Kategori: Inlärning

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Syn och luktsinne – några reflektioner

Jag är en sån där person som är extremt intresserad av saker och spenderar mycket tid att reflektera över det jag lär mig och hur det kanske kan hänga samman. Det vi vet och det jag tänker. Ingenting går ju egentligen att bevisa på riktigt, men med jämförelser och utbildning så kan jag få en bättre idé om hur saker kanske fungerar.

På senaste tiden har jag funderat sjukt mycket på det här med främsta sinnena. Hur är det egentligen att inte ha synen som främsta sinne? Hur lyckas dom sortera bland all information? Hur känns det?

Jag började då fundera på vårt eget främsta sinne, synen. Hundar känner ju sjukt många lukter, men vi ses sjukt många färger och detaljer. Det måste ju gå att jämföra på något sätt.

Fokus

Vi kan välja att bara ”Scanna”, då ser vi vad allting är på ett ungefär, men inga detaljer. Sen väljer vi att zooma in på något, då kommer detaljerna fram, men ofta blir det mer suddigt runt om.

Vi får ju konstant input genom ögonen i hela synfältet. Vi rör på huvudet så kan vi också scanna runt större områden. Jag tänkte ofta på mig själv när jag är ute i skogen. Nu är det ju svampsäsong och många är pepp på kantareller. Jag har kompisar som inte missar en enda när vi är ute och går, hur små dom än är. Men jag är inte så fan av svamp, det kan vara kul att plocka för det är kul att hitta, men det är ingenting jag letar efter hela tiden. Min motivation är ganska låg, om jag inte bestämmer mig för att söka efter det, då blir det lättare, men dock inte i närheten av dom som älskar svamp.

När jag däremot är ute på våren och sommaren, så scannar jag runt hela tiden och upptäcker minsta lilla ställe där det kan finnas smultron. Jag älskar smultron! Jag ser först kontexten, skulle det kunna finnas smultron? Är det fel miljö orkar jag inte ens söka, jag kanske letar efter annat. Men när jag strosar och kommer till en miljö där dom kan finnas, då sätter jag på smultronsynen, scannar runt om och letar, fast utan att anstränga sig. När jag däremot ser något som skulle kunna vara ett smultron så blir jag pepp och zoomar genast in på dom. Det är nu jag börjar finsöka, undersöka, är det verkligen ett smultron? Är det moget? Ser det extra gott ut? Jag letar efter allt. Dessutom ökar min motivation till att leta vidare, för jag har ju hittat ett, det måste betyda att det kan finnas flera.

Motivation

Ser ni hundarna?

Motivationen ökar eftersom det är spännande med letandet i sig. Det är inte så ofta man hittar smultron, och när man hittar dom så är det i kluster och dom är snart uppätna. Om jag däremot tänker mig att jag var på en smultronodling där det fanns smultron precis överallt, då behöver jag inte leta, och jag kommer säkerligen bli mätt på smultron. Själva letandet blir inte så roligt längre.

När jag hittar mina smultron är det ju inte alls säkert att smultronet är moget, då söker jag ju vidare med motivation att hitta några mogna. Att jag hittar några omogna smultron gör ju inte att jag ger upp, eller? Det kanske beror på hur hög motivationen är för att hitta förstås. Ibland hittar man inga alls, och det gör inte heller att jag slutar söka efter smultron för evigt. I miljöer som jag däremot aldrig har hittat några, så söker jag ju inte efter dom.

Det här är ju nåt som jag, och många andra, har svårt för i söket. Att inte göra det för lätt, och att inte få belöning varje gång. Jag har ju sett hur resultatet blir av att belöna för ofta, eller till och med varje gömma. När Karma var dålig med bukspottskörtel inflammation och bara fick äta sitt light foder, då fick jag dåligt samvete för att belöningsvärdet var så lågt. Jag valde att inte träna kedjor med flera gömmor, det vill säga oregelbundna belöningar. Under 6 månader var hon dessutom skadad i ligamenten och ingen lek gjorde att jag inte vågade kedja mer än 3-4 gömmor i taget, och det ganska sällan.

