Kategori: Egen träning

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Bruksutmaning; Vågar jag?

Ibland får jag lite idéer om hur jag ska utmana mig själv inom träning och tävling med hundarna. 

I dom sporter jag nu satsar på finns extremt lite tävlingar, därför blir det ibland lite svårt att motivera sig att hålla träningen uppe under resten av året. 

Nyligen fick jag idén att starta Högre Spår i höst. Det betyder att jag har 8 veckor till nästa tävling. Jag har inte tränat brukslydnad eller spår på något år eftersom jag satsat på Mondioring. Så vi har en del att ta igen! 

♥♥♥♥

Så här tror jag läget ser ut (utan att göra en praktisk utvärdering):

Spår: Borde vara ok, skulle behöva jobba med spårupptagen. Framförallt leta efter spår längre ut. 

Platsliggning: Kommer avstå eftersom Karma är skottberörd.

Uppletande: Endast gjort som aktivering sen många år. 

Fritt följ: Borde vara ok. Kan behöva jobba på rätt aktivitetsnivå eftersom jag dragit upp henne ordentligt på senaste. 

Inkallning med ställande: Hon har snabb och fin inkallning, men jag kommer inte ihåg om jag tränat ställande i inkallande. I så fall var det länge sen. Ingångarna behövs jobbas genomgående i alla moment. Har haft avlämning framför men jobbar nu med ”vanlig” ingång, så det kan bli förvirring där. 

Framåtsändande: Hon kan springa snabbt ut och har grunder i saktagåendet. Aldrig satt ihop delarna och det finns risk att hon blandar ihop med Mondioringens framåtsändande som bara är snabbt rakt ut. 

Krypande: Behövs finslipas.

Skall: Hon kan skälla på kommando, men vet inte hur länge, samt om hon förstått ”tyst” kommandot. 

Apportering av tungt föremål: Borde inte vara några problem, men behöver jobba på ingångarna.

Hopp över hinder: Borde vara lätt, men även där behövs bättre ingångar.

♥♥♥♥

Som ni ser har vi ganska mycket att jobba på. Vissa moment är inte klara alls, och många har jag inte tränat på flera år. Utmaningen skulle vara att se hur långt vi kan hinna på två månader och att våga starta oavsett var vi är i träningen. Jag skulle lägga 2-3 pass i veckan högst (för att prova vad som sagts i artikeln jag publicerade tidigare). Jag skulle göra träningsplanering som jag utvecklar efter utvärdering en gång i veckan. Dessa publicerar jag här på söndagar. 

Vågar jag anta utmaningen?

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Belöningens påverkan vid träning.

För cirka två år sen gjorde jag en liten film för att visa hur valet av belöning kan ge olika konsekvenser vid träning. Det kan handla om hur mycket hunden klarar tänka eller vilken förväntan hunden har nu och kommer få i ett senare skede i träningen. 

Jag försökte få ihop träningspass där jag visar vad jag menar, men som ni vet blir det aldrig perfekt när det väl kommer till kritan. 

Hoppas iallafall ni kan få med er några tankar och idéer.

Vore kul att göra en uppdaterad version i ett senare skede. Vi får se!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vår Specialsöksträning – att våga tänka om.

För några år sen gjorde jag ingenting annat än skrev planer och utvärderade varje träning. Jag upptäckte att det blev för mycket analyserande och därmed för mycket press. Istället fick jag då ta en paus från tänkandet, bara göra enklare planer och hålla kriterierna i huvudet. Det ledde till att jag ibland tagit snabba beslut i träningen som kanske lett åt fel håll, eller så har jag fastnat i ett steg i utvecklingen och kommer inte vidare. Så nu är det dags att ta tag i problemen och då kommer planer och utvärderingar fram igen. Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänkt kring våra senaste träningspass. 

Pass 1
Markering.
Första passet fortsatte jag på markeringsträningen med en halv Kong. Jag har tränat att flippa Kongen när hon fokuserar mer än 5-10 sek. Under den tiden har jag försökt jobba dit en ”Bridge” (en slags störning) som jag hoppas kan användas för att förlänga tiden sen. Jag har upptäckt att hon behåller fokuset med nosen, men tittar bort med ögonen. Har hon tappat fokuset så har jag tagit bort den och börjat om.

