Publicerad den Lämna en kommentar

False alerts – part 2

I have often wondered about why dogs do false alerts. Is it a misunderstanding or is it something else? This article was written with my own experience as an example. I would like to put forward a few thoughts so that maybe we can learn to understand the phenomena together.

The problem with false alerts is often up for discussion. It’s understandable. It’s never good to have false alerts that leads to intruding on peoples integrity. A dog indicates on a wall and its torn down just to notice that there wasn’t anything there. I rather have a dog miss a target than falsely alert because a missed hide can be found by another dog. We can already see at trials here in Sweden; it’s very seldom one dog finds all hides, but also very seldom that all the hides haven’t been found.

Last week Sammy and I went to a trial and got disqualified for 3 false alerts (!) to me it was a chock since she has never falsely indicated that much in her life. It can happen once sometimes, but not totally random. And never several times in a row. Of course I got curious, why?!

I often reflect on false indications since I can see it’s a problem showing in most dogs at some point. Here are some of the things I have thought about.

Residual and false indications

I wrote an article on false indications before (in Swedish) where I explain a behavior I noticed: the control smelling. I work a lot with teaching the dogs to not indicate on residual odor. It’s still the same compound of odor molecules but they get weaker and weaker, and I have seen that it takes a lot of analysis for the dogs to tell them apart. It’s something that has to be taught. When the dogs are tired they seem to have more difficulty telling them apart. It takes a lot of concentration and sometimes they just don’t have the mental endurance to tell the difference. I don’t see this as a true false indication since it’s actually just regulation of the scent threshold.

Because of this I have chosen the freeze indication (Kong is not dangerous to smell for a longer time) to be able to control while indicating. That means that when the reward is not coming, they smell again. They will alert again if it’s actually there but sometimes they make a fast decision and notice, with further control, that it was residual and will then let go of the indication and move on.

However, in the trial I had, Sammy didn’t analyze again, but stood firm in her indication. Without using her nose for control, I suspected it was not right. But she was so stable in her alert that I ended up confirming it.

More about these thoughts in another reflection on the subject (translation on it’s way).

Hides placed high or unreachable

High hides are the ones that caused me the most problems when it comes to false alerts. As mentioned above my dogs stay and analyze while in alert behaviour. When the hides are out of reach this control can’t be done in the same efficient way.

I also have difficulty knowing when they actually have the scent where it’s the strongest. So I have probably rewarded only for the alert upwards instead of reinforcing the smell in itself. When they get frustrated, and can’t find anything, I have seen that dogs can point upwards and hope for the best. My dogs often show that they can feel something up there, but aren’t able to pinpoint the way I’m asking for at other hides.

A solution to this would be to lift the dog, or teach the dog to use then handlers body to get closer to the source and then able to analyze and decide in a better way. The first false indication at the trial was pointing up. I reward with praise, as explained further down. Maybe she thought indication was the game of the day.

Rewarding during blind searches

Because this possible misunderstanding could make the dog thinking false alerts is a part of the game. Many people integrate chains of behaviors where the scent in itself is not rewarded when not knowing if it’s true. To continue the search is seen as reward enough. If using toys, treats or praise it would be for another behavior in the chain. Maybe a call back or just ”continue” command.

However, I see a problem in this way of thinking. If the scent is never rewarded during blind searches, the dog will learn that alerting on the scent is not important in that particular situation. The value of the odor decreases and either the dog think its doing something wrong or see a higher value in continuing the search than actually indicating on the hide.

Then we come back to the variable reward system. How often would you continue a search without reward if the dog doesn’t get any positive response from us when working super hard to find and indicate? Then we can get back to the problem with extinction.

Before I decided to praise the dog a lot when finding a hide even when I’m not sure it’s right I did this exact thing; rewarding another behavior in the chain.

However, I felt bad when seeing that the dog was looking disappointed and that made me avoid training a continued search. I ended up rewarding often enough for the behavior to come under extinction when at trials or during blind searches. It wasn’t a fun game anymore.

So I find many more pros than conswith rewarding with praise. There is a confirmation for the dog that it’s right, but not as strong as a marker (clicker for example). The clicker gives such a precise kick of emotions that it’s a bigger risk that it remembers the reinforcement. Which would then be a false indication in this case.

Also, since dogs takes a lot of time to generalize, I don’t think a social reward will give more false alerts in other circumstances.

If there is a problem with false alerts, I rather adress that, than avoiding praise during blind searches. Motivation for the search and target odor will always be the most important for me.

Bridges

Then we get to the next problem.

We mostly reward at the hides and finding the target is what becoming the most important. That’s good, right!

But.. when always expecting a reward around the hide can also put the scent imprinting under extinction. The dogs spend so much time on finding patterns. They create expectations really fast. So then we’re back to the extinction part. No expected pay = something is wrong.

However, it’s impossible for the dog not to create expectations since we are so predictable. Our brains want to create habits, and if not adressed those habits will be created really fast.

It’s for this reason that bridges are so efficient. The smallest movement from us can create an unintentional bridge. That’s something that I noticed with Sammy. I use intentional bridges to get a steady indication behavior. But I also have some bridges that are unintentional. For example, I noticed that my confirmation of the find has become a bridge that can steady a false indication.

At trials we have to say ”markerat” when the dog is indicating for the hide to count. So that is very soon expected to be followed by a reward. So then we unintentionally reward indications even when searching blind. This is another reason the ”not rewarding hides when searching blind theory” is not reasonable. We will still say ”markerat” which has become a bridge. So no reward became an unintentional reward. This can of course also lead to extinction in the same way as mentioned before. ”Markerat” = Bridge = Expectations of reward. Reward not coming = something is wrong.

Training the alert behavior

I also have reason believe that ”frustration alerts” can become a problem when always focusing on getting a steady indication behavior. It’s so cool when the dog manages to stay in alert no matter what happens, and it’s also an important part in the trials. This leads us to almost always rewarding for the alert and not for the actual scent picture. When the dog doesn’t know what to do, maybe because it thinks it’s wrong or get frustrated about not finding anything. The dog will do what has been rewarded the most – the alert.

When we teach the indication posture we mostly start with a target that can be seen. Some use the unhidden Kong, some use a coin or maybe a small cup. The problem becomes clear when hiding the Kong and the dog doesn’t understand anything. We get to the generalizing problem. Dogs don’t generalize as humans. For some dogs it’s not so difficult to understand. But quite a lot of them don’t understand that alerting on a visible target and smelling a target and indicating is the same thing. We actually add another criteria that needs to be adressed. Smell first – indicate when sure.

When I managed to teach a steady indication on a visible target, I go over to not rewarding the dog if it alerts without smelling first. I start by gradually introducing the ”smelling first” criteria and when done, I want the ”pointing on visible targets” to become extinct.

Sometimes I can go back to the coin when getting problems with holding the freeze. But very very seldom will I do it on the Kong (which is our target scent). I never want an indication without smelling first.

I call it the ”scent command”. In the same way as I train the dog to no longer sit without saying ”sit”, I stop rewarding the alert without checking if the target odor is present.

Also, when the dog leaves an alert it will not be enough to just alert again. Just because the dog knows where the target is, it will have to check again. A new chance to do the right thing.

Who knows.. the Kong might not be there anymore. Maybe someone stole it in 1 second. At least that’s what I want the dog to think. And it could be true, since I work a lot with residual avoidance. Sometimes it’s there, sometimes it’s not.

Directions or staying too long in one place

I believe this is the main reason for Sammy’s false alerts at the trial. I have tried to make her alert falsely during this whole week. The only way I got a false alert was to insist with pointing my hand at the same place she already felt she had searched. Or, as during training this week; pointing at the same place several times.

In the trials this is a very difficult part. How to know when the area is searched?

Some trials have very big areas but only 15 minutes to search (Level 1) or even bigger areas with 20-30 minutes. However, I noticed, very often even, that they have to be around 10 cm from a hide to actually get the scent. It can be small pieces under a box or even hides in places where I thought would be easy. You never know..

So at trials it’s easy to get stressed about time.

When training I very seldom direct the dog to certain places by pointing. I try to teach the dog to search in front of me by itself. To teach it to search everywhere at that place before moving on.

In these Swedish trials, handlers actually have to do 50% of the job. The dog concentrates on the scent pictures, and the handler keeps track that the whole area has been searched. It’s not always that there is a scent to follow unless passing closely, so our job is actually important. Maybe the dog thinks an area is searched, but there might still be a hide in a corner for example. Maybe the odor is too weak to smell from further away.

So how do we know when the area has been searched? I would in training just wait until I have seen that the dog searched my imaginary cube before moving on to the next. Like that I move in a systematic way through the bigger area. Then it’s easier for me to keep track of my part of the job. But with a limited timeframe we need to move faster. At the trial I directed Sammy by pointing and places where I felt she hadn’t searched. She took this as another game.. or what do I know, really. All I know is that it was repeated 3 times in a row.

Preparations

Does the dog know which game we are playing?

The trials, and also in operative searches, the areas vary a lot! You could need to search a factory building, a school, forest or even sheep house. I think it’s important to have preparations to make the dog understand what we are supposed to do. Once a trial was in a forest, and I can say that most dogs thought they were out on a nice walk. No idea that it was the Kong searching game we wanted.

In my trial, where I got disqualified, I didn’t have the same routines as always. My husband was there (he is never there when training), I took her straight from the car and just a super quick smell on a piece of Kong in my hand. Normally I do a few mini-searches to prepare her for what to come.

Coming straight from the car after a long car ride made her get way way too excited, I think. Maybe she didn’t analyze as otherwise?

But.. apart from the false alerts, she searched in a concentrated and amazing way! What I had focused on the last few weeks had really paid off.

