Kategori: Film

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Belöningsplacering

Jag tänkte ge ett exempel på vilken skillnad belöningsplaceringen kan ha när det gäller problemlösning. När vi tränar in ett moment så kan vi använda belöningsplaceringen till vår fördel, men eftersom alla hundar är individer så kan det dyka upp lite olika problem. Det gör det alltid. 

Ett sätt att komma åt problem kan vara att ändra belöningsplaceringen. Det kan göra stor skillnad att skapa förväntan mot en annan plats än den vanliga.

Här nedan kan ni se en film på när jag skulle utvärdera lägre klass brukslydnad 3 veckor innan tävling. Vi hade inte tränat på rätt länge och det vart lite katastrof.

Som ni kan se på filmen så har jag redan insett att jag måste ändra belöningsplaceringen i krypet när hon gör skänkelvikning och rinner iväg framför mig. Som ni kan se på andra filmen brukar jag börja med att använda omvänt lockande i krypet. Det är för att skapa en stadga och förståelse, i filmen är vi nästan i slutet av min stegringsplan för kryp.  

Om vi återgår till första filmen så går det att se hur jag istället väljer att kasta belöningen utåt åt sidan. Jag sätter upp kriterier för vad jag tycker är ok och belönar det. Jag väntar mig inte perfektion i början av problemlösningar utan försöker lägga det på en nivå där jag fortfarande kan behålla 80% regeln. När hon är helt ute och cyklar gör jag bara om. När jag får resultat så modifierar jag kriterierna tills det helt närmar sig min målbild.

På filmen längst ner kan ni se vad träningen gav för resultat på tävlingen. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vad jag hann åstadkomma på 3 veckor. Man ska inte underskatta användningen av belöningsplacering! 

//www.instagram.com/embed.js
//www.instagram.com/embed.js
Publicerad den av — Lämna en kommentar

#thelifeofrusa Roliga anekdoter 3

Rusa är en hund som ofta beter sig som en människa. Hon tycker om att sitta med vid bordet, hjälpa till att spela kort eller plugga. 

Men ibland undrar man. Ibland vill hon vara med så länge att hon inte orkar sitta längre. Då lägger hon sig ner, oavsett hur liten stolen är. Här nedan ser ni hennes olika lösningar på problemet. 

View this post on Instagram

Verkligen bekvämt!

A post shared by Åsah (@asah) on

View this post on Instagram

#thelifeofrusa new sleeping style.

A post shared by Åsah (@asah) on Jan 28, 2017 at 1:08am PST

//www.instagram.com/embed.js
View this post on Instagram

Hur kan det här vara bekvämt? #thelifeofrusa

A post shared by Åsah (@asah) on

View this post on Instagram

Morgonpose...

A post shared by Åsah (@asah) on

View this post on Instagram

Rusa lär sig valla får... #thelifeofrusa

A post shared by Åsah (@asah) on

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Markeringar – Förväntan

Tävlingssök

När vi tränar inför tävling har vi inte samma krav på perfektion direkt som i skarpa lägen. Inom professionella specialsöksyrket arbetas det alltid efter en fast stegringsplan som är allmän beprövad och har visat på goda resultat. 

Men det finns en fördel att träna inför tävling, och det är chansen att vara kreativ! Tävling kommer inte rädda någons liv eller ta fast tjuvar, det är bara för att utvärdera dig och din hund och er träning tillsammans. Det gör att vi kan prova nya saker och utvärdera för att föra sporten framåt. Detta kan i sin tur leda till att nya metoder och verktyg för ännu bättre sök i framtiden. Vi har en spännande resa framför oss med SBKs nya sport! 

Nu till vad artikeln egentligen ska handla om; Markeringar

 

Förväntanslycka

När vi tränar hund så får vi ofta dåligt samvete när vi inte delar ut belöningen inom en viss tid. “Men hon gjorde det ju så bra! Jag vill inte att hon ger upp!”. Men vet ni, det är faktiskt inte själva belöningen som ger den bästa känslan hos hunden, utan det är förväntan på belöning. 