Efter detta har jag försökt skicka henne från avstånd, så hon får gå fram och göra markering och sen belönat med annan Kong. Dock har hon haft tendens att ta den i munnen istället.

Av någon anledning har vi fastnat i stegringsplanen som är baserad på den vi fått från utbildningen. I den bryter jag och gör om varje gång hon släpper fokus.

Jag har då försökt gömma den till hälften så hon inte ska komma åt på samma sätt. Men då har hon antingen grävt fram den, och när inte det har gått så har hon letat vidare. Det har känts som hon inte förstår övergången från flippandet till markering i andra situationer. Vid många andra tillfällen noterar hon men markerar inte alls. Allt detta beror antagligen på en okonsekvens från min sida. Jag har antagligen inte följt stegringsplanen på rätt sätt. Det ger såklart konsekvenser.

När jag analyserar och inser att träningen går åt fel håll, trots återupprepade tillbakasteg i utvecklingsplanen, så är det dags att prova något nytt. Det finns många tekniker att jobba med. Ju större verktygslådan blir ju bättre går det att individanpassa träningen, jag får inte vara rädd att prova.

Pass 2
Markering + 1 sök.
Denna gång valde jag att använda shejping utan att bryta när hon vänder bort. Jag bara ignorerar när hon släpper fokuset. Däremot får hon bara belöning när hon klarat fokusera mer än 4 sekunder i ett sträck, gärna mer.

Eftersom hon har en bra grund redan så gick det fort framåt och hon klarade snabbt 7 sek eller mer på synlig halv kong. Sedan halvt gömd. Sedan utbytt till mindre bit (2×2 cm), synlig och sedan halvt gömd. Jag bröt endast om hon tog den i munnen eller grävde med tassen. Dessa beteenden försvann dock ganska snabbt. Nästa markeringsträning får visa om detta var en teknik som passade oss bättre.

Vi avslutade med ett sök på kong 1×1 mm på marken. Varje gång hon slarvade eller bytte teknik fick hon komma tillbaka. Hon avslutade med ett bra sök med en markering på någon sekund längre än vanligt.

Pass 3
3 sök.
Jag preparerade 3 gömmor utan liggtid, men där jag smittar en ruta med min egen doft. Platsen var på marken och fokuset på att söka noga inom detta område. När jag känner att hon sökte slarvigt eller yvigt så kallade jag tillbaka henne och började om. Jag har bestämt mig att göra så högst 2-3 gånger innan jag släpper den gömman. På så sätt så behöver jag inte preparera 10 gömmor för att kunna börja om på en ny varje gång. Men ändå inte nog många gånger för att det ska bli tjatigt. Ett annat kriterie var att markeringen skulle vara längre än 2 sekunder. Det lyckades hon med!

Jag har planerat att träna in två söksystem med olika tecken. Ett fokuserat finsök och ett scanningsök. Jag upptäckte att karma gör detta naturligt redan och försöker nu bygga vidare på det. När jag visar med handen lite slarvigt och långt ifrån så scannar hon området, men om jag däremot pekar nära och fokuserat så börjar hon finsöka. Jag tänkte att jag kanske kan använda detta rent taktiskt i tävling sen genom att först göra en snabb runda scanning och sedan gå in i finsök i en andra runda. Detta är en tanke jag har nu innan reglerna blir helt klara och jag behöver utvärdera resultatet av tekniken, men det blir spännande att testa!

Pass 4 (dag 2)
Markering.
Repetition av gårdagens pass men på annat ställe.
Gick inte lika bra, fick bara ut 4 sekunder som längst. Dock ingen tendens till att använda mun eller tassar vilket kändes bra. Ofta gjorde hon två sekunder fokus och tittade på mig. Tidigare har jag belönat efter 2 sek av ren vana. Har därför börjat räkna sekunderna nu. Efter det återgick hon till fokus och då började jag om att räkna. Fick sedan backa och belöna vid 1 och 3 sek för hon blev frustrerad. När jag sedan bytte till mindre bit blev detta dock bättre och hon klarade 4 sek utan avbrott. Avslutade och ser vad hon förstått vid nästa pass.