Vad hände? Jo, när jag kom på tävling så blev hon jättestressad och frustrerad efter dom här 3-4 gömmorna när hon inte fick belöning. Hur skulle du känna dig om du väntade dig att lönen kommer in på kontot den 25:e, men inte får den, jämt emot om du skulle spela på Lotto och inte vinna? Du vet att när du spelar på Lotto så vinner du inte varje gång, och du blir kanske lite besviken att du inte vinner, men det är ju en del av spelet, det är ju det som gör att du blir sjukt glad när det väl händer! Vem har inte blivit glad för att man vinner typ 75 spänn på Triss, för det är så sjukt svårt att vinna?

Varför får jag då ”dåligt samvete” för att jag inte belönar varje gång när vi tränar? Kanske är det för att jag har belönat varje gång under så lång tid, att jag känner att hunden blir frustrerad och osäker? Men det gäller ju att ha en plan för hur vi övergår från kontinuerlig lön till varierad lön. När jag tänker så, då undrar jag ju själv hur jag skulle känna mig. När lönen inte kommer in på kontot den 25:e första gången så skulle jag såklart bli besviken, men om det då några dagar senare kom en ännu större lön på kontot, skulle jag inte bli lite glad igen då?

Om jag gradvis vänjer mig vid det nya sättet att tänka, och får riktigt bra lön när jag väl får den, samt att jag tycker arbetet i själv är roligt. Jag letar mina smultron och gillar också själva letandet, för det är ju en spänning också. Att använda nosen och leta för en hund har visat sig vara självbelönande, så kul arbete, oförutsägbara och riktigt värdefulla belöningar måste ju vara lösningen!

Dags att träna oförutsägbara belöningar på fler än 4 gömmor à 5 minuters sök!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Träna rätt eller fel?

Ofta när jag håller kurs så säger någon av deltagarna ”Jag tror jag har tränat fel.” eller ”Jag har inte velat träna för jag är rädd att jag gör fel”. Det känns faktiskt lite tråkigt att höra, att mina kursare har dåligt självförtroende i sin förmåga att träna hund.

Jag anser att det inte finns rätt och fel, utan fördelar och nackdelar. Allting vi gör med hunden får såklart konsekvenser. Det kan vara konsekvenser på relationen eller inlärningen av moment. Alla gör fel, alla är olika individer och förstår saker på olika sätt. Dyker problem upp, och det kommer dom att göra, så finns det alltid en lösning. Det handlar bara om att tänka om! 

”Felsignal” – Nu är du ute och cyklar

Något som är omdiskuterat i hundvärlden är om vi ska använda ”felsignal” eller inte. Vissa anser att det ger för mycket negativ feedback när det blir fel gång på gång på gång. Att bara få veta när det blir fel är ju ingen skön känsla, det vet vi ju själva. Alla har nog varit med om detta nån gång i livet. Negativa känslor fastnar ju lätt mycket mer än de positiva. Det kan krävas en hel del att väga upp och få tillbaka självförtroendet. 

Men en felsignal för mig är ett neutralt ord som används för att visa att hunden är inne på fel spår. Det ska inte vara något som får hunden att känna sig frustrerad eller dålig, i så fall är det fel strategi. Det ska bara vara information till hunden så hunden ska slippa ta alla sidospår för att bara upptäcka att det inte leder till belöning. För mig blir det alltså en liten genväg på beteendekartan. 

80% regeln

Det är kanske inte alltid lätt att använda detta för det är viktigt att det inte blir fel gång på gång på gång. Hunden ska inte känna sig frustrerad över att inte förstå vad vi vill. Då behöver vi förklara på ett enklare sätt. Det är ju inte så lätt att börja räkna med ekvationer om en inte lärt sig addition eller subtraktion. 

Därför är det viktigt att hålla på 80% regeln, när hunden inte klarar något flera gånger i rad så får en fundera på hur övningen kan delas upp i än lättare delar. Det är oftast den lilla knuffen i rätt riktning som för träningen vidare. Detta är extra viktigt om du väljer att använda något ord som förklarar att de är ute på fel bana. 80% regeln finns där av en anledning, och det är för att ge hunden en bra känsla och trygghet i inlärningen. 

Mina egna tankar

Som jag nämnt tidigare har hundens känsloliv visat sig vara mycket närmare människans än vi trott tidigare. Så jag har ganska ofta svårt att låta bli att jämföra med mig själv. Då försöker jag såklart se det utifrån hundens perspektiv mot bakgrund av vad vi vet om dens språk och personlighet. 

