Publicerad den 1 kommentar

Blindsök : kontroll och felmarkeringar

Blindsök kallas det när varken du eller hunden vet var gömmorna finns. Det blir ett test på hur mycket hunden förstått av vad du försöker lära den. En risk med blindsök är att det blir felmarkeringar. Det kan bero på olika saker, som vi kan analysera en annan gång. Men hur hanterar vi när det blir felmarkeringar? Går det att läsa om hunden bara markerar för att den är trött eller frustrerad?

(Alla mina tankar utgår från att måldoften är Kong och inte något ämne som är osynligt för det mänskliga ögat.)

Felmarkering eller kvarvarande doft?

Personligen tycker jag det är stor skillnad mellan om hunden bara markerar på vad som helst, eller om den markerar där en Kong har suttit förut. Det råder lite delade meningar kring om och hur mycket kvarvarande doft det finns. Är det kvarvarande doft eller andra hundars endorfiner de markerar på?

Jag har testat lite med olika hundar och allting jag sett tyder på att det finns kvarvarande doft. Hundarna har intresserat sig och även markerat på där en kong suttit utan att någon hund varit där innan.

Kvarvarande kongdoft borde ha ungefär samma lukt som bitar som finns där. Det lossnar mikroskopiska fragment av kong som lägger sig i håligheter i materialet. Ju mer poröst material, desto mer doft fastnar. Ni kan själva testa med att lägga en kong en dag i en metallbehållare och sedan ta bort den. Jämför sedan med att lägga en kongbit i ett tyg. Intresserar sig hunden längre vid behållaren eller tyget? Markerar den på något av dom?

En skillnad när föremålet faktiskt ligger kvar är att det hela tiden avger ny doft. Doftmolekyler lossnar från ytan och även om dom förändras över tid så kommer det hela tiden nya.

Om det inte längre finns ett föremål på plats så blir doften blir svagare och svagare. Det finns inget föremål som kan avge nya doftmolekyler från ytan.

Vi kan ju inte veta exakt, men vi kan gissa att det är svårare att skilja på en liten kongbit och kvarvarande doft. Så i början brukar jag alltid använda större bitar så att kontrasten blir stor mellan kvarvarande doft och där biten faktiskt sitter. Tiden mellan att biten tas bort och starten påverkar också såklart. Om biten tagits bort för 10 minuter sen så kommer det lukta mindre än om den var där för 3 sekunder sen. Det går alltså att anpassa svårighetsgraden med bitens storlek och/eller tiden mellan du tar bort biten och startar hunden.

Enligt den här artikeln så kan dom skilja på olika koncentrationer av ett ämne om det underhålls med kontinuerlig träning. Hundarna tycks vilja generalisera koncentrationen av doft. Detta verkar dessutom kopplat till utbyte och anpassning av hundens luktneuroner, vilket jag tycker är intressant.

Kvarvarande doft finns så gott som överallt där någon tränar eller har tränat Kongsök.

Det är väldigt komplicerat när det kommer diffusa doftbilder och kvarvarande doft. Då menar jag mellan att en liten bit ligger i en låda gentemot att biten varit där. Det är komplicerat för det är en väldigt precis analys där hunden behöver hämta extremt mycket information. Jag har testat att ha lådor där det legat bitar som jag sen tagit bort. Även om det verkar svårt så upplever jag att de kan skilja på det ändå. Jag märker det genom att de drar in så mycket luft de kan från springan, fnyser ut och upprepar. På så sätt fyller och tömmer hunden sin nos många gånger och jag kan tänka mig att det är lite som en dammsugare som verkligen suger in molekylerna.

Kontroll av doftbild

Hundar som har tränats att välja bort kvarvarande doft blir väldigt noggranna med doftbilden som ska utlösa markeringen. Detta betyder att nybörjarhundar kan välja bort bitar som hanterats eller varit i andra miljöer än där vi mest tränat.

Hunden behöver generalisera doftbilden ordentligt. Vad är essensen av en kong? Det kan man göra genom att arbeta med kongbitar som hanterats olika och varit i olika miljöer. Det är såklart en nackdel att hunden kan lämna gömmor för den inte är säker. Personligen så vill jag hellre att det händer, än att den felmarkerar. Då vet vi ju bara att vi behöver träna mer på generalisering, men att hunden inte markerar på vad som helst.

En hund som är tränad på att välja bort kvarvarande doft kontrollerar doftbilden innan den tar beslut att markera. För mig är det viktigare att hunden tar rätt beslut än ett snabbt beslut.

Här är ett tydligt exempel på när Sammy kontrollerar ordentligt. Den här bilen är på ett hundcenter och har säkert massa kvarvarande doft. Vilken tror ni är kvarvarande? Skulle ni sagt ”markerat” på den andra?

Stanna i markering när det inte är rätt

Jag använder frysmarkering just för att jag ser en fördel med att de analyserar doften medan de markerar. Nackdelen med att de kommer för nära ämnet är inte riktigt relevant när vi bara jobbar med Kong. Det hade varit en helt annan sak om vi jobbat med ämnen som är farliga att andas in under en längre tid.