Pass 5  (dag 2 – se film)
1 sök med 3 gömmor.
Detta sök var liknande gårdagens.
– Liggtid: 30 min
– ”Vallad ruta” för att begränsa området. Har tänkt göra så här några gånger till eftersom vi gjort en del scanning på senare och jag tänker att när hon ser mig visa området samt känner en begränsning i min doft så förstår hon bättre att det är ett litet område som ska sökas av. Tanken är då att det blir naturligare att ta till finsöket och då får jag chansen att förstärka handtecknet ”finsök” (visar nära).
– Ifall hon slarvar eller ändrar teknik så kallar jag in och börjar om (dock högst 2-3 gånger).
– Markering längre än 3 sek.

Gömma ett och två gick enligt planen. Gömma 3 var svårare då doftbilden var annorlunda. Ofta gömmer jag kongarna så hon kan komma nära, men denna gång var den inne i luftröret. Det syns på filmen att hon känner den första gången men går förbi, går tillbaka men får inte till någon markering (krafs), sen går hon förbi och noterar två gånger till. Det här är ett problem som dykt upp mer och mer i vår träning.

Ändå hade jag ingen back-up plan för detta så därför var jag tvungen att bestämma mig snabbt. Hon har tydligen inte förstått att hon ska markera även vid denna doftbild, eller så släppte hon av någon annan anledning, det kan vi aldrig veta.

Men då bestämde jag mig att kalla in, börja om och sen klicka för att hon bara lokaliserar. Sedan vänta ut en kortare markering.

Jag har tidigare efter diskussion tänkt att jag inte ska låta henne gå tillbaka till gamla gömmor, men ändrade nu åsikt. Jag planerade nu att låta henne gå tillbaka till gömmor om hon själv väljer att göra det (tänker inte lägga mig i) för att sedan lära henne att släppa gömman helt och söka vidare när jag säger ”tack” (eftersom det betyder släpp i vardagen så är det naturligt att det betyder ”klar – sök vidare”).

När jag bara har brutit efter bara en chans så har jag märkt att utvecklingen har gått bakåt och det blivit vanligare och vanligare att hon direkt släpper och går vidare när hon lokaliserat.

Med den nya planen får jag chansen att förstärka markeringarna flera gånger men utan att visa henne eller skicka på igen. Det blir lite liknande tänk som vid nuvarande markeringsträningen.

Nu ska idén bara utvärderas!

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

”Tänk om…”

Vi kan inte styra över våra känslor, de bara dyker upp. Men vi kan styra över hur vi hanterar dom. Att tävla tar fram mycket känslor. Det kan vara nervositet, glädje, hoppfullhet, besvikelse eller kanske till och med rädsla. Med all denna anspänning i kroppen så är det ändå viktigt att tänka på hunden. Den förstår ju inte varför matte eller husse har så annorlunda känslor än vanligt. Vi måste helt enkelt lära oss hantera situationen för att hunden inte ska koppla tävling till något negativt. 

Min hund är en väldigt känslig individ som verkligen känner av minsta ändring i mitt känsloliv.

Något jag tycker är svårt att hantera är ”tänk om…” efter en tävling som inte gått riktigt som en hoppats. 

Vid får första Mondioringtävling så infann sig precis den känslan. 

Då spelar det inte stor roll att det var bra gjort för att vara vår första tävling, att vi ändå blev godkända och till och med fick pallplats, för Karma var inte lika bra som hon är på träning. Detta är nog något vi alla varit med om. Men jag är nöjd med att jag tränat på att hålla mina känslor i schack så jag inte blir besviken alls när jag är där på plan eller efteråt. Men när jag kommer hem så dyker dom upp. 