So… now I know what to think about for the next trial!

False alert?

During the week I was trying to figure out what could have been the reason for the false alerts. I thought that maybe I had been focusing on training with too many hides. So I was gonna do a long empty search to see if I could provoke a false response. The first thing she does is alert! Oh my god! I have a big problem now.

But of course there was a forgotten piece hidden under the rocks. Phew!

Publicerad den Lämna en kommentar

Why I believe Kong is an excellent tool for dog sports and information gathering

I read this article about ”The Kong method” by Simon Prins which was interesting to me since I reflect a lot on the subject.

I agree with the arguments Prins laid forward, but I also have other reflections which would speak up for Kong as a training aid for scent detection work. But exactly as Simon says (pun intended), we have to make sure WHY we use different methods and tools. What are your goals?

My goal is to be creative and find new ways of training scent detection without being scared of ”making mistakes” that can be harmful if you’re working professionally.

I believe that, through dog sport we can learn so much more about how to communicate with our furry colleagues. With no harm done to anyone, we can focus on moving training techniques forward in a creative way. And we can be many doing it!

We can also evaluate results and collect enormous amounts of information. Blind searches, double blind searches, reward systems.. The possibilities are endless. We just have to ask the right questions.

So thats why I think dog sport is one of the best ways to contribute to the dog training world and, in the end, also to society.

However, the sport have to be advanced enough to show real life scenarios and how they could be handled.

Such a sport is getting official in Sweden at the moment and Kong is the target scent. You can read more about it on Svenska Brukshundklubben homepage. I hope more countries will contribute to data collection in this way because it is so rewarding for everyone involved.

As Simon mentions in his article; it is totally different when you are supposed to do operational work with other odors. Then Kong will probably not be the best option. Kong can be present in many environments. It must be difficult, or impossible, to erase the ”love of kong”.

But if we look for Kong in dog sports, we can make it easy for a lot of people to train their dogs. Not only will it give thousands of dogs a better life, but it can also give information about the other parts of scent detection training. Scent detection is not only the imprinting of a specific scent.

Everyone can be involved, contribute and therefore also give us enormous amounts of information.

Moving on..

I believe that scent detection training could be split up in three categories:

1. Scent imprinting

I would say scent imprinting is the most difficult thing imaginable, since we have no idea what the dogs actually smell. No matter how much we try to guess, we will never fully understand their way of processing odors and what molecules they are working with. We don’t even know how the molecular information is transferred and translated into brainwaves.

I think we have to be very humble towards the fact that we might think we know, we might be able to find some things out, but we can never be inside the dogs brain and actually ”see” how they process everything. We cannot imagine what it’s like to choose using scent instead of eyesight. There are a lot of things that I think we cannot imagine, but thats for another time.

Scent imprinting is so complicated because of that. We try to explain to another species to find something that we can’t even see or comprehend.

However, this is not the part I have chosen to focus on. No matter how interesting I find it, I think that’s what most people are already focusing on. A lot of new ideas and devices are already being created.

But no scent detection training is complete by just being able to find a specific scent in a sterile environment.

2. Search techniques and communication

No matter how well the dog knows what it’s looking for, its not gonna be able to communicate a find, if they don’t have a way of telling us where they found something. They can’t find an odor in any environment if never exposed to it. They can’t work for hours without having started in small steps. They can’t find a specific scent without being able to concentrate on its work. They can’t find it without knowing where to search for it. Scent detection is about so much more than just understanding the scent picture. The dog is our colleague and friend. To do the work together, we need to cooperate and go through many processes and obstacles. We need to be there to support the dog and use our eyes to see where the dog hasn’t been searching, for example.

3. Understanding and reading the dog

To be able to communicate with another species we need to open up and be aware of small signals. It’s not so easy when we can’t speak to them. But maybe it’s not surprising that we can’t communicate with dogs. After all, we can’t even understand other people even if we speak the same language.

We can never understand each other without stepping out of ourselves and take in what it could be like from another perspective. Your dog is trying to communicate with you all the time, but sometimes we are totally blind to it.

To be able to work well with scent detection I believe that we have to learn how to communicate with a language that both of us can agree on. And that starts with trying to understand. I also think it means being open for dogs being so much more intelligent than we thought so far.

I’m not scared of comparing human thinking to dogs’, but with knowing that there are quite some big differences. Like scent- and memory usage for example. Also, the fact that they are predators and have strong instincts is something to be well aware of. But that doesn’t exclude that they can have a much more advanced cognition and understanding than we can find out through research.

I think the only way to truly understand the dog is to spend lots and lots of time with them. Take the time to try to understand how they are feeling and what they are trying to communicate. And same with making them understand what we’re trying to say. All communication is not words although it seems as if they can understand those too. So maybe we could try to understand some of their communication.

Since we can’t jump into other peoples’, or animals’, brains we can never truly know what others are thinking. Words we learn will always have a special meaning in our own brain, which might not be the exact same as in someone else’s. Another human being is not less intelligent just because they have different ”operation systems” in their brains or different experiences from life.

But being aware of the differences in the way we’re thinking will help with communication between both humans and dogs. You can, for example, read up on how it is to be autistic and you will see that there are many things that are working differently in different human brains too. Everyone is different, human and dog, but everyone also contributes with their special strengths.

Anyway, what I wanted to get to is that the work we do in scent detection is all about understanding each other. No matter how it’s done, it’s a must for our cooperation to work.

”The Kong training method”

When we talk about Kong, it’s almost always attached to a certain way of training. Using hunting instincts and play with a toy to make the dog love to search for it. There are different ways of doing that and many techniques are trending. Here I agree with Simon Prins, ”As trainers, our job isn’t to blindly follow trends, but to think critically about our goals and choose the best approach to achieve them—efficiently and effectively. This means questioning what we’ve been taught, adapting when needed, and staying true to our integrity.” So no matter how we decide to use it, we need to be aware of why.

I’m using Kong as a training odor without a method being attached to it. I believe that Kong as a target scent can teach us a lot about how dogs work. How they communicate and handle distraction odors, among other things. But then we would have let go of the fact that it has to be used in a certain way. I would like to look at it as a ”tool”.

The simplicity of working with this material is hugely beneficial, because we can strip off the way we try to understand odor and just work with what we can see. Sight being our preferable sense it will feel much easier to be able to control with our eyes. We like to be in control!

Generalization of the smell

With Kong we are working, as mentioned above, with a material we can see. The dogs can ”see” more than what we can with our noses. Dogs can also see where the Kong has been before. The time it was there, and how long ago. How they do it, who knows, but its amazing!

When we see a Kong or a Kong piece, we can tell that it is a Kong by the way it feels, the way it looks and even its odor. But we also understand that a Kong can look different depending if it’s old, its been in mud or maybe covered in oil… or split into pieces. We still understand that it is Kong we are seeing. We generalize.

I believe the dogs can do this too, even if it’s in a different way (which can be frustrating at times).

Of course, when you think of it. All Kongs must have something in common even for the dog, right? Since we can know if a Kong piece is there, we can be pretty sure that it releases scent molecules from its surface all the time. We can also agree on the fact that it changes all the time.

Simon wrote ”Take Kong, for example. We know that one piece of Kong is not the same as another. Some trainers cut them to specific weights and sizes, others boil them before use. Some handle them with gloves, while others don’t. Some add specific human scents. Odor off-gassing varies depending on environmental conditions” which is completely true! They are all different, but if we, as humans, can generalize what a Kong is, why would the dog not be able to?

When I work with Kong, I stopped trying to understand what the dog ”sees” but instead I want focus on what I know with my own senses. I want the dog to look for all pieces of Kong that are big enough for me to see. I have some sort of control over what the dog is searching for.

Forgotten pieces

When I can see the pieces, I can also control if the dog is right. Simon talked about a risk with using Kong. He wrote that it led to ”False alerts – […] on pieces of Kong left behind by other trainers.”

But if the dog found Kong, and was imprinted on that, then its not a false alert?

I use these pieces people left behind, what I call ”jokers”, to learn something. A test. I don’t get angry when people forgets Kong pieces because I can check if they’re there. For the new dogs, I think that if they don’t get a reward now and then doesn’t matter. You will learn something!

My dogs alert well so I dig a bit, move some things, and there it is! If not, then its a false alert. I use a variable reward system so I can use my signal for ”good work, you found something, let me check”. If they have a good indication I can also minimize the area I need to look. Its so cool when they indicate and I don’t believe it. I check, and there it is! 10 cm under the soil, one meter into the cupboard… in the fridge..

Scent threshold – calibration

However, there is a glitch. The dogs can indicate where the Kong has been, but is not present anymore. This is impossible for us to know and control. Nowadays many, many use Kong as training odor and we can find it anywhere.

Something we can know, on the other hand, is that if the Kong is still in place, it will release new molecules all the time. Even if they change over time, they seem to have a ”core scent” of Kong. If we generalize the smell well enough, they should be able to include all Kong-smells. More about that later on.

So we can imagine that there are tiny molecules of the Kong smell left that we can’t see. But it does get weaker with time. No new molecules are released from the surface. Ghost smell.

There must be a difference in the scent picture and the dogs should be capable of analyzing and excluding residual odor. But there must also be a similarity in the smell, so that it’s more probable that they indicate on residue than just anywhere. So it doesn’t seem right to treat it as false alert either.. (Maybe a subject for discussion? )

When we work like this, we can learn a lot about residual vs. true* odor with Kong. How does dogs handle residual odor? Can they always differentiate residual from true smell?

With dog sports we can, without any damage to anyone, study how much effort it takes to discriminate between the two. How long after do they alert on residual? Can they still do it when they are tired? How much do we need to train them to be able to discriminate between the two in difficult situations?

