Kategori: Hundens sinnen

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Kongens doftbild

När jag håller kurs och surfar runt stöter jag ofta på frågan hur vi kan få Kongen att bli ”ren” från annan doft än själva Konglukten. Vi vill att Kongen ska lukta så likadant som möjligt och ofta tänker vi att Kong Classic är de enda som luktar likadant oavsett var och när dom kommer ifrån. Frågor uppstår ofta kring ifall de andra röda leksakerna från Kong luktar likadant och därför kan användas att göra bitar av.

Det är ingen lätt fråga att svara på, men eftersom jag är nyfiken så har jag såklart gjort lite research.

Vad är doft?
Först och främst behöver vi förstå hur doft funkar och hur hunden kan fånga upp och analysera dofter på ett sånt avancerat sätt. Det kan förstås bli en hel uppsats, så jag håller mig till att berätta att doft egentligen är molekyler, sammansatta på olika sätt. Dessa förvandlas till gasform och släpps ut i luften i olika hastighet beroende på deras tyngd. De lättare molekylerna ger mer doft men försvinner fortare än de tyngre molekylerna som har en mindre doftbild men som varar länge. Alla typer av doftmolekyler avdunstar från allt runt omkring ungefär som ljusets studsande hjälper oss att se.

Det här med molekyler och hur de agerar är ett komplicerat ämne, men i grund och botten handlar det om att molekyler från ämnet blir till gas beroende på temperatur, luftfuktighet, vind, och andra faktorer i miljön. Vissa har lättare att flyga iväg, och andra tar längre tid. De binder sig olika lätt till luft, vatten, olja beroende på vad det handlar om för molekyl. Så allting som rör i något får molekylerna på sig, och då fastnar vissa längre än andra just där.

När dessa flygande molekyler når nosen så finns det receptorer som tar emot dessa och skickar vidare till hjärnan för analys. För att detta ska kunna ske så behövs det någon form av fukt så molekylerna fastnar på mottagarna. 

Vi människor använder vårt luktsinne extremt mycket mindre än vår syn, och detta gör det otroligt svårt för oss att sätta oss in i hundens komplicerade luktuppfattning. Vi tänker att de är som oss, som främst använder synen för att navigera sig i världen. Men hundar har generellt rätt dålig syn om vi jämför med människan. De ser inte alla färger och kanske inte lika tydligt som oss, men föremål i rörelse ser de relativt bra. De är helt enkelt utvecklade efter vad de är gjorda för: överlevnad.

Detta har ju såklart ändrats under människans urval av hundar och nu har vi olika raser som använder ögonen på olika sätt. Om vi ser till vinthundar, som ett exempel, så jagar de mest med synen och är kanske därför mer lika oss människor när det gäller hur vi uppfattar världen? Vi vet egentligen ganska lite om hunden när det kommer till kritan.

Men något vi vet är att hunden kan fånga upp dofter som inte är större än en molekyl. De samlar ihop fler och fler av dessa inne i nosen tills hjärnan kan uppfatta vad det är. De kan alltså uppfatta allting runt ikring oss, hela tiden, i minsta detalj. 

Jag funderar ofta på hur de kan sortera bland all information!

Kongens molekyler
Det är många som håller på med Specialsök som också tränar Nose Work. Här kan vi se en rätt stor skillnad i molekylernas beteende och form. Hydrolatet innehåller många lätta mokelyler som blir till gas snabbt och försvinner då även relativt snabbt, medan Kongen består av naturgummi som har mycket tyngre molekyler som stannar på platsen lättare. Doftbilden av Kong blir dessutom mindre eftersom molekylerna inte flyger lika lätt.

Kongen består bland annat av naturgummi, ett ämne som ursprungligen kommer från träd och växter, och som är oljigt i konsistensen. Enligt School of Canine Science (jag hittar inte källan just nu) så avger gummit 43 olika ämnen som blir till gas. I naturgummi är det framförallt 3 ämnen som ingår i doftkombinationen.

  • Limonene – Luktar citrus
  • Trimethylaminuria – Luktar rutten fisk och kiss
  • Dimethoxyphenol – Har en rökig och träig lukt.

Kong Classic i sig har ju såklart en hemlig sammansättning som vi aldrig kommer få reda på. Men förutom naturgummi så vet vi ju att den innehåller rödfärg. Rödfärg luktar också såklart!

