering:
Vad ska jag träna på?
Att träna på att hitta i behållare utan att försöka gräva sig fram till källan.
Att träna på att markera där doften sprids ut genom tex. springor
Träna på ”fortsätt jobba”.
Att träna på tidsperspektiv genom att göra två sök efter varann där jag byter plats på gömmorna.
Hur ska jag göra detta?
Klicka snabbt vid minsta markering, och om jag märker svårigheter klickar jag direkt hon är i närheten av området där doftbilden är som störst (Jag kan ju inte veta, men jag gissar att det kommer ut mer molekyler i springor och håligheter).
Säga ”fortsätt” när hon markerat en gömma, och även om hon återgår till en gömma hon redan tagit. Om det blir för svårt så säger jag ”fortsätt” och visar på någon annanstans (dock utan avbrott för omstart).
Utvärdering:
Pass 1
Ser att jag kanske för ofta visar på där det finns gömmor efter ”fortsätt-hjälpen”, kan det påverka?
Jag måste träna på att ha leksaker i lådor eller andra ställen. Hon vill fiska upp en fleecefläta. Jag kollar dock alltid så det inte finns någon kongbit där hon visar (detta var ju dock ingen markering, men ändå). Har ju hänt att jag glömt en nånstans.
Pass 2
Valde lägga en i golvet så hon inte ska lära sig att bara söka av behållarna
Hon markerar en gammal gömma. Skulle jag kanske ignorerat som jag gör när jag tränar ”tidsperspektiv”? Kändes oavsett inte helt rätt hur jag reagerade där.
På plåtskåpet hade jag bestämt att klicka ganska snabbt eftersom det kändes som en ganska tät öppning och hon hade problem med det i förra passet. Jag tänkte den nog kunde va svår.
Hon klarar inte att hitta och markera i en skokartong (what?). Så där måste jag ha slarvat med träningen. Dags att ta tag i det nu då.
Valde att kalla in istället för att ”tvinga” henne att hitta eller hjälpa henne. Då tänkte jag att jag undviker frustration och felbeteenden som krafs och förstörelse.
Som ni ser på videon så finns det massa saker att jobba med! Jag skäms inte för att det inte alltid går som jag har tänkt, utan jag upptäcker nya saker som jag behöver träna på (och i specialsök är det ju alltid något!!).
Att filma, diskutera, utvärdera och planera nästa pass är viktigt när vi tränar hund, oavsett hur vi gör det.
Det enda vi kan skylla på när något går fel är ”Jag har tränat för lite på detta”!
Nu har vi kört vår första tävling Specialsök klass 2. Det var jättekul!
Det var verkligen lärorikt att få bekräftelse på våra styrkor och problem. Det tar jag med mig och ska nu lägga upp en plan för hur vi ska fortsätta träningen.
Söket började inne i en stuga. Karma skulle söka 3 rum för att sedan gå ut och söka ute. Hon började superbra och jobbade fint i 4 minuter. Det var ungefär 2-3 gömmor (hade inte exakt koll på tiden, men det hade ju domaren). Efter 4 minuter avbröt hon söket ofta och vart frustrerad, frågade mig och gick runt. Hon började söka igen när jag hjälpte henne och hittade flera gömmor, men inte så bra som hon kan.
Det som är intressant är att jag tänkt precis så som domaren föreslog efter söket (Se detta inlägg). Vårt ”släppa gömman”-ord har fått för hög förväntan på belöning och hon tror att hon inte gör rätt när hon inte får något på fler än 3 gömmor med ”tack” för att släppa gömmorna.
Jag har hela tiden tyckt det varit svårt att kedja ihop utan att få frustration, och äntligen har jag kommit på varför! Dessutom inser jag att vi hade med detta i SOCS kursen jag gick, men att jag inte riktigt förstod hur jag kan använda den övningen när Karma vad skadad och inte kunde få en riktigt bra aktiv belöning.