(*Couldn’t think of a better word)

I have noticed myself, and also read about, the fact that dogs like to generalize odor, and will do so with residual if not trained continuously. More about that in this article. I noticed that if I didn’t ”calibrate” the dog in a month or two, they went back to generalizing the residual with true kong (indicated on residual). When I read about the olfactory neurons in ”The School of Canine Science” course ”Scent for six” I got a hint of an explanation.

The olfactory neurons are getting renewed every 30-60 days and then they are getting shaped after what the dog has been smelling since the last renewal of neurons. So it makes me think that there is a connection. The odors we want the dogs to smell needs to be repeated often, especially if there are small differences to analyze in the scent picture. Like between residual and tiny pieces. Can they feel the difference between residual scent in a drawer compared to a tiny Kong piece still there? How long does the residual stay in the drawer?

I think this could be further studied and I hope it will be. It could help in our understanding of dogs ”false alerts”, that might actually be on residue. This is something that could be more experimented with. Kong could then fit as a safe and easy alternative to other odors.

I have an exercise that I call ”calibration training”. It’s actually used by many and have different names, but I like ”calibration” because it’s exactly what we teach the dogs. How small ”pieces” of Kong should they indicate on? Can they choose to totally ignore residue in a proficient way? Let’s find out..

Easy to handle

We can all agree that Kong is super easy to handle compared to many other training odors. I have shaky hands and got so frustrated when I spilled drops of liquid odor and ruined the search area for I don’t know how long. How long does the liquid smell stay? I can’t see it, so I don’t know. With Kong it doesn’t matter if I drop it since I trained my dog to not indicate where there is no Kong present at the moment.

It’s easy to generalize since we can find it everywhere. It can be handled by different people, maybe put in different places, get scent from oil or soil. It’s still a Kong, and we know it. Just need to teach the dogs that it doesn’t matter where the Kong has been or what it’s mixed with. It’s still a Kong. So no worries about trying to figure out the scent picture. Just make sure that you train with as many different Kong pieces as possible.

Training more often

I mean, you can always have some Kong pieces in your pocket. It makes it SO much easier to actually get to training. When you start thinking too much and need a lot of tools you will not train as often. I think that the best way to learn is to practice. Practice and evaluate. With Kong you could easily get someone else to put pieces in an area and you go there to search by yourself. Which pieces did the dog miss? The evaluation would be in a real environment but super easy to make.

Since it’s easier to handle, you will do it more often, and that makes your dog more physically and psychologically fit. Better body & brain – better job. It also gets easier to use a high sniffing frequency, easier to concentrate over longer periods of time and have many other benefits.

Search techniques

When you can move the Kong within an area unlimited amount of times, it also opens up to unlimited amounts of opportunities to train search patterns and so much more. The residual smell will attract the interest of the dog, but getting closer it will analyze and decide not to indicate because it was only residual. That will also train the dogs brain to be careful of the scent picture. ”Is it really what i think it is?”. Control.

The dog will work better when having a better relation to its colleague (the human). Spending more time with the dog and having fun makes a good base for a great relation. Imagine playing the searching game almost every day!

Kong and dog sports helps me plan my training so that I can do it in a fun way on the walks or just anywhere. Just throw out a little piece of Kong somewhere and have fun! Then I go to trials and see if my plans are working.

Right now I’m working on search patterns to be able to better cooperate with my dog. It makes it easier for me to repeat enough times that we’re working together. Refine our communication. It’s amazing in so many ways.

None of this training would have happened if I always had to bring millions of things to clean and handle the odor.

What do you think? Pros and Cons?

Publicerad den 1 kommentar

Blindsök : kontroll och felmarkeringar

Blindsök kallas det när varken du eller hunden vet var gömmorna finns. Det blir ett test på hur mycket hunden förstått av vad du försöker lära den. En risk med blindsök är att det blir felmarkeringar. Det kan bero på olika saker, som vi kan analysera en annan gång. Men hur hanterar vi när det blir felmarkeringar? Går det att läsa om hunden bara markerar för att den är trött eller frustrerad?

(Alla mina tankar utgår från att måldoften är Kong och inte något ämne som är osynligt för det mänskliga ögat.)

Felmarkering eller kvarvarande doft?

Personligen tycker jag det är stor skillnad mellan om hunden bara markerar på vad som helst, eller om den markerar där en Kong har suttit förut. Det råder lite delade meningar kring om och hur mycket kvarvarande doft det finns. Är det kvarvarande doft eller andra hundars endorfiner de markerar på?

Jag har testat lite med olika hundar och allting jag sett tyder på att det finns kvarvarande doft. Hundarna har intresserat sig och även markerat på där en kong suttit utan att någon hund varit där innan.

Kvarvarande kongdoft borde ha ungefär samma lukt som bitar som finns där. Det lossnar mikroskopiska fragment av kong som lägger sig i håligheter i materialet. Ju mer poröst material, desto mer doft fastnar. Ni kan själva testa med att lägga en kong en dag i en metallbehållare och sedan ta bort den. Jämför sedan med att lägga en kongbit i ett tyg. Intresserar sig hunden längre vid behållaren eller tyget? Markerar den på något av dom?

En skillnad när föremålet faktiskt ligger kvar är att det hela tiden avger ny doft. Doftmolekyler lossnar från ytan och även om dom förändras över tid så kommer det hela tiden nya.

Om det inte längre finns ett föremål på plats så blir doften blir svagare och svagare. Det finns inget föremål som kan avge nya doftmolekyler från ytan.

Vi kan ju inte veta exakt, men vi kan gissa att det är svårare att skilja på en liten kongbit och kvarvarande doft. Så i början brukar jag alltid använda större bitar så att kontrasten blir stor mellan kvarvarande doft och där biten faktiskt sitter. Tiden mellan att biten tas bort och starten påverkar också såklart. Om biten tagits bort för 10 minuter sen så kommer det lukta mindre än om den var där för 3 sekunder sen. Det går alltså att anpassa svårighetsgraden med bitens storlek och/eller tiden mellan du tar bort biten och startar hunden.

Enligt den här artikeln så kan dom skilja på olika koncentrationer av ett ämne om det underhålls med kontinuerlig träning. Hundarna tycks vilja generalisera koncentrationen av doft. Detta verkar dessutom kopplat till utbyte och anpassning av hundens luktneuroner, vilket jag tycker är intressant.

Kvarvarande doft finns så gott som överallt där någon tränar eller har tränat Kongsök.

Det är väldigt komplicerat när det kommer diffusa doftbilder och kvarvarande doft. Då menar jag mellan att en liten bit ligger i en låda gentemot att biten varit där. Det är komplicerat för det är en väldigt precis analys där hunden behöver hämta extremt mycket information. Jag har testat att ha lådor där det legat bitar som jag sen tagit bort. Även om det verkar svårt så upplever jag att de kan skilja på det ändå. Jag märker det genom att de drar in så mycket luft de kan från springan, fnyser ut och upprepar. På så sätt fyller och tömmer hunden sin nos många gånger och jag kan tänka mig att det är lite som en dammsugare som verkligen suger in molekylerna.

Kontroll av doftbild

Hundar som har tränats att välja bort kvarvarande doft blir väldigt noggranna med doftbilden som ska utlösa markeringen. Detta betyder att nybörjarhundar kan välja bort bitar som hanterats eller varit i andra miljöer än där vi mest tränat.

Hunden behöver generalisera doftbilden ordentligt. Vad är essensen av en kong? Det kan man göra genom att arbeta med kongbitar som hanterats olika och varit i olika miljöer. Det är såklart en nackdel att hunden kan lämna gömmor för den inte är säker. Personligen så vill jag hellre att det händer, än att den felmarkerar. Då vet vi ju bara att vi behöver träna mer på generalisering, men att hunden inte markerar på vad som helst.

En hund som är tränad på att välja bort kvarvarande doft kontrollerar doftbilden innan den tar beslut att markera. För mig är det viktigare att hunden tar rätt beslut än ett snabbt beslut.

Här är ett tydligt exempel på när Sammy kontrollerar ordentligt. Den här bilen är på ett hundcenter och har säkert massa kvarvarande doft. Vilken tror ni är kvarvarande? Skulle ni sagt ”markerat” på den andra?

Stanna i markering när det inte är rätt

Jag använder frysmarkering just för att jag ser en fördel med att de analyserar doften medan de markerar. Nackdelen med att de kommer för nära ämnet är inte riktigt relevant när vi bara jobbar med Kong. Det hade varit en helt annan sak om vi jobbat med ämnen som är farliga att andas in under en längre tid.

Jag hittade en artikel (Klicka här) om just det här med olika markeringstyper och jag tyckte det var intressant att de som hade sittmarkering stannade mycket längre i sina felmarkeringar än de som stod nära källan. Detta tänker jag ger lite bakgrund till min tanke kring det här med analys och kontroll i markering.

Det är du som funderar och väljer hur du vill göra

Eftersom vi inte håller på med dofter som kräver en viss form av markering eller analys så är det en idé att lista vad som är viktigt för dig och hur de olika sätten kan påverka resultatet. Du kommer märka att ingen övning är utan nackdelar, men inte heller fördelar. Varje övning ger konsekvenser som oftast är individuella.

Jag hoppas kan lära dig att våga prova dig fram när du tränar din hund. Du kommer inte veta vad som passar eller inte passar er utan att prova.

Det bästa med den här sporten är att vi inte har några kunder som betalar för våra tjänster, det betyder att vi kan våga ta steget utanför boxen och utveckla nya tekniker och få mer information vid olika scenarion.