När det gäller negativ feedback så skulle jag gärna vilja att människor berättar för mig när jag är helt fel ute. Jag kan ha lite svårt i sociala situationer, att veta vad som förväntas och vad som är konstigt. Under nästan hela mitt liv har jag varit omedveten om detta. Jag har bara varit inne i min egen värld. Men tillslut hamnade jag i konflikter som jag inte förstod och då började det bli tydligt att det måste varit något jag sagt eller gjort. Men vad?

Jag hade gärna velat få reda på detta på ett konstruktivt sätt, och sedan förklarat för mig hur jag borde agera istället. På så sätt kan jag ändra mitt sätt att vara och känna mig stolt över att ha klarat av situationen. Jag kan sen agera mer passande nästa gång och då undvika att bli missförstådd. 

Hundträning är fantastiskt för att lära sig en tyst kommunikation och att faktiskt kunna förklara något på ett vis som ger trygghet. Det förändrar ens eget sätt att tänka och skapar en kreativitet i träningen. 

Tänk igenom din träning innan du börjar så du är säker på vad du vill och kanske även hur du skulle kunna göra det lättare ifall hunden inte förstår. Vi jobbar ju tillsammans med en annan art och det är en konst att kunna kommunicera så att alla förstår. 

Hoppas ni inte känner er dåliga eller fel. Det är inte fel, det är bara en svacka i kommunikationen. Det finns alltid sätt att återställa balansen. Att faktiskt träna är viktigare än att det alltid blir rätt.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Strategier och att byta strategi

Det finns 1000-sätt att träna hund.

De som tränar hundar inför tjänst utgår alltid från någon form av stegringsplan där varje övning är tydligt utmarkerad med antal försök och test för att öka till nästa steg. Planen är samma för alla och en mycket effektiv modell när man arbetar med hundar. Att vara så strukturerad gör att det blir mindre problem på vägen, men är det verkligen kul att träna om vi hela tiden är rädda för att göra fel? När en tränar med stegringsplan är det viktigt att vara strukturerad och metodisk och det är inte alltid vi hobbyhundtränare lever i exakt samma verklighet med samma tid och förutsättningar. 

Olika människor med olika hundar 

Tjänstehundar är noga utvalda och framavlade för olika egenskaper som passar just det dom ska arbeta med. Vi tränar våra familjemedlemmar, och våra hundar är utvalda efter andra kriterier. Dom ska framförallt passa in i våra liv och prestationer på tävling kommer i andra hand. Våra hundar kanske inte har samma intresse för belöningarna, kanske är dom osäkra eller har svårare att förstå oss. Det kanske är vår första hund eller så är vi i början av vår resa inom hundträningsvärlden. Det kommer dyka upp problem och det är okej att göra misstag! 

Misstagen kanske leder till några beteenden vi inte hade med i vår målbild när vi började. Hunden har helt enkelt missförstått vad vi ville. Det är inte hela världen, du behöver inte känna dig fel, utan vi behöver fundera och byta strategi. 

Det enklaste sättet att förklara vad jag menar är genom att visa hur jag själv tänkt.

Fritt följ: ett exempel

Jag har tränat mycket att följa en godis och vara noga med belöningsplaceringen. Jag vill att hunden ska få ett stort intresse för den punkt som gör att hen hamnar i rätt position. Detta är något jag hjärntvättar. Problemet som uppstår är att handen då blir intressant. Hur ska jag få bort det? 

Jag väljer att göra omvänt lockande på utsidan, men fortfarande belöna på samma punkt. Det kan leda till att hunden blir lite svajig i positionen eftersom den koncentrerar sig så mycket på att inte ta godiset. Kanske jag blir onaturlig i mitt framförande? Hur kan jag lösa det?

Jag kan träna mig på att röra handen naturligt på utsidan om hundens huvud utan att den tappar kontakt. Det gör jag i utgångsposition till att börja med så jag inte förstärker den svajande positionen.

Sedan är det dags att ta bort omvänt lockande handen, det är lätt att fastna i den hjälpen. När jag inte längre har godis med omvänt lockande så kan hunden igen koncentrera sig mer på positionen men har förhoppningsvis fått bort intresset för handen. Så kommer jag vidare. 

Men helt plötsligt så har du kanske en hund som är supertaggad och hamnar för långt fram. Ja, då kanske det är dags att ändra belöningspositionen genom att tillexempel låta hunden gå bakom ryggen och ta belöningen från höger hand. 