Är alla Röda Kongleksaker av samma material?
Jag har varit i kontakt med Kong när det gäller sammansättningen och de har berättat att alla röda Kongleksaker i gummi har samma blandning, men att eftersom de kokas vid olika tillfällen så har alla ”batcher” (hopkok) något olika sammansättning. 

När det gäller doftbild så påverkas ju den av ALLT. Det betyder alltså att det inte är säkert att alla röd KONG classic har exakt samma lukt (prova själv lukta på Kongar som du köpt på olika ställen). Blandningen är som sagt densamma för alla röda gummi produkterna, men även där kan det variera i doftbilden på samma sätt som i Röd Kong Classic. Frisbeen har dock ett annat ämne i också som gör att den kan flyta. Iallafall den nyare versionen.

Går det att rena Kongdoften?
Nu vet vi att det finns många röda Kongprodukter som luktar lika, men ändå olika, och vi vet att hundar känner extremt små mängder av ämnen. Går Kongen verkligen att göra ”ren”? Vi talar om att koka den, och det gör vi ju för att desinficera till exempel. Men vad gör det med doftbilden i slutändan? Det vet vi inte riktigt. Eller, vet du?

Vi har också att lämna Kongbitarna ute under en längre tid. Då försvinner absolut lukt från dom, men läggs det inte till nya? Pollen i luften? Ämnen från föremål runt ikring?

Utan hundens luktsinne så kommer vi lekmän inte kunna veta. Men jag tror att alla Röda Kongar har samma grundsammansättning, och det är ju det viktigaste. Hunden måste lära sig den essentiella lukten som är unik för just Kong. Den får lära sig att oavsett vad den är blandad med, så är det just Röd Kong vi letar efter. 

Hantering av Kong
Vi blir ofta uppmanade att ta i Kongen så lite som möjligt. Att koka den eller lämna den ute. Sedan använda platshandskar och pincett. Det är ett bra tänk, för våra feta händer sätter sjukt mycket spår och den doften har dessutom ett värde för hunden. Så din egen doft kan lätt bli utlösande faktorn. Det som hunden förstår att vi ska leta efter. Så vill vi ju inte att det blir. 

Så trixa lite i början så att hunden lär sig att det inte är dina fingeravtryck de ska leta efter, men börja ganska snart att variera doftbilden. 

Ju fler olika sätt du presenterar lukten på, desto mer kan hunden generalisera vad vi letar efter, den grundläggande molekylsammansättningen. Att tänka på detta sätt gör också att det blir lättare att träna. Det gör då ingenting om du tar på Kongarna, bara du tar på andra ställen också (Kongen blir då utlösande), men tänk på att inte bara köra på dina egna bitar utan byt med dina kompisar. Låt dom gömma. Alla rör sig i olika miljöer och har olika dofter kring sig, så andras Kongar fångar upp en massa molekyler som vi inte har. 

Testa själv!
Testa om din hund förstår essentiella doftbilden. Markerar den på en Kongbit blandad i kaffe? Kan den markera på en Kongbit som bara varit hos någon okänd? En som legat ute i några månader? En som varit med och suttit på massa olika ställen? 

Jag har märkt att i början markerade inte Karma på gamla Kongbitar (1-3 månader på sökplatsen), men då behövde jag bara presentera den doftbilden som rätt också. Ju mer erfarenhet hunden får, desto mer kan den generalisera vad den letar efter. Så var inte rädd för att träna bara för att du inte har plasthandskar med dig! 

Är ni med på en utmaning? Hur många olika blandningar av Kongens doftbilder klarar din hund? Bara fantasin sätter gränser. Skriv gärna en kommentar om hur det går! 

Publicerad den av — 1 kommentar

Känslor och luktsinne – en viktig pusselbit

Har ni tänkt på att hundar faktiskt kommunicerar med lukter?

Svaret kommer säkerligen vara ”Ja!” om du har erfarenhet av hur hundar kommunicerar. När vi pratar om hundträning och relationer så behöver vi verkligen gå ur vår lilla ”synbubbla” och försöka föreställa oss hur det är att känna minimala doftbilder i tid och rum med nosen och kunna analysera dom. Det är omöjligt va?