Jag hittade en artikel (Klicka här) om just det här med olika markeringstyper och jag tyckte det var intressant att de som hade sittmarkering stannade mycket längre i sina felmarkeringar än de som stod nära källan. Detta tänker jag ger lite bakgrund till min tanke kring det här med analys och kontroll i markering.

Det är du som funderar och väljer hur du vill göra

Eftersom vi inte håller på med dofter som kräver en viss form av markering eller analys så är det en idé att lista vad som är viktigt för dig och hur de olika sätten kan påverka resultatet. Du kommer märka att ingen övning är utan nackdelar, men inte heller fördelar. Varje övning ger konsekvenser som oftast är individuella.

Jag hoppas kan lära dig att våga prova dig fram när du tränar din hund. Du kommer inte veta vad som passar eller inte passar er utan att prova.

Det bästa med den här sporten är att vi inte har några kunder som betalar för våra tjänster, det betyder att vi kan våga ta steget utanför boxen och utveckla nya tekniker och få mer information vid olika scenarion.

Scenarion

Här nedan ser du hur en markering på kvarvarande doft kan se ut. Hon analyserar hela tiden när hon står i sin markering och efter lite analys bestämmer hon sig för att gå vidare. Skulle ni sagt ”markerat” på den här?

Här nedan ser du en gömma som faktiskt finns under mattan. Ser ni analysen? Här analyserar hon flera gånger men väljer inte att gå vidare. Jag känner mig därför säker på att den är där.

Här nedan ser ni en ung schäfer som tränar på att välja bort kvarvarande doft. Då händer ingenting när de är på kvarvarande doft. De analyserar och går vidare. Jag gillar att dom ändå analyserar även då, för det finns ju en intressant doftbild där.

I början väljer jag att belöna snabbt för beslutet på stället där biten faktiskt finns. Men det kan bli en ond cirkel eftersom hunden kan uppfatta det som ”händer inget så är det fel”. Så det gäller att stödja hunden i sitt beslut i inlärningsprocessen. Då brukar jag använda en brygga eller en keep-going signal när de är på rätt ställe.

Tänk på att ha flera bitar i närheten så när hunden analyserar kvarvarande doft så är det större chans att den får tag på en bit som avger nya molekyler.

Här ser ni att så fort jag lägger in en brygga (att röra mig mot hennes bakdel i detta fall), så slutar hon analysera. Då har hon fått en bekräftelse och känner inte att hon behöver det. Jag måste alltså vara försiktig med mina bryggor.

Här nedan ser du hur man kan ställa till det! Oavsett vilken teknik man använder för att träna så får hunden alltid förväntningar där det är något som upprepas flera gånger. I den här filmen så kan man tydligt se att hon är påväg vidare när jag börjar sätta upp handen och säga ”markerat” vilket leder till en fastare markering. Du kan också se att där inte är någon andra analys i markeringen. Hon börjar med att vrida huvudet och fokusera stadigt när jag säger ”markerat”. Ordet ”markerat” har blivit en brygga som betyder ”det är rätt” eftersom det oftast är rätt då. Ofta kommer också en belöning efter ordet och rörelsen. Den här markeringen skapade jag alltså själv. Hade jag inte sagt något så hade hon gått vidare, det är jag säker på.

Kanske en lösning när vi inte vet är att vänta ut flera kontroller av hunden och se om du får några felmarkeringar då?

Det är ju också en till sak som blir problematiskt när det gäller sporten. Vi måste säga ”markerat” vid fynd. Markerat har blivit en brygga och hunden kommer tro att det är rätt oavsett om man inte skulle ge en fysisk belöning. Förstärker det då felmarkeringen?

Ibland kontrollerar hon även om jag lägger in en brygga. Jag älskar att se hur hon kollar och blir mer och mer säker på sitt beslut. Yes!

Här ser du en felmarkering, men som jag vet är det. Jag väntar ut. Ser ni att hon kontrollerar 3 gånger och sen går hon vidare? Där hon analyserade på kartongen satt en bit bara en liten stund innan.

Här ligger det en bit på plats.

För att inte främja att de bara pekar utan analys så får min hund aldrig belöning utan att ha nosat först. Det ser man här. När hon släpper markeringen så måste hon ALLTID nosa upp den igen. Hon får en ny chans helt enkelt. Om hon bara hade pekat tillbaka efter att ha tittat bort så hade jag väntat på en kontroll. I början belönar jag kontrollen och lägger sedan till mer och mer stadga.

När jag inte är helt nöjd med markeringen så brukar jag oftast bara belöna socialt (om min hjärna hänger med!). Då blir det en kontrast mellan att göra en perfekt markering och en slarvig markering, men utan att ”bestraffa” själva hittandet genom att bryta.

