Något jag lärt mig av erfarenhet är att vad jag menar inte alltid uppfattas som jag tänkt. Att jag faktiskt ganska ofta inte agerat som jag trott eller hur jag har förväntats göra.
Varje sak vi vill kommunicera har en sändare och en mottagare. Sändaren har en tanke i sitt huvud om vad de vill kommunicera och det överförs via språket. Det finns dock flera problem.
- Språket är inte alltid samma för alla. Varje ord kan betyda olika saker för olika människor. Det kan handla om att en har ett helt annat språk, men även infödda svenskar kan ha olika definitioner av ord. Miljö, uppväxt och utbildning kan vara några orsaker.
- Mottagarens känslor och inställning påverkar alltid budskapet. När vi pratar med varandra ansikte mot ansikte så kan vi inte bara förmedla med kroppen hur vi menar, men också snabbt förklara om vi märker att det missuppfattas. När vi använder internet så försvinner två av de viktiga delarna och mottagarens känslor när de läser påverkar mottagandet väldigt mycket. Ifall jag upptäcker att jag tolkar något negativt, så försöker jag nu mer hitta alternativa betydelser istället för att bara reagera. Jag beskriver vad jag tänkt, sedan frågar jag rakt ut om jag förstått rätt. I de flesta fall visar det sig att jag faktiskt lagt mina egna känslor i budskapet och att det inte alls var något att oroa sig för.
- Förväntningar och den tysta konversationen. Något jag lärt mig den hårda vägen är att så mycket kommuniceras inte alls, utan bara förväntas. Det handlar ofta om regler vi haft när vi har växt upp eller egna föreställningar om vad som är viktigt. Saker som är helt naturligt att göra och prata om i vissa familjer kanske är tabu i andra. Ibland kan det också vara förväntningar på saker som ska göras utan att behöva kommuniceras. Kanske det är något att tänka på, vad förväntar du dig utan att säga?
- Depression och ångest påverkar alltid världsbilden och sättet att uttrycka sig. I dagens samhälle blir det vanligare att känna stark stress, ångest eller rent av bli deprimerad. När detta händer så fungerar saker helt annorlunda i hjärnan. Runt cirklar enbart negativa tankar och det känns som katastrofen är nära. Detta inre krig syns inte och en kan uppfattas som otrevlig eller lat. Så är inte fallet, kroppen lever i konstant stress vilket påverkar kroppen fysiskt. Vi är gjorda för att reagera på faror under en kortare stund, men när allting känns jobbigt så lever kroppen i konstant beredskap inför den fara våra instinkter visar kroppen. Det tär både psykiskt och fysiskt. Ibland kan en uppfattas som negativ och uttrycka sig med monoton, trött röst och obefintliga kroppssignaler. Det gör såklart att kommunikationen får en negativ klang. Istället för att tro att personen är sur på dig eller bara otrevlig, tänk efter lite extra. Kanske denna person har ett inre krig som kräver all energi att bekämpa.
Hundens kommunikation och känslor
Om vi då utgår från att hundar har känslor. Det är ju logiskt, eftersom de är sociala djur och behöver kommunicera för att överleva. Men det som händer är samma som hos människor. Vi lär oss genom vår familj och omgivning hur vi förväntas bete oss, men också hur vi kan få fram vad vi känner och behöver. Hur får hunden den respons den vill ha? Hur behöver den kommunicera för att vi ska lyssna? (kolla bara på denna hund som får lära sig kommunicera på vårt språk! : https://www.instagram.com/hunger4words/)
Det är ju såklart olika! Med människor har vi ju ändå ett liknande språk att använda och kan förklara saker på ett annat sätt än hundarna. Här handlar det om en kommunikation mellan olika arter. Vi har olika förutsättningar till att kommunicera från början.
Som ni förstår så skapar detta massa missförstånd. Vi utgår så gott som alltid från hur vi själv skulle se på saker. Bara att vi kallar det “se på saker” visar ett mänskligt perspektiv. Hur skulle vi nånsin kunna tänka oss hur det är att leva i en värld där det är dofter som ger oss mest information? Vi utgår från vad vi skulle känna var naturligt, trevligt, obehagligt eller hemskt. (Lars Fält skriver lite om detta i ett blogginlägg: https://swecani.blog/artiklar/radsla-gar-inte-att-se/ ).
Vi kan analysera hur de beter sig från vad vi observerat på deras beteende, men om jag utgår från mig själv så beter jag mig inte alls alltid som jag känner. Att ändra sitt beteende är ett enkelt sätt att få det gensvar jag letar efter, eller bara ett sätt att fungera trots ett stort krig i hjärnan. Det kan vara medvetet eller omedvetet.
“När vi pratar om vad hunden känner kan det inte bli mer än, förhoppningsvis, begåvade gissningar” som Lars Fält så passande poängterar. Det enda vi kan veta, är att vi inte kan veta.