Scenarion

Här nedan ser du hur en markering på kvarvarande doft kan se ut. Hon analyserar hela tiden när hon står i sin markering och efter lite analys bestämmer hon sig för att gå vidare. Skulle ni sagt ”markerat” på den här?

Här nedan ser du en gömma som faktiskt finns under mattan. Ser ni analysen? Här analyserar hon flera gånger men väljer inte att gå vidare. Jag känner mig därför säker på att den är där.

Här nedan ser ni en ung schäfer som tränar på att välja bort kvarvarande doft. Då händer ingenting när de är på kvarvarande doft. De analyserar och går vidare. Jag gillar att dom ändå analyserar även då, för det finns ju en intressant doftbild där.

I början väljer jag att belöna snabbt för beslutet på stället där biten faktiskt finns. Men det kan bli en ond cirkel eftersom hunden kan uppfatta det som ”händer inget så är det fel”. Så det gäller att stödja hunden i sitt beslut i inlärningsprocessen. Då brukar jag använda en brygga eller en keep-going signal när de är på rätt ställe.

Tänk på att ha flera bitar i närheten så när hunden analyserar kvarvarande doft så är det större chans att den får tag på en bit som avger nya molekyler.

Här ser ni att så fort jag lägger in en brygga (att röra mig mot hennes bakdel i detta fall), så slutar hon analysera. Då har hon fått en bekräftelse och känner inte att hon behöver det. Jag måste alltså vara försiktig med mina bryggor.

Här nedan ser du hur man kan ställa till det! Oavsett vilken teknik man använder för att träna så får hunden alltid förväntningar där det är något som upprepas flera gånger. I den här filmen så kan man tydligt se att hon är påväg vidare när jag börjar sätta upp handen och säga ”markerat” vilket leder till en fastare markering. Du kan också se att där inte är någon andra analys i markeringen. Hon börjar med att vrida huvudet och fokusera stadigt när jag säger ”markerat”. Ordet ”markerat” har blivit en brygga som betyder ”det är rätt” eftersom det oftast är rätt då. Ofta kommer också en belöning efter ordet och rörelsen. Den här markeringen skapade jag alltså själv. Hade jag inte sagt något så hade hon gått vidare, det är jag säker på.

Kanske en lösning när vi inte vet är att vänta ut flera kontroller av hunden och se om du får några felmarkeringar då?

Det är ju också en till sak som blir problematiskt när det gäller sporten. Vi måste säga ”markerat” vid fynd. Markerat har blivit en brygga och hunden kommer tro att det är rätt oavsett om man inte skulle ge en fysisk belöning. Förstärker det då felmarkeringen?

Ibland kontrollerar hon även om jag lägger in en brygga. Jag älskar att se hur hon kollar och blir mer och mer säker på sitt beslut. Yes!

Här ser du en felmarkering, men som jag vet är det. Jag väntar ut. Ser ni att hon kontrollerar 3 gånger och sen går hon vidare? Där hon analyserade på kartongen satt en bit bara en liten stund innan.

Här ligger det en bit på plats.

För att inte främja att de bara pekar utan analys så får min hund aldrig belöning utan att ha nosat först. Det ser man här. När hon släpper markeringen så måste hon ALLTID nosa upp den igen. Hon får en ny chans helt enkelt. Om hon bara hade pekat tillbaka efter att ha tittat bort så hade jag väntat på en kontroll. I början belönar jag kontrollen och lägger sedan till mer och mer stadga.

När jag inte är helt nöjd med markeringen så brukar jag oftast bara belöna socialt (om min hjärna hänger med!). Då blir det en kontrast mellan att göra en perfekt markering och en slarvig markering, men utan att ”bestraffa” själva hittandet genom att bryta.

Tycker det är komplext att hantera situationer där hunden faktiskt hittat rätt, men markeringen inte är bra. Du vill kanske belöna för hittandet, men inte för markeringen. Så det här är min kompromiss. Det blir ”rätt” men det är ingenting som sticker ut så hunden kommer ihåg. Ju mer känslor hunden har, desto snabbare lär den sig. När du använder klicker så skapar du stora känslor vilket gör att det blir en större inlärning. Så det här sättet är mer neutralt.

Hur brukar du göra?

Ännu en analys av kvarvarande doft. Hade du sagt ”markerat”?

Hur många gånger analyserar hon här? Den här gömman hittade hon direkt efter felmarkeringen i soffan. Jag visste att hon kunde felmarkera, så jag var extra noga med att kolla på analysen och ha tålamod med beslutet att bestämt markera.

Har ni sett något av detta hos era hundar? Hur ofta upplever ni att dom felmarkerar? Har ni analyserat om det är kvarvarande doft? Hundarna kan ju bli ganska frustrerade när de stöter på kvarvarande doft och inte vet hur de ska hantera det. Kvarvarande doft finns överallt där vi tränat med kong. Så jag tycker det är lite schysstare mot hunden att träna att skita i den och bli riktigt säker på doftbilden vi vill ha. Man kan säga att man kalibrerar ”the scent threshold” (dofttröskeln – gränsvärdet för hur mycket doft som ska finnas för att utlösa markering)

Nackdelen med detta är att dom kan blir FÖR noga med doftbilden. Du behöver verkligen generalisera doften på Kongen. Tränar du till exempel ofta med samma bitar, eller bara dina bitar, så kommer hunden gå vidare efter analys. Den doftbilden har blivit kategoriserad under ”dofter som liknar men som vi inte ska markera på”. Så vid sidan av träning på att lämna kvarvarande doft, så måste du också träna med väldigt varierad doftbild av kong.

Vi ser ju vad som är kong, vi vet, och behöver helt enkelt förklara alla olika doftbilder som är kong. Essensen liksom.

Publicerad den Lämna en kommentar

Årskrönika 2021

 

2021 har varit ett omtumlande år.

Jag har varit på läger i specialsök och gått två olika utbildningar. Det har varit så roligt men också lite jobbigt. Som de flesta vet så finns det oändligt många sätt att träna hund på. Många olika åsikter och erfarenheter. Ibland går det jag lärt mig tvärt emot vad jag just då lär mig. Då är det tur att min inställning är att det finns inga rätt eller fel. Allting har för- och nackdelar beroende på vad vi är för individer, vad vi har för hundar och vad vi vill uppnå.

När jag själv fick arbeta på ett helt annat sätt än jag är van vid så blev jag frustrerad och kände att jag inte kom framåt. Men jag bestämde mig att jag skulle göra detta och måste då ändra min attityd. Jag behövde ändra sättet jag blev besviken på mig själv när det inte gick rätt. Karma är en extremt känslig individ som bara vill göra mig glad. Vad jag än gör med henne så säger hon bara ”yes, ma’m!” och gör sitt allra bästa med den information jag ger henne. Ibland ger jag fel information, och då blir det ju inte helt rätt. Besvikelsen på mig själv ger känslor som får Karma att känna sig otillräcklig. Hon förstår ju inte att det är mig själv jag är besviken på!

Men jag har kämpat och utvecklats som människa, kunnat ändra på mina känslor och faktiskt ta mig igenom de svårigheter jag stött på. Sen klarade jag utbildningen och det var så häftigt att se vad Karma kan! Att hon lärde sig ett nytt preparat på en dag och kunde söka fint och markera! Mitt självförtroende har ökat avsevärt och jag har också fått en bättre relation med mina hundar. Fantastiskt! Man ska inte ge upp!

Med detta har jag ju fått massa verktyg som passar olika hundar och förare. Det gör att jag kan individanpassa mycket bättre och se vilka för- och nackdelar de olika sätten att tänka medför.

Målet under början på det här året är att sortera i all kunskap och sätta ihop ett dokument där det tydligt framgår vilka individer de olika metoderna passar och vad de kan leda till för problem. Jag kan dessutom vara kreativ med övningarna och på så sätt utveckla träningsmetoder och sätt att tänka. Det är verkligen fantastiskt att jag får vara en del av detta!

En av de största vinsterna jag tagit med mig från mina utbildningar är insikten att hunden är SPECIELL! Det är inte vilket djur som helst, utan ett djur som varit tillsammans med oss i 30 000 år. När jag har tränat tidigare så har jag sett det som förstärkning av beteenden med hjälp av belöning i form av godis eller leksak. Med det har jag ju faktiskt glömt bort relationen. En hund vill vara med DIG och dina känslor av kärlek och glädje är också värt något i deras ögon. Jag har jobbat på detta. Framkalla oxytocin (kärlekshormon) via ögonkontakt och mys. Pratar mer med mina hundar när jag tränar och förklarar hur duktiga de är utan att det behöver följas av en godis.. och tänk, det fungerar! Helt plötsligt har jag ett verktyg att ta med mig när det blir svårt för hunden i söket där vi inte får belöna med just godis eller leksak. Tänk att min hund vill jobba bara för mig. Kärlek!

Året har också inneburit att vi köpt ett fritidshus i södra alperna. Det är FANTASTISKT! Jag önskar jag kunde dela med mig av all tur jag har i livet till de som inte har så tur. 2022 planerar jag att ni också ska få chansen att uppleva alperna genom att anordna läger i specialsök där. Så vill ni slippa hemska november i Sverige så är ni välkomna till soliga Frankrike! Det är bara att hålla utkik på hemsidan. Jag kommer göra en separat sida med så mycket information om lägret som går att finna.