Studier på apor har visat att Dopaminhalten, den som styr vår välmåendekänsla, ökar kraftigt efter startsignalen då förväntan börjar och genom arbetet för att sedan sjunka efter en viss period. Boosten avstannar sedan efter belöningen. 

En sak som däremot är väldigt viktigt att tänka på är att förutsägbara belöningar minskar tillfredställelsen och dessutom kan ha motsatt effekt om den uteblir. 

Det betyder alltså att om hunden förväntar sig att få en belöning, men inte får den, så är det sämre för träningen än att den förväntar sig belöning men får arbeta lite extra för den. Om du är förutsägbar i dina belöningar kommer du främst märka på tävlingar när hunden blir mer och mer osäker eller uttråkad. Tänk dig själv att vänta på en lön den 25:e och så får du den inte. Det är ju helt klart inte lika bra som att förvänta sig vinna på Lotto. 

I specialsöket jobbar vi mycket med förväntanslycka i markeringarna, för det är det enklaste sättet att vara oförutsägbar. Vi behöver såklart belöna sök och tomsök, men det kan vara svårt att veta exakt vad vi belönar då. När hunden lärt sig en stadig markering så blir förväntan högre och högre eftersom dom inte vet när dom får belöning. Vi kan dessutom använda “släpp markerings-signalen” och söka vidare för att få belöning senare. Hos aporna visade det sig att dopaminet var som högst när de fick belöning till 50%. 

Som ni ser på bilden här ovan så är det precis efter startsignalen (då förväntan börjar) som dopaminet är som högst. Det märker vi ju när spårhundarna vet att det är dags för jobb och sitter skakiga i bilen för dom är så peppa. 

Summa summarum så kan vi använda förväntan på markering och bra belöning för att öka intensitet och intresse för söket i sig. I specialsök har vi ju två möjligheter att skapa förväntan, både inför söket i sig, men sedan också inför markeringarna, för har det också visat sig att själva nosarbetet i sig också ger en lyckokänsla hos hundar. 

Inte så konstigt att det är den bästa aktiveringen! 

Källa: School of Canine Science

Karmas markering

Jag har från början jobbat en hel del efter SWDIs system, då jag både är intresserad av deras tekniker, men också var de vägledande inom min instruktörsutbildning. Jag tycker markeringarna är fantastiskt snygga. Men sen kunde jag inte låta bli att belöna Karmas dansande, för det visar på så himla fin förväntan! Så i slutändan blev det en pekande markering som är ganska aktiv. Det är inte riktigt en passiv markering, utan en markering med stor förväntan och glädje. Men den är mycket tydlig och hon har chansen att kontrollera gömman flera gånger. På höga gömmor har hon ganska automatiskt sittmarkering med fokus, men stå på bakbenen är också okej och inom mina kriterier. Däremot är det inte okej att skrapa, äta eller göra annan åverkan på gömman. Men i slutändan är det viktigaste att de kan kommunicera precis vad gömman finns. 

Källor:

Lars Fält om förväntanslycka: Klicka för att läsa mer. 

Psychology Today om förväntanslycka: Klicka för att läsa mer.

Här nedan kan ni titta på en film på vår markeringsträning. Denna miljö var svår för Karma vilket ledde till lite avbrott. Nu försöker jag träna på detta ställe så mycket som möjligt tills hon blir trygg i den miljön. Sedan kan jag flytta det vidare till andra liknande miljöer. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Markeringar – beteende och kontroll

Det finns många typer av markeringar i Specialsök, och massor av sätt att lära in dessa. Men det finns några saker som kan vara värt att tänka på.

Jag anser, som med all hundträning, att det inte finns några rätt och fel, men snarare för- och nackdelar. I specialsök ska hunden identifiera olika ämnen och det påverkar såklart de bra och dåliga sidorna. 