Men vi vet ju att hundar kan uppfatta dofter ner till molekylnivå. Vi vet att dom kan känna skillnad på tid med nosen och vi är också rätt säkra på att dom kan lukta sig till oro och glädje (se forskningsstudier under ”källor”). Dessutom har det visat sig att hundar speglar ägarnas stressnivåer och det är ju ännu ett exempel på hur mycket hundar vet om oss.

Vi vet att hundar kan lukta sig till cancer, speciella virus som Covid-19, blodsockerfall vid diabetes och säkerligen massa mer som vi ännu inte forskat kring. Varför skulle våra känslor vara annorlunda?

Vi har länge separerat psyket från det fysiska. Att vara deprimerad har setts som något annat än att bränna sig i ugnen eller bryta benet. Men egentligen så startar det liknande processer i kroppen. Allting vi är och känner styrs av hjärnan i slutändan. Det sker bland annat genom utsläpp av olika hormoner i kroppen. Bara för att nämna några:

    • Adrenalin är ett viktigt hormon som gör vår kropp redo på att fly eller kämpa mot en fara. Det betyder att det ger fysiska reaktioner som högre hjärtfrekvens, högre blodtryck, vidgade luftrör och pupiller.

 

    • Kortisolets funktion har också som uppgift att förbereda oss för att fly och prestera samt är det hormon som mest kopplas till stress. Det påverkar blodtrycket, musklerna, ämnesomsättningen och matsmältningen. Har du ett konstant höjt värde av kortisol så påverkar det hjärnan negativt, du blir orolig, får sämre minne, social förmåga och svårare att utföra och lösa uppgifter.

 

    • Oxytocin är en substans som motverkar de symtom som uppkommer vid stress. Det är väldigt svårt att mäta Oxytocin och det har därför inte undersökts på djupet inom forskningen. Men ju mer vi lär oss ser vi att hormon har positiv effekt på immunförsvaret, dämpar stress och ångest, hjälper matsmältning, andning och sömn, för att nämna några. Det har visat sig att beröring har en stor påverkan på Oxytocin och att det ger ett välbefinnande hos både ägare och hund när de myser tillsammans.

 

    • Serotoninet fungerar som signalsubstans och påverkar vårt humör och välbefinnande. Vid brist på serotonin minskas möjligheten att framföra positiva känslor till hjärnan vilket leder till bland annat depression och ångest, men otippat är det också kopplat till bland annat sårläkning.

 

    • Testosteron benämns som ett manligt könshormon men förekommer hos oss alla i olika nivåer. Det påverkar inte bara byggnaden av muskelmassan och sexlusten, men även humöret. Det kan bland annat ge ett större självförtroende, högre tendens till aggression och lägre risk för depression.

 

  • Östrogen och Progesteron, som också kallas kvinnliga könshormon, hjälper till att sänka stressen efter fara samt har en stor påverkan på serotonin, endorfiner och adrenalin. Det har visat sig att östrogenet har positiva effekter på immunförsvaret, har antiinflammatoriska effekter och ökar blodgenomströmningen i hjärnan, vilket leder till att vi blir mer skärpta. Progesteronet lugnar humöret och nervsystemet och dessa hormoner samverkar hela tiden för att hitta en balans i kroppen.

Som ni ser finns det massor av regulatorer av hur vår hjärna och kropp fungerar, både psykiskt och fysiskt. Allting hör ihop.

Men hundar har ännu fler saker som fortfarande inte förstår oss på. Jacobsons organ är ett luktorgan vi människor inte har. Vi vet mycket lite om det annat än att det har en funktion i att avläsa hormonförändringar. Hur detta fungerar och sorteras in bland alla andra signaler till hjärnan är fortfarande outforskat.

När vi då lägger ihop att hunden kan lukta sig till andra funktioner i kroppen, att även hundar har dessa hormoner, samt att de kommunicerar genom lukter. Då känns det ju logiskt att de kan lukta sig till balansen bland dessa substanser i kroppen, eller hur? 

När vi då står inför ett problem med hundmöte eller kanske är nervös inför en tävling, så behövs bara en liten sniff och hunden vet det. Känslor är svåra att kontrollera. De kommer och går. Men vi kan faktiskt påverka hur vi väljer att hantera dom. Det gör i förlängningen att vi även påverkar känslornas betydelse och förekomst.