Tycker det är komplext att hantera situationer där hunden faktiskt hittat rätt, men markeringen inte är bra. Du vill kanske belöna för hittandet, men inte för markeringen. Så det här är min kompromiss. Det blir ”rätt” men det är ingenting som sticker ut så hunden kommer ihåg. Ju mer känslor hunden har, desto snabbare lär den sig. När du använder klicker så skapar du stora känslor vilket gör att det blir en större inlärning. Så det här sättet är mer neutralt.

Hur brukar du göra?

Ännu en analys av kvarvarande doft. Hade du sagt ”markerat”?

Hur många gånger analyserar hon här? Den här gömman hittade hon direkt efter felmarkeringen i soffan. Jag visste att hon kunde felmarkera, så jag var extra noga med att kolla på analysen och ha tålamod med beslutet att bestämt markera.

Har ni sett något av detta hos era hundar? Hur ofta upplever ni att dom felmarkerar? Har ni analyserat om det är kvarvarande doft? Hundarna kan ju bli ganska frustrerade när de stöter på kvarvarande doft och inte vet hur de ska hantera det. Kvarvarande doft finns överallt där vi tränat med kong. Så jag tycker det är lite schysstare mot hunden att träna att skita i den och bli riktigt säker på doftbilden vi vill ha. Man kan säga att man kalibrerar ”the scent threshold” (dofttröskeln – gränsvärdet för hur mycket doft som ska finnas för att utlösa markering)

Nackdelen med detta är att dom kan blir FÖR noga med doftbilden. Du behöver verkligen generalisera doften på Kongen. Tränar du till exempel ofta med samma bitar, eller bara dina bitar, så kommer hunden gå vidare efter analys. Den doftbilden har blivit kategoriserad under ”dofter som liknar men som vi inte ska markera på”. Så vid sidan av träning på att lämna kvarvarande doft, så måste du också träna med väldigt varierad doftbild av kong.

Vi ser ju vad som är kong, vi vet, och behöver helt enkelt förklara alla olika doftbilder som är kong. Essensen liksom.

Publicerad den Lämna en kommentar

Syn och luktsinne – några reflektioner

Jag är en sån där person som är extremt intresserad av saker och spenderar mycket tid att reflektera över det jag lär mig och hur det kanske kan hänga samman. Det vi vet och det jag tänker. Ingenting går ju egentligen att bevisa på riktigt, men med jämförelser och utbildning så kan jag få en bättre idé om hur saker kanske fungerar.

På senaste tiden har jag funderat sjukt mycket på det här med främsta sinnena. Hur är det egentligen att inte ha synen som främsta sinne? Hur lyckas dom sortera bland all information? Hur känns det?

Jag började då fundera på vårt eget främsta sinne, synen. Hundar känner ju sjukt många lukter, men vi ses sjukt många färger och detaljer. Det måste ju gå att jämföra på något sätt.

Fokus

Vi kan välja att bara ”Scanna”, då ser vi vad allting är på ett ungefär, men inga detaljer. Sen väljer vi att zooma in på något, då kommer detaljerna fram, men ofta blir det mer suddigt runt om.

Vi får ju konstant input genom ögonen i hela synfältet. Vi rör på huvudet så kan vi också scanna runt större områden. Jag tänkte ofta på mig själv när jag är ute i skogen. Nu är det ju svampsäsong och många är pepp på kantareller. Jag har kompisar som inte missar en enda när vi är ute och går, hur små dom än är. Men jag är inte så fan av svamp, det kan vara kul att plocka för det är kul att hitta, men det är ingenting jag letar efter hela tiden. Min motivation är ganska låg, om jag inte bestämmer mig för att söka efter det, då blir det lättare, men dock inte i närheten av dom som älskar svamp.

När jag däremot är ute på våren och sommaren, så scannar jag runt hela tiden och upptäcker minsta lilla ställe där det kan finnas smultron. Jag älskar smultron! Jag ser först kontexten, skulle det kunna finnas smultron? Är det fel miljö orkar jag inte ens söka, jag kanske letar efter annat. Men när jag strosar och kommer till en miljö där dom kan finnas, då sätter jag på smultronsynen, scannar runt om och letar, fast utan att anstränga sig. När jag däremot ser något som skulle kunna vara ett smultron så blir jag pepp och zoomar genast in på dom. Det är nu jag börjar finsöka, undersöka, är det verkligen ett smultron? Är det moget? Ser det extra gott ut? Jag letar efter allt. Dessutom ökar min motivation till att leta vidare, för jag har ju hittat ett, det måste betyda att det kan finnas flera.

Motivation

Ser ni hundarna?

Motivationen ökar eftersom det är spännande med letandet i sig. Det är inte så ofta man hittar smultron, och när man hittar dom så är det i kluster och dom är snart uppätna. Om jag däremot tänker mig att jag var på en smultronodling där det fanns smultron precis överallt, då behöver jag inte leta, och jag kommer säkerligen bli mätt på smultron. Själva letandet blir inte så roligt längre.