Det gäller hela tiden att utvärdera de små detaljerna och tänka ut hur det är möjligt att rätta till det hela. Absolut, beteendet kanske kommer upprepas i senare skede ifall det har gått lång tid innan det upptäcktes. Men det är också okej. Vi behöver inte vara perfekta hela tiden. 

Jag har en rad strategier som jag funderar över, vad kan det dyka upp för negativa konsekvenser av det valda sättet att träna. Kan jag ha någon plan redan i förväg för att rätta till dessa om de eventuellt dyker upp? Det är mycket viktigt att faktiskt tänka igenom och utvärdera sin träning. På så sätt fastnar du inte i något som kan leda till problem. 

Filma gärna och titta på om det är något du gör med kroppen, eller om du kan se hur hunden agerar på dina metoder. Filmerna är inte till för andra att titta på, utan för dig själv att komma vidare i träningen.

Det finns inga rätt och fel, det finns för- och nackdelar. Alla saker i denna värld har minst två sidor och massa gråskala där emellan. 

Lycka till med träningen! 

 
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Markeringar – beteende och kontroll

Det finns många typer av markeringar i Specialsök, och massor av sätt att lära in dessa. Men det finns några saker som kan vara värt att tänka på.

Jag anser, som med all hundträning, att det inte finns några rätt och fel, men snarare för- och nackdelar. I specialsök ska hunden identifiera olika ämnen och det påverkar såklart de bra och dåliga sidorna. 

Typ av markering

Internationellt är sittmarkering med fokus det vanligaste sättet att markera inom Specialsök. I vissa instanser till och med den enda godkända markeringen. Det är en stabil och tydlig markering. Men så kom jag in på en ganska nyligen publicerad forskningsartikel kring markeringsbeteende och tillförlitlighet i söket. Det visade sig att olika beteenden hade inverkan på antalet rättmarkerade cancerprov. Detta blev ju genast intressant! 

Avstånd från gömman

Specialsökshundar används på så många områden att det är svårt att räkna upp. De söker allt från cancer till sprängmedel eller narkotika. Alla ämnen har olika egenskaper och giftighet. Vissa ämnen är helt säkra för hunden att sniffa på utan problem, medan det med andra är viktigt att minimera kontakten. Ämnen som har en stark doftbild och dessutom är av större mängd är lättare för hunden att identifiera med säkerhet. I andra fall, som med cancerhundar, är doftbilden väldigt komplex och hunden måste analysera mycket för att det ska bli rätt. Det, i sin tur, gör att markeringsbeteendet borde vara olika. 

I artikeln visade det sig att de som har sittmarkering spenderar lika lång tid vid varje doft och snabbt identifierar doften för att sedan dra sig undan från doften. Dessa hundar visade sig inte ha samma säkerhet i identifieringen av cancercellerna. Den andra typen av markering som studerades var stående frysmarkering med närhet till källan. 

I söket efter cancer är det viktigt med noggrannhet. Hunden inte bara ska välja bort alla lukter runt omkring, men också människodoft samt skilja mellan godartade och elakartade tumörer. Som ni förstår så är det väldigt liten skillnad på dessa substanser. 

Det visade sig att hundar med frysmarkering hade större andel korrekta identiferingar, men de spenderade också längre tid vid de prover som var rätt. När de markerade hade de hela tiden chans att sniffa in mer av ämnet och kunde därmed analysera under längre tid. Forskarna antog att det var detta som ökade säkerheten hos hundar med denna markering. 

Studien var liten, men det uppvisade ändå tydlig trend i hur markeringsbeteendet påverkade i just denna typ av sök. Däremot så fungerar sittmarkeringen utmärkt på andra ämnen som hunden kan vara känslig för. Då vill vi ju inte att dom ska vara nära längre än nödvändigt. 

Kontroll innan markering och återgång till gömman.

När vi tränar specialsök inför tävling så har vi ju inget farligt ämne att jobba med. Sporten är under utveckling och vi vet inte exakt hur markeringarna kommer dömas när sporten väl blir officiell.  Eftersom det visat sig att olika beteenden passar när hunden ska identifiera ämnet. Sporten ska vara en provform för tjänstehundar  inom olika verksamheter (och vanliga hundekipage såklart!) så kan inte typen av markering bedömas. Men jag är lite inne på att det är bra att lära hunden att kontrollera källan. 