Detta är något Karma har lärt mig extremt mycket om. Hon är en känslig hund som direkt speglar mina och andras känslor. Människor som hundar. Det gäller rädsla och osäkerhet, men också glädje och stolthet. Starka känslor är något hon kommer ihåg länge, väldigt länge. Jag önskar ibland jag kunde backa bandet. Se vad som hänt med hennes skottberördhet om jag inte reagerat så starkt på rädslan hon fick när hon med öroninflammation hörde skott under träningen. Tänk om jag kunnat vara lugn och stöttande istället för orolig och nervös?

Numer är känslor något jag jobbar mycket med hos både ägare och hund. Att vara orolig och nervös är något som lätt blir en vana eftersom negativa erfarenheter har så stark påverkan på oss. Jag vill att vi ska känna oss stolta och glada över vår relation och träning. Genom min diagnos har jag konstanta konflikter med mina känslor men har också lärt mig att hantera dom på ett mer positivt sätt. Det tar mycket energi och många alternativa tankar. Men om jag inte gör det för mig själv, så gör jag det för Karma. 

Hur lyckas du styra dina känslor i olika situationer? 

Källor:

”Interspecies transmission of emotional information via chemosignals: from humans to dogs (Canis lupus familiaris)”

”Long-term stress levels are synchronized in dogs and their owners”

”Hundars samspel med ägaren kopplat till känslighet för oxytocin”

Publicerad den av — 2 kommentarer

Vittring och tidsperspektiv

Något som jag tycker är fantastiskt spännande är att hundar kan känna ett tidsperspektiv på alla dofter. Dom kan känna att ”här har det varit något för si och så länge sen” eller ”här är något just nu”. Det är ju något som vi inte alls är lika bra på, vi kan så klart med hjälp av ögonen hitta tecken på att någon varit där, med synliga spår och så vidare. Men det är långt så avancerat som hundens tidsuppfattning när det gäller vittring.

Allting som kommer i kontakt med syre börjar brytas ner. Det kan vi se på att järn rostar till exempel. Detsamma gäller för dofter, eftersom det också bara är molekyler, men molekyler vi inte kan se, utan bara lukta oss till. Är något fortfarande kvar på platsen (sök) så avger det hela tiden nya doftmolekyler, medan om något varit där tidigare så bryts lukten ner mer och mer tills den helt försvinner (spår). Vi vet ju att hundar kan ta imponerande gamla spår. Tänk vilken liten doftbild som måste finnas efter en vecka eller en månad? Det går inte att föreställa sig.

Visste ni att hunden kan riktningsbestämma ett spår på bara 5 steg? (Källa: SWDI) Det betyder alltså att den kan känna tidsskillnad på bara några sekunder. Det är klart att för överlevnadens skull så är det ju viktigt att kunna veta i vilken riktning middagen har gått, annars svälter man. Jag förstår varför hunden samarbetat med hunden så pass länge som det nu uppdagats. Vi kompletterar varandra väldigt bra med våra olika sinnen.

Det här med tidsperspektiv är något som jag inte reflekterade så mycket över när det gäller söket, förrän jag gick kursen på ”School of Canine Science”. Det är något som vi alla som spårat med våra hundar är medvetna om, vi använder ju ”liggtid” där vi medvetet låter spåret få åldras i en viss tid. Då kan vi också träna in mellan vilket spann vi vill att hunden ska ta spåren. Men varför har jag inte tänkt så mycket på detta när det gäller söket? Jo, för jag trodde det handlade om koncentration, det vill säga att biten ju är kvar, så då har den en större koncentration av doftmolekyler, och det stämmer ju också såklart. När jag började tänka på hur man kan träna hunden att bara markera där det faktiskt finns kong, inte där det är spår av kong, så känner jag att jag fick en mycket säkrare hund.

Det som var intressant med detta var ju att jag inte tränat på detta sätt tidigare, det vill säga, inte lärt in något tidsperspektiv (trodde jag). Men när jag sedan började med på att bara markera bitar som är på plats, så märkte jag att hon markerade doftspår upp till några minuter gamla. Så jag hade visst lärt in ett tidsperspektiv, bara utan att vara medveten om det. Jag har nu tränat om det så att hon inte ska markera annat än helt färsk vittring (dvs, kongbiten själv). Problemet för Karma är att hon, när hon blir frustrerad, kan återgå till att markera ”gamla gömmor”. Men det blir ju också en hjälp att se när hon inte förstår vad jag vill. Allt har för- och nackdelar.