När jag hittar mina smultron är det ju inte alls säkert att smultronet är moget, då söker jag ju vidare med motivation att hitta några mogna. Att jag hittar några omogna smultron gör ju inte att jag ger upp, eller? Det kanske beror på hur hög motivationen är för att hitta förstås. Ibland hittar man inga alls, och det gör inte heller att jag slutar söka efter smultron för evigt. I miljöer som jag däremot aldrig har hittat några, så söker jag ju inte efter dom.

Det här är ju nåt som jag, och många andra, har svårt för i söket. Att inte göra det för lätt, och att inte få belöning varje gång. Jag har ju sett hur resultatet blir av att belöna för ofta, eller till och med varje gömma. När Karma var dålig med bukspottskörtel inflammation och bara fick äta sitt light foder, då fick jag dåligt samvete för att belöningsvärdet var så lågt. Jag valde att inte träna kedjor med flera gömmor, det vill säga oregelbundna belöningar. Under 6 månader var hon dessutom skadad i ligamenten och ingen lek gjorde att jag inte vågade kedja mer än 3-4 gömmor i taget, och det ganska sällan.

Vad hände? Jo, när jag kom på tävling så blev hon jättestressad och frustrerad efter dom här 3-4 gömmorna när hon inte fick belöning. Hur skulle du känna dig om du väntade dig att lönen kommer in på kontot den 25:e, men inte får den, jämt emot om du skulle spela på Lotto och inte vinna? Du vet att när du spelar på Lotto så vinner du inte varje gång, och du blir kanske lite besviken att du inte vinner, men det är ju en del av spelet, det är ju det som gör att du blir sjukt glad när det väl händer! Vem har inte blivit glad för att man vinner typ 75 spänn på Triss, för det är så sjukt svårt att vinna?

Varför får jag då ”dåligt samvete” för att jag inte belönar varje gång när vi tränar? Kanske är det för att jag har belönat varje gång under så lång tid, att jag känner att hunden blir frustrerad och osäker? Men det gäller ju att ha en plan för hur vi övergår från kontinuerlig lön till varierad lön. När jag tänker så, då undrar jag ju själv hur jag skulle känna mig. När lönen inte kommer in på kontot den 25:e första gången så skulle jag såklart bli besviken, men om det då några dagar senare kom en ännu större lön på kontot, skulle jag inte bli lite glad igen då?

Om jag gradvis vänjer mig vid det nya sättet att tänka, och får riktigt bra lön när jag väl får den, samt att jag tycker arbetet i själv är roligt. Jag letar mina smultron och gillar också själva letandet, för det är ju en spänning också. Att använda nosen och leta för en hund har visat sig vara självbelönande, så kul arbete, oförutsägbara och riktigt värdefulla belöningar måste ju vara lösningen!

Dags att träna oförutsägbara belöningar på fler än 4 gömmor à 5 minuters sök!

Publicerad den Lämna en kommentar

Specialsök 2019

Efter att ha tagit mig vatten över huvudet med alla filmer från #30daysofcaninescience så har jag inte varit så motiverad att skriva här utan att ha redigerat klart den filmen. Jag har gjort klart #30daysofcaninescience och filmerna ligger här på datorn. Men att klippa och analysera blev lite för mycket. Motivationen har uteblivit, så nu tänkte jag lägga det projektet åt sidan och börja om med mer pepp! 

Därför bjuder jag på en film från årets Specialsöksträning.

Vi har hunnit starta 2 inofficiella tävlingar med bra omdöme. Det är såklart svårt att veta vad vi ska träna mot när det inte finns några regler, men jag har min egen bild av hur jag vill att söket ska se ut. Jag vill ha struktur och samarbete där jag med enkelhet kan rikta henne mot ett område som jag känner hon kan ha missat. Eller något hon visat intresse för men där jag inte är säker på om hon bara inte sökte sig hela vägen till källan. 

Jag delar alltid upp allting i delar när jag tränar mina hundar. Då satsar jag på en sak i taget för att sedan kedja ihop. Under året har jag lärt mig massor och provat och utvecklat olika tekniker för de olika delarna. Just nu går jag en kurs i Specialsök under 26 veckor och får därigenom ännu fler saker att testa. Så himla kul!

Ifall ni skulle vara intresserade så kan jag berätta mer om de olika delarna och de kommandon och beteenden som jag vill arbeta med. Sen om det blir bra för tävling, det får vi se! 

Mot 2020 och nya äventyr! 

Publicerad den Lämna en kommentar

Bruksutmaning; Vågar jag?

Ibland får jag lite idéer om hur jag ska utmana mig själv inom träning och tävling med hundarna. 

I dom sporter jag nu satsar på finns extremt lite tävlingar, därför blir det ibland lite svårt att motivera sig att hålla träningen uppe under resten av året. 

Nyligen fick jag idén att starta Högre Spår i höst. Det betyder att jag har 8 veckor till nästa tävling. Jag har inte tränat brukslydnad eller spår på något år eftersom jag satsat på Mondioring. Så vi har en del att ta igen! 

