Hundens sjätte sinne?

Vi har alla hört historier om hundar som vandrat långa avstånd för att hitta hem, och alltid är vi lika fascinerade. Hur gör dom egentligen?

Det finns egentligen ganska lite studier på ämnet, eftersom det är ett så komplext ämne med väldigt många faktorer som samverkar. Några faktorer för navigering lukt, syn, muskelminne, hörsel och att navigera efter inre kartor eller kända landmärken. Detta gör det dock svårt att förklara hur vissa hundar kan hitta hem från ställen över 300 km bort. Färden dit hade varit med bil och hunden hade ingen chans att följa varken spår, minnesbilder eller kända landmärken.

Vi får också tänka att det är ett undantag att hundarna hittar hem från så långa avstånd. Det finns endast ett mindre antal fall där det faktiskt går att bevisa att det är rätt djur som faktiskt gått hela vägen. De flesta hundar hittar tyvärr inte hem.

Men kan hunden navigera via magnetism? 2016 upptäckte forskare från Max Planck Institute for Brain Research att hundar har en ljuskänslig molekyl i ögat som kan hjälpa till att upptäcka olika magnetfält. Dessa finns i fåglars ögon och används troligen till att navigera genom jordens magnetfält. Forskarna studerade även andra däggdjur, men det var bara ett fåtal som hade dessa molekyler. Där ibland hunddjur. Kanske lite oväntat, sågs inga sådana receptorer i kattdjurs ögon.

För oss människor är det svårt att tänka sig hur världen skulle se ut ifall magnetfälten var synliga. Hur tydligt skulle vi se vad som är nord och syd? Ser magnetfältet olika ut på olika platser, och har hundar då en mental karta? Det är svårt att säga.

Men människor är såklart nyfikna på att lära sig mer, och 2018 upptäcktes att hundar kan söka efter magneter. Hela experimentet var upplagt så att hundarna inte skulle kunna ta hjälp av varken syn, hörsel, lukt eller människor. 

Ett forskningsteam från Tyskland och Tjeckien tränade 18 hundar till att känna igen magneterna med hjälp av klickerträning. Det började att träna in att hundarna skulle kunna leta en magnet eller en godis på kommando.

Eftersom hundar ofta tar hjälp av sina förare hade varken förare eller observerare någon aning om var magneten eller godiset fanns. För att utesluta att hundarna gick på lukten när de riktiga testen startade, så använde forskarna helt stängda behållare och lade även i godisar som hundarna tidigare fått leta efter. När burkarna var öppna var det inga problem för hundarna att hitta godisarna och använde då tydligt sin nos för att identifiera rätt burk. När burkarna var stängda så hittade hundarna bara godisen till en grad där det bara kan ses som en chansning från hundens sida. Graden för att räknas som så pass osäkert ligger på ca 33% rätt. 

När det däremot gällde att hitta magneterna kunde hundarna hitta med en säkerhetsgrad på 55-65%, vilket är tydligt över gränsen för att räknas som tur. Hundarna behövde då bara gå förbi burken och använde inte synbart sin nos. För att veta vilken behållare hundarna väljer, så fick de själva välja sin markering. Det kunde vara allt från att knuffa burken med tassen till att apportera den. 

Slutsatsen drogs att hundarna kan leta efter magnetiska fält inom en viss radie och styrka. Med mer träning skulle säkert den lyckade frekvensen öka, då testerna bara fortgick under en begränsad tid. Kanske vore något att prova själv hemma?

Vi har ju fortfarande bara en liten aning om detta sjätte sinne och hur det fungerar. Men tänk vad spännande ifall det gick att styra en hund med magnet! Eller lära hundarna nord och syd för att agera som kompass. Spännande ämne!

 

Källor: Zoological Science section PeerJ
Max Planck Institute

 

1 reaktion på ”Hundens sjätte sinne?”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.