Typ av markering

Internationellt är sittmarkering med fokus det vanligaste sättet att markera inom Specialsök. I vissa instanser till och med den enda godkända markeringen. Det är en stabil och tydlig markering. Men så kom jag in på en ganska nyligen publicerad forskningsartikel kring markeringsbeteende och tillförlitlighet i söket. Det visade sig att olika beteenden hade inverkan på antalet rättmarkerade cancerprov. Detta blev ju genast intressant! 

Avstånd från gömman

Specialsökshundar används på så många områden att det är svårt att räkna upp. De söker allt från cancer till sprängmedel eller narkotika. Alla ämnen har olika egenskaper och giftighet. Vissa ämnen är helt säkra för hunden att sniffa på utan problem, medan det med andra är viktigt att minimera kontakten. Ämnen som har en stark doftbild och dessutom är av större mängd är lättare för hunden att identifiera med säkerhet. I andra fall, som med cancerhundar, är doftbilden väldigt komplex och hunden måste analysera mycket för att det ska bli rätt. Det, i sin tur, gör att markeringsbeteendet borde vara olika. 

I artikeln visade det sig att de som har sittmarkering spenderar lika lång tid vid varje doft och snabbt identifierar doften för att sedan dra sig undan från doften. Dessa hundar visade sig inte ha samma säkerhet i identifieringen av cancercellerna. Den andra typen av markering som studerades var stående frysmarkering med närhet till källan. 

I söket efter cancer är det viktigt med noggrannhet. Hunden inte bara ska välja bort alla lukter runt omkring, men också människodoft samt skilja mellan godartade och elakartade tumörer. Som ni förstår så är det väldigt liten skillnad på dessa substanser. 

Det visade sig att hundar med frysmarkering hade större andel korrekta identiferingar, men de spenderade också längre tid vid de prover som var rätt. När de markerade hade de hela tiden chans att sniffa in mer av ämnet och kunde därmed analysera under längre tid. Forskarna antog att det var detta som ökade säkerheten hos hundar med denna markering. 

Studien var liten, men det uppvisade ändå tydlig trend i hur markeringsbeteendet påverkade i just denna typ av sök. Däremot så fungerar sittmarkeringen utmärkt på andra ämnen som hunden kan vara känslig för. Då vill vi ju inte att dom ska vara nära längre än nödvändigt. 

Kontroll innan markering och återgång till gömman.

När vi tränar specialsök inför tävling så har vi ju inget farligt ämne att jobba med. Sporten är under utveckling och vi vet inte exakt hur markeringarna kommer dömas när sporten väl blir officiell.  Eftersom det visat sig att olika beteenden passar när hunden ska identifiera ämnet. Sporten ska vara en provform för tjänstehundar  inom olika verksamheter (och vanliga hundekipage såklart!) så kan inte typen av markering bedömas. Men jag är lite inne på att det är bra att lära hunden att kontrollera källan. 

Det är lite omdiskuterat ifall vi ska låta hunden gå tillbaka till en gömma vid inlärning av markeringen eftersom det lätt kan bli blindmarkeringar. Hunden är inte noga och bara chansar dom andra gångerna de återgår till gömman. Jag kan se denna nackdel, men har insett att den går att överkomma genom att vara noga med att hunden alltid måste lokalisera källan igen innan den får göra om markeringen. Sedan har jag ett kommando för att “gömman är död” och då ska vi lämna den och söka vidare. Effekten av detta är att jag har fått lätt att träna markeringar effektivt eftersom jag inte behöver göra en ny gömma för varje tillfälle, men att hundarna också verkligen kontrollerar källan. Det ska finnas en Kongbit där för att markering ska vara på sin plats. 

Min hund Rusa älskar att markera, eller göra egna beteenden generellt. Hon är “smart-lat” och försöker alltid kolla om det lönar sig att göra det enkelt. I början chansade hon massor och markerade lite här och var. Men när jag sedan började med att vara noggrann med en ny lokalisering så har alla felmarkeringar försvunnit. Hon fuskar inte och försäkrar sig gång på gång att biten faktiskt ligger där. Att träna med störning från gamla gömmor är ett effektivt sätt att verkligen få hunden att analysera doftbilden, men det är ett ämne vi kan diskutera en annan gång. 

