Kategori: Tävling

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Utvärdering tävling – Vår första klass 2

Nu har vi kört vår första tävling Specialsök klass 2. Det var jättekul! 

Det var verkligen lärorikt att få bekräftelse på våra styrkor och problem. Det tar jag med mig och ska nu lägga upp en plan för hur vi ska fortsätta träningen.

Söket började inne i en stuga. Karma skulle söka 3 rum för att sedan gå ut och söka ute. Hon började superbra och jobbade fint i 4 minuter. Det var ungefär 2-3 gömmor (hade inte exakt koll på tiden, men det hade ju domaren). Efter 4 minuter avbröt hon söket ofta och vart frustrerad, frågade mig och gick runt. Hon började söka igen när jag hjälpte henne och hittade flera gömmor, men inte så bra som hon kan. 

Det som är intressant är att jag tänkt precis så som domaren föreslog efter söket (Se detta inlägg). Vårt ”släppa gömman”-ord har fått för hög förväntan på belöning och hon tror att hon inte gör rätt när hon inte får något på fler än 3 gömmor med ”tack” för att släppa gömmorna. 

Jag har hela tiden tyckt det varit svårt att kedja ihop utan att få frustration, och äntligen har jag kommit på varför! Dessutom inser jag att vi hade med detta i SOCS kursen jag gick, men att jag inte riktigt förstod hur jag kan använda den övningen när Karma vad skadad och inte kunde få en riktigt bra aktiv belöning.

Jag har tänkt den senaste veckan att jag ser söket lite som ett lydnadsprogram på så sätt att det blir ”moment” med social belöning mellan. Jag funderade över om jag skulle själv se den sociala belöningen som en ”riktig belöning”, men det har inte riktigt blivit som jag tänkte. Hon började skälla oftare och det blev för mycket avbrott i söket. Jag måste börja se hela söket som en kedja utan avbrott för någon typ av belöning, utan istället säga ”fortsätt” och hon får gå vidare för att få belöning efter söket. Som domaren, Maria Gabrielsson sa: att fortsätta söka måste också bli en belöning i sig. Det tror jag är helt klart möjligt. 

Nu måste jag lägga upp en plan för hur jag ska utöka söktiden och antal gömmor utan att det blir frustration. Tänkte lägga upp en stegringsplan och få ihop en kedja med många gömmor. Jag ska fundera på detta så jag hittar något sätt Karma kan jobba vidare efter markering och blir så lite frustrerad som möjligt. Något förslag?

Jag är nöjd med:

  • Hon hittade och markerade en hög gömma med sitt-fokus
  • Hon sökte bra och systematiskt i början
  • Markeringarna var tydliga
  • Hon jobbade vidare och hittade flera gömmor trots mycket frustration

Jag kan förbättra:

  • Uthållighet och självständighet
  • Ännu stabilare markeringar
  • Jämnare avsök av området
  • Djupa gömmor

Poängen blev:

Uthållighet 5 – Hunden fullföljer söket med hjälp av föraren

Koncentration 5 – Ofokuserad under större delen av provet med flera långa avbrott. Behöver startas om.

Hundens självständighet 5 – Tar enstaka egna initiativ, krävs mycket styrning, frågar förare vid upprepade tillfällen, ”kletig” mot förare (4 minuter bra sök)

Miljö och störningar 15 – Liten påverkan, startar om och fullföljer söket självmant

Systematik vid genomsök av område 15 – Föraren anpassar systematik utifrån hundens förutsättningar

Kontroll 20 – Hunden är lyhörd och följer förarens anvisningar väl. Bra samarbete.

Felmarkeringar 20 – Inga felmarkeringar

Hittande 10,7 (avrundat till en decimal)

Markering 8,8 (avrundat till en decimal)

Hittade gömmor 4 (av 7)

Totalpoäng: 247,1 (avrundat till en decimal)

Felmarkeringar: 0

Söktid: 10 minuter

Jag vet inte hur jag får reda på vilka gömmor som gav vilken poäng, för att sen få ut resultatet av ”hittande” och ”markering”. Men hoppas det kan bli tydligare senare. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vår första Specialsökstävling

Det var ju sjukt kul! 