Rusa har blivit gammal, 11 år, och det märks egentligen inte. Men under året så slog hon av en tand som jag inte fick möjlighet att åtgärda pga höga levervärden. Hon fick mer och mer ont och även om det inte syntes när vi var ute så var det hemskt att se henne inne. När jag sen upptäckte att hennes käke trasats söder av gammal inflammation (på andra sidan!) så förstod jag att hon klarar mycket smärta utan att visa särskilt mycket. En bit av käken hade lossnat och efter att ha behandlat levern så blev värdena så pass bra att vi kunde operera. Då upptäcktes skada på käkbenet i både ena överkäken och jättemycket i ena underkäken. Hon fick operera bort en stor molartand och plocka bort trasiga bitar, så nu verkar det vara mycket bättre! Dock vet jag inte hur smärtstillande behandlingen har påverkat levern, så det kommer vi behöva utreda vidare.

Jag har också hittat runda hårda knölar lite här och där. Jämför med mina egna muskelknutar och tycker inte det verkar vara det. Inte heller fett som är mjukt (hon har såna knölar också). Ryggen har en svullnad som verkar vara inflammation och hon är svag i vänster bak. Däremot är hon fortfarande glad och pigg på promenaderna men har svårt att gå i trappor. Jag skulle gärna fortsätta med NSAID för att få bort det här, men då har vi ju det där med levern.

Hon har fått följa med till Frankrike och uppleva så mycket fina saker. Och även om det varit lite tungt att bara gå upp och ner (inget är ju platt där!) så tycker jag det varit värt det. Hon har varit så GLAD! Det är dock sista gången hon får följa med dit för våra äventyr är lite för tuffa för henne.

Jag har startat några Specialsöksprov med varierande resultat. Karma är jätteduktig men också känslig. Av nån anledning blev jag så himla nervös och stressad att det märktes direkt på henne. Jag glömde stora delar av området och fick en felmarkering av frustration. Hon felmarkerar endast högt när hon är frustrerad och det är sen jag varit oklar i att förklara hur vi gör med höga gömmor. Det märks direkt att det är en frustrationsmarkering och nu har jag satt upp en plan för hur jag ska göra det tydligare för henne.

Sista provet jag var på, efter mycket studerande på Hundcampus, så har jag hittat bra samarbete och bra sätt att stödja karma när hon blir osäker. Jag är så stolt över vår utveckling! Vi hann inte med hela området för vårt sätt att arbeta är lite för noggrant. Att anpassa söket efter stora områden är ingenting vi tränat på, men nu när jag ser att utvecklingen går mot det så lägger jag upp en plan hur jag ska kunna visa henne att söka på olika sätt beroende på hur jag gör mitt påvis. Det är en spännande utmaning! Vi får se hur denna sport utvecklas i slutändan, men det har varit superkul att få vara med i utvecklingen!

2022 är det år då jag ska värdera mig själv och mina kunskaper på rätt sätt. Då jag ska få utvecklas och hjälpa så många som möjligt att nå sina mål i träningen och bara ha riktigt riktigt kul! Planen är att till hösten utbilda mig till provledare och få ännu bättre insyn i SBK specialsöksprov. Jag kommer fortsätta hålla kurser på brukshundsklubbar som avtalsinstruktör och har redan blivit inbjuden till Haninge BK. Ska bli så kul och spännande att hålla kurs för en ny klubb. Annars fortsätter jag hjälpa till med det jag kan inom gränsen för vad jag orkar. Jag håller på att få en riktig balans i livet som jag inte haft någon gång förut. Det kan ni som kursare ta åt er av. Det är ni som gör det möjligt! (

Jag hoppas vi ses under året!

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Att vara sin egen.

Marknadsföring, tillväxt, misstänksamhet, vinst, pengar…

Varje dag och överallt ser jag stora affischer, annonser, inlägg om hur fel saker är eller hur något annat är det enda sättet. Folk hackar ner på varandra eller gör sig onaturliga för att vara det en tror att den stora massan uppskattar.

Jag vill bli accepterad som den jag är, även om jag kanske inte passar in i samhället som jag borde. Jag har jobbat sjukt mycket med mig själv för att anpassa mig och oftast märks det inte hur ”malplacé” jag känner mig. Men äntligen har jag mitt eget företag, där jag kan förespråka mina egna värderingar och sätt att vara. Jag vill dela med mig av kärlek och glädje över att vi faktiskt är olika. Att det inte finns rätt och fel sätt att göra saker på, utan att det faktiskt är upp till varje person att välja hur de vill vara. Allting har konsekvenser som leder en på olika vägar. Allra oftast är det en krokig resa till målet.

Jag har haft flera jobb men aldrig lyckats stanna kvar, för jag känt mig tvungen att vara någon annan än jag är. Det är så tydliga regler och ramar för hur jag ska vara och vad jag kan säga. Jag har känt att jag helst ska vara tom och bara fylla på med någon annans bild av vad som säljer. Vinst! Pengar!

För mig är det inte viktigt. Jag gillar egentligen inte pengar alls och tycker det är jobbigt att ta betalt. Men samtidigt så måste jag överleva, så lite behöver jag ju få in. Jag försöker hålla kurspriserna nere så att hundträning inte ska bli något som bara är för folk med pengar.

Jag vill så gärna spendera min tid med att hjälpa andra och skänka glädje, för det ger mig mer än pengar. Att se ett ekipage utvecklas är en fantastisk känsla och dom som kommer till mig får lära sig att hantera min glädje som störning i träningen.

Jag tycker om att investera mycket tid och energi i mina kursdeltagare. Jag klurar och funderar hur jag kan anpassa övningarna för att få fram både rätt känsla och beteende. Jag respekterar alla oavsett hur vi väljer att vara och hantera situationer.

Jag vill inte bli känd eller hamna på nån piedestal. Det ger för mycket uppmärksamhet och gör lätt att negativa krafter tar över. Jag känner mig så glad över att få följa samma ekipage över tid och märka hur de utvecklas. Hur vi kan ha roligt tillsammans och hitta på lösningar på problem och uppskatta framstegen. Jag har hellre färre kurser och orkar engagera mig ordentligt i mina kursare än att ha mer pengar att spendera på saker jag egentligen inte behöver.

Just nu är min äldre hund sjuk och jag vet inte hur länge hon kommer må bra. Jag har spenderat extremt mycket tid med tanken att livet kommer vara så tråkigt när hon inte finns här mer. Men det är ju helt galet. Vi lever ju nu och istället ska jag satsa på att visa kärlek och ha roligt med henne varje dag. Det påminner mig också om att uppskatta det jag har även i andra delar av livet. Livet finns i de vi tycker om och det fina vi kan se i världen. När var senaste gången du tittade på allt det du ser med ögon öppna för vackra saker.

Just nu matas vi av så mycket negativitet att vi tror det mörka är det normala. Det som vi alla ska fokusera på. Det är något vi bara kan ändra på genom att aktivt välja att se den andra sidan. Det finns inte bara svart och vitt. Allting har positiva och negativa sidor. Försök leta efter den positiva delen även om den är liten. Lättare sagt än gjort, men ingenting kan förändras utan att vi jobbar för det!

Titta upp på månen ikväll, eller kanske ner på en blomma. Se in i din hunds ögon. Var tacksam för att det fortfarande finns. Ta en stund varje dag till att se vad du kan vara tacksam över i livet.

Om det är någon som känner att mitt sätt inte är det rätta, ja, då finns det andra att ta kontakt med. Jag rekommenderar gärna duktiga instruktörer, för det finns det gott om!

Kärlek till er alla och våga vara som ni vill!

Publicerad den Lämna en kommentar

Kongens doftbild

När jag håller kurs och surfar runt stöter jag ofta på frågan hur vi kan få Kongen att bli ”ren” från annan doft än själva Konglukten. Vi vill att Kongen ska lukta så likadant som möjligt och ofta tänker vi att Kong Classic är de enda som luktar likadant oavsett var och när dom kommer ifrån. Frågor uppstår ofta kring ifall de andra röda leksakerna från Kong luktar likadant och därför kan användas att göra bitar av.

Det är ingen lätt fråga att svara på, men eftersom jag är nyfiken så har jag såklart gjort lite research.

Vad är doft?
Först och främst behöver vi förstå hur doft funkar och hur hunden kan fånga upp och analysera dofter på ett sånt avancerat sätt. Det kan förstås bli en hel uppsats, så jag håller mig till att berätta att doft egentligen är molekyler, sammansatta på olika sätt. Dessa förvandlas till gasform och släpps ut i luften i olika hastighet beroende på deras tyngd. De lättare molekylerna ger mer doft men försvinner fortare än de tyngre molekylerna som har en mindre doftbild men som varar länge. Alla typer av doftmolekyler avdunstar från allt runt omkring ungefär som ljusets studsande hjälper oss att se.

Det här med molekyler och hur de agerar är ett komplicerat ämne, men i grund och botten handlar det om att molekyler från ämnet blir till gas beroende på temperatur, luftfuktighet, vind, och andra faktorer i miljön. Vissa har lättare att flyga iväg, och andra tar längre tid. De binder sig olika lätt till luft, vatten, olja beroende på vad det handlar om för molekyl. Så allting som rör i något får molekylerna på sig, och då fastnar vissa längre än andra just där.

När dessa flygande molekyler når nosen så finns det receptorer som tar emot dessa och skickar vidare till hjärnan för analys. För att detta ska kunna ske så behövs det någon form av fukt så molekylerna fastnar på mottagarna. 

Vi människor använder vårt luktsinne extremt mycket mindre än vår syn, och detta gör det otroligt svårt för oss att sätta oss in i hundens komplicerade luktuppfattning. Vi tänker att de är som oss, som främst använder synen för att navigera sig i världen. Men hundar har generellt rätt dålig syn om vi jämför med människan. De ser inte alla färger och kanske inte lika tydligt som oss, men föremål i rörelse ser de relativt bra. De är helt enkelt utvecklade efter vad de är gjorda för: överlevnad.