Vad jag kom fram till i mina egna tankar är att sittmarkering med fokus må vara supersnyggt, men det är inte helt fel med kontrollerad frysmarkering heller. Och jag älskar ju Karmas lilla dans. 

 

Källa:

Forskningsartikel: Skillnader på markering för hundar som söker efter cancerceller. Klicka för att läsa mer. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

#thelifeofrusa Roliga Anekdoter 2

Rusa har en extremt bra förmåga att få som hon vill. I slutet av förra året lärde hon sig öppna dörren. Efter det så har hon utvecklat olika användningsområden för detta trick. 

Hon lärde sig det när vi skulle träna och jag stänger ut hundarna i hallen så en och en får komma in. Rusa gillar inte kompostgaller och jag är rätt säker på att hon lärde sig öppna dörren för att komma undan från det. 

Nu kan jag inte sätta upp kompostgallret längre, för då drar hon direkt och vägrar komma in. Inte ens med godis. 

Helst vill hon ju att jag ska serva henne än att hon ska behöva anstränga sig i onödan. Men nöden har ingen lag, så hon tar tag i det själv om det behövs.

Senare kom hon på att hon kan öppna när hon känner för att gå ut. Kanske för att skälla, eller bara för hon har tråkigt. Oftast så försöker hon få mig att öppna dörren åt henne genom att skrapa på den, som hon alltid gjort. Men kommer jag inte inom en viss tid, så öppnar hon själv och drar. 

Jag misstänker nu har hon kommit på ett nytt område. När jag jobbar framför datorn och det inte fungerar att få min uppmärksamhet genom att komma med en boll eller tvinga till sig mys, ja, då vet hon att hon kan öppna dörren, för då kommer jag ju alltid. 

Denna historia får mig att tänka på andra egenheter hos denna hund. Men det får bli en annan gång! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Specialsök 2019

Efter att ha tagit mig vatten över huvudet med alla filmer från #30daysofcaninescience så har jag inte varit så motiverad att skriva här utan att ha redigerat klart den filmen. Jag har gjort klart #30daysofcaninescience och filmerna ligger här på datorn. Men att klippa och analysera blev lite för mycket. Motivationen har uteblivit, så nu tänkte jag lägga det projektet åt sidan och börja om med mer pepp! 

Därför bjuder jag på en film från årets Specialsöksträning.

Vi har hunnit starta 2 inofficiella tävlingar med bra omdöme. Det är såklart svårt att veta vad vi ska träna mot när det inte finns några regler, men jag har min egen bild av hur jag vill att söket ska se ut. Jag vill ha struktur och samarbete där jag med enkelhet kan rikta henne mot ett område som jag känner hon kan ha missat. Eller något hon visat intresse för men där jag inte är säker på om hon bara inte sökte sig hela vägen till källan. 

Jag delar alltid upp allting i delar när jag tränar mina hundar. Då satsar jag på en sak i taget för att sedan kedja ihop. Under året har jag lärt mig massor och provat och utvecklat olika tekniker för de olika delarna. Just nu går jag en kurs i Specialsök under 26 veckor och får därigenom ännu fler saker att testa. Så himla kul!

Ifall ni skulle vara intresserade så kan jag berätta mer om de olika delarna och de kommandon och beteenden som jag vill arbeta med. Sen om det blir bra för tävling, det får vi se! 

Mot 2020 och nya äventyr! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Skadad hund.

Ibland har vi otur. 

Karma sträckte sig för ett tag sen. Hon fick anti-inflammatoriskt och vila. Kylde handleden varje dag. Det blev bra, men vilan var inte nog lång och uppstarten för snabb. När det blir en sträckning så skadas vävnaden och den kan aldrig bli lika bra som innan. Det finns alltså alltid en risk att skadan kommer tillbaka ifall vävnaden belastas för mycket även vid ett senare tillfälle. Det var precis vad som hände nu.