Jag var pepp hela dagen på att äntligen få en utvärdering på vår träning. Jag var inte 100% säker på hur tävlingen, reglerna eller protokollet skulle se ut innan vi var där. 

Innan fick jag reda på att det var ett område, både inne och ute som skulle sökas av. Detta är en del av testmomenten för att utveckla reglerna inför den kommande tävlingsgrenen. Det betyder att alla tävlingar ser olika ut och bedöms efter olika regler och protokoll. Det gör också att allting ska hållas lite hemligt för att inte påverka alla andra som också gör testmomenten i resten av sverige. Så därför kan jag inte berätta för mkt.

Men det var väldigt många startande (21 st) och det blev en ganska lång dag. Som tur var så hade jag trevligt sällskap. Jag fick startnummer 5 och var väldigt pepp. Karma ger alltid allt så länge hon vet vad hon ska göra. Och det gjorde hon ju nu igen! Tyvärr hann vi inte genom hela området och missade en gömma pga det (ganska säker på att hon klarat den). Men så kan det gå, träna mer och bli bättre är att satsa på! 

Jag har lite mer arbete med kedjning av flera gömmor, men framförallt måste jag träna på taktik och tidsuppfattning. Vi hann inte genom hela området och verkade som vissa gömmor var svåra. Det var ingen som hittade alla gömmor. Vi hittade iallafall 2 st och kom på 3:e plats. Det var verkligen kul att bli bedömd på alla delar, inte bara de hittade gömmorna, utan också hur vi arbetar tillsammans, hur karma arbetar, markeringar och taktik. 

Karma jobbade superbra och vi fick bra betyg på alla dom delarna. Hon blev lite frustrerad vid andra gömman och krafsade lite. Vi har inte tränat nog med att hon ska klara markera flera gömmor på rad, så är helt säker på att det var därför. Men hon var väldigt tydlig och höll markeringarna tills dom hunnit säga om det var rätt eller fel. 

Nu ska vi jobba på min sida av arbetet och jag tror det kommer bli svinbra. Känns som vi jobbar åt rätt håll och det var verkligen kul att bli utvärderad. Nu jobbar vi vidare enligt plan! 

Rekommenderar verkligen Specialsöket, så himla kul, utmanande och varierande. 

Längtar tills nästa träning och tävling. Let’s go! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Skadad hund.

Ibland har vi otur. 

Karma sträckte sig för ett tag sen. Hon fick anti-inflammatoriskt och vila. Kylde handleden varje dag. Det blev bra, men vilan var inte nog lång och uppstarten för snabb. När det blir en sträckning så skadas vävnaden och den kan aldrig bli lika bra som innan. Det finns alltså alltid en risk att skadan kommer tillbaka ifall vävnaden belastas för mycket även vid ett senare tillfälle. Det var precis vad som hände nu.

Jag tränade inför Högre klass spår. I brukslydnadens högre klasser finns inkallande med olika typer av stopp. I Högre klass är det ställande. När jag tränade detta belastades handleden för mycket och Karmas skada drogs upp igen. Vi är tillbaka på ruta ett. 

Detta förstörde ju min plan att starta tävlingen i höst och det var ju tråkigt. Men för mig är det viktigt att göra mitt bästa för att skadan ska läka så bra som möjligt med de medel jag har tillgång till. Så nu är vi tillbaka till Specialsöket som inte kräver lika mycket kroppsligt (beroende på vad vi tränar förstås). 

Det kommer bli tufft för Karma som har ett stort behov av att springa. Gärna fram och tillbaka hela tiden varje promenad. Nu har det gått några dagar och det spritter en del i kroppen redan. Jag får jobba med mental stimulans och hoppas vi kan lyckas komma tillbaka inom en rimlig tid. 

Jag hann iallafall träna lite delar av bruksmomenten, så jag bjuder på två korta filmer. 

I den här filmen tränar jag Framåtsändande. Hon kan gå sakta mot leksak och är bra på Framförgåendet med koppel. Men i detta moment ska hon ju dessutom springa ut 15 meter för att sedan sakta av och gå framåt 30 meter genom en grupp. Detta moment är lite knepigt och kan göras på många olika sätt. 