♥♥♥♥

Så här tror jag läget ser ut (utan att göra en praktisk utvärdering):

Spår: Borde vara ok, skulle behöva jobba med spårupptagen. Framförallt leta efter spår längre ut. 

Platsliggning: Kommer avstå eftersom Karma är skottberörd.

Uppletande: Endast gjort som aktivering sen många år. 

Fritt följ: Borde vara ok. Kan behöva jobba på rätt aktivitetsnivå eftersom jag dragit upp henne ordentligt på senaste. 

Inkallning med ställande: Hon har snabb och fin inkallning, men jag kommer inte ihåg om jag tränat ställande i inkallande. I så fall var det länge sen. Ingångarna behövs jobbas genomgående i alla moment. Har haft avlämning framför men jobbar nu med ”vanlig” ingång, så det kan bli förvirring där. 

Framåtsändande: Hon kan springa snabbt ut och har grunder i saktagåendet. Aldrig satt ihop delarna och det finns risk att hon blandar ihop med Mondioringens framåtsändande som bara är snabbt rakt ut. 

Krypande: Behövs finslipas.

Skall: Hon kan skälla på kommando, men vet inte hur länge, samt om hon förstått ”tyst” kommandot. 

Apportering av tungt föremål: Borde inte vara några problem, men behöver jobba på ingångarna.

Hopp över hinder: Borde vara lätt, men även där behövs bättre ingångar.

♥♥♥♥

Som ni ser har vi ganska mycket att jobba på. Vissa moment är inte klara alls, och många har jag inte tränat på flera år. Utmaningen skulle vara att se hur långt vi kan hinna på två månader och att våga starta oavsett var vi är i träningen. Jag skulle lägga 2-3 pass i veckan högst (för att prova vad som sagts i artikeln jag publicerade tidigare). Jag skulle göra träningsplanering som jag utvecklar efter utvärdering en gång i veckan. Dessa publicerar jag här på söndagar. 

Vågar jag anta utmaningen?

Publicerad den Lämna en kommentar

Vår Specialsöksträning – att våga tänka om.

r några år sen gjorde jag ingenting annat än skrev planer och utvärderade varje träning. Jag upptäckte att det blev för mycket analyserande och därmed för mycket press. Istället fick jag då ta en paus från tänkandet, bara göra enklare planer och hålla kriterierna i huvudet. Det ledde till att jag ibland tagit snabba beslut i träningen som kanske lett åt fel håll, eller så har jag fastnat i ett steg i utvecklingen och kommer inte vidare. Så nu är det dags att ta tag i problemen och då kommer planer och utvärderingar fram igen. Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänkt kring våra senaste träningspass. 

Pass 1
Markering.
Första passet fortsatte jag på markeringsträningen med en halv Kong. Jag har tränat att flippa Kongen när hon fokuserar mer än 5-10 sek. Under den tiden har jag försökt jobba dit en ”Bridge” (en slags störning) som jag hoppas kan användas för att förlänga tiden sen. Jag har upptäckt att hon behåller fokuset med nosen, men tittar bort med ögonen. Har hon tappat fokuset så har jag tagit bort den och börjat om.

Efter detta har jag försökt skicka henne från avstånd, så hon får gå fram och göra markering och sen belönat med annan Kong. Dock har hon haft tendens att ta den i munnen istället.

Av någon anledning har vi fastnat i stegringsplanen som är baserad på den vi fått från utbildningen. I den bryter jag och gör om varje gång hon släpper fokus.

Jag har då försökt gömma den till hälften så hon inte ska komma åt på samma sätt. Men då har hon antingen grävt fram den, och när inte det har gått så har hon letat vidare. Det har känts som hon inte förstår övergången från flippandet till markering i andra situationer. Vid många andra tillfällen noterar hon men markerar inte alls. Allt detta beror antagligen på en okonsekvens från min sida. Jag har antagligen inte följt stegringsplanen på rätt sätt. Det ger såklart konsekvenser.

När jag analyserar och inser att träningen går åt fel håll, trots återupprepade tillbakasteg i utvecklingsplanen, så är det dags att prova något nytt. Det finns många tekniker att jobba med. Ju större verktygslådan blir ju bättre går det att individanpassa träningen, jag får inte vara rädd att prova.

Pass 2
Markering + 1 sök.
Denna gång valde jag att använda shejping utan att bryta när hon vänder bort. Jag bara ignorerar när hon släpper fokuset. Däremot får hon bara belöning när hon klarat fokusera mer än 4 sekunder i ett sträck, gärna mer.

Eftersom hon har en bra grund redan så gick det fort framåt och hon klarade snabbt 7 sek eller mer på synlig halv kong. Sedan halvt gömd. Sedan utbytt till mindre bit (2×2 cm), synlig och sedan halvt gömd. Jag bröt endast om hon tog den i munnen eller grävde med tassen. Dessa beteenden försvann dock ganska snabbt. Nästa markeringsträning får visa om detta var en teknik som passade oss bättre.