Detta har ju såklart ändrats under människans urval av hundar och nu har vi olika raser som använder ögonen på olika sätt. Om vi ser till vinthundar, som ett exempel, så jagar de mest med synen och är kanske därför mer lika oss människor när det gäller hur vi uppfattar världen? Vi vet egentligen ganska lite om hunden när det kommer till kritan.

Men något vi vet är att hunden kan fånga upp dofter som inte är större än en molekyl. De samlar ihop fler och fler av dessa inne i nosen tills hjärnan kan uppfatta vad det är. De kan alltså uppfatta allting runt ikring oss, hela tiden, i minsta detalj. 

Jag funderar ofta på hur de kan sortera bland all information!

Kongens molekyler
Det är många som håller på med Specialsök som också tränar Nose Work. Här kan vi se en rätt stor skillnad i molekylernas beteende och form. Hydrolatet innehåller många lätta mokelyler som blir till gas snabbt och försvinner då även relativt snabbt, medan Kongen består av naturgummi som har mycket tyngre molekyler som stannar på platsen lättare. Doftbilden av Kong blir dessutom mindre eftersom molekylerna inte flyger lika lätt.

Kongen består bland annat av naturgummi, ett ämne som ursprungligen kommer från träd och växter, och som är oljigt i konsistensen. Enligt School of Canine Science (jag hittar inte källan just nu) så avger gummit 43 olika ämnen som blir till gas. I naturgummi är det framförallt 3 ämnen som ingår i doftkombinationen.

  • Limonene – Luktar citrus
  • Trimethylaminuria – Luktar rutten fisk och kiss
  • Dimethoxyphenol – Har en rökig och träig lukt.

Kong Classic i sig har ju såklart en hemlig sammansättning som vi aldrig kommer få reda på. Men förutom naturgummi så vet vi ju att den innehåller rödfärg. Rödfärg luktar också såklart!

Är alla Röda Kongleksaker av samma material?
Jag har varit i kontakt med Kong när det gäller sammansättningen och de har berättat att alla röda Kongleksaker i gummi har samma blandning, men att eftersom de kokas vid olika tillfällen så har alla ”batcher” (hopkok) något olika sammansättning. 

När det gäller doftbild så påverkas ju den av ALLT. Det betyder alltså att det inte är säkert att alla röd KONG classic har exakt samma lukt (prova själv lukta på Kongar som du köpt på olika ställen). Blandningen är som sagt densamma för alla röda gummi produkterna, men även där kan det variera i doftbilden på samma sätt som i Röd Kong Classic. Frisbeen har dock ett annat ämne i också som gör att den kan flyta. Iallafall den nyare versionen.

Går det att rena Kongdoften?
Nu vet vi att det finns många röda Kongprodukter som luktar lika, men ändå olika, och vi vet att hundar känner extremt små mängder av ämnen. Går Kongen verkligen att göra ”ren”? Vi talar om att koka den, och det gör vi ju för att desinficera till exempel. Men vad gör det med doftbilden i slutändan? Det vet vi inte riktigt. Eller, vet du?

Vi har också att lämna Kongbitarna ute under en längre tid. Då försvinner absolut lukt från dom, men läggs det inte till nya? Pollen i luften? Ämnen från föremål runt ikring?

Utan hundens luktsinne så kommer vi lekmän inte kunna veta. Men jag tror att alla Röda Kongar har samma grundsammansättning, och det är ju det viktigaste. Hunden måste lära sig den essentiella lukten som är unik för just Kong. Den får lära sig att oavsett vad den är blandad med, så är det just Röd Kong vi letar efter. 

Hantering av Kong
Vi blir ofta uppmanade att ta i Kongen så lite som möjligt. Att koka den eller lämna den ute. Sedan använda platshandskar och pincett. Det är ett bra tänk, för våra feta händer sätter sjukt mycket spår och den doften har dessutom ett värde för hunden. Så din egen doft kan lätt bli utlösande faktorn. Det som hunden förstår att vi ska leta efter. Så vill vi ju inte att det blir. 

Så trixa lite i början så att hunden lär sig att det inte är dina fingeravtryck de ska leta efter, men börja ganska snart att variera doftbilden. 

Ju fler olika sätt du presenterar lukten på, desto mer kan hunden generalisera vad vi letar efter, den grundläggande molekylsammansättningen. Att tänka på detta sätt gör också att det blir lättare att träna. Det gör då ingenting om du tar på Kongarna, bara du tar på andra ställen också (Kongen blir då utlösande), men tänk på att inte bara köra på dina egna bitar utan byt med dina kompisar. Låt dom gömma. Alla rör sig i olika miljöer och har olika dofter kring sig, så andras Kongar fångar upp en massa molekyler som vi inte har. 

Testa själv!
Testa om din hund förstår essentiella doftbilden. Markerar den på en Kongbit blandad i kaffe? Kan den markera på en Kongbit som bara varit hos någon okänd? En som legat ute i några månader? En som varit med och suttit på massa olika ställen? 

Jag har märkt att i början markerade inte Karma på gamla Kongbitar (1-3 månader på sökplatsen), men då behövde jag bara presentera den doftbilden som rätt också. Ju mer erfarenhet hunden får, desto mer kan den generalisera vad den letar efter. Så var inte rädd för att träna bara för att du inte har plasthandskar med dig! 

Är ni med på en utmaning? Hur många olika blandningar av Kongens doftbilder klarar din hund? Bara fantasin sätter gränser. Skriv gärna en kommentar om hur det går! 

Publicerad den 2 kommentarer

Relation, kommunikation och värdeladdning

Jag har jobbat en del med värdeladdning på senaste och har på så sätt börjat fundera lite kring konceptet. Hur ofta har vi inte sagt ”hunden ska klara det med bara social belöning”? Var kommer det där ”bara” ifrån?

Ni kanske, som jag, är väldigt färgad av Behaviorismen i er träning.

Det handlar om förstärkning av beteenden. De kan öka eller minska med att vi tillför eller tar bort en förstärkare. Förstärkaren kan vara vad som helst. Det vi tänker på först är belöning i form av godis eller leksak. Det här sättet att träna är väldigt mekaniskt och mycket av träningen gör beteendena automatiska. Det är ett väldigt effektivt sätt att planera och träna fram specifika beteenden. Vi kan träna vilket djur som helst till att utföra det vi vill genom att tillföra något som är viktigt för djurets överlevnad. 

Men det är just det, vi pratar om beteenden, inte känslor, relation och sociala strukturer. När jag lägger upp mina träningsplaner så jobbar jag med att förstärka olika beteenden med hjälp av belöningsord eller klicker som sedan leder till någon form av tillfredställelse av naturliga behov eller instinkter. Då menar jag till exempel jaktbeteenden (lek) och föda (belöningsgodis). Jag ser ett beteende och förstärker det så det upprepas oftare. Detta kan ske mer eller mindre medvetet. Oftast spelar inte det sociala in i detta sätt att träna, utan vi arbetar med beteendeförändring. Detta är mycket effektivt och vi kan snabbt se resultat med riktigt komplicerade övningar. Men när du kommer in på planen under tävling, och dessa förstärkningar helt plötsligt uteblir. Vad händer då?

Hundar är speciella
Hunden har funnits med människan i 30 000 år och har dessutom blivit utvalda för sina egenskaper i samarbetet med människan. Hundar och vargar har väldigt lika sociala strukturer som människan, och detta har såklart färgat vår relation till hunden. De förstår oss alltså mycket mer än vad vi tidigare velat tro. 

Forskning har visat flera speciella reaktioner från hundar som inte alltid finns hos andra djur (även vargen som ändå är en nära släkting).

  • De går gärna dit vi människor pekar och tittar. 
  • De väljer hellre ett föremål som vi har tagit i eller visat intresse för än andra likadana föremål.
  • De kan läsa av våra ansiktsuttryck och reagerar olika på dessa. 
  • De kan känna och lukta sig till våra känslor. 
  • De tittar oss i ögonen och uppskattar denna kontakt. 
  • Förutom ögonkontakten så ger klappar och mys en boost av Oxytocin och därmed välmående, hos både hund och människa. Detta kan liknas med motsvarande känslor som hos små barn.
  • Vi kan se på MR-röntgen att det är samma delar av hjärnan, likt människor, som aktiveras när de blir uppmärksammade med röst och beröring.
  • Hunden skapar ett starkt emotionellt band till människor som inte bara är baserat på naturliga behov, som mat och skydd från faror.
  • Hundar behöver inte vara unga för att skapa band till en människa. De kan även som vuxna skapa starka relationer med oss. Inom djurvärlden är detta unikt för hunden. 
  • Hundar tenderar att spegla sin människas känslor.
  • Hunden söker emotionellt stöd hon människan vid osäkerhet. 
  • Hundar förstår massor av våra ord och kan till och med skilja på verb och substantiv! ”Ge mig bollen” –> ”Peka på bollen” –> ”Peka på grisen”
  • Hunden har utvecklat speciella muskler i ansiktet för att bättre kunna kommunicera med oss. 

Människan kommer säkerligen upptäcka ännu fler saker när det gäller hundens relation till oss. Men eftersom vi aldrig kommer veta hur och vad hundar egentligen tänker, så kommer vi aldrig förstå fullt ut hur speciell vår relation är. Det enda du kan göra är att främja er egen relation och vara öppen för att hunden hela tiden försöker kommunicera med dig. 

Men hur påverkar detta er träning?
Nu kan du ta bort det där ”bara” från din sociala belöning. Din ögonkontakt och glädje är viktigare än du tror. Att skapa en relation och ett samarbete med din hund gör stor skillnad.