I detta fall valde jag att använda en skål med en godbit som hon får äta för att sedan fortsätta sakta rakt mot bollen. Tanken är att jag ska få ut avståndet från henne eftersom hon är van att jag bara är en koppellängd bakom, samtidigt som hon lär sig att springa till skålen. Vid ett senare skede kan jag skicka henne till skålen från transport vid sidan och att hon då känner sig trygg med att gå sakta med mig 15 meter bakom. 

Bollen har vi redan tränat på att ta bort i Framförgåendet, så detta kommer inte vara några svårigheter. Som ni kommer ihåg från min målbild så var det inte viktigt för mig med en stor tempoväxling, men jag vill ändå inte att hon smiter iväg i saktagåendet. Jag gör då ett ljud som hjälp för att sakta ner. Karma är väldigt lyhörd och redan vid inlärning av att gå sakta mot leksak började jag träna in ljudet så det skulle kunna användas vid senare skede. Jag hann tyvärr inte längre än så här, men kanske jag får för mig att starta nångång i ett senare skede, och då har jag iallafall en plan på hur jag ska göra. 

I denna film ser jag lite var vi kommit med momentet ”Skall”. Hunden ska då kunna skälla i flera sekunder för att sedan bli tyst på kommando. Karma har lätt för att skälla, så med lite höjning av aktivitetsnivån gick det lätt att få fram ett skall eller två. Det är lite av en större utmaning att få till ett jämnt skällande där hunden fortfarande sitter kvar vid sidan. 

Här blir det lätt att jag lägger till en hjälp med rösten när hon gör uppehåll i skällandet, men där finns det stor risk att hon blir beroende av hjälpen samt att jag får för vana att göra den (jag är en vanemänniska). Nu försöker jag vara kall och vänta ut att hon själv väljer att börja skälla igen. Jag har på detta sätt lyckats öka frekvensen av skall från 2 skall till vad vi har på denna film. Även här har vi en grund att bygga på och skallet kan ju faktiskt användas i fler olika moment i andra sporter. 

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Bruksutmaning; Vågar jag?

Ibland får jag lite idéer om hur jag ska utmana mig själv inom träning och tävling med hundarna. 

I dom sporter jag nu satsar på finns extremt lite tävlingar, därför blir det ibland lite svårt att motivera sig att hålla träningen uppe under resten av året. 

Nyligen fick jag idén att starta Högre Spår i höst. Det betyder att jag har 8 veckor till nästa tävling. Jag har inte tränat brukslydnad eller spår på något år eftersom jag satsat på Mondioring. Så vi har en del att ta igen! 

♥♥♥♥

Så här tror jag läget ser ut (utan att göra en praktisk utvärdering):

Spår: Borde vara ok, skulle behöva jobba med spårupptagen. Framförallt leta efter spår längre ut. 

Platsliggning: Kommer avstå eftersom Karma är skottberörd.

Uppletande: Endast gjort som aktivering sen många år. 

Fritt följ: Borde vara ok. Kan behöva jobba på rätt aktivitetsnivå eftersom jag dragit upp henne ordentligt på senaste. 

Inkallning med ställande: Hon har snabb och fin inkallning, men jag kommer inte ihåg om jag tränat ställande i inkallande. I så fall var det länge sen. Ingångarna behövs jobbas genomgående i alla moment. Har haft avlämning framför men jobbar nu med ”vanlig” ingång, så det kan bli förvirring där. 

Framåtsändande: Hon kan springa snabbt ut och har grunder i saktagåendet. Aldrig satt ihop delarna och det finns risk att hon blandar ihop med Mondioringens framåtsändande som bara är snabbt rakt ut. 

Krypande: Behövs finslipas.

Skall: Hon kan skälla på kommando, men vet inte hur länge, samt om hon förstått ”tyst” kommandot. 

Apportering av tungt föremål: Borde inte vara några problem, men behöver jobba på ingångarna.

Hopp över hinder: Borde vara lätt, men även där behövs bättre ingångar.