Det är lite omdiskuterat ifall vi ska låta hunden gå tillbaka till en gömma vid inlärning av markeringen eftersom det lätt kan bli blindmarkeringar. Hunden är inte noga och bara chansar dom andra gångerna de återgår till gömman. Jag kan se denna nackdel, men har insett att den går att överkomma genom att vara noga med att hunden alltid måste lokalisera källan igen innan den får göra om markeringen. Sedan har jag ett kommando för att ”gömman är död” och då ska vi lämna den och söka vidare. Effekten av detta är att jag har fått lätt att träna markeringar effektivt eftersom jag inte behöver göra en ny gömma för varje tillfälle, men att hundarna också verkligen kontrollerar källan. Det ska finnas en Kongbit där för att markering ska vara på sin plats. 

Min hund Rusa älskar att markera, eller göra egna beteenden generellt. Hon är ”smart-lat” och försöker alltid kolla om det lönar sig att göra det enkelt. I början chansade hon massor och markerade lite här och var. Men när jag sedan började med att vara noggrann med en ny lokalisering så har alla felmarkeringar försvunnit. Hon fuskar inte och försäkrar sig gång på gång att biten faktiskt ligger där. Att träna med störning från gamla gömmor är ett effektivt sätt att verkligen få hunden att analysera doftbilden, men det är ett ämne vi kan diskutera en annan gång. 

Vad jag kom fram till i mina egna tankar är att sittmarkering med fokus må vara supersnyggt, men det är inte helt fel med kontrollerad frysmarkering heller. Och jag älskar ju Karmas lilla dans. 

 

Källa:

Forskningsartikel: Skillnader på markering för hundar som söker efter cancerceller. Klicka för att läsa mer. 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

#thelifeofrusa Roliga Anekdoter 2

Rusa har en extremt bra förmåga att få som hon vill. I slutet av förra året lärde hon sig öppna dörren. Efter det så har hon utvecklat olika användningsområden för detta trick. 

Hon lärde sig det när vi skulle träna och jag stänger ut hundarna i hallen så en och en får komma in. Rusa gillar inte kompostgaller och jag är rätt säker på att hon lärde sig öppna dörren för att komma undan från det. 

Nu kan jag inte sätta upp kompostgallret längre, för då drar hon direkt och vägrar komma in. Inte ens med godis. 

Helst vill hon ju att jag ska serva henne än att hon ska behöva anstränga sig i onödan. Men nöden har ingen lag, så hon tar tag i det själv om det behövs.

Senare kom hon på att hon kan öppna när hon känner för att gå ut. Kanske för att skälla, eller bara för hon har tråkigt. Oftast så försöker hon få mig att öppna dörren åt henne genom att skrapa på den, som hon alltid gjort. Men kommer jag inte inom en viss tid, så öppnar hon själv och drar. 

Jag misstänker nu har hon kommit på ett nytt område. När jag jobbar framför datorn och det inte fungerar att få min uppmärksamhet genom att komma med en boll eller tvinga till sig mys, ja, då vet hon att hon kan öppna dörren, för då kommer jag ju alltid. 

Denna historia får mig att tänka på andra egenheter hos denna hund. Men det får bli en annan gång! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Specialsök 2019

Efter att ha tagit mig vatten över huvudet med alla filmer från #30daysofcaninescience så har jag inte varit så motiverad att skriva här utan att ha redigerat klart den filmen. Jag har gjort klart #30daysofcaninescience och filmerna ligger här på datorn. Men att klippa och analysera blev lite för mycket. Motivationen har uteblivit, så nu tänkte jag lägga det projektet åt sidan och börja om med mer pepp! 

Därför bjuder jag på en film från årets Specialsöksträning.

Vi har hunnit starta 2 inofficiella tävlingar med bra omdöme. Det är såklart svårt att veta vad vi ska träna mot när det inte finns några regler, men jag har min egen bild av hur jag vill att söket ska se ut. Jag vill ha struktur och samarbete där jag med enkelhet kan rikta henne mot ett område som jag känner hon kan ha missat. Eller något hon visat intresse för men där jag inte är säker på om hon bara inte sökte sig hela vägen till källan. 

Jag delar alltid upp allting i delar när jag tränar mina hundar. Då satsar jag på en sak i taget för att sedan kedja ihop. Under året har jag lärt mig massor och provat och utvecklat olika tekniker för de olika delarna. Just nu går jag en kurs i Specialsök under 26 veckor och får därigenom ännu fler saker att testa. Så himla kul!