Jag har tänkt den senaste veckan att jag ser söket lite som ett lydnadsprogram på så sätt att det blir ”moment” med social belöning mellan. Jag funderade över om jag skulle själv se den sociala belöningen som en ”riktig belöning”, men det har inte riktigt blivit som jag tänkte. Hon började skälla oftare och det blev för mycket avbrott i söket. Jag måste börja se hela söket som en kedja utan avbrott för någon typ av belöning, utan istället säga ”fortsätt” och hon får gå vidare för att få belöning efter söket. Som domaren, Maria Gabrielsson sa: att fortsätta söka måste också bli en belöning i sig. Det tror jag är helt klart möjligt.
Nu måste jag lägga upp en plan för hur jag ska utöka söktiden och antal gömmor utan att det blir frustration. Tänkte lägga upp en stegringsplan och få ihop en kedja med många gömmor. Jag ska fundera på detta så jag hittar något sätt Karma kan jobba vidare efter markering och blir så lite frustrerad som möjligt. Något förslag?
Jag är nöjd med:
Hon hittade och markerade en hög gömma med sitt-fokus
Hon sökte bra och systematiskt i början
Markeringarna var tydliga
Hon jobbade vidare och hittade flera gömmor trots mycket frustration
Jag kan förbättra:
Uthållighet och självständighet
Ännu stabilare markeringar
Jämnare avsök av området
Djupa gömmor
Poängen blev:
Uthållighet 5 – Hunden fullföljer söket med hjälp av föraren
Koncentration 5 – Ofokuserad under större delen av provet med flera långa avbrott. Behöver startas om.
Hundens självständighet 5 – Tar enstaka egna initiativ, krävs mycket styrning, frågar förare vid upprepade tillfällen, ”kletig” mot förare (4 minuter bra sök)
Miljö och störningar 15 – Liten påverkan, startar om och fullföljer söket självmant
Systematik vid genomsök av område 15 – Föraren anpassar systematik utifrån hundens förutsättningar
Kontroll 20 – Hunden är lyhörd och följer förarens anvisningar väl. Bra samarbete.
Felmarkeringar 20 – Inga felmarkeringar
Hittande 10,7 (avrundat till en decimal)
Markering 8,8 (avrundat till en decimal)
Hittade gömmor 4 (av 7)
Totalpoäng: 247,1 (avrundat till en decimal)
Felmarkeringar: 0
Söktid: 10 minuter
Jag vet inte hur jag får reda på vilka gömmor som gav vilken poäng, för att sen få ut resultatet av ”hittande” och ”markering”. Men hoppas det kan bli tydligare senare.
När jag jobbar med specialsök så tänker jag på det som vilken inlärning som helst.
Jag delar upp allting i delar som jag sedan sätter ihop i kedjor för att kunna vara mer oförutsägbar i mina belöningar. Det är ju också väldigt bra för att kunna plocka ut vissa delar och bättra på dom utan att behöva tumma på dom andra.
De delar som jag har valt är:
Start
– Fokus och koncentration
– Tecken i luften: Scanna
– Tecken nära: Finsök
Sök
– Självständighet
– Nosfrekvens
– Intensitet och känsla
– Scanna
– Finsök
– ”Kom” = Kom till mig – låg belöningsfrekvens, ofta belöning utanför området
– ”Häråt” = Sök mer åt mitt håll, där jag vill röra mig mot området jag vill ska sökas men utan tecken. Detta vill jag använda när hon fastnar i ett område.
System
– Söka medsols
– Söka av uppdelat område, en del i taget
Hitta
– Navigera till och genom doftbilden
Lokalisera
– Upprepad lokalisering: Kontrollera
– Lokalisera så nära källan som möjligt
– Lokalisera största möjliga doftbild vid oåtkomliga gömmor
Markera
– Fokus på gömman med stabilitet och förväntan
– Högre och oåtkomliga gömmor: Fokus – Sitt
Fortsätt
– Ifall återgång till redan hittad gömma: ”Fortsätt”
Belöningssystem
– Inlärning av beteende: Belöningsvärde passande uppgiften
– Belöning vid källan
– Belöning hos mig
– Extern belöning
– Oförutsägbara belöningar
Jag och Karma har haft lite problem med att kedja ihop gömmor sedan hon varit skadad och belöningarna då blivit förutsägbara.
