Ibland har vi ett speciellt band till hundar som är extra starkt. Då frågar jag mig hur vi egentligen blev så lika?
Jag och karma har båda problem med öronen. Karma blir allergisk och får sår i öronen med svamp. Hon är dessutom allergisk mot svampen hon får, så det är en ond cirkel. Men jag har också problem med öronen. Jag får excem och med det kommer tinnitus och vax. Denna gång så fick vi en boost precis samtidigt. Är vi allergisk mot samma sak?
Sen är det ju personligheten också. Vi har våra berg och dalar. Vi är extremt lättmottagliga för varandras varandras känslor. Det är svårt att vara en känslostyrd människa med en känslig hund, men samtidigt gör det att vi utvecklas tillsammans. Jag måste verkligen träna på att kontrollera mina känslor och stödja henne när hon känner sig nere. Jag måste mota bort stress och dåligt samvete. Jag får inte tycka synd om henne. Hon snappar upp alla såna känslor direkt och reagerar på liknande sätt. Är det för att jag läser in mina känslor i hur hon agerar?
Nu har det kommit nya rapporter som visar att hundar faktiskt tar efter sina ägares stress. Forskare på Linköpings Universitet mätte både hundar och ägares kortisolhalter i hårstrån under flera månaders tid. Kortisol kallas “stresshormon” och ökar vid till exempel aktivitet eller depressioner. Det är helt enkelt vad det kallas, ett hormon som ökar i stressiga situationer. Kortisol behövs för att reglera många funktioner i kroppen, men vid för höga eller för låga värden så kan det skapa problem. En kortare förhöjning i halterna gör faktiskt så att vi kan tänka och handla snabbare. Den är till för att hantera situationer då vi är i fara och behöver våra sinnen för att skydda oss. Men långvariga ökade halter har motsatt effekt. Det bryter ner hjärnan och skadar minnet och andra funktioner i kroppen. Ni som har varit “utbrända” eller deprimerade förstår vad jag menar. Något annat som är negativt med förhöjda värden är att det trycker ner immunförsvaret och det leder till att vi lättare blir sjuka. Det blir helt enkelt en ond cirkel.
Det visade sig att om ägarens halter var högre så var hundens desamma. Eftersom vi vet att kortisolhalten även ökar vid aktivitet som vid tillexempel träning eller tävling, så hade de även en aktivitetsmonitor som visade hur mycket de gjort på fritiden. Allt sammanslaget så visade det sig att hundarnas och ägarnas stressnivåer matchade läskigt bra. Hundar som tränas och tävlas mycket är de vars relation synkas mest. Antagligen för att någon som regelbundet gör saker med sin hund skapar en starkare relation och lär känna varandra bättre än de som mest bara får vara. Sedan är det viktigt att tänka på att olika individer och raser har större tendens att läsa av sin ägares känslor. I studien ingick bara vallhundar som har ett mycket stort intresse att samarbeta med människor. Vid nästa liknande studie vill forskarna undersöka ifall hundar med mindre samarbetsvilja har samma synkade kortisolhalter eller om det är stora skillnader mellan hundar som är avlade för teamwork jämt emot de som är gjorda för mer självständigt arbete, som tillexempel jakthundar. Det blir spännande att få veta mer om detta så vi kan anpassa och förbereda oss människor inför känsligheten hos våra individer.
Vi kan göra en jämförelse med mina två hundar. De är av samma ras, men också kusiner. Ändå är de fruktansvärt olika, inte bara i detta avseende, men även i allting annat. Rusa är en väldigt trygg individ, hon är självständig men lyhörd. Hon har ett starkt behov av att tillhöra en flock, men passar in i alla sammanhang, även med nya hundar och människor. Hon registrerar och hanterar mina känslor, men på ett sätt där hon är ett stöd. Hon ligger bredvid mig och ser till att jag håller ihop, men verkar inte ta åt sig mina känslor som sina egna på samma sätt som karma. Karma blir inåtvänd och låg och håller sig snarare för sig själv.
Ska jag nu få dåligt samvete för att jag har perioder av depressioner och stress? Skadar jag min hund? Sådana tankar kan lätt dyka upp när en har tendens att hamna i negativa cirklar. Men även sådana tankar påverkar ju våra hundar. Jag tror personligen hundar har svårt att förstå vad dåligt samvete och medlidande. När jag har studerat mina egna hundar har jag upplevt att de reagerar negativt på dessa känslor. Det är även något som använts, medvetet eller omedvetet, för att förstärka en läskig situation. Så att ha dåligt samvete är ju ingen önskvärd reaktion för varken hund eller ägare. Vi måste arbeta med oss själva för att komma ifrån denna onda cirkel.
“Hundträning är mental träning” – Eva Marie Wegård
Jag kunde inte säga det bättre själv. Att äga en hund kräver att vi ser över våra egna känslor för hundens skull. Det vinner vi alla på. En ägare som jobbar med sina känslor ger inte bara en bättre vardag för en själv, det förändrar också våra hundars välmående.
Kommentera