Publicerad den Lämna en kommentar

Belöningsplacering

Jag tänkte ge ett exempel på vilken skillnad belöningsplaceringen kan ha när det gäller problemlösning. När vi tränar in ett moment så kan vi använda belöningsplaceringen till vår fördel, men eftersom alla hundar är individer så kan det dyka upp lite olika problem. Det gör det alltid. 

Ett sätt att komma åt problem kan vara att ändra belöningsplaceringen. Det kan göra stor skillnad att skapa förväntan mot en annan plats än den vanliga.

Här nedan kan ni se en film på när jag skulle utvärdera lägre klass brukslydnad 3 veckor innan tävling. Vi hade inte tränat på rätt länge och det vart lite katastrof.

Som ni kan se på filmen så har jag redan insett att jag måste ändra belöningsplaceringen i krypet när hon gör skänkelvikning och rinner iväg framför mig. Som ni kan se på andra filmen brukar jag börja med att använda omvänt lockande i krypet. Det är för att skapa en stadga och förståelse, i filmen är vi nästan i slutet av min stegringsplan för kryp.  

Om vi återgår till första filmen så går det att se hur jag istället väljer att kasta belöningen utåt åt sidan. Jag sätter upp kriterier för vad jag tycker är ok och belönar det. Jag väntar mig inte perfektion i början av problemlösningar utan försöker lägga det på en nivå där jag fortfarande kan behålla 80% regeln. När hon är helt ute och cyklar gör jag bara om. När jag får resultat så modifierar jag kriterierna tills det helt närmar sig min målbild.

På filmen längst ner kan ni se vad träningen gav för resultat på tävlingen. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vad jag hann åstadkomma på 3 veckor. Man ska inte underskatta användningen av belöningsplacering! 

Publicerad den Lämna en kommentar

Strategier och att byta strategi

Det finns 1000-sätt att träna hund.

De som tränar hundar inför tjänst utgår alltid från någon form av stegringsplan där varje övning är tydligt utmarkerad med antal försök och test för att öka till nästa steg. Planen är samma för alla och en mycket effektiv modell när man arbetar med hundar. Att vara så strukturerad gör att det blir mindre problem på vägen, men är det verkligen kul att träna om vi hela tiden är rädda för att göra fel? När en tränar med stegringsplan är det viktigt att vara strukturerad och metodisk och det är inte alltid vi hobbyhundtränare lever i exakt samma verklighet med samma tid och förutsättningar. 

Olika människor med olika hundar 

Tjänstehundar är noga utvalda och framavlade för olika egenskaper som passar just det dom ska arbeta med. Vi tränar våra familjemedlemmar, och våra hundar är utvalda efter andra kriterier. Dom ska framförallt passa in i våra liv och prestationer på tävling kommer i andra hand. Våra hundar kanske inte har samma intresse för belöningarna, kanske är dom osäkra eller har svårare att förstå oss. Det kanske är vår första hund eller så är vi i början av vår resa inom hundträningsvärlden. Det kommer dyka upp problem och det är okej att göra misstag! 

Misstagen kanske leder till några beteenden vi inte hade med i vår målbild när vi började. Hunden har helt enkelt missförstått vad vi ville. Det är inte hela världen, du behöver inte känna dig fel, utan vi behöver fundera och byta strategi. 

Det enklaste sättet att förklara vad jag menar är genom att visa hur jag själv tänkt.

Fritt följ: ett exempel

Jag har tränat mycket att följa en godis och vara noga med belöningsplaceringen. Jag vill att hunden ska få ett stort intresse för den punkt som gör att hen hamnar i rätt position. Detta är något jag hjärntvättar. Problemet som uppstår är att handen då blir intressant. Hur ska jag få bort det? 

Jag väljer att göra omvänt lockande på utsidan, men fortfarande belöna på samma punkt. Det kan leda till att hunden blir lite svajig i positionen eftersom den koncentrerar sig så mycket på att inte ta godiset. Kanske jag blir onaturlig i mitt framförande? Hur kan jag lösa det?