Jag har hela tiden jobbat efter att ”Tack” betyder ”Bryt markering- kom till mig” sedan belöning ibland. Men när jag inte kunnat leka så ville jag inte kedja så mycket eftersom belöningen inte hade passande värde för uppgiften. Det har gjort att jag belönat markeringarna en i taget under en längre tid.
Nu när jag börjat kedja igen så har jag fått fram en ganska stor frustration där Karma blir förvirrad och osäker. Efter några gömmor släpper hon markeringarna eller kommer inte ut i markering alls.
Jag har då börjat att kedja ihop 2 gömmor i taget (med belöning ibland, så oförutsägbart som jag kan) och har kommit upp till 3 innan hon blir frustrerad.
Här om dagen kom jag på idén att istället köra med något helt nytt i denna situation: Externbelöning.
Jag hoppas resultatet ska bli en ”ny kedja” med fokus på externbelöningen som jag nu får chansen att vara mer oförutsägbar med. Det gör att ”Tack” borde få mindre förväntan på hög belöningsfrekvens utan istället bli en del av kedjan.
Första passet kan ni se här nedan. Vi får se hur det utvecklas!
(ps. Håll ut i början eller spola fram. Filmen är inte redigerad och jag måste slå av och på kameran själv)
De som tränar hundar inför tjänst utgår alltid från någon form av stegringsplan där varje övning är tydligt utmarkerad med antal försök och test för att öka till nästa steg. Planen är samma för alla och en mycket effektiv modell när man arbetar med hundar. Att vara så strukturerad gör att det blir mindre problem på vägen, men är det verkligen kul att träna om vi hela tiden är rädda för att göra fel? När en tränar med stegringsplan är det viktigt att vara strukturerad och metodisk och det är inte alltid vi hobbyhundtränare lever i exakt samma verklighet med samma tid och förutsättningar.
Olika människor med olika hundar
Tjänstehundar är noga utvalda och framavlade för olika egenskaper som passar just det dom ska arbeta med. Vi tränar våra familjemedlemmar, och våra hundar är utvalda efter andra kriterier. Dom ska framförallt passa in i våra liv och prestationer på tävling kommer i andra hand. Våra hundar kanske inte har samma intresse för belöningarna, kanske är dom osäkra eller har svårare att förstå oss. Det kanske är vår första hund eller så är vi i början av vår resa inom hundträningsvärlden. Det kommer dyka upp problem och det är okej att göra misstag!
Misstagen kanske leder till några beteenden vi inte hade med i vår målbild när vi började. Hunden har helt enkelt missförstått vad vi ville. Det är inte hela världen, du behöver inte känna dig fel, utan vi behöver fundera och byta strategi.
Det enklaste sättet att förklara vad jag menar är genom att visa hur jag själv tänkt.
Fritt följ: ett exempel
Jag har tränat mycket att följa en godis och vara noga med belöningsplaceringen. Jag vill att hunden ska få ett stort intresse för den punkt som gör att hen hamnar i rätt position. Detta är något jag hjärntvättar. Problemet som uppstår är att handen då blir intressant. Hur ska jag få bort det?
Jag väljer att göra omvänt lockande på utsidan, men fortfarande belöna på samma punkt. Det kan leda till att hunden blir lite svajig i positionen eftersom den koncentrerar sig så mycket på att inte ta godiset. Kanske jag blir onaturlig i mitt framförande? Hur kan jag lösa det?
Jag kan träna mig på att röra handen naturligt på utsidan om hundens huvud utan att den tappar kontakt. Det gör jag i utgångsposition till att börja med så jag inte förstärker den svajande positionen.
Sedan är det dags att ta bort omvänt lockande handen, det är lätt att fastna i den hjälpen. När jag inte längre har godis med omvänt lockande så kan hunden igen koncentrera sig mer på positionen men har förhoppningsvis fått bort intresset för handen. Så kommer jag vidare.