Vi avslutade med ett sök på kong 1×1 mm på marken. Varje gång hon slarvade eller bytte teknik fick hon komma tillbaka. Hon avslutade med ett bra sök med en markering på någon sekund längre än vanligt.

Pass 3
3 sök.
Jag preparerade 3 gömmor utan liggtid, men där jag smittar en ruta med min egen doft. Platsen var på marken och fokuset på att söka noga inom detta område. När jag känner att hon sökte slarvigt eller yvigt så kallade jag tillbaka henne och började om. Jag har bestämt mig att göra så högst 2-3 gånger innan jag släpper den gömman. På så sätt så behöver jag inte preparera 10 gömmor för att kunna börja om på en ny varje gång. Men ändå inte nog många gånger för att det ska bli tjatigt. Ett annat kriterie var att markeringen skulle vara längre än 2 sekunder. Det lyckades hon med!

Jag har planerat att träna in två söksystem med olika tecken. Ett fokuserat finsök och ett scanningsök. Jag upptäckte att karma gör detta naturligt redan och försöker nu bygga vidare på det. När jag visar med handen lite slarvigt och långt ifrån så scannar hon området, men om jag däremot pekar nära och fokuserat så börjar hon finsöka. Jag tänkte att jag kanske kan använda detta rent taktiskt i tävling sen genom att först göra en snabb runda scanning och sedan gå in i finsök i en andra runda. Detta är en tanke jag har nu innan reglerna blir helt klara och jag behöver utvärdera resultatet av tekniken, men det blir spännande att testa!

Pass 4 (dag 2)
Markering.
Repetition av gårdagens pass men på annat ställe.
Gick inte lika bra, fick bara ut 4 sekunder som längst. Dock ingen tendens till att använda mun eller tassar vilket kändes bra. Ofta gjorde hon två sekunder fokus och tittade på mig. Tidigare har jag belönat efter 2 sek av ren vana. Har därför börjat räkna sekunderna nu. Efter det återgick hon till fokus och då började jag om att räkna. Fick sedan backa och belöna vid 1 och 3 sek för hon blev frustrerad. När jag sedan bytte till mindre bit blev detta dock bättre och hon klarade 4 sek utan avbrott. Avslutade och ser vad hon förstått vid nästa pass.

Pass 5  (dag 2 – se film)
1 sök med 3 gömmor.
Detta sök var liknande gårdagens.
– Liggtid: 30 min
– ”Vallad ruta” för att begränsa området. Har tänkt göra så här några gånger till eftersom vi gjort en del scanning på senare och jag tänker att när hon ser mig visa området samt känner en begränsning i min doft så förstår hon bättre att det är ett litet område som ska sökas av. Tanken är då att det blir naturligare att ta till finsöket och då får jag chansen att förstärka handtecknet ”finsök” (visar nära).
– Ifall hon slarvar eller ändrar teknik så kallar jag in och börjar om (dock högst 2-3 gånger).
– Markering längre än 3 sek.

Gömma ett och två gick enligt planen. Gömma 3 var svårare då doftbilden var annorlunda. Ofta gömmer jag kongarna så hon kan komma nära, men denna gång var den inne i luftröret. Det syns på filmen att hon känner den första gången men går förbi, går tillbaka men får inte till någon markering (krafs), sen går hon förbi och noterar två gånger till. Det här är ett problem som dykt upp mer och mer i vår träning.

Ändå hade jag ingen back-up plan för detta så därför var jag tvungen att bestämma mig snabbt. Hon har tydligen inte förstått att hon ska markera även vid denna doftbild, eller så släppte hon av någon annan anledning, det kan vi aldrig veta.

Men då bestämde jag mig att kalla in, börja om och sen klicka för att hon bara lokaliserar. Sedan vänta ut en kortare markering.

Jag har tidigare efter diskussion tänkt att jag inte ska låta henne gå tillbaka till gamla gömmor, men ändrade nu åsikt. Jag planerade nu att låta henne gå tillbaka till gömmor om hon själv väljer att göra det (tänker inte lägga mig i) för att sedan lära henne att släppa gömman helt och söka vidare när jag säger ”tack” (eftersom det betyder släpp i vardagen så är det naturligt att det betyder ”klar – sök vidare”).

När jag bara har brutit efter bara en chans så har jag märkt att utvecklingen har gått bakåt och det blivit vanligare och vanligare att hon direkt släpper och går vidare när hon lokaliserat.

Med den nya planen får jag chansen att förstärka markeringarna flera gånger men utan att visa henne eller skicka på igen. Det blir lite liknande tänk som vid nuvarande markeringsträningen.

Nu ska idén bara utvärderas!

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Efter träning – viktigt för inlärningen

Ofta när vi tränar hund så tänker vi att ju mer vi tränar, desto bättre och snabbare resultat. Men så stötte jag på en artikel om just detta ämne och det fick mig att fundera över om att mer träning faktiskt är det som ger bäst resultat. 