Jag kan träna mig på att röra handen naturligt på utsidan om hundens huvud utan att den tappar kontakt. Det gör jag i utgångsposition till att börja med så jag inte förstärker den svajande positionen.

Sedan är det dags att ta bort omvänt lockande handen, det är lätt att fastna i den hjälpen. När jag inte längre har godis med omvänt lockande så kan hunden igen koncentrera sig mer på positionen men har förhoppningsvis fått bort intresset för handen. Så kommer jag vidare. 

Men helt plötsligt så har du kanske en hund som är supertaggad och hamnar för långt fram. Ja, då kanske det är dags att ändra belöningspositionen genom att tillexempel låta hunden gå bakom ryggen och ta belöningen från höger hand. 

Det gäller hela tiden att utvärdera de små detaljerna och tänka ut hur det är möjligt att rätta till det hela. Absolut, beteendet kanske kommer upprepas i senare skede ifall det har gått lång tid innan det upptäcktes. Men det är också okej. Vi behöver inte vara perfekta hela tiden. 

Jag har en rad strategier som jag funderar över, vad kan det dyka upp för negativa konsekvenser av det valda sättet att träna. Kan jag ha någon plan redan i förväg för att rätta till dessa om de eventuellt dyker upp? Det är mycket viktigt att faktiskt tänka igenom och utvärdera sin träning. På så sätt fastnar du inte i något som kan leda till problem. 

Filma gärna och titta på om det är något du gör med kroppen, eller om du kan se hur hunden agerar på dina metoder. Filmerna är inte till för andra att titta på, utan för dig själv att komma vidare i träningen.

Det finns inga rätt och fel, det finns för- och nackdelar. Alla saker i denna värld har minst två sidor och massa gråskala där emellan. 

Lycka till med träningen! 

 
Publicerad den Lämna en kommentar

Markeringar – Förväntan

Tävlingssök

När vi tränar inför tävling har vi inte samma krav på perfektion direkt som i skarpa lägen. Inom professionella specialsöksyrket arbetas det alltid efter en fast stegringsplan som är allmän beprövad och har visat på goda resultat. 

Men det finns en fördel att träna inför tävling, och det är chansen att vara kreativ! Tävling kommer inte rädda någons liv eller ta fast tjuvar, det är bara för att utvärdera dig och din hund och er träning tillsammans. Det gör att vi kan prova nya saker och utvärdera för att föra sporten framåt. Detta kan i sin tur leda till att nya metoder och verktyg för ännu bättre sök i framtiden. Vi har en spännande resa framför oss med SBKs nya sport! 

Nu till vad artikeln egentligen ska handla om; Markeringar

 

Förväntanslycka

När vi tränar hund så får vi ofta dåligt samvete när vi inte delar ut belöningen inom en viss tid. ”Men hon gjorde det ju så bra! Jag vill inte att hon ger upp!”. Men vet ni, det är faktiskt inte själva belöningen som ger den bästa känslan hos hunden, utan det är förväntan på belöning. 

Studier på apor har visat att Dopaminhalten, den som styr vår välmåendekänsla, ökar kraftigt efter startsignalen då förväntan börjar och genom arbetet för att sedan sjunka efter en viss period. Boosten avstannar sedan efter belöningen. 

En sak som däremot är väldigt viktigt att tänka på är att förutsägbara belöningar minskar tillfredställelsen och dessutom kan ha motsatt effekt om den uteblir. 

Det betyder alltså att om hunden förväntar sig att få en belöning, men inte får den, så är det sämre för träningen än att den förväntar sig belöning men får arbeta lite extra för den. Om du är förutsägbar i dina belöningar kommer du främst märka på tävlingar när hunden blir mer och mer osäker eller uttråkad. Tänk dig själv att vänta på en lön den 25:e och så får du den inte. Det är ju helt klart inte lika bra som att förvänta sig vinna på Lotto. 