Men helt plötsligt så har du kanske en hund som är supertaggad och hamnar för långt fram. Ja, då kanske det är dags att ändra belöningspositionen genom att tillexempel låta hunden gå bakom ryggen och ta belöningen från höger hand.
Det gäller hela tiden att utvärdera de små detaljerna och tänka ut hur det är möjligt att rätta till det hela. Absolut, beteendet kanske kommer upprepas i senare skede ifall det har gått lång tid innan det upptäcktes. Men det är också okej. Vi behöver inte vara perfekta hela tiden.
Jag har en rad strategier som jag funderar över, vad kan det dyka upp för negativa konsekvenser av det valda sättet att träna. Kan jag ha någon plan redan i förväg för att rätta till dessa om de eventuellt dyker upp? Det är mycket viktigt att faktiskt tänka igenom och utvärdera sin träning. På så sätt fastnar du inte i något som kan leda till problem.
Filma gärna och titta på om det är något du gör med kroppen, eller om du kan se hur hunden agerar på dina metoder. Filmerna är inte till för andra att titta på, utan för dig själv att komma vidare i träningen.
Det finns inga rätt och fel, det finns för- och nackdelar. Alla saker i denna värld har minst två sidor och massa gråskala där emellan.
När vi tränar inför tävling har vi inte samma krav på perfektion direkt som i skarpa lägen. Inom professionella specialsöksyrket arbetas det alltid efter en fast stegringsplan som är allmän beprövad och har visat på goda resultat.
Men det finns en fördel att träna inför tävling, och det är chansen att vara kreativ! Tävling kommer inte rädda någons liv eller ta fast tjuvar, det är bara för att utvärdera dig och din hund och er träning tillsammans. Det gör att vi kan prova nya saker och utvärdera för att föra sporten framåt. Detta kan i sin tur leda till att nya metoder och verktyg för ännu bättre sök i framtiden. Vi har en spännande resa framför oss med SBKs nya sport!
Nu till vad artikeln egentligen ska handla om; Markeringar
Förväntanslycka
När vi tränar hund så får vi ofta dåligt samvete när vi inte delar ut belöningen inom en viss tid. ”Men hon gjorde det ju så bra! Jag vill inte att hon ger upp!”. Men vet ni, det är faktiskt inte själva belöningen som ger den bästa känslan hos hunden, utan det är förväntan på belöning.
Studier på apor har visat att Dopaminhalten, den som styr vår välmåendekänsla, ökar kraftigt efter startsignalen då förväntan börjar och genom arbetet för att sedan sjunka efter en viss period. Boosten avstannar sedan efter belöningen.
En sak som däremot är väldigt viktigt att tänka på är att förutsägbara belöningar minskar tillfredställelsen och dessutom kan ha motsatt effekt om den uteblir.
Det betyder alltså att om hunden förväntar sig att få en belöning, men inte får den, så är det sämre för träningen än att den förväntar sig belöning men får arbeta lite extra för den. Om du är förutsägbar i dina belöningar kommer du främst märka på tävlingar när hunden blir mer och mer osäker eller uttråkad. Tänk dig själv att vänta på en lön den 25:e och så får du den inte. Det är ju helt klart inte lika bra som att förvänta sig vinna på Lotto.
I specialsöket jobbar vi mycket med förväntanslycka i markeringarna, för det är det enklaste sättet att vara oförutsägbar. Vi behöver såklart belöna sök och tomsök, men det kan vara svårt att veta exakt vad vi belönar då. När hunden lärt sig en stadig markering så blir förväntan högre och högre eftersom dom inte vet när dom får belöning. Vi kan dessutom använda ”släpp markerings-signalen” och söka vidare för att få belöning senare. Hos aporna visade det sig att dopaminet var som högst när de fick belöning till 50%.
Som ni ser på bilden här ovan så är det precis efter startsignalen (då förväntan börjar) som dopaminet är som högst. Det märker vi ju när spårhundarna vet att det är dags för jobb och sitter skakiga i bilen för dom är så peppa.
