Jag läste en artikel angående “fel” kommando i hundträning. De hävdade att det försämrade resultatet (läs artikeln). Men hur förstår hundarna felsignalen i detta experiment egentligen? I artikeln ger Stanley Coren ett exempel när det gäller korsord, att vi inte vill fortsätta när vi får veta vad som är fel. Att det är bättre att bara prova sig fram tills det blir rätt. Men jag kan ofta se en frustration i detta, om en hund bara provar saker som blir fel, så uteblir ju belöningen ändå, och kanske väldigt länge. Är det då inte bättre att säga att de är fel ute, och sedan tillrättalägga träningen för att hunden ska förstå bättre?
Personligen vill jag jobba med en kommunikation som är allsidig. Där individen och relationen har en viktig roll. En sådan inställning är svår att forska på, för där står individen i centrum och ingen metod passar alla.
Personligen använder jag ofta det i min träning, men har det som ett neutralt ord. Jag tycker det har fungerat bra hittills, men funderar på hur hunden verkligen uppfattar det. Förstår den vad jag menar eller är det bara ett meningslöst ord?
- Jackpot – Hunden gör ett perfekt utförande inom kriterierna
- Belöning med belöningsord – hunden gör rätt!
- Fortsätt, snart kommer belöning: socialt beröm, omvänt lockande öppen hand eller liknande; ska betyda “du är på rätt väg, fortsätt så”. Det använder jag mest vid stadga träning och när hunden behöver göra något en längre tid eller om den blir osäker och behöver stöd för att komma över en tröskel.
- “Fel ord” (“oj”, “app-app”) vill jag ska betyda: “nu blev det fel, prova något annat.”
- “Bryt” jag bryter övningen och gör om när hunden är helt utanför uppsatta kriterier.