Ifall ni skulle vara intresserade så kan jag berätta mer om de olika delarna och de kommandon och beteenden som jag vill arbeta med. Sen om det blir bra för tävling, det får vi se! 

Mot 2020 och nya äventyr! 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vår Specialsöksträning – att våga tänka om.

För några år sen gjorde jag ingenting annat än skrev planer och utvärderade varje träning. Jag upptäckte att det blev för mycket analyserande och därmed för mycket press. Istället fick jag då ta en paus från tänkandet, bara göra enklare planer och hålla kriterierna i huvudet. Det ledde till att jag ibland tagit snabba beslut i träningen som kanske lett åt fel håll, eller så har jag fastnat i ett steg i utvecklingen och kommer inte vidare. Så nu är det dags att ta tag i problemen och då kommer planer och utvärderingar fram igen. Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänkt kring våra senaste träningspass. 

Pass 1
Markering.
Första passet fortsatte jag på markeringsträningen med en halv Kong. Jag har tränat att flippa Kongen när hon fokuserar mer än 5-10 sek. Under den tiden har jag försökt jobba dit en ”Bridge” (en slags störning) som jag hoppas kan användas för att förlänga tiden sen. Jag har upptäckt att hon behåller fokuset med nosen, men tittar bort med ögonen. Har hon tappat fokuset så har jag tagit bort den och börjat om.

Efter detta har jag försökt skicka henne från avstånd, så hon får gå fram och göra markering och sen belönat med annan Kong. Dock har hon haft tendens att ta den i munnen istället.

Av någon anledning har vi fastnat i stegringsplanen som är baserad på den vi fått från utbildningen. I den bryter jag och gör om varje gång hon släpper fokus.

Jag har då försökt gömma den till hälften så hon inte ska komma åt på samma sätt. Men då har hon antingen grävt fram den, och när inte det har gått så har hon letat vidare. Det har känts som hon inte förstår övergången från flippandet till markering i andra situationer. Vid många andra tillfällen noterar hon men markerar inte alls. Allt detta beror antagligen på en okonsekvens från min sida. Jag har antagligen inte följt stegringsplanen på rätt sätt. Det ger såklart konsekvenser.

När jag analyserar och inser att träningen går åt fel håll, trots återupprepade tillbakasteg i utvecklingsplanen, så är det dags att prova något nytt. Det finns många tekniker att jobba med. Ju större verktygslådan blir ju bättre går det att individanpassa träningen, jag får inte vara rädd att prova.

Pass 2
Markering + 1 sök.
Denna gång valde jag att använda shejping utan att bryta när hon vänder bort. Jag bara ignorerar när hon släpper fokuset. Däremot får hon bara belöning när hon klarat fokusera mer än 4 sekunder i ett sträck, gärna mer.

Eftersom hon har en bra grund redan så gick det fort framåt och hon klarade snabbt 7 sek eller mer på synlig halv kong. Sedan halvt gömd. Sedan utbytt till mindre bit (2×2 cm), synlig och sedan halvt gömd. Jag bröt endast om hon tog den i munnen eller grävde med tassen. Dessa beteenden försvann dock ganska snabbt. Nästa markeringsträning får visa om detta var en teknik som passade oss bättre.

Vi avslutade med ett sök på kong 1×1 mm på marken. Varje gång hon slarvade eller bytte teknik fick hon komma tillbaka. Hon avslutade med ett bra sök med en markering på någon sekund längre än vanligt.

Pass 3
3 sök.
Jag preparerade 3 gömmor utan liggtid, men där jag smittar en ruta med min egen doft. Platsen var på marken och fokuset på att söka noga inom detta område. När jag känner att hon sökte slarvigt eller yvigt så kallade jag tillbaka henne och började om. Jag har bestämt mig att göra så högst 2-3 gånger innan jag släpper den gömman. På så sätt så behöver jag inte preparera 10 gömmor för att kunna börja om på en ny varje gång. Men ändå inte nog många gånger för att det ska bli tjatigt. Ett annat kriterie var att markeringen skulle vara längre än 2 sekunder. Det lyckades hon med!