Jag tränade inför Högre klass spår. I brukslydnadens högre klasser finns inkallande med olika typer av stopp. I Högre klass är det ställande. När jag tränade detta belastades handleden för mycket och Karmas skada drogs upp igen. Vi är tillbaka på ruta ett. 

Detta förstörde ju min plan att starta tävlingen i höst och det var ju tråkigt. Men för mig är det viktigt att göra mitt bästa för att skadan ska läka så bra som möjligt med de medel jag har tillgång till. Så nu är vi tillbaka till Specialsöket som inte kräver lika mycket kroppsligt (beroende på vad vi tränar förstås). 

Det kommer bli tufft för Karma som har ett stort behov av att springa. Gärna fram och tillbaka hela tiden varje promenad. Nu har det gått några dagar och det spritter en del i kroppen redan. Jag får jobba med mental stimulans och hoppas vi kan lyckas komma tillbaka inom en rimlig tid. 

Jag hann iallafall träna lite delar av bruksmomenten, så jag bjuder på två korta filmer. 

I den här filmen tränar jag Framåtsändande. Hon kan gå sakta mot leksak och är bra på Framförgåendet med koppel. Men i detta moment ska hon ju dessutom springa ut 15 meter för att sedan sakta av och gå framåt 30 meter genom en grupp. Detta moment är lite knepigt och kan göras på många olika sätt. 

I detta fall valde jag att använda en skål med en godbit som hon får äta för att sedan fortsätta sakta rakt mot bollen. Tanken är att jag ska få ut avståndet från henne eftersom hon är van att jag bara är en koppellängd bakom, samtidigt som hon lär sig att springa till skålen. Vid ett senare skede kan jag skicka henne till skålen från transport vid sidan och att hon då känner sig trygg med att gå sakta med mig 15 meter bakom. 

Bollen har vi redan tränat på att ta bort i Framförgåendet, så detta kommer inte vara några svårigheter. Som ni kommer ihåg från min målbild så var det inte viktigt för mig med en stor tempoväxling, men jag vill ändå inte att hon smiter iväg i saktagåendet. Jag gör då ett ljud som hjälp för att sakta ner. Karma är väldigt lyhörd och redan vid inlärning av att gå sakta mot leksak började jag träna in ljudet så det skulle kunna användas vid senare skede. Jag hann tyvärr inte längre än så här, men kanske jag får för mig att starta nångång i ett senare skede, och då har jag iallafall en plan på hur jag ska göra. 

I denna film ser jag lite var vi kommit med momentet “Skall”. Hunden ska då kunna skälla i flera sekunder för att sedan bli tyst på kommando. Karma har lätt för att skälla, så med lite höjning av aktivitetsnivån gick det lätt att få fram ett skall eller två. Det är lite av en större utmaning att få till ett jämnt skällande där hunden fortfarande sitter kvar vid sidan. 

Här blir det lätt att jag lägger till en hjälp med rösten när hon gör uppehåll i skällandet, men där finns det stor risk att hon blir beroende av hjälpen samt att jag får för vana att göra den (jag är en vanemänniska). Nu försöker jag vara kall och vänta ut att hon själv väljer att börja skälla igen. Jag har på detta sätt lyckats öka frekvensen av skall från 2 skall till vad vi har på denna film. Även här har vi en grund att bygga på och skallet kan ju faktiskt användas i fler olika moment i andra sporter. 

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Belöningens påverkan vid träning.

För cirka två år sen gjorde jag en liten film för att visa hur valet av belöning kan ge olika konsekvenser vid träning. Det kan handla om hur mycket hunden klarar tänka eller vilken förväntan hunden har nu och kommer få i ett senare skede i träningen. 

Jag försökte få ihop träningspass där jag visar vad jag menar, men som ni vet blir det aldrig perfekt när det väl kommer till kritan. 

Hoppas iallafall ni kan få med er några tankar och idéer.