Stanley Coren skriver på Psychologytoday.com om några studier som har gjorts när det gäller långsiktig inlärning. Det upptäcks nu allt mer att det inte bara handlar om bra träning, utan också vad vi gör efter träningen. 

När det gäller forskning så utgår en från idéer kring tidigare upptäckter. Sedan testas dessa på olika sätt för att försöka få ett resultat som visar på vad som är mest troligt den idé som stämmer bäst. Processen är väldigt kontrollerad och med mycket statistik. Det som gör skillnad med forskning mot egna upplevda idéer är att det bara är sanning tills något annat motbevisar resultatet. Det betyder att en idé i forskningen hela tiden ska testas av oberoende och försöka motbevisas. Sanningen är alltså bara sanning tills den motbevisas. Det är vad som gör att forskningen hela tiden utvecklas och förändras. För varje nytt resultat som uppkommer får vi nya verktyg att testa och kanske förändrar det vårt sätt att tänka. Något som kan vara bra att ha i åtanke när vi läser forskningsartiklar. 

Åter till ämnet. 

När vi tränar och lär in något nytt så lägger sig det vi lär hundarna i korttidsminnet. För att sedan kunna tillgodogöra sig träningen på lång sikt behöver hunden sortera sina minnen för att sedan lagra dom i långtidsminnet. Denna process kallas ”konsolidisering” och det har visat sig att det är under sömn som detta sker. Det handlar om vår REM- sömn, drömsömnen, då minnen sorteras in till rätt ställe i långtidsminnet. Så med det som utgångspunkt gjordes lite träningstester för att se vad som hjälpte att sortera rätt och ge bästa resultat långsiktigt. 

Forskaren Anna Kis från Budapest började med att registrera vad som händer när hunden sover efter träning. Experimentet var ganska enkelt, hundarna skulle lära sig nya kommandon på beteenden de redan kunde. Efter träningen fick hundarna sova i 3 timmar samtidigt som deras hjärnvågor registrerades. Det visade sig vara en stor skillnad i aktiviteten i hjärnan hos de hundar som lärt sig något nytt mot de som fortsatt haft samma kommandon. 

När detta upptäckts så blev forskarna såklart nyfikna på hur informationen de samlat ihop kan användas i praktiken. Dom gjorde då ett nytt experiment med tron om att hundarna som sov efter träningen skulle prestera bättre i längden. 

Hundarna delades upp i olika grupper. En grupp fick sova i ägarens bil i en timme, en andra fick träna in något nytt direkt efter, en tredje fick gå en promenad (fysisk aktivitet) och sista gruppen fick leka lugnt med en Kong innehållande godis. Det visade sig att det spelade ingen roll vad hundarna gjorde direkt efter träningen när de testades igen en timme senare, alla grupper presterade alla på samma nivå. Men eftersom forskarna vet att konsolideringen tar tid så behövde hundarna testas vid ett senare tillfälle, därför fick hundarna komma tillbaka en vecka senare för att se vad dom fortfarande kom ihåg. Det var här resultatet blev lite oväntat.

Första gruppen, hundarna som sov, presterade bättre än de hade gjort en timme efter inlärningen. Det gjorde även gruppen som rörde på sig och gruppen som lekte. Den enda gruppen som inte gjorde bättre ifrån sig var den som hade gått vidare till en ny inlärningsuppgift direkt efter första passet. 

För att det hunden lärt sig ska lägga sig på rätt ställe i hjärnan behöver det passera en slags flaskhals. Där kan det bli trafikstockning när det blir för mycket information som behöver komma in samtidigt. Det hunden redan kan påverkar däremot inte vägen till långtidsminnet. Därför inverkar inte andra aktiviteter på resultatet av konsolideringen. Träning som inte kräver inlärning påverkar därför inte det långsiktiga resultatet. 

 

Slutsatsen av forskningsprojektet blev alltså att hundar som fick en enklare uppgift eller aktivitet presterade långsiktigt bättre än de som fått lära sig flera saker efter varandra i samma träningspass. 

När vi går kurs så blir det ofta väldigt mycket att ta in samtidigt. Det känner ju både vi som förare och hunden. Vi lär oss helt enkelt inte där på plats, men kurser är till för att fylla på verktygslådan och sedan träna hemma för att se resultat. 

Den här informationen är kanske något vi kan tänka på och använda när vi lägger upp vår träning. Kanske ska vi lägga in en liten myspaus efter passet, en promenad, vilostund eller lugn lek istället för att fortsätta med något nytt direkt. Det är något att fundera på!

Stanley Coren har även skrivit om andra intressanta upptäckter när det gäller träningsfrekvens och långsiktig inlärning, men det kommer i en annan artikel. 

Fortsättning följer…

Källa: Psychology Today – ”Train too Much and a Dog Won’t Remember”

Publicerad den Lämna en kommentar

Lär hunden skvallra.

