Författare: åsah

Det är jag som är er instruktör och grundaren av Gava Hund. 
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Nu blev det fel.

Jag läste en artikel angående ”fel” kommando i hundträning. De hävdade att det försämrade resultatet (läs artikeln). Men hur förstår hundarna felsignalen i detta experiment egentligen? I artikeln ger Stanley Coren ett exempel när det gäller korsord, att vi inte vill fortsätta när vi får veta vad som är fel. Att det är bättre att bara prova sig fram tills det blir rätt. Men jag kan ofta se en frustration i detta, om en hund bara provar saker som blir fel, så uteblir ju belöningen ändå, och kanske väldigt länge. Är det då inte bättre att säga att de är fel ute, och sedan tillrättalägga träningen för att hunden ska förstå bättre? 

Personligen vill jag jobba med en kommunikation som är allsidig. Där individen och relationen har en viktig roll. En sådan inställning är svår att forska på, för där står individen i centrum och ingen metod passar alla. 

Personligen använder jag ofta det i min träning, men har det som ett neutralt ord. Jag tycker det har fungerat bra hittills, men funderar på hur hunden verkligen uppfattar det. Förstår den vad jag menar eller är det bara ett meningslöst ord?

Jag vill vara tydlig för hunden och tycker det fungerat bra att ha en belöningsskala på flera steg.
 
  • Jackpot – Hunden gör ett perfekt utförande inom kriterierna
  • Belöning med belöningsord – hunden gör rätt!
  • Fortsätt, snart kommer belöning: socialt beröm, omvänt lockande öppen hand eller liknande; ska betyda ”du är på rätt väg, fortsätt så”. Det använder jag mest vid stadga träning och när hunden behöver göra något en längre tid eller om den blir osäker och behöver stöd för att komma över en tröskel.
  • ”Fel ord” (”oj”, ”app-app”) vill jag ska betyda: ”nu blev det fel, prova något annat.”
  • ”Bryt” jag bryter övningen och gör om när hunden är helt utanför uppsatta kriterier.
Jag har sett att många bryter efter ”fel” ordet, vilket kanske gör att hunden förstår det bättre, men efter erfarenhet med Karma så har jag upptäckt att jag inte kan bryta för ofta för det skapar mycket frustration. 
 
Då kan en tänka att vi ska backa i träningen, det blev för svårt. Men det kan ibland vara problematiskt att komma över ett hinder vi fastnat vid. Det är framförallt då jag vill kunna stödja hunden med rösten och förklara att den är ”helt ute och cyklar” eller om den faktiskt är på rätt väg, men inte riktigt där ännu.
 
Använder ni felkommando? Hur har ni lärt in det och tycker ni det fungerar? 
Att utöka verktygslådan är aldrig fel! 
 
 Foto: Carolina Sandberg
Publicerad den av — 7 kommentarer

Hundens luktsinne.

Med forskning och erfarenhet upptäcks fler och fler spännande fakta om hundens nos och luktsinne. 

Här nedan kan du läsa om några: 

  • Hunden kan andas in och ut samtidigt. Då går luften in genom nosen och ut under nosvingarna på sidorna.
  • Eftersom hunden kan andas in och ut samtidigt så kan den ta in mer luft i nosen och doftmolekylerna hamnar längre in i näshålan. Där stannar många och samlas upp tillsammans med nästa sniffning, vilket ger en högre koncentration av ämnet i nosen. Det gör att hunden kan känna skillnad på väldigt små mängder av ett luktämne.
  • Hundar har, till skillnad från oss människor, ett luktorgan. Det är fortfarande ett mysterie hur detta organ fungerar, men eftersom hundar med sämre utvecklat “Vomeronasal-organ” inte fungerar lika bra sexuellt, så antas det användas för att fånga upp feromoner. Kanske det som gör att hundarna kan “läsa tidningen” genom nosen?
  • Som de flesta redan vet, har hunden ett fantastiskt luktsinne. För att en ska kunna ta emot och analysera olika doftämnen behövs receptorer för dessa. Epitelet, ytan som har luktreceptorer, når upp till 150cm2 medan det bara är 5 cm2 hos människan.
  • Förutom att hunden har mer yta att ta upp de olika lukterna, så har de också mycket fler aktiva luktmottagande gener. Det finns alltså mycket större chans att hundens nos kan fånga upp och analysera luktmolekyler ända ner på molekylnivå. Visste ni att det bara är en molekyls skillnad mellan en kantarell i jämförelse med andra svampar?
  • När hunden spårar är nosfrekvensen som högst när hunden letar upp och riktningsbestämmer spåret, för att sedan minska och spara energi. I specialsöket så ser vi ökad sniffrekvens när hunden hittat en gömma och ska lokalisera den. Ju fler sniffningar, desto närmare källan. Tänk på det när ni tittar på hunden i söket. Innan markering, som är lite längre ifrån källan, så kommer sniffandet innan visa mer exakt var gömman är.
  • Det finns luftburna och vattenburna molekyler, vilket gör att doftens rörelsemönster ser olika ut. Vissa är mer flyktiga och blåser lättare runt, medan andra är tyngre och fetare och ramlar hellre ner mot marken. De fetare molekylerna stannar också mer på samma plats, vilket gör att hunden måste komma närmare doftkällan för att lokalisera den. Kongen har mycket fetare molekyler än hydrolaten, vilket gör att hunden måste söka mer intensivt för att hitta ämnet. Det är också lätt att anpassa mängden kong beroende på bitarnas storlek, så vi kan göra det lättare i början för att sedan kunna öka sniffrekvensen med mindre bitar.
  • Det krävs stor lungkapacitet för att hålla en hög sniffrekvens under lång tid. Se till att hunden har bra kondis! Vissa hundar kan också behöva tränas till att andas genom nosen, eftersom det inte kommer naturligt för alla. Låt då hunden bära något i munnen när den är ute och springer. Då blir det lättare att andas genom nosen än munnen.
  • Vi tappar celler och bakterier hela tiden och dessa hamnar i luften och överallt så fort vi rör oss. Jag tror det är omöjligt för oss att förstå hur hunden känner lukterna, men vi vet iallafall att ju högre koncentration av ett ämne, desto lättare är det att känna, det vet vi ju från egen erfarenhet.

 

Källa:

  • “The Dog – A natural history” av Ádám Miklósi
  • “Spårhunden och lukterna” samt anteckningar från Swedish Working Dog Institute
Publicerad den av — Lämna en kommentar

Kommunikation.

Kommunikation är inte ensidigt. Kommunikation har en sändare och en mottagare. Sändaren har en känsla och tanke med vad hen säger, medan mottagaren kanske inte alls uppfattar det på det sätt som var tänkt. Det är här vi skapar missförstånd, och det kan dyka upp även i relationen mellan förare och hund.