Vore kul att göra en uppdaterad version i ett senare skede. Vi får se!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vår Specialsöksträning – att våga tänka om.

För några år sen gjorde jag ingenting annat än skrev planer och utvärderade varje träning. Jag upptäckte att det blev för mycket analyserande och därmed för mycket press. Istället fick jag då ta en paus från tänkandet, bara göra enklare planer och hålla kriterierna i huvudet. Det ledde till att jag ibland tagit snabba beslut i träningen som kanske lett åt fel håll, eller så har jag fastnat i ett steg i utvecklingen och kommer inte vidare. Så nu är det dags att ta tag i problemen och då kommer planer och utvärderingar fram igen. Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänkt kring våra senaste träningspass. 

Pass 1
Markering.
Första passet fortsatte jag på markeringsträningen med en halv Kong. Jag har tränat att flippa Kongen när hon fokuserar mer än 5-10 sek. Under den tiden har jag försökt jobba dit en “Bridge” (en slags störning) som jag hoppas kan användas för att förlänga tiden sen. Jag har upptäckt att hon behåller fokuset med nosen, men tittar bort med ögonen. Har hon tappat fokuset så har jag tagit bort den och börjat om.

Efter detta har jag försökt skicka henne från avstånd, så hon får gå fram och göra markering och sen belönat med annan Kong. Dock har hon haft tendens att ta den i munnen istället.

Av någon anledning har vi fastnat i stegringsplanen som är baserad på den vi fått från utbildningen. I den bryter jag och gör om varje gång hon släpper fokus.

Jag har då försökt gömma den till hälften så hon inte ska komma åt på samma sätt. Men då har hon antingen grävt fram den, och när inte det har gått så har hon letat vidare. Det har känts som hon inte förstår övergången från flippandet till markering i andra situationer. Vid många andra tillfällen noterar hon men markerar inte alls. Allt detta beror antagligen på en okonsekvens från min sida. Jag har antagligen inte följt stegringsplanen på rätt sätt. Det ger såklart konsekvenser.

När jag analyserar och inser att träningen går åt fel håll, trots återupprepade tillbakasteg i utvecklingsplanen, så är det dags att prova något nytt. Det finns många tekniker att jobba med. Ju större verktygslådan blir ju bättre går det att individanpassa träningen, jag får inte vara rädd att prova.

Pass 2
Markering + 1 sök.
Denna gång valde jag att använda shejping utan att bryta när hon vänder bort. Jag bara ignorerar när hon släpper fokuset. Däremot får hon bara belöning när hon klarat fokusera mer än 4 sekunder i ett sträck, gärna mer.

Eftersom hon har en bra grund redan så gick det fort framåt och hon klarade snabbt 7 sek eller mer på synlig halv kong. Sedan halvt gömd. Sedan utbytt till mindre bit (2×2 cm), synlig och sedan halvt gömd. Jag bröt endast om hon tog den i munnen eller grävde med tassen. Dessa beteenden försvann dock ganska snabbt. Nästa markeringsträning får visa om detta var en teknik som passade oss bättre.

Vi avslutade med ett sök på kong 1×1 mm på marken. Varje gång hon slarvade eller bytte teknik fick hon komma tillbaka. Hon avslutade med ett bra sök med en markering på någon sekund längre än vanligt.

Pass 3
3 sök.
Jag preparerade 3 gömmor utan liggtid, men där jag smittar en ruta med min egen doft. Platsen var på marken och fokuset på att söka noga inom detta område. När jag känner att hon sökte slarvigt eller yvigt så kallade jag tillbaka henne och började om. Jag har bestämt mig att göra så högst 2-3 gånger innan jag släpper den gömman. På så sätt så behöver jag inte preparera 10 gömmor för att kunna börja om på en ny varje gång. Men ändå inte nog många gånger för att det ska bli tjatigt. Ett annat kriterie var att markeringen skulle vara längre än 2 sekunder. Det lyckades hon med!