Jag har planerat att träna in två söksystem med olika tecken. Ett fokuserat finsök och ett scanningsök. Jag upptäckte att karma gör detta naturligt redan och försöker nu bygga vidare på det. När jag visar med handen lite slarvigt och långt ifrån så scannar hon området, men om jag däremot pekar nära och fokuserat så börjar hon finsöka. Jag tänkte att jag kanske kan använda detta rent taktiskt i tävling sen genom att först göra en snabb runda scanning och sedan gå in i finsök i en andra runda. Detta är en tanke jag har nu innan reglerna blir helt klara och jag behöver utvärdera resultatet av tekniken, men det blir spännande att testa!

Pass 4 (dag 2)
Markering.
Repetition av gårdagens pass men på annat ställe.
Gick inte lika bra, fick bara ut 4 sekunder som längst. Dock ingen tendens till att använda mun eller tassar vilket kändes bra. Ofta gjorde hon två sekunder fokus och tittade på mig. Tidigare har jag belönat efter 2 sek av ren vana. Har därför börjat räkna sekunderna nu. Efter det återgick hon till fokus och då började jag om att räkna. Fick sedan backa och belöna vid 1 och 3 sek för hon blev frustrerad. När jag sedan bytte till mindre bit blev detta dock bättre och hon klarade 4 sek utan avbrott. Avslutade och ser vad hon förstått vid nästa pass.

Pass 5  (dag 2 – se film)
1 sök med 3 gömmor.
Detta sök var liknande gårdagens.
– Liggtid: 30 min
– ”Vallad ruta” för att begränsa området. Har tänkt göra så här några gånger till eftersom vi gjort en del scanning på senare och jag tänker att när hon ser mig visa området samt känner en begränsning i min doft så förstår hon bättre att det är ett litet område som ska sökas av. Tanken är då att det blir naturligare att ta till finsöket och då får jag chansen att förstärka handtecknet ”finsök” (visar nära).
– Ifall hon slarvar eller ändrar teknik så kallar jag in och börjar om (dock högst 2-3 gånger).
– Markering längre än 3 sek.

Gömma ett och två gick enligt planen. Gömma 3 var svårare då doftbilden var annorlunda. Ofta gömmer jag kongarna så hon kan komma nära, men denna gång var den inne i luftröret. Det syns på filmen att hon känner den första gången men går förbi, går tillbaka men får inte till någon markering (krafs), sen går hon förbi och noterar två gånger till. Det här är ett problem som dykt upp mer och mer i vår träning.

Ändå hade jag ingen back-up plan för detta så därför var jag tvungen att bestämma mig snabbt. Hon har tydligen inte förstått att hon ska markera även vid denna doftbild, eller så släppte hon av någon annan anledning, det kan vi aldrig veta.

Men då bestämde jag mig att kalla in, börja om och sen klicka för att hon bara lokaliserar. Sedan vänta ut en kortare markering.

Jag har tidigare efter diskussion tänkt att jag inte ska låta henne gå tillbaka till gamla gömmor, men ändrade nu åsikt. Jag planerade nu att låta henne gå tillbaka till gömmor om hon själv väljer att göra det (tänker inte lägga mig i) för att sedan lära henne att släppa gömman helt och söka vidare när jag säger ”tack” (eftersom det betyder släpp i vardagen så är det naturligt att det betyder ”klar – sök vidare”).

När jag bara har brutit efter bara en chans så har jag märkt att utvecklingen har gått bakåt och det blivit vanligare och vanligare att hon direkt släpper och går vidare när hon lokaliserat.

Med den nya planen får jag chansen att förstärka markeringarna flera gånger men utan att visa henne eller skicka på igen. Det blir lite liknande tänk som vid nuvarande markeringsträningen.

Nu ska idén bara utvärderas!

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Efter träning – viktigt för inlärningen

Ofta när vi tränar hund så tänker vi att ju mer vi tränar, desto bättre och snabbare resultat. Men så stötte jag på en artikel om just detta ämne och det fick mig att fundera över om att mer träning faktiskt är det som ger bäst resultat. 

Stanley Coren skriver på Psychologytoday.com om några studier som har gjorts när det gäller långsiktig inlärning. Det upptäcks nu allt mer att det inte bara handlar om bra träning, utan också vad vi gör efter träningen. 