Hur länge tar det att gå 5 steg? På så lång tid kan hunden känna skillnad på doften, så det är också vad jag accepterar under träningen. Nackdelen med denna träning är dock att väldigt liten doftbild (mikrobitar) verkar ha väldigt lika lukt och därför blir det möjligtvis svårare att känna skillnad på mikrobitar och ingen kong alls. Iallafall när vi tar bort en bit och sedan kör igen inom 1 minut (så som övningen ser ut för inlärning av detta). En fördel med detta sätt är också att det blir lätt att träna fler pass på samma ställe, och man behöver inte vara riktigt lika noga med om man råkar ta med en kong nånstans. Dock gäller det att vara försiktig om du jobbar inför tjänst, för detta kan som sagt ha lite negativa effekter på extremt små mängder ämne, så hör med din utbildare om det kan påverka ert arbete negativt. Inför tävling är det dock inga problem alls!

Detta är något jag nu mer lär ut på mina kurser, och det är en väldigt rolig övning som verkligen visar hur fantastisk hunden är!

Sen kan vi prata om tidsperspektiv ur en annan synvinkel också. När vi jobbar med Kong i Specialsöket så försöker vi skapa en så ren doftbild som är möjligt, men som ni förstår så blir den aldrig riktigt ren så länge vi har varit i närheten av den. Om vi väntar under en längre tid (kanske en månad) innan vi söker igenom det tänkta området, så kommer du märka om hunden verkligen förstår vilken doftbild den söker efter. Som vi oftast tränar tror jag dom förstår: Människas lukt + Konglukt är det vi letar efter. När jag provade att söka på väldigt gamla gömmor så upptäckte jag att Karma blev osäker, så då började jag om och markera hittandet av ämnet, utan markering till att börja med. Nu har hon också den doftbilden i hjärnan. Det här var spännande på en tävling som jag var på där Karma hittade en bit som legat i kanske 1 år (när det gäller anordningen av banan är det lätt hänt att man missar en liten Kongbit som varit där så länge, men jag råkade i detta fall se biten när hon markerade).

Här nedanför finns en film på vår träning nyligen. Det är en hel del saker jag upptäckt att jag glömt träna på! Denna video har ingenting bortklippt, utan jag har bara lagt ett förtydligande över var gömmorna ligger.

Planering:

Vad ska jag träna på?

  • Att träna på att hitta i behållare utan att försöka gräva sig fram till källan.
  • Att träna på att markera där doften sprids ut genom tex. springor
  • Träna på ”fortsätt jobba”.
  • Att träna på tidsperspektiv genom att göra två sök efter varann där jag byter plats på gömmorna.

Hur ska jag göra detta?

  • Klicka snabbt vid minsta markering, och om jag märker svårigheter klickar jag direkt hon är i närheten av området där doftbilden är som störst (Jag kan ju inte veta, men jag gissar att det kommer ut mer molekyler i springor och håligheter).
  • Säga ”fortsätt” när hon markerat en gömma, och även om hon återgår till en gömma hon redan tagit. Om det blir för svårt så säger jag ”fortsätt” och visar på någon annanstans (dock utan avbrott för omstart).

Utvärdering:

Pass 1

  • Ser att jag kanske för ofta visar på där det finns gömmor efter ”fortsätt-hjälpen”, kan det påverka?
  • Jag måste träna på att ha leksaker i lådor eller andra ställen. Hon vill fiska upp en fleecefläta. Jag kollar dock alltid så det inte finns någon kongbit där hon visar (detta var ju dock ingen markering, men ändå). Har ju hänt att jag glömt en nånstans.

Pass 2

  • Valde lägga en i golvet så hon inte ska lära sig att bara söka av behållarna
  • Hon markerar en gammal gömma. Skulle jag kanske ignorerat som jag gör när jag tränar ”tidsperspektiv”? Kändes oavsett inte helt rätt hur jag reagerade där.
  • På plåtskåpet hade jag bestämt att klicka ganska snabbt eftersom det kändes som en ganska tät öppning och hon hade problem med det i förra passet. Jag tänkte den nog kunde va svår.
  • Hon klarar inte att hitta och markera i en skokartong (what?). Så där måste jag ha slarvat med träningen. Dags att ta tag i det nu då.
  • Valde att kalla in istället för att ”tvinga” henne att hitta eller hjälpa henne. Då tänkte jag att jag undviker frustration och felbeteenden som krafs och förstörelse.

