Hundens luktsinne.

Med forskning och erfarenhet upptäcks fler och fler spännande fakta om hundens nos och luktsinne. 

Här nedan kan du läsa om några: 

  • Hunden kan andas in och ut samtidigt. Då går luften in genom nosen och ut under nosvingarna på sidorna.
  • Eftersom hunden kan andas in och ut samtidigt så kan den ta in mer luft i nosen och doftmolekylerna hamnar längre in i näshålan. Där stannar många och samlas upp tillsammans med nästa sniffning, vilket ger en högre koncentration av ämnet i nosen. Det gör att hunden kan känna skillnad på väldigt små mängder av ett luktämne.
  • Hundar har, till skillnad från oss människor, ett luktorgan. Det är fortfarande ett mysterie hur detta organ fungerar, men eftersom hundar med sämre utvecklat “Vomeronasal-organ” inte fungerar lika bra sexuellt, så antas det användas för att fånga upp feromoner. Kanske det som gör att hundarna kan “läsa tidningen” genom nosen?
  • Som de flesta redan vet, har hunden ett fantastiskt luktsinne. För att en ska kunna ta emot och analysera olika doftämnen behövs receptorer för dessa. Epitelet, ytan som har luktreceptorer, når upp till 150cm2 medan det bara är 5 cm2 hos människan.
  • Förutom att hunden har mer yta att ta upp de olika lukterna, så har de också mycket fler aktiva luktmottagande gener. Det finns alltså mycket större chans att hundens nos kan fånga upp och analysera luktmolekyler ända ner på molekylnivå. Visste ni att det bara är en molekyls skillnad mellan en kantarell i jämförelse med andra svampar?
  • När hunden spårar är nosfrekvensen som högst när hunden letar upp och riktningsbestämmer spåret, för att sedan minska och spara energi. I specialsöket så ser vi ökad sniffrekvens när hunden hittat en gömma och ska lokalisera den. Ju fler sniffningar, desto närmare källan. Tänk på det när ni tittar på hunden i söket. Innan markering, som är lite längre ifrån källan, så kommer sniffandet innan visa mer exakt var gömman är.
  • Det finns luftburna och vattenburna molekyler, vilket gör att doftens rörelsemönster ser olika ut. Vissa är mer flyktiga och blåser lättare runt, medan andra är tyngre och fetare och ramlar hellre ner mot marken. De fetare molekylerna stannar också mer på samma plats, vilket gör att hunden måste komma närmare doftkällan för att lokalisera den. Kongen har mycket fetare molekyler än hydrolaten, vilket gör att hunden måste söka mer intensivt för att hitta ämnet. Det är också lätt att anpassa mängden kong beroende på bitarnas storlek, så vi kan göra det lättare i början för att sedan kunna öka sniffrekvensen med mindre bitar.
  • Det krävs stor lungkapacitet för att hålla en hög sniffrekvens under lång tid. Se till att hunden har bra kondis! Vissa hundar kan också behöva tränas till att andas genom nosen, eftersom det inte kommer naturligt för alla. Låt då hunden bära något i munnen när den är ute och springer. Då blir det lättare att andas genom nosen än munnen.
  • Vi tappar celler och bakterier hela tiden och dessa hamnar i luften och överallt så fort vi rör oss. Jag tror det är omöjligt för oss att förstå hur hunden känner lukterna, men vi vet iallafall att ju högre koncentration av ett ämne, desto lättare är det att känna, det vet vi ju från egen erfarenhet.

 

Källa:

  • “The Dog – A natural history” av Ádám Miklósi
  • “Spårhunden och lukterna” samt anteckningar från Swedish Working Dog Institute

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top