Jag har planerat att träna in två söksystem med olika tecken. Ett fokuserat finsök och ett scanningsök. Jag upptäckte att karma gör detta naturligt redan och försöker nu bygga vidare på det. När jag visar med handen lite slarvigt och långt ifrån så scannar hon området, men om jag däremot pekar nära och fokuserat så börjar hon finsöka. Jag tänkte att jag kanske kan använda detta rent taktiskt i tävling sen genom att först göra en snabb runda scanning och sedan gå in i finsök i en andra runda. Detta är en tanke jag har nu innan reglerna blir helt klara och jag behöver utvärdera resultatet av tekniken, men det blir spännande att testa!

Pass 4 (dag 2)
Markering.
Repetition av gårdagens pass men på annat ställe.
Gick inte lika bra, fick bara ut 4 sekunder som längst. Dock ingen tendens till att använda mun eller tassar vilket kändes bra. Ofta gjorde hon två sekunder fokus och tittade på mig. Tidigare har jag belönat efter 2 sek av ren vana. Har därför börjat räkna sekunderna nu. Efter det återgick hon till fokus och då började jag om att räkna. Fick sedan backa och belöna vid 1 och 3 sek för hon blev frustrerad. När jag sedan bytte till mindre bit blev detta dock bättre och hon klarade 4 sek utan avbrott. Avslutade och ser vad hon förstått vid nästa pass.

Pass 5  (dag 2 – se film)
1 sök med 3 gömmor.
Detta sök var liknande gårdagens.
– Liggtid: 30 min
– “Vallad ruta” för att begränsa området. Har tänkt göra så här några gånger till eftersom vi gjort en del scanning på senare och jag tänker att när hon ser mig visa området samt känner en begränsning i min doft så förstår hon bättre att det är ett litet område som ska sökas av. Tanken är då att det blir naturligare att ta till finsöket och då får jag chansen att förstärka handtecknet “finsök” (visar nära).
– Ifall hon slarvar eller ändrar teknik så kallar jag in och börjar om (dock högst 2-3 gånger).
– Markering längre än 3 sek.

Gömma ett och två gick enligt planen. Gömma 3 var svårare då doftbilden var annorlunda. Ofta gömmer jag kongarna så hon kan komma nära, men denna gång var den inne i luftröret. Det syns på filmen att hon känner den första gången men går förbi, går tillbaka men får inte till någon markering (krafs), sen går hon förbi och noterar två gånger till. Det här är ett problem som dykt upp mer och mer i vår träning.

Ändå hade jag ingen back-up plan för detta så därför var jag tvungen att bestämma mig snabbt. Hon har tydligen inte förstått att hon ska markera även vid denna doftbild, eller så släppte hon av någon annan anledning, det kan vi aldrig veta.

Men då bestämde jag mig att kalla in, börja om och sen klicka för att hon bara lokaliserar. Sedan vänta ut en kortare markering.

Jag har tidigare efter diskussion tänkt att jag inte ska låta henne gå tillbaka till gamla gömmor, men ändrade nu åsikt. Jag planerade nu att låta henne gå tillbaka till gömmor om hon själv väljer att göra det (tänker inte lägga mig i) för att sedan lära henne att släppa gömman helt och söka vidare när jag säger “tack” (eftersom det betyder släpp i vardagen så är det naturligt att det betyder “klar – sök vidare”).

När jag bara har brutit efter bara en chans så har jag märkt att utvecklingen har gått bakåt och det blivit vanligare och vanligare att hon direkt släpper och går vidare när hon lokaliserat.

Med den nya planen får jag chansen att förstärka markeringarna flera gånger men utan att visa henne eller skicka på igen. Det blir lite liknande tänk som vid nuvarande markeringsträningen.

Nu ska idén bara utvärderas!