Som ni ser på videon så finns det massa saker att jobba med! Jag skäms inte för att det inte alltid går som jag har tänkt, utan jag upptäcker nya saker som jag behöver träna på (och i specialsök är det ju alltid något!!).

Att filma, diskutera, utvärdera och planera nästa pass är viktigt när vi tränar hund, oavsett hur vi gör det.

Det enda vi kan skylla på när något går fel är ”Jag har tränat för lite på detta”!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Det enda jag vet…

..är att vi knappt inget vet.

Det viktigaste jag har lärt mig under alla år jag har jobbat med hund, det är att vi kan tro, men inget veta. Vår relation till hundar förändras ju mer vi lär oss. Det har vi sett genom historien. Men vad är det som säger att vi vet något nu?

Ju mer erfarenhet jag får, desto mer inser jag att hundens universum är så mycket större än vi kunnat föreställa oss. Det har varit lätt för mig tidigare att slänga mig in i en debatt om hundhållning eller hundträning och verkligen trott på min sak. Jag kände att jag hade rätt, och det andra saker stämde inte med min bild. Men ju längre jag velat förstå hundar, desto mer har jag märkt att jag inte kan säga precis vad som är rätt och fel (så länge hundarna inte skadas fysiskt eller psykiskt såklart). Olika raser har länge avlats för olika ändamål och det har också gjort att de behöver olika träningssätt för att de ska må bra och kunna passa in i samhället. Det går inte att jämföra en polishund med en sällskapshund när det gäller egenskaper och mentalitet. Vi måste inse att en hund även kan vara ett vapen och göra stor skada på både människor och djur, om de har det i generna (här är ett exempel). Så länge vi behöver använda hundar i tjänst så som polishund eller vakthund så kommer dessa egenskaper bevaras. De behövs för att hunden ska klara sitt arbete.

Jag vet inte om ni har tänkt på att andra människor faktiskt också är ett mysterium. Vi lever tillsammans och har ett gemensamt språk, men ändå missförstår vi varandra hela tiden. Vi startar krig och plågar varandra psykiskt och fysiskt. Eller så är vi bara inne i vår egen bubbla och det annorlunda tar vi inte i. Hur utvecklat vårt språk än är så kan vi aldrig se världen exakt ur någon annans ögon. Det lättaste vi kan göra är att utgå från oss själva. Våra känslor styr vad vi tror att andra tänker. Har du varit med om att du tror någon är arg på dig men det visade sig att dom hade en dålig dag? Har du någonsin varit i en diskussion med någon där ni upptäckt att orden har olika innebörd för olika personer? Språk, kroppsspråk och erfarenheter varierar mellan oss alla, och ändå har vi alla den anatomi som gör oss till människor. Det går inte att förstå varför vissa människor gör det dom gör om en inte går utanför sig själv och verkligen lyssnar och vill förstå. 

Med det i bakhuvudet så kan vi också se på hunden med en nyfikenhet och öppenhet. Kanske kan vi lära oss något nytt. Vi har att göra med en annan art, med annan anatomi och andra instinkter. Om vi då inse att vi inte ens kan förstå andra människor, så kan vi bara tänka oss hur mycket vi missförstår våra djur. Vi projicerar lätt våra egna tankar och känslor på hunden. 

Vi kan lära oss så mycket som möjligt om hundens signaler genom att studera det som redan upptäckts, och sedan observera hur de beter sig mot varandra. Hur visar hunden att den är stressad, rädd, arg? Hur svart-vitt behövs för att just denna individ ska klara vara en del av vårt samhälle?

 

Jag inser därför att om någon tycker dom kan allt, då kan dom oftast väldigt lite. Sen ifrågasätter jag hela tiden mig själv på gott och ont. Är vi verkligen kapabla till att förstå våra hundar? 