När det gäller forskning så utgår en från idéer kring tidigare upptäckter. Sedan testas dessa på olika sätt för att försöka få ett resultat som visar på vad som är mest troligt den idé som stämmer bäst. Processen är väldigt kontrollerad och med mycket statistik. Det som gör skillnad med forskning mot egna upplevda idéer är att det bara är sanning tills något annat motbevisar resultatet. Det betyder att en idé i forskningen hela tiden ska testas av oberoende och försöka motbevisas. Sanningen är alltså bara sanning tills den motbevisas. Det är vad som gör att forskningen hela tiden utvecklas och förändras. För varje nytt resultat som uppkommer får vi nya verktyg att testa och kanske förändrar det vårt sätt att tänka. Något som kan vara bra att ha i åtanke när vi läser forskningsartiklar. 

Åter till ämnet. 

När vi tränar och lär in något nytt så lägger sig det vi lär hundarna i korttidsminnet. För att sedan kunna tillgodogöra sig träningen på lång sikt behöver hunden sortera sina minnen för att sedan lagra dom i långtidsminnet. Denna process kallas ”konsolidisering” och det har visat sig att det är under sömn som detta sker. Det handlar om vår REM- sömn, drömsömnen, då minnen sorteras in till rätt ställe i långtidsminnet. Så med det som utgångspunkt gjordes lite träningstester för att se vad som hjälpte att sortera rätt och ge bästa resultat långsiktigt. 

Forskaren Anna Kis från Budapest började med att registrera vad som händer när hunden sover efter träning. Experimentet var ganska enkelt, hundarna skulle lära sig nya kommandon på beteenden de redan kunde. Efter träningen fick hundarna sova i 3 timmar samtidigt som deras hjärnvågor registrerades. Det visade sig vara en stor skillnad i aktiviteten i hjärnan hos de hundar som lärt sig något nytt mot de som fortsatt haft samma kommandon. 

När detta upptäckts så blev forskarna såklart nyfikna på hur informationen de samlat ihop kan användas i praktiken. Dom gjorde då ett nytt experiment med tron om att hundarna som sov efter träningen skulle prestera bättre i längden. 

Hundarna delades upp i olika grupper. En grupp fick sova i ägarens bil i en timme, en andra fick träna in något nytt direkt efter, en tredje fick gå en promenad (fysisk aktivitet) och sista gruppen fick leka lugnt med en Kong innehållande godis. Det visade sig att det spelade ingen roll vad hundarna gjorde direkt efter träningen när de testades igen en timme senare, alla grupper presterade alla på samma nivå. Men eftersom forskarna vet att konsolideringen tar tid så behövde hundarna testas vid ett senare tillfälle, därför fick hundarna komma tillbaka en vecka senare för att se vad dom fortfarande kom ihåg. Det var här resultatet blev lite oväntat.

Första gruppen, hundarna som sov, presterade bättre än de hade gjort en timme efter inlärningen. Det gjorde även gruppen som rörde på sig och gruppen som lekte. Den enda gruppen som inte gjorde bättre ifrån sig var den som hade gått vidare till en ny inlärningsuppgift direkt efter första passet. 

För att det hunden lärt sig ska lägga sig på rätt ställe i hjärnan behöver det passera en slags flaskhals. Där kan det bli trafikstockning när det blir för mycket information som behöver komma in samtidigt. Det hunden redan kan påverkar däremot inte vägen till långtidsminnet. Därför inverkar inte andra aktiviteter på resultatet av konsolideringen. Träning som inte kräver inlärning påverkar därför inte det långsiktiga resultatet. 

 

Slutsatsen av forskningsprojektet blev alltså att hundar som fick en enklare uppgift eller aktivitet presterade långsiktigt bättre än de som fått lära sig flera saker efter varandra i samma träningspass. 

När vi går kurs så blir det ofta väldigt mycket att ta in samtidigt. Det känner ju både vi som förare och hunden. Vi lär oss helt enkelt inte där på plats, men kurser är till för att fylla på verktygslådan och sedan träna hemma för att se resultat. 

Den här informationen är kanske något vi kan tänka på och använda när vi lägger upp vår träning. Kanske ska vi lägga in en liten myspaus efter passet, en promenad, vilostund eller lugn lek istället för att fortsätta med något nytt direkt. Det är något att fundera på!

Stanley Coren har även skrivit om andra intressanta upptäckter när det gäller träningsfrekvens och långsiktig inlärning, men det kommer i en annan artikel. 

Fortsättning följer…

Källa: Psychology Today – ”Train too Much and a Dog Won’t Remember”