Denna övning är bra att använda för att lära hunden att “skvallra” om det kommer någon eller något. Vissa hundar har problem med till exempel hundmöten, cyklar, djur eller något annat. Detta är ett sätt för hunden att uppmärksamma och sedan själv välja att komma till dig.

Det viktigaste att tänka på i början är avståndet till svårigheten, om hunden redan har börjat skälla eller dra ut i kopplet så har störningen kommit för nära och det är inte läge att träna detta. Hunden ska precis uppmärksamma störningen och då gäller det att vara snabb. Kommer ni för nära så är det bättre att använda brytkommando för att sedan belöna fokus mot dig.

– Ett tips är att kontrollera situationen med en medhjälpare, så du vet vad som ska hända och kan vara snabb med belöningen. Men detta är bra att träna på alla promenader, och viktigt att underhålla hela hundens liv.

Steg 1

– Var uppmärksam på hundens signaler, om den höjer huvudet, sätter fram öronen och blir lite stilla en sekund, belöna genast! Använd belöningssignal så hunden förstår precis när den gjort rätt och ska hämta belöningen.

Steg 2

– När du gjort detta många gånger och känner att hunden borde ha förstått, då provar du att vänta lite längre för att se om hunden självmant väljer att vända sig om. Då är förväntan på rätt ställe. Ifall den inte gör det, börja om från steg 1.

Steg 3

– Minska successivt avståndet från störningen och gör som steg 1, gå vidare till steg 2 när hunden klarar det närmare avståndet. Målet är att hunden ska klara att “skvallra” redan på långt avstånd, men klara av det även om det är på närmare håll.

Publicerad den Lämna en kommentar

Prestationsångest.

Vi har alla känt den någon gång. Den där sugande känslan i magen över att en inte duger och viljan att motbevisa det genom att visa att en kan för andra. 

Egentligen så sätter vi den pressen på oss själva fast den egentligen inte behövs. Problemet med prestationsångest i hundträning är att våra hundar inte kan förstå den. De förstår inte vad som händer, men de känner att något är fel. Känsliga hundar kan då känna att de inte är bra nog och prestera sämre. 

Jag har själv varit där. Min äldre hund Rusa hade jag stora förhoppningar över. Vi skulle komma långt inom lydnaden och visa vad jag lyckats träna fram. Det var på tävlingsplan jag kunde visa det för andra. Men det blev inte riktigt så, för jag hamnade i en ond cirkel med min henne. Mest var jag besviken på mig själv för att jag inte dög när det gick dåligt på tävling. Det förstod ju inte Rusa, som alltid vill göra bra ifrån sig. Hon la av och tyckte allting var tråkigt. Jag grät ofta efter tävlingarna och förstod inte varför hon inte klarade av situationen. Vad gjorde jag för fel?

Jag tog ett steg tillbaka, tittade på mig själv utifrån och insåg att även om jag var besviken på mig själv, så hamnade kraven och förväntningarna på Rusa. Jag bestämde mig att bryta med hundvärlden ett tag. Slutade med Facebook, bloggen och allt diskuterande på forum. Jag behövde göra min egen resa. Det är så himla lätt att titta på alla andra och tycka dom är bättre än en själv, kan mer, gör mer och känna att en aldrig är bra nog. 

Ett av mina mål med Gava Hund är att försöka komma ifrån prestationstänket och se relationen först. Jag tror att det startar en god cirkel som gör att det går bättre även i tävlingssammanhang. 2 år satsade jag bara på en positiv relation med Rusa och att ha kul på träning och tävling (jag offrade många tävlingar för att visa att det gällde samma på tävling som träning). Vår träning gick framåt och vi blev uppflyttade till elitlydnaden med en vinst! Det kände så himla bra och kul. Vi hade KUL! Sen har jag personligen valt bort lydnaden för jag tycker att det har blivit lite för pilligt och då kan jag inte hålla prestationsdjävulen borta när det krävs sån precision. Jag har inte hundar och psyke som passar för det helt enkelt.  Istället har jag valt att satsa på Mondioring där funktion och kreativitet ligger i fokus för det passar mig bättre. 

Mitt nya synsätt har dock tagit mig långt i attityden till mig själv, mina hundar, min träning och min relation till allt detta. Men ibland kommer den ändå smygande – prestationsångesten – och då är det svårt att inte falla tillbaka. Just nu smyger sig demonen på, för jag känner att jag måste visa vad jag kan för att synas och få hjälpa andra. För att få dela med mig av min kärlek till hundträning och kunna leva på detta. 

När jag känner att jag inte duger, så får jag alltid ett fint meddelande från någon som gått kurs för mig, och då smälter mitt hjärta lite och jag tänker; ”Det spelar nog ingen roll om jag inte vinner tävlingar och gör fjärrdirigeringen perfekt. Jag kan ändå hjälpa andra att nå dit dom vill. Går det inte som tänkt, så har vi ändå fantastiska hundar som är med oss och älskar oss för dom vi är. Vi måste göra detsamma. Tävling är inte allt! 

Vad känner ni prestationsångest inför och hur hanterar ni det?