Tänk därför efter vilken ras du köper när du väljer hund. Eftersom egenskaper är ärftliga finns en stor erfarenhet bakom om de olika raserna. Vilka egenskaper kan du klara av med det liv du lever? Var lever du och vilka behov har just denna hund? Är det stora skillnader på individer även inom rasen? Hur mycket tid är du villig att lägga ner på att träna en hund med egenskaper som kanske inte passar in? Tänk på att din hund ska leva med dig i många år. Var inte rädd för att fråga och studera. Var inte heller rädd för att själv känna efter. Mår din hund bra i den miljö du bor? Om inte kanske den mår bättre hos någon annan. Vi har ett ansvar mot både samhället och hundarna att få livet tillsammans att fungera. 

Vi får göra fel, vi lär oss nya saker hela tiden. Det viktigaste är att vi hela tiden ser framsteg i vår träning och att vi känner efter vad som passar i just det liv vi lever. Går det åt fel håll så får vi prova något annat. Kanske kan jag hjälpa dig att förstå din hund för jag har träffat fler individer av olika raser. Kanske har jag ett verktyg i min låda som du inte skaffat ännu? 

Om du inte känner dig trygg hos mig får du gärna säga det. Då kanske jag kan rekommendera någon annan som kan hjälpa dig bättre. Jag strävar efter att ni ska må så bra som möjligt i era liv tillsammans! 

Publicerad den av — 1 kommentar

Hundens sjätte sinne?

Vi har alla hört historier om hundar som vandrat långa avstånd för att hitta hem, och alltid är vi lika fascinerade. Hur gör dom egentligen?

Det finns egentligen ganska lite studier på ämnet, eftersom det är ett så komplext ämne med väldigt många faktorer som samverkar. Några faktorer för navigering lukt, syn, muskelminne, hörsel och att navigera efter inre kartor eller kända landmärken. Detta gör det dock svårt att förklara hur vissa hundar kan hitta hem från ställen över 300 km bort. Färden dit hade varit med bil och hunden hade ingen chans att följa varken spår, minnesbilder eller kända landmärken.

Vi får också tänka att det är ett undantag att hundarna hittar hem från så långa avstånd. Det finns endast ett mindre antal fall där det faktiskt går att bevisa att det är rätt djur som faktiskt gått hela vägen. De flesta hundar hittar tyvärr inte hem.

Men kan hunden navigera via magnetism? 2016 upptäckte forskare från Max Planck Institute for Brain Research att hundar har en ljuskänslig molekyl i ögat som kan hjälpa till att upptäcka olika magnetfält. Dessa finns i fåglars ögon och används troligen till att navigera genom jordens magnetfält. Forskarna studerade även andra däggdjur, men det var bara ett fåtal som hade dessa molekyler. Där ibland hunddjur. Kanske lite oväntat, sågs inga sådana receptorer i kattdjurs ögon.

För oss människor är det svårt att tänka sig hur världen skulle se ut ifall magnetfälten var synliga. Hur tydligt skulle vi se vad som är nord och syd? Ser magnetfältet olika ut på olika platser, och har hundar då en mental karta? Det är svårt att säga.

Men människor är såklart nyfikna på att lära sig mer, och 2018 upptäcktes att hundar kan söka efter magneter. Hela experimentet var upplagt så att hundarna inte skulle kunna ta hjälp av varken syn, hörsel, lukt eller människor. 

Ett forskningsteam från Tyskland och Tjeckien tränade 18 hundar till att känna igen magneterna med hjälp av klickerträning. Det började att träna in att hundarna skulle kunna leta en magnet eller en godis på kommando.

Eftersom hundar ofta tar hjälp av sina förare hade varken förare eller observerare någon aning om var magneten eller godiset fanns. För att utesluta att hundarna gick på lukten när de riktiga testen startade, så använde forskarna helt stängda behållare och lade även i godisar som hundarna tidigare fått leta efter. När burkarna var öppna var det inga problem för hundarna att hitta godisarna och använde då tydligt sin nos för att identifiera rätt burk. När burkarna var stängda så hittade hundarna bara godisen till en grad där det bara kan ses som en chansning från hundens sida. Graden för att räknas som så pass osäkert ligger på ca 33% rätt. 

När det däremot gällde att hitta magneterna kunde hundarna hitta med en säkerhetsgrad på 55-65%, vilket är tydligt över gränsen för att räknas som tur. Hundarna behövde då bara gå förbi burken och använde inte synbart sin nos. För att veta vilken behållare hundarna väljer, så fick de själva välja sin markering. Det kunde vara allt från att knuffa burken med tassen till att apportera den. 