♥♥♥♥

Som ni ser har vi ganska mycket att jobba på. Vissa moment är inte klara alls, och många har jag inte tränat på flera år. Utmaningen skulle vara att se hur långt vi kan hinna på två månader och att våga starta oavsett var vi är i träningen. Jag skulle lägga 2-3 pass i veckan högst (för att prova vad som sagts i artikeln jag publicerade tidigare). Jag skulle göra träningsplanering som jag utvecklar efter utvärdering en gång i veckan. Dessa publicerar jag här på söndagar. 

Vågar jag anta utmaningen?

Publicerad den av — Lämna en kommentar

”Tänk om…”

Vi kan inte styra över våra känslor, de bara dyker upp. Men vi kan styra över hur vi hanterar dom. Att tävla tar fram mycket känslor. Det kan vara nervositet, glädje, hoppfullhet, besvikelse eller kanske till och med rädsla. Med all denna anspänning i kroppen så är det ändå viktigt att tänka på hunden. Den förstår ju inte varför matte eller husse har så annorlunda känslor än vanligt. Vi måste helt enkelt lära oss hantera situationen för att hunden inte ska koppla tävling till något negativt. 

Min hund är en väldigt känslig individ som verkligen känner av minsta ändring i mitt känsloliv.

Något jag tycker är svårt att hantera är ”tänk om…” efter en tävling som inte gått riktigt som en hoppats. 

Vid får första Mondioringtävling så infann sig precis den känslan. 

Då spelar det inte stor roll att det var bra gjort för att vara vår första tävling, att vi ändå blev godkända och till och med fick pallplats, för Karma var inte lika bra som hon är på träning. Detta är nog något vi alla varit med om. Men jag är nöjd med att jag tränat på att hålla mina känslor i schack så jag inte blir besviken alls när jag är där på plan eller efteråt. Men när jag kommer hem så dyker dom upp. 

”Om jag ändå tränat mer på tutan…”

”Om jag inte varit så nervös…”

”Om Karma inte släppt apporten…”

Men det förflutna går inte att ändra på, och då är det bara att acceptera och träna vidare. På ett sätt så tycker jag att Mondioring är bra på det sättet, för det går inte att skylla bort sig. Vad som helst kan hända och därför kan ingen domare stå på fel ställe, ingen tävlingsledare kan dirigera fel, inget spår kan vara förstört av vildsvin. Det enda jag kan göra är att erkänna att jag inte har tränat nog på våra brister.

Så nu har vi lagt upp en lista på vad vi ska träna på. 

  • Kunna hantera min nervositet. Eftersom Karma är en mycket känslig individ som blir förvirrad och okoncentrerad när jag är konstig, så är det viktigt att jag lär Karma att det är ok att jag är nervös. 
  • Tutan. Jag måste lära mig i ryggmärgen när jag ska vänta på tutan och inte. När jag är nervös ute på plan glömmer jag lätt annars.
  • Förberedelse inför fjärrdirigering. Jag är inte nog tydlig med när vi ska göra fjärren. Det är vår akilleshäl och därför behöver vi vara extra tydliga.
  • Fjärrdirigering. Vid alla stå så tycker Karma om att sätta sig. Så fort hon blir osäker så åker rumpan ner. Det måste sitta som en smäck för att klara vid nervösa situationer.
  • Startpunkter. Förberedelsepunktena är inte alltid utmärkta. Jag måste lära mig avståndet på 3 meter från startpunkten, så det sitter i ryggmärgen. 
  • Plats med ljud. Karma är lite känslig i öronen på grund av sin allergi (äntligen verkar öroninflammationerna vara under kontroll trots pollensäsong!). Därför är det viktigt att träna förarens frånvaro med ljud, och det har jag totalt glömt bort. Hon klarar att ligga stabilt när en spelar fotboll eller vad som helst, men med ljud kan jag inte vara säker. Det gick bra på tävlingen, men öppnade mina ögon för något jag totalt ignorerat.
  • Hoppen. Hon klarar lätt 190-200 cm på pallissaden, men behöver höja ännu lite mer. De andra hoppen har vi inte haft och därför inte tränat på. 
Däremot är det inte lätt att träna på att tävla när det bara är två tävlingar om året i Sverige. Jag tror aldrig jag varit så nervös på en tävling förut, och det har ju aldrig uppstått på träning. Men vi får försöka hitta tävlingslika situationer och jobba på våra nerver! 