Summa summarum så kan vi använda förväntan på markering och bra belöning för att öka intensitet och intresse för söket i sig. I specialsök har vi ju två möjligheter att skapa förväntan, både inför söket i sig, men sedan också inför markeringarna, för har det också visat sig att själva nosarbetet i sig också ger en lyckokänsla hos hundar.
Inte så konstigt att det är den bästa aktiveringen!
Källa: School of Canine Science
Karmas markering
Jag har från början jobbat en hel del efter SWDIs system, då jag både är intresserad av deras tekniker, men också var de vägledande inom min instruktörsutbildning. Jag tycker markeringarna är fantastiskt snygga. Men sen kunde jag inte låta bli att belöna Karmas dansande, för det visar på så himla fin förväntan! Så i slutändan blev det en pekande markering som är ganska aktiv. Det är inte riktigt en passiv markering, utan en markering med stor förväntan och glädje. Men den är mycket tydlig och hon har chansen att kontrollera gömman flera gånger. På höga gömmor har hon ganska automatiskt sittmarkering med fokus, men stå på bakbenen är också okej och inom mina kriterier. Däremot är det inte okej att skrapa, äta eller göra annan åverkan på gömman. Men i slutändan är det viktigaste att de kan kommunicera precis vad gömman finns.
Här nedan kan ni titta på en film på vår markeringsträning. Denna miljö var svår för Karma vilket ledde till lite avbrott. Nu försöker jag träna på detta ställe så mycket som möjligt tills hon blir trygg i den miljön. Sedan kan jag flytta det vidare till andra liknande miljöer.
Det finns många typer av markeringar i Specialsök, och massor av sätt att lära in dessa. Men det finns några saker som kan vara värt att tänka på.
Jag anser, som med all hundträning, att det inte finns några rätt och fel, men snarare för- och nackdelar. I specialsök ska hunden identifiera olika ämnen och det påverkar såklart de bra och dåliga sidorna.
Typ av markering
Internationellt är sittmarkering med fokus det vanligaste sättet att markera inom Specialsök. I vissa instanser till och med den enda godkända markeringen. Det är en stabil och tydlig markering. Men så kom jag in på en ganska nyligen publicerad forskningsartikel kring markeringsbeteende och tillförlitlighet i söket. Det visade sig att olika beteenden hade inverkan på antalet rättmarkerade cancerprov. Detta blev ju genast intressant!
Avstånd från gömman
Specialsökshundar används på så många områden att det är svårt att räkna upp. De söker allt från cancer till sprängmedel eller narkotika. Alla ämnen har olika egenskaper och giftighet. Vissa ämnen är helt säkra för hunden att sniffa på utan problem, medan det med andra är viktigt att minimera kontakten. Ämnen som har en stark doftbild och dessutom är av större mängd är lättare för hunden att identifiera med säkerhet. I andra fall, som med cancerhundar, är doftbilden väldigt komplex och hunden måste analysera mycket för att det ska bli rätt. Det, i sin tur, gör att markeringsbeteendet borde vara olika.
I artikeln visade det sig att de som har sittmarkering spenderar lika lång tid vid varje doft och snabbt identifierar doften för att sedan dra sig undan från doften. Dessa hundar visade sig inte ha samma säkerhet i identifieringen av cancercellerna. Den andra typen av markering som studerades var stående frysmarkering med närhet till källan.
I söket efter cancer är det viktigt med noggrannhet. Hunden inte bara ska välja bort alla lukter runt omkring, men också människodoft samt skilja mellan godartade och elakartade tumörer. Som ni förstår så är det väldigt liten skillnad på dessa substanser.
Det visade sig att hundar med frysmarkering hade större andel korrekta identiferingar, men de spenderade också längre tid vid de prover som var rätt. När de markerade hade de hela tiden chans att sniffa in mer av ämnet och kunde därmed analysera under längre tid. Forskarna antog att det var detta som ökade säkerheten hos hundar med denna markering.