”Om jag ändå tränat mer på tutan…”

”Om jag inte varit så nervös…”

”Om Karma inte släppt apporten…”

Men det förflutna går inte att ändra på, och då är det bara att acceptera och träna vidare. På ett sätt så tycker jag att Mondioring är bra på det sättet, för det går inte att skylla bort sig. Vad som helst kan hända och därför kan ingen domare stå på fel ställe, ingen tävlingsledare kan dirigera fel, inget spår kan vara förstört av vildsvin. Det enda jag kan göra är att erkänna att jag inte har tränat nog på våra brister.

Så nu har vi lagt upp en lista på vad vi ska träna på. 

  • Kunna hantera min nervositet. Eftersom Karma är en mycket känslig individ som blir förvirrad och okoncentrerad när jag är konstig, så är det viktigt att jag lär Karma att det är ok att jag är nervös. 
  • Tutan. Jag måste lära mig i ryggmärgen när jag ska vänta på tutan och inte. När jag är nervös ute på plan glömmer jag lätt annars.
  • Förberedelse inför fjärrdirigering. Jag är inte nog tydlig med när vi ska göra fjärren. Det är vår akilleshäl och därför behöver vi vara extra tydliga.
  • Fjärrdirigering. Vid alla stå så tycker Karma om att sätta sig. Så fort hon blir osäker så åker rumpan ner. Det måste sitta som en smäck för att klara vid nervösa situationer.
  • Startpunkter. Förberedelsepunktena är inte alltid utmärkta. Jag måste lära mig avståndet på 3 meter från startpunkten, så det sitter i ryggmärgen. 
  • Plats med ljud. Karma är lite känslig i öronen på grund av sin allergi (äntligen verkar öroninflammationerna vara under kontroll trots pollensäsong!). Därför är det viktigt att träna förarens frånvaro med ljud, och det har jag totalt glömt bort. Hon klarar att ligga stabilt när en spelar fotboll eller vad som helst, men med ljud kan jag inte vara säker. Det gick bra på tävlingen, men öppnade mina ögon för något jag totalt ignorerat.
  • Hoppen. Hon klarar lätt 190-200 cm på pallissaden, men behöver höja ännu lite mer. De andra hoppen har vi inte haft och därför inte tränat på. 
Däremot är det inte lätt att träna på att tävla när det bara är två tävlingar om året i Sverige. Jag tror aldrig jag varit så nervös på en tävling förut, och det har ju aldrig uppstått på träning. Men vi får försöka hitta tävlingslika situationer och jobba på våra nerver! 

Om tankarna ändå dyker upp så får jag öppna ögonen för de delar som gick bra. Hon åt inte hamburgaren, hon gjorde ett jättebra framåtsändande, hon klarade platsen med ljud och ett helt ok fritt följ. Nu får ”tänk om..” tankarna bara flyta förbi för att ersättas av peppen att bli bättre! 
 
 

Nu kör vi! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Urvalsträning med Line-Up

Jag har börjat göra mindre filmer om hur du kan börja träna din hund i Specialsök. Det här är en bra övning för att lära hunden att Kong är en positiv doft. 

Behållarna står på rad och kallas Line-Up. Vi vill att hunden ska nosa på en burk i taget och inte gena eller gå fram och tillbaka. Detta gör det lättare för hunden att jobba systematiskt senare i träningen. 

Ha så kul! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Karma och Rusa – Uppvisning ”Lydnadsmix”

I helgen hade vi en uppvisning på Animalen i Södertälje. Jag och mina hundar. 

Vi hade väldigt kul och fick det dessutom på film! 

Södertälje Brukshundsklubb fick för några veckor sen frågan om vi ville ställa upp  och hålla i uppvisningar. Nosework gänget var snabba att säga ja, och gjorde ett superjobb! Men när det gällde lydnaden så var det segt. Men efter ingen velat ställa upp så tänkte jag att det kan ju vara en kul grej. Jag tävlar ju just nu inte med mina hundar i lydnad, så jag ville inte göra ett rent lydnadsprogram. Istället valde jag att göra ett Mondioring Lydnad 1 program med Karma, och en påhittat mix av moment för Rusa. 