Om tankarna ändå dyker upp så får jag öppna ögonen för de delar som gick bra. Hon åt inte hamburgaren, hon gjorde ett jättebra framåtsändande, hon klarade platsen med ljud och ett helt ok fritt följ. Nu får ”tänk om..” tankarna bara flyta förbi för att ersättas av peppen att bli bättre! 
 
 

Nu kör vi! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Prestationsångest.

Vi har alla känt den någon gång. Den där sugande känslan i magen över att en inte duger och viljan att motbevisa det genom att visa att en kan för andra. 

Egentligen så sätter vi den pressen på oss själva fast den egentligen inte behövs. Problemet med prestationsångest i hundträning är att våra hundar inte kan förstå den. De förstår inte vad som händer, men de känner att något är fel. Känsliga hundar kan då känna att de inte är bra nog och prestera sämre. 

Jag har själv varit där. Min äldre hund Rusa hade jag stora förhoppningar över. Vi skulle komma långt inom lydnaden och visa vad jag lyckats träna fram. Det var på tävlingsplan jag kunde visa det för andra. Men det blev inte riktigt så, för jag hamnade i en ond cirkel med min henne. Mest var jag besviken på mig själv för att jag inte dög när det gick dåligt på tävling. Det förstod ju inte Rusa, som alltid vill göra bra ifrån sig. Hon la av och tyckte allting var tråkigt. Jag grät ofta efter tävlingarna och förstod inte varför hon inte klarade av situationen. Vad gjorde jag för fel?

Jag tog ett steg tillbaka, tittade på mig själv utifrån och insåg att även om jag var besviken på mig själv, så hamnade kraven och förväntningarna på Rusa. Jag bestämde mig att bryta med hundvärlden ett tag. Slutade med Facebook, bloggen och allt diskuterande på forum. Jag behövde göra min egen resa. Det är så himla lätt att titta på alla andra och tycka dom är bättre än en själv, kan mer, gör mer och känna att en aldrig är bra nog. 

Ett av mina mål med Gava Hund är att försöka komma ifrån prestationstänket och se relationen först. Jag tror att det startar en god cirkel som gör att det går bättre även i tävlingssammanhang. 2 år satsade jag bara på en positiv relation med Rusa och att ha kul på träning och tävling (jag offrade många tävlingar för att visa att det gällde samma på tävling som träning). Vår träning gick framåt och vi blev uppflyttade till elitlydnaden med en vinst! Det kände så himla bra och kul. Vi hade KUL! Sen har jag personligen valt bort lydnaden för jag tycker att det har blivit lite för pilligt och då kan jag inte hålla prestationsdjävulen borta när det krävs sån precision. Jag har inte hundar och psyke som passar för det helt enkelt.  Istället har jag valt att satsa på Mondioring där funktion och kreativitet ligger i fokus för det passar mig bättre. 

Mitt nya synsätt har dock tagit mig långt i attityden till mig själv, mina hundar, min träning och min relation till allt detta. Men ibland kommer den ändå smygande – prestationsångesten – och då är det svårt att inte falla tillbaka. Just nu smyger sig demonen på, för jag känner att jag måste visa vad jag kan för att synas och få hjälpa andra. För att få dela med mig av min kärlek till hundträning och kunna leva på detta. 

När jag känner att jag inte duger, så får jag alltid ett fint meddelande från någon som gått kurs för mig, och då smälter mitt hjärta lite och jag tänker; ”Det spelar nog ingen roll om jag inte vinner tävlingar och gör fjärrdirigeringen perfekt. Jag kan ändå hjälpa andra att nå dit dom vill. Går det inte som tänkt, så har vi ändå fantastiska hundar som är med oss och älskar oss för dom vi är. Vi måste göra detsamma. Tävling är inte allt! 

Vad känner ni prestationsångest inför och hur hanterar ni det?