Slutsatsen drogs att hundarna kan leta efter magnetiska fält inom en viss radie och styrka. Med mer träning skulle säkert den lyckade frekvensen öka, då testerna bara fortgick under en begränsad tid. Kanske vore något att prova själv hemma?

Vi har ju fortfarande bara en liten aning om detta sjätte sinne och hur det fungerar. Men tänk vad spännande ifall det gick att styra en hund med magnet! Eller lära hundarna nord och syd för att agera som kompass. Spännande ämne!

 

Källor: Zoological Science section PeerJ
Max Planck Institute

 

Publicerad den av — 7 kommentarer

Hundens luktsinne.

Med forskning och erfarenhet upptäcks fler och fler spännande fakta om hundens nos och luktsinne. 

Här nedan kan du läsa om några: 

  • Hunden kan andas in och ut samtidigt. Då går luften in genom nosen och ut under nosvingarna på sidorna.
  • Eftersom hunden kan andas in och ut samtidigt så kan den ta in mer luft i nosen och doftmolekylerna hamnar längre in i näshålan. Där stannar många och samlas upp tillsammans med nästa sniffning, vilket ger en högre koncentration av ämnet i nosen. Det gör att hunden kan känna skillnad på väldigt små mängder av ett luktämne.
  • Hundar har, till skillnad från oss människor, ett luktorgan. Det är fortfarande ett mysterie hur detta organ fungerar, men eftersom hundar med sämre utvecklat “Vomeronasal-organ” inte fungerar lika bra sexuellt, så antas det användas för att fånga upp feromoner. Kanske det som gör att hundarna kan “läsa tidningen” genom nosen?
  • Som de flesta redan vet, har hunden ett fantastiskt luktsinne. För att en ska kunna ta emot och analysera olika doftämnen behövs receptorer för dessa. Epitelet, ytan som har luktreceptorer, når upp till 150cm2 medan det bara är 5 cm2 hos människan.
  • Förutom att hunden har mer yta att ta upp de olika lukterna, så har de också mycket fler aktiva luktmottagande gener. Det finns alltså mycket större chans att hundens nos kan fånga upp och analysera luktmolekyler ända ner på molekylnivå. Visste ni att det bara är en molekyls skillnad mellan en kantarell i jämförelse med andra svampar?
  • När hunden spårar är nosfrekvensen som högst när hunden letar upp och riktningsbestämmer spåret, för att sedan minska och spara energi. I specialsöket så ser vi ökad sniffrekvens när hunden hittat en gömma och ska lokalisera den. Ju fler sniffningar, desto närmare källan. Tänk på det när ni tittar på hunden i söket. Innan markering, som är lite längre ifrån källan, så kommer sniffandet innan visa mer exakt var gömman är.
  • Det finns luftburna och vattenburna molekyler, vilket gör att doftens rörelsemönster ser olika ut. Vissa är mer flyktiga och blåser lättare runt, medan andra är tyngre och fetare och ramlar hellre ner mot marken. De fetare molekylerna stannar också mer på samma plats, vilket gör att hunden måste komma närmare doftkällan för att lokalisera den. Kongen har mycket fetare molekyler än hydrolaten, vilket gör att hunden måste söka mer intensivt för att hitta ämnet. Det är också lätt att anpassa mängden kong beroende på bitarnas storlek, så vi kan göra det lättare i början för att sedan kunna öka sniffrekvensen med mindre bitar.
  • Det krävs stor lungkapacitet för att hålla en hög sniffrekvens under lång tid. Se till att hunden har bra kondis! Vissa hundar kan också behöva tränas till att andas genom nosen, eftersom det inte kommer naturligt för alla. Låt då hunden bära något i munnen när den är ute och springer. Då blir det lättare att andas genom nosen än munnen.
  • Vi tappar celler och bakterier hela tiden och dessa hamnar i luften och överallt så fort vi rör oss. Jag tror det är omöjligt för oss att förstå hur hunden känner lukterna, men vi vet iallafall att ju högre koncentration av ett ämne, desto lättare är det att känna, det vet vi ju från egen erfarenhet.

 

Källa:

  • “The Dog – A natural history” av Ádám Miklósi
  • “Spårhunden och lukterna” samt anteckningar från Swedish Working Dog Institute