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

“Tänk om…”

Vi kan inte styra över våra känslor, de bara dyker upp. Men vi kan styra över hur vi hanterar dom. Att tävla tar fram mycket känslor. Det kan vara nervositet, glädje, hoppfullhet, besvikelse eller kanske till och med rädsla. Med all denna anspänning i kroppen så är det ändå viktigt att tänka på hunden. Den förstår ju inte varför matte eller husse har så annorlunda känslor än vanligt. Vi måste helt enkelt lära oss hantera situationen för att hunden inte ska koppla tävling till något negativt. 

Min hund är en väldigt känslig individ som verkligen känner av minsta ändring i mitt känsloliv.

Något jag tycker är svårt att hantera är “tänk om…” efter en tävling som inte gått riktigt som en hoppats. 

Vid får första Mondioringtävling så infann sig precis den känslan. 

Då spelar det inte stor roll att det var bra gjort för att vara vår första tävling, att vi ändå blev godkända och till och med fick pallplats, för Karma var inte lika bra som hon är på träning. Detta är nog något vi alla varit med om. Men jag är nöjd med att jag tränat på att hålla mina känslor i schack så jag inte blir besviken alls när jag är där på plan eller efteråt. Men när jag kommer hem så dyker dom upp. 

“Om jag ändå tränat mer på tutan…”

“Om jag inte varit så nervös…”

“Om Karma inte släppt apporten…”

Men det förflutna går inte att ändra på, och då är det bara att acceptera och träna vidare. På ett sätt så tycker jag att Mondioring är bra på det sättet, för det går inte att skylla bort sig. Vad som helst kan hända och därför kan ingen domare stå på fel ställe, ingen tävlingsledare kan dirigera fel, inget spår kan vara förstört av vildsvin. Det enda jag kan göra är att erkänna att jag inte har tränat nog på våra brister.

Så nu har vi lagt upp en lista på vad vi ska träna på. 

  • Kunna hantera min nervositet. Eftersom Karma är en mycket känslig individ som blir förvirrad och okoncentrerad när jag är konstig, så är det viktigt att jag lär Karma att det är ok att jag är nervös. 
  • Tutan. Jag måste lära mig i ryggmärgen när jag ska vänta på tutan och inte. När jag är nervös ute på plan glömmer jag lätt annars.
  • Förberedelse inför fjärrdirigering. Jag är inte nog tydlig med när vi ska göra fjärren. Det är vår akilleshäl och därför behöver vi vara extra tydliga.
  • Fjärrdirigering. Vid alla stå så tycker Karma om att sätta sig. Så fort hon blir osäker så åker rumpan ner. Det måste sitta som en smäck för att klara vid nervösa situationer.
  • Startpunkter. Förberedelsepunktena är inte alltid utmärkta. Jag måste lära mig avståndet på 3 meter från startpunkten, så det sitter i ryggmärgen. 
  • Plats med ljud. Karma är lite känslig i öronen på grund av sin allergi (äntligen verkar öroninflammationerna vara under kontroll trots pollensäsong!). Därför är det viktigt att träna förarens frånvaro med ljud, och det har jag totalt glömt bort. Hon klarar att ligga stabilt när en spelar fotboll eller vad som helst, men med ljud kan jag inte vara säker. Det gick bra på tävlingen, men öppnade mina ögon för något jag totalt ignorerat.
  • Hoppen. Hon klarar lätt 190-200 cm på pallissaden, men behöver höja ännu lite mer. De andra hoppen har vi inte haft och därför inte tränat på. 
Däremot är det inte lätt att träna på att tävla när det bara är två tävlingar om året i Sverige. Jag tror aldrig jag varit så nervös på en tävling förut, och det har ju aldrig uppstått på träning. Men vi får försöka hitta tävlingslika situationer och jobba på våra nerver! 

Om tankarna ändå dyker upp så får jag öppna ögonen för de delar som gick bra. Hon åt inte hamburgaren, hon gjorde ett jättebra framåtsändande, hon klarade platsen med ljud och ett helt ok fritt följ. Nu får “tänk om..” tankarna bara flyta förbi för att ersättas av peppen att bli bättre! 
 
 

Nu kör vi!