Studien var liten, men det uppvisade ändå tydlig trend i hur markeringsbeteendet påverkade i just denna typ av sök. Däremot så fungerar sittmarkeringen utmärkt på andra ämnen som hunden kan vara känslig för. Då vill vi ju inte att dom ska vara nära längre än nödvändigt.
Kontroll innan markering och återgång till gömman.
När vi tränar specialsök inför tävling så har vi ju inget farligt ämne att jobba med. Sporten är under utveckling och vi vet inte exakt hur markeringarna kommer dömas när sporten väl blir officiell. Eftersom det visat sig att olika beteenden passar när hunden ska identifiera ämnet. Sporten ska vara en provform för tjänstehundar inom olika verksamheter (och vanliga hundekipage såklart!) så kan inte typen av markering bedömas. Men jag är lite inne på att det är bra att lära hunden att kontrollera källan.
Det är lite omdiskuterat ifall vi ska låta hunden gå tillbaka till en gömma vid inlärning av markeringen eftersom det lätt kan bli blindmarkeringar. Hunden är inte noga och bara chansar dom andra gångerna de återgår till gömman. Jag kan se denna nackdel, men har insett att den går att överkomma genom att vara noga med att hunden alltid måste lokalisera källan igen innan den får göra om markeringen. Sedan har jag ett kommando för att ”gömman är död” och då ska vi lämna den och söka vidare. Effekten av detta är att jag har fått lätt att träna markeringar effektivt eftersom jag inte behöver göra en ny gömma för varje tillfälle, men att hundarna också verkligen kontrollerar källan. Det ska finnas en Kongbit där för att markering ska vara på sin plats.
Min hund Rusa älskar att markera, eller göra egna beteenden generellt. Hon är ”smart-lat” och försöker alltid kolla om det lönar sig att göra det enkelt. I början chansade hon massor och markerade lite här och var. Men när jag sedan började med att vara noggrann med en ny lokalisering så har alla felmarkeringar försvunnit. Hon fuskar inte och försäkrar sig gång på gång att biten faktiskt ligger där. Att träna med störning från gamla gömmor är ett effektivt sätt att verkligen få hunden att analysera doftbilden, men det är ett ämne vi kan diskutera en annan gång.
Vad jag kom fram till i mina egna tankar är att sittmarkering med fokus må vara supersnyggt, men det är inte helt fel med kontrollerad frysmarkering heller. Och jag älskar ju Karmas lilla dans.
Efter att ha tagit mig vatten över huvudet med alla filmer från #30daysofcaninescience så har jag inte varit så motiverad att skriva här utan att ha redigerat klart den filmen. Jag har gjort klart #30daysofcaninescience och filmerna ligger här på datorn. Men att klippa och analysera blev lite för mycket. Motivationen har uteblivit, så nu tänkte jag lägga det projektet åt sidan och börja om med mer pepp!
Därför bjuder jag på en film från årets Specialsöksträning.
Vi har hunnit starta 2 inofficiella tävlingar med bra omdöme. Det är såklart svårt att veta vad vi ska träna mot när det inte finns några regler, men jag har min egen bild av hur jag vill att söket ska se ut. Jag vill ha struktur och samarbete där jag med enkelhet kan rikta henne mot ett område som jag känner hon kan ha missat. Eller något hon visat intresse för men där jag inte är säker på om hon bara inte sökte sig hela vägen till källan.
Jag delar alltid upp allting i delar när jag tränar mina hundar. Då satsar jag på en sak i taget för att sedan kedja ihop. Under året har jag lärt mig massor och provat och utvecklat olika tekniker för de olika delarna. Just nu går jag en kurs i Specialsök under 26 veckor och får därigenom ännu fler saker att testa. Så himla kul!
Ifall ni skulle vara intresserade så kan jag berätta mer om de olika delarna och de kommandon och beteenden som jag vill arbeta med. Sen om det blir bra för tävling, det får vi se!
Mot 2020 och nya äventyr!
Om du får problem med anmälan skicka ett mail till asah.calvet (a) gavahund.com
)