Hunden ska såklart ses som ett rovdjur som det är, men det är ett speciellt rovdjur. Det är ett rovdjur som liknar oss. Som har formats att leva nära människan och spendera mycket av sin vakna tid att försöka kommunicera med oss. Så en hel del har vi faktiskt gemensamt.

Nu när jag jobbar med Specialsök så känner jag mig ofta osäker. Jag vet inte alltid vad som förväntas av oss som ekipage och jag jobbar hårt med att förstå och anpassa mig. Jag är med på läger, går kurser och utbildningar, diskuterar och har utbyte av erfarenheter med andra som håller på med samma sak som mig. När jag själv går kurs, eller prov, blir jag ofta nervös och kan tycka det är lite jobbigt.

När jag var med på lägret i Vadstena med mycket erfarna ledare, som jobbar både operativt själv och även utbildar andra ekipage, så kom jag dit med förväntan men också lite skräckblandad förtjusning. Vad skulle dom tycka om vår träning och resultat av denna? Hade vi tränat så vi fick helt fel resultat?

Sen fick vi beröm. Fina ord visar att vi är på rätt väg. Dom här små orden betydde så himla mycket för mig. Dom gjorde mig glad, jag fick bättre självförtroende och träningen blev mindre prestigefylld och roligare. Jag åkte hem med en riktigt bra känsla! Den där ”bara social belöning” var mer värd än någon chokladbit. Jag kände mig stolt. Det var ju inte heller vem som helst som gav mig berömmet, det var någon som jag ser upp till.

Har ni tänkt på att hunden kanske reagerar på samma sätt? De vill ju bara göra rätt, vara till lags och göra oss glada. De har en stark relation med och ser upp till oss. Kanske är det så att ditt beröm betyder lika mycket för din hund som när någon du ser upp till berömmer dig? Fundera på saken.

Vad händer när du tittar din hund i ögonen? När du blir riktigt glad om de klarar av en uppgift? Hur reagerar de på din besvikelse?

Det är bara du som kan ändra ditt sätt att tänka, känna och agera. Hunden är bara en spegel av det du förmedlar.

Det är en lek, inte ett jobb. 
Tänk bort den där prestationsångesten och besvikelsen när det inte går som du tänkt. Hunden känner av det (även om det är riktat mot dig själv) och tror den är orsaken till frustrationen. Hur kul är det när den inte vet vad som skapar dessa känslor av besvikelse?  Hur ska det då bli som vi vill?

Något som har gjort stor skillnad för mig är att sluta se träningen som ett jobb. Något som mekaniskt ska utföras och ingenting får gå fel. Istället vill jag se det som en lek där vi ska försöka förmedla spelreglerna och vad det hela går ut på. Varje del av informationsutbytet blir olika beroende på vilka som kommunicerar. Hur uppfattar hunden det du försöker lära den? Det kan du bara veta genom att prova och se vad det ger för konsekvenser.

Ord har olika innebörd för oss människor. Tänk vad ordet ”ledarskap” kan skapa diskussioner, till exempel. Det är bara genom att förklara på ett annat sätt som vi kan visa vad vi egentligen menar. Vi må göra det med ord, men vi kan också göra det med sättet vi agerar.

Hundar uppfattar i första hand intonationen och ansiktsuttrycket, precis som vi. Det är en del av den primitiva hjärnan som slår in. Efteråt så analyserar vi vad det egentligen betyder. Det är medvetet och inlärt.

Inlärningen sker genom en öppenhet att ha viljan att förstå vad den andra vill förmedla. Det vet vi ju att hunden är bra på! Bättre än oss människor, skulle jag vilja säga. Vi har tendens att stänga in oss i vår egen värld och bara utgå från våra egna erfarenheter och upplevelser (Var tror ni fördomar kommer ifrån?).

Prova olika sätt att försöka få din hund att förstå vad du vill. Våga kommunicera! Dyker det upp problem på vägen så har ni bara missförstått varandra, då behöver du förklara på ett annat sätt. Det går ju inte att bara höja rösten och säga samma sak igen och igen. Tänk om nån pratar arabiska och du förstår ingenting. Då hjälper det inte att upprepa, bli irriterad eller höja rösten. Men kanske ni kan förstå varandra på något annat sätt?

Bara att byta ordet ”jobb” mot ”lek” gör extremt stor skillnad för hur jag ser på vår träning och kommunikation. Allt kan vara kul om vi bara inser det!

Värdeladdning
Nu kanske ni funderar över rubriken. Vad har detta med värdeladdning att göra? Vad betyder värdeladdning?

Värdeladdning betyder för mig att göra något mer värt för mig. Det smittar av sig på min hund som också blir intresserad och nyfiken på vad det kan vara som är så värdefullt. Det blir en del i det sociala spelet som är så viktigt för oss alla. Både människor och hundar.

Har ni provat att visa och känna att något är mycket värt för er, och sett hur hunden reagerar på det? Helt plötsligt är allting annat mycket mindre intressant. Ju roligare ni har, och desto mer ni tycker om att ha ett utbyte och ett värde i själva uppgiften, desto mindre värd blir omgivningen. Motivation övervinner distraktion, oavsett om den är social eller instinktiv. Det blir ”ni mot världen”.

Ni har säkert sett hur stolt er hund kan bli när dom kämpat för att hitta något. Det är värdefullt för hunden! Leken att hitta saken och få bekräftelse gör dom så stolta. Det är så himla fint!

När jag tänker på att värdeladda saker eller relationer, så pratar jag inte bara om att leka och ha kul (som såklart är en viktig del i det hela) men också att titta varandra i ögonen, mysa och kommunicera. Lek och bekräftelse ger bägge en starkare relation, men de kan ge helt olika känslor. Känsloläge, aktivitetsnivå och allt där emellan påverkar hur hunden lär sig olika saker. Så det är verkligen värt att jobba med både kommunikationen, den sociala relationen och leken.

Nu behöver du bara bygga upp er relation så din hund ser upp till dig. Att ni har kul ihop och att ni kan bekräfta när ni förstår varandra. Hur du jobbar upp en bra relation till din hund är ju ett ämne som kan vara hur stort som helst, så det tar vi en annan gång.

Källor:

  • Per Jensen
  •      ”Förstår hunden emotionella ansiktsuttryck?”

         ”Vad händer i den glada hundens hjärna?”

         ”Se din hund i ögonen och må bra”

  • School of Canine Science
  •       ”Learning Theory: Behaviourism”

  • Ádám Miklósi
  •      ”The dog – A natural history” 

  • Christina Hunger
  •      ”How Stella learned to talk”

  • Virginia Morell – National Geographic
  • Dr. John Pilley
  • Publicerad den 2 kommentarer

    Creative Dogtraining – Min filosofi

    Jag lever efter en filosofi och det är ”det finns inga rätt eller fel, bara för- och nackdelar”. 

    Det gör att jag är öppen för möjligheter. Jag behöver inte bli fast i att försöka göra rätt. Det som vi ser som rätt är oftast det vi redan känner till. Vi drar slutsatser för enkelhetens skull.

    Vanor
    Det finns en anledning till det. Vi har två olika system när det kommer till valmöjligheter; System 1 och System 2. Det första är det som vi har snabb tillgång till. Det hjälper dig att ta enkla beslut i vardagen och det är vad vi kallar vanor. Detta system gör att vi inte behöver använda särskilt mycket av hjärnans energi och kan spara den till annat. 

    Jag har ett exempel. Jag flyttade till huset vi bor i 2013. Tiden går. Här om dagen gick jag på promenad i skogen bakom vårt hus. Vi har flera slingor vi brukar gå och just denna dag bestämde jag mig för att ta rundan i motsatt håll. Oj! Det fick mig att tänka på att under alla dessa år kan jag räkna på fingrarna hur många gånger jag gått i den riktningen. Varför?

    Jo, precis av anledningen jag nämnde tidigare; vi sparar hjärnans energi. Jag bara går och tänker inte. I hundträning gör vi gärna samma sak som vi alltid gjort. Det är så mycket enklare! Det har gett resultat förut, varför ska det inte ge resultat nu. 

    Och resultatet kommer säkert, tills du stöter på en hund som inte alls fungerar som den du tidigare haft. Helt plötsligt fungerar inte det gamla längre. Många ger då upp, blir frustrerade eller irriterade. Kanske är det svårt att se utanför boxen. 

    Detta är min starka sida. Jag tycker om att riva sönder boxen och famla i mörkret efter nya sätt att arbeta. Det må kräva energi från många andra delar av hjärnan, vilket gör mig lite mer förvirrad, men det är sånt man får ta.

    Vi ska inte sticka under stolarna med att vi alla har vanor.

    Kreativitet byggs från gamla stenar
    För att vara kreativ behövs en kunskapsbas att bygga vidare på. Det måste finnas ett intresse att lära sig saker och utnyttja redan känd kunskap på nya sätt. Ju mer vi vet, desto mer kan vi utvecklas och fortare går det. Det är något vi ser om vi undersöker historien. Utvecklingen går bara fortare och fortare för vi har mer och mer kunskap att bygga vidare på. Vi behöver inte uppfinna hjulet flera gånger men kan göra det bättre och bättre. 

    Jag älskar att skaffa mig ny kunskap och letar jämt efter mer. Jag spenderat stora delar av livet att vara nyfiken på hundar och hur dom fungerar. Jag kan aldrig helt acceptera något utan att fråga varför och gör allt för att ta reda på det. 

    Detta gör att jag har väldigt svårt för matte. Jag kan inte bara lära mig regler och formler bara för ”att så är det”. Var kommer siffror ifrån? Matematik är ett språk som alla andra, men jag kan inte förstå betydelsen och det gör mig frustrerad. Varför placerar du ett X där? Ett Y där? Varför fungerar Pi som det gör? Vad är det ens? 