Att göra detta var ju ett utmärkt sätt att träningstävla inför vår debut på Enköpings BK  i slutet av maj. Jag bestämde mig för att lägga upp det så. Jag kunde göra det lite lättare för Karma och belöna på planen. 

Jag tycker allting går framåt och det jag märkte att vi behöver träna på är samma som jag visste. Men det var superkul, och jag lyckades verkligen hålla en bra attityd och känsla med båda hundarna. Vi hade bara kul och gjorde vårt bästa. Jag bortsåg från dom små felen som var och kände mig väldigt nöjd när jag gick av planen. 

Vi körde uppvisningen två gånger och i båda höll hon ihop, och åt inte upp korven och var faktiskt ganska stabil i fjärren. 

Momenten är inte precis som på tävling med förberedelsepunkter och lite annat. Men temat var ”Skärgårdsveterinären”. Ser ni vilka grejer som är vad? 

Karmas moment: 

  • Platsliggning med störning
  • Fritt följ
  • Framåtsändande
  • Matvägran
  • Apportering
  • Fjärrdirigering

Rusas program var riktigt skojigt faktiskt. Vi har inte tränat nästan något på lydnaden på väldigt länge, utan bara haft skoj och gjort lite allt möjligt. Har inte haft några krav alls och kört korta och inte så många pass. Det här är en hund som vilar sig i form. Första gången jag provade ”gamla elit-rutan” på kanske 2 år, så satte hon den på första försöket med ganska bra tempo och allt! Nu inför uppvisningen har vi nog tränat lite för mycket för hennes smak, så det drar ner lite på peppen. Men hon är verkligen duktig och kan sina grejer!

Rusas moment: 

  • Kreativt fritt följ blandas med ”stå, sitt, ligg under marsch” och ”fjärrdirigering” i ett. 
  • ”Gamla elit-rutan”
  • Kryp (som jag helt glömde bort vid första tillfället!)
  • Vittringsapportering med störning av leksaker
  • Ligg med inkallning
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Prestationsångest.

Vi har alla känt den någon gång. Den där sugande känslan i magen över att en inte duger och viljan att motbevisa det genom att visa att en kan för andra. 

Egentligen så sätter vi den pressen på oss själva fast den egentligen inte behövs. Problemet med prestationsångest i hundträning är att våra hundar inte kan förstå den. De förstår inte vad som händer, men de känner att något är fel. Känsliga hundar kan då känna att de inte är bra nog och prestera sämre. 

Jag har själv varit där. Min äldre hund Rusa hade jag stora förhoppningar över. Vi skulle komma långt inom lydnaden och visa vad jag lyckats träna fram. Det var på tävlingsplan jag kunde visa det för andra. Men det blev inte riktigt så, för jag hamnade i en ond cirkel med min henne. Mest var jag besviken på mig själv för att jag inte dög när det gick dåligt på tävling. Det förstod ju inte Rusa, som alltid vill göra bra ifrån sig. Hon la av och tyckte allting var tråkigt. Jag grät ofta efter tävlingarna och förstod inte varför hon inte klarade av situationen. Vad gjorde jag för fel?

Jag tog ett steg tillbaka, tittade på mig själv utifrån och insåg att även om jag var besviken på mig själv, så hamnade kraven och förväntningarna på Rusa. Jag bestämde mig att bryta med hundvärlden ett tag. Slutade med Facebook, bloggen och allt diskuterande på forum. Jag behövde göra min egen resa. Det är så himla lätt att titta på alla andra och tycka dom är bättre än en själv, kan mer, gör mer och känna att en aldrig är bra nog. 

Ett av mina mål med Gava Hund är att försöka komma ifrån prestationstänket och se relationen först. Jag tror att det startar en god cirkel som gör att det går bättre även i tävlingssammanhang. 2 år satsade jag bara på en positiv relation med Rusa och att ha kul på träning och tävling (jag offrade många tävlingar för att visa att det gällde samma på tävling som träning). Vår träning gick framåt och vi blev uppflyttade till elitlydnaden med en vinst! Det kände så himla bra och kul. Vi hade KUL! Sen har jag personligen valt bort lydnaden för jag tycker att det har blivit lite för pilligt och då kan jag inte hålla prestationsdjävulen borta när det krävs sån precision. Jag har inte hundar och psyke som passar för det helt enkelt.  Istället har jag valt att satsa på Mondioring där funktion och kreativitet ligger i fokus för det passar mig bättre. 