I specialsöket jobbar vi mycket med förväntanslycka i markeringarna, för det är det enklaste sättet att vara oförutsägbar. Vi behöver såklart belöna sök och tomsök, men det kan vara svårt att veta exakt vad vi belönar då. När hunden lärt sig en stadig markering så blir förväntan högre och högre eftersom dom inte vet när dom får belöning. Vi kan dessutom använda ”släpp markerings-signalen” och söka vidare för att få belöning senare. Hos aporna visade det sig att dopaminet var som högst när de fick belöning till 50%. 

Som ni ser på bilden här ovan så är det precis efter startsignalen (då förväntan börjar) som dopaminet är som högst. Det märker vi ju när spårhundarna vet att det är dags för jobb och sitter skakiga i bilen för dom är så peppa. 

Summa summarum så kan vi använda förväntan på markering och bra belöning för att öka intensitet och intresse för söket i sig. I specialsök har vi ju två möjligheter att skapa förväntan, både inför söket i sig, men sedan också inför markeringarna, för har det också visat sig att själva nosarbetet i sig också ger en lyckokänsla hos hundar. 

Inte så konstigt att det är den bästa aktiveringen! 

Källa: School of Canine Science

Karmas markering

Jag har från början jobbat en hel del efter SWDIs system, då jag både är intresserad av deras tekniker, men också var de vägledande inom min instruktörsutbildning. Jag tycker markeringarna är fantastiskt snygga. Men sen kunde jag inte låta bli att belöna Karmas dansande, för det visar på så himla fin förväntan! Så i slutändan blev det en pekande markering som är ganska aktiv. Det är inte riktigt en passiv markering, utan en markering med stor förväntan och glädje. Men den är mycket tydlig och hon har chansen att kontrollera gömman flera gånger. På höga gömmor har hon ganska automatiskt sittmarkering med fokus, men stå på bakbenen är också okej och inom mina kriterier. Däremot är det inte okej att skrapa, äta eller göra annan åverkan på gömman. Men i slutändan är det viktigaste att de kan kommunicera precis vad gömman finns. 

Här nedan kan ni titta på en film på vår markeringsträning. Denna miljö var svår för Karma vilket ledde till lite avbrott. Nu försöker jag träna på detta ställe så mycket som möjligt tills hon blir trygg i den miljön. Sedan kan jag flytta det vidare till andra liknande miljöer. 

Publicerad den Lämna en kommentar

Belöningens påverkan vid träning.

För cirka två år sen gjorde jag en liten film för att visa hur valet av belöning kan ge olika konsekvenser vid träning. Det kan handla om hur mycket hunden klarar tänka eller vilken förväntan hunden har nu och kommer få i ett senare skede i träningen. 

Jag försökte få ihop träningspass där jag visar vad jag menar, men som ni vet blir det aldrig perfekt när det väl kommer till kritan. 

Hoppas iallafall ni kan få med er några tankar och idéer.

Vore kul att göra en uppdaterad version i ett senare skede. Vi får se!

Publicerad den Lämna en kommentar

Urvalsträning med Line-Up

Jag har börjat göra mindre filmer om hur du kan börja träna din hund i Specialsök. Det här är en bra övning för att lära hunden att Kong är en positiv doft. 

Behållarna står på rad och kallas Line-Up. Vi vill att hunden ska nosa på en burk i taget och inte gena eller gå fram och tillbaka. Detta gör det lättare för hunden att jobba systematiskt senare i träningen. 

Ha så kul! 

Publicerad den 2 kommentarer

Gå i koppel – En rolig övning.

– Jag har provat en övning vi kan göra som gör att hunden förstår vad slakt koppel är.

Träna denna på samma sätt som vilken övning som helst, med “belöningsord” eller klicker och goda belöningar. Börja på enkla platser.