Mitt nya synsätt har dock tagit mig långt i attityden till mig själv, mina hundar, min träning och min relation till allt detta. Men ibland kommer den ändå smygande – prestationsångesten – och då är det svårt att inte falla tillbaka. Just nu smyger sig demonen på, för jag känner att jag måste visa vad jag kan för att synas och få hjälpa andra. För att få dela med mig av min kärlek till hundträning och kunna leva på detta. 

När jag känner att jag inte duger, så får jag alltid ett fint meddelande från någon som gått kurs för mig, och då smälter mitt hjärta lite och jag tänker; ”Det spelar nog ingen roll om jag inte vinner tävlingar och gör fjärrdirigeringen perfekt. Jag kan ändå hjälpa andra att nå dit dom vill. Går det inte som tänkt, så har vi ändå fantastiska hundar som är med oss och älskar oss för dom vi är. Vi måste göra detsamma. Tävling är inte allt! 

Vad känner ni prestationsångest inför och hur hanterar ni det? 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Nu blev det fel.

Jag läste en artikel angående ”fel” kommando i hundträning. De hävdade att det försämrade resultatet (läs artikeln). Men hur förstår hundarna felsignalen i detta experiment egentligen? I artikeln ger Stanley Coren ett exempel när det gäller korsord, att vi inte vill fortsätta när vi får veta vad som är fel. Att det är bättre att bara prova sig fram tills det blir rätt. Men jag kan ofta se en frustration i detta, om en hund bara provar saker som blir fel, så uteblir ju belöningen ändå, och kanske väldigt länge. Är det då inte bättre att säga att de är fel ute, och sedan tillrättalägga träningen för att hunden ska förstå bättre? 

Personligen vill jag jobba med en kommunikation som är allsidig. Där individen och relationen har en viktig roll. En sådan inställning är svår att forska på, för där står individen i centrum och ingen metod passar alla. 

Personligen använder jag ofta det i min träning, men har det som ett neutralt ord. Jag tycker det har fungerat bra hittills, men funderar på hur hunden verkligen uppfattar det. Förstår den vad jag menar eller är det bara ett meningslöst ord?

Jag vill vara tydlig för hunden och tycker det fungerat bra att ha en belöningsskala på flera steg.
 
  • Jackpot – Hunden gör ett perfekt utförande inom kriterierna
  • Belöning med belöningsord – hunden gör rätt!
  • Fortsätt, snart kommer belöning: socialt beröm, omvänt lockande öppen hand eller liknande; ska betyda ”du är på rätt väg, fortsätt så”. Det använder jag mest vid stadga träning och när hunden behöver göra något en längre tid eller om den blir osäker och behöver stöd för att komma över en tröskel.
  • ”Fel ord” (”oj”, ”app-app”) vill jag ska betyda: ”nu blev det fel, prova något annat.”
  • ”Bryt” jag bryter övningen och gör om när hunden är helt utanför uppsatta kriterier.
Jag har sett att många bryter efter ”fel” ordet, vilket kanske gör att hunden förstår det bättre, men efter erfarenhet med Karma så har jag upptäckt att jag inte kan bryta för ofta för det skapar mycket frustration. 
 
Då kan en tänka att vi ska backa i träningen, det blev för svårt. Men det kan ibland vara problematiskt att komma över ett hinder vi fastnat vid. Det är framförallt då jag vill kunna stödja hunden med rösten och förklara att den är ”helt ute och cyklar” eller om den faktiskt är på rätt väg, men inte riktigt där ännu.
 
Använder ni felkommando? Hur har ni lärt in det och tycker ni det fungerar? 
Att utöka verktygslådan är aldrig fel! 
 
 Foto: Carolina Sandberg