  • Sätt på koppel och halsband, ta en godis i handen och kasta iväg framåt från hundens synpunkt. Hunden kommer säkerligen dra i kopplet för att komma fram till godisen.
  • Håll handen helt stilla. Det kan vara bra att hålla handen mot benet eller liknande, för det är så lätt att vi rör handen omedvetet. Det är viktigt att den är på samma ställe så du inte råkar sträcka kopplet när hunden gör rätt.
  • Vänta tills hunden gör minsta rörelse bakåt så att kopplet blir lite slakare. Säg genast “varsågod” och låt hunden ta godisen. Fortsätt på detta sätt och öka sedan svårigheten tills du har en hund som backar så kopplet blir så slakt som du vill.
  • När detta fungerar bra så kan du kasta godisen åt sidan från hundens synvinkel och då hålla kopplet sträckt åt motsatt håll. Gör precis samma som ovan.
  • Träna detta från alla håll och kanter. Ha alltid kopplet sträckt åt motsatt hål från dit hunden vill, och var snabb med frikommando så fort hunden gör kopplet slakt.
  • När detta känns som det är säkert kan du börja dra kopplet lite bakåt, och alltså sträcka det igen även när hunden får kopplet att bli slakt. Se om hunden följer med för att den vet att kopplet måste vara slappt. Säg “varsågod” när hunden följt med och inte sträckt kopplet mot godisen. Du kan nu förlänga hur långt du vill att den ska komma med och göra kopplet slakt. Förhoppningsvis kan du nu hålla kopplet med lillfingret, och hunden försöker hela tiden göra det sträckta kopplet slakt.
  • Denna övning liknar den där vi stannar och väntar på att hunden ska komma tillbaka när den drar, men det blir tydligare för oss och hunden när vi vet precis var den vill gå (till godisen).
Det här är ingen universallösning för att få hunden att alltid gå bra i koppel, utan där krävs många olika delar. Men ju mer man övar på detta, desto mer naturligt blir det för hunden, lite av en vana. Så jag har märkt att Karma kommer på sig själv när hon drar väldigt mycket, så fort hon blir medveten så slakar hon på kopplet igen. Det är så kul att se! 
 

Film på övningen kommer dyka upp vid ett senare tillfälle.

Publicerad den Lämna en kommentar

Lär hunden skvallra.

Denna övning är bra att använda för att lära hunden att “skvallra” om det kommer någon eller något. Vissa hundar har problem med till exempel hundmöten, cyklar, djur eller något annat. Detta är ett sätt för hunden att uppmärksamma och sedan själv välja att komma till dig.

Det viktigaste att tänka på i början är avståndet till svårigheten, om hunden redan har börjat skälla eller dra ut i kopplet så har störningen kommit för nära och det är inte läge att träna detta. Hunden ska precis uppmärksamma störningen och då gäller det att vara snabb. Kommer ni för nära så är det bättre att använda brytkommando för att sedan belöna fokus mot dig.

– Ett tips är att kontrollera situationen med en medhjälpare, så du vet vad som ska hända och kan vara snabb med belöningen. Men detta är bra att träna på alla promenader, och viktigt att underhålla hela hundens liv.

Steg 1

– Var uppmärksam på hundens signaler, om den höjer huvudet, sätter fram öronen och blir lite stilla en sekund, belöna genast! Använd belöningssignal så hunden förstår precis när den gjort rätt och ska hämta belöningen.

Steg 2

– När du gjort detta många gånger och känner att hunden borde ha förstått, då provar du att vänta lite längre för att se om hunden självmant väljer att vända sig om. Då är förväntan på rätt ställe. Ifall den inte gör det, börja om från steg 1.

Steg 3

– Minska successivt avståndet från störningen och gör som steg 1, gå vidare till steg 2 när hunden klarar det närmare avståndet. Målet är att hunden ska klara att “skvallra” redan på långt avstånd, men klara av det även om det är på närmare håll.