    Mina frågor leder till att jag vill veta mer om allting som intresserar mig. Jag lär mig om hundens luktsinne. Hur kan det vara så fantastiskt? Vad händer egentligen där inne? Hur ser det ut? Hur kan en doftmolekyl fastna i en receptor och omvandlas till elektriska signaler som kan tolkas av en grå massa i hjärnan? Beståndsdelarna blir mindre och mindre.

    Det ena leder till det andra. Hur ser en doftmolekyl ut? Hur liten är den egentligen? Hur rör den sig? Hur kombineras den till en doftbild? Hur kan doftbilderna variera så mycket och hunden kan ändå lära sig hitta den? Är det en grundsammansättning som är gemensam för det ämnet de söker efter? Vad består det av? Varför skulle vissa ämnen påverka analysen och inte andra? Varför skulle hunden inte kunna lukta sig till våra känslor? Våra känslor består ju av hormoner och signalsubstanser och vi vet ju att hundar kan lukta sig till molekyler och att molekyler sammansätts för att skapa doftbilder. De kan leta efter dofter från människor som inte är könsmogna. Det baseras ju på en viss sammansättning av hormoner..

    Frågorna tar aldrig slut och inte heller viljan att leta efter svar. 

    Kreativitet handlar om att bygga nytt från kunskaper som redan finns.

    Skapas från misslyckanden
    Jag får en idé utifrån något jag upplevt eller läst. Det börjar med en fråga, leder förbi en massa teori för att testas i verkligheten. Testet blir sällan som jag tänkt. Att prova något leder oftast till att problem uppstår. Nackdelarna blir kända. Men misslyckandena leder till nya frågor och nya idéer. Det forsätter i oändlighet. 

    En stegringsplan skapas för att förändras och få konsekvenser. Konsekvenserna leder till en ny stegringsplan. Hur kan nackdelarna som uppstår lösas? Det leder till en ny stegringsplan. Jag snickrar i oändlighet. Och under tiden lär jag mig mer och mer. Lärandet leder till att jag får fler byggstenar att jobba med. Konstruktionen blir bara större och större. 

    Om jag hade varit rädd för att göra fel hade jag inte kunnat vara kreativ. Jag hade inte lärt mig nya saker och känslan av misslyckande hade fått mig att vilja göra mindre och mindre. Rädsla för misslyckanden är en deprimerande kreativitetsdödare. 

    Jag vågar äntligen tro på mig själv och vågar misslyckas. Det leder till att allting blir ett roligt äventyr. 

    Creative Dogtraining
    Med ”Creative Dogtraining” vill jag dela med mig och inkludera er i min värld av misslyckanden och utveckling.

    Varför tränar vi hund egentligen? Jag gör det för att göra roliga saker med mina bästa vänner. Att ha kul är det allra viktigaste.

    Hoppa gärna på tåget och vänd några tårar till skratt på vägen.

    Destination: Okänd

    Publicerad den Lämna en kommentar

    Vad hände? … Jag har inte tränat på det

    Det enda vi vet är att vi inte allt kan veta

    När något händer i mitt samarbete med hundarna söker jag efter en möjlig orsak.

    Jag kan leta igenom forskning och lyssna på andras erfarenheter, men i slutändan är det bara ”educated guesses” för vi kan aldrig veta exakt vad som försiggår i deras huvuden. 

    Att fråga sig varför gör att vi utvecklas, lär oss och blir bättre hundtränare.

    Som alltid när vi tränar och tävlar hund så går det inte alltid som vi har tänkt. Det kan vara väldigt frustrerande och vi kanske blir besvikna eller irriterade. Kanske hunden eller du har en dålig dag, det händer ju den bästa eller så kan det faktiskt vara så att situationen ni hamnat i är ny för er. 

    Det är så mycket att ta hänsyn till när vi tränar hund, och allt som oftast kan vi inte säga att det är någons fel, vi har bara inte tränat på just det. När det går fel så har jag lärt mig att istället för att bli besviken, faktiskt analysera vad som hände. 

    • Hundar är inte lika bra på att generalisera kunskaper på samma sätt som vi. Vi går i skolan, lär oss skriva, sen går vi hem och kan fortsätta träna, för vi kommer ihåg hur vi skulle göra. Hundar fungerar inte riktigt så. De måste göra samma sak i många olika situationer för att förstå att samma gäller överallt. Vem har inte varit med om att hunden kan något superbra hemma, men så kommer vi nån annanstans och helt plötsligt förstår dom ingenting. En hund vill inte jävlas, den strävar efter att få sin belöning och sociala förstärkning. Det beror helt enkelt på att du inte tränat i nog många olika sammanhang. 
    • Hur kände jag mig? Vi vet att hunden kan lukta sig till våra känslor, det är inte så konstigt, det är ju så dom kommunicerar med varandra. Dom är fantastiska på att fånga upp hur vi mår. Vissa hundar är mer känsliga än andra, men både Karma och Rusa har visat mig hur viktigt det är att ta hänsyn till. Var jag på dåligt humör? Nervös? Oavsett hur det var, du har helt enkelt inte tränat dig själv och din hund att hantera dina känslor i den situationen.
    • Var det något nytt? Kanske hunden inte riktigt förstått hur du vill att markeringarna på höga gömmor ska se ut? Kanske du har varit lite otydlig med hur och var du vill att hunden ska markera i just den situationen. All träning är ett utbyte av information. Du kommunicerar till hunden vad du vill på ett sätt som du tror den ska förstå. Men vad uppfattade hunden egentligen? Det kan du bara veta genom att prova och sedan analysera. En kommunikation har alltid en sändare och en mottagare, och mycket kan hända på resan där emellan. Utgå från att hunden vill göra rätt och fundera på om det finns något annat sätt att förklara vad du vill. Vad behöver du göra? … Träna mer!  
    • Var det något som störde? Det är väldigt olika hur lättstörda hundar är och de har olika perioder i livet som också kan påverka. Hormoner som flödar av olika anledningar. Vissa hundar är känsliga för miljön och kanske tycker något var obehagligt. Var det andra hundar, människor eller djur som gjorde det svårt? Du behöver helt enkelt träna mer på störningar och miljöer. Detta behöver du göra separat från söket så du är säker på att hunden är så trygg att det inte påverkar jobbet. 
    • Hur ser doftbilden ut? Ja, det kan vi ju faktiskt inte veta. Visst kan vi läsa hur hunden jobbar och få en liten uppfattning. Men vi har inte deras kapacitet, vi kan inte se hur alla molekyler är sammansatta och rör sig runt. Kyla, värme, vind, föremål, tider, förändringar i sammansättningen av etiketten kan göra så mycket skillnad för hunden. Kanske bitarna är mindre eller större, kanske kongen legat på något ställe och dragit åt sig ny doft som den blandas med. Kanske är det någon annans kong? Kongen har naturliga ingredienser vilka aldrig blir exakt desamma. Varje ”batch” som tillverkas kan därför ha lite annorlunda doftbild och har du då bara tränat på samma bitar så ändras ju doftbilden. Och vi kan ju inte ha någon aning hur mycket. Enda sättet att få hunden att generalisera kongens essentiella doftbild är att träna på så många olika bitar som du bara kan!
    • Hur navigerar hunden för att lokalisera gömman? Scannar hunden sig fram i doftbilden eller söker den noggrant och systematiskt för att upptäcka dofter som inte avger så mycket molekyler? Var doftbilden anpassad efter hundens kunskapsnivå? Du kan behöva träna mer på att öka hundens systematik eller nosfrekvens för att kunna lokalisera väldigt små doftkällor. Vad är svaret på problemet? – Träna mer! 

    Det har visat sig att ju mer mössen känner igen miljön och har förväntan på var doftkällan är, desto mer navigerar den systematiskt istället för att bara följa doftmolnet. Är det samma för hundar?

    Källa: Science Direct

    De senaste veckorna har jag upptäckt något i vår träning som fått mig att försöka hitta svar på varför. Mer om detta i ett annat inlägg! 

    Publicerad den 2 kommentarer

    Vad vill ni söka efter?

    Jag tycker om att analysera och fundera på hur saker hänger ihop. Vad är fördelar och nackdelar? Jag gillar inte att säga att något är rätt eller fel, utan allting beror ju på vad man har för mål och syfte med det man gör. 

    Jag tycker det är sjukt kul att SBK ordnar den här provformen som kommer få så många fler att förstå hur fantastiskt hundens luktsinne är. Hur det utvecklar hundens självförtroende och samarbete med föraren. Att ha riktigt roligt tillsammans är den viktigaste målbilden man kan ha! 

    Nu till ämnet. 

    När vi tränar specialsök så börjar vi på ett träningsämne. Detta kan vara Kong eller te eller något annat som inte är måldoften. Alla ämnen som hunden söker efter kallas på sökspråk för ”etikett”. I helgen fick jag ett tydligt exempel på hur snabbt det går att lära in ett nytt ämne när hunden redan vet vad den ska göra. Några minuter bara! 

    När vi utbildar en sökhund som ska användas i tjänst, så är det viktigt att veta vilken typ av sökhund vi vill ha eftersom träningen ser helt olika ut. Ska du söka bomber, sprängämnen eller minor så är det superviktigt att hunden inte gör fel, vilket är uppenbart. Dessa hundar ska dessutom kunna hitta och markera extremt små doftbilder och aldrig välja bort när dom hittar något. Det finns ”terrorhundar” som såklart måste markera om dom hittar rester av ämnet, även om det inte finns något längre. Då kan vi få en bild av ifall något otrevligt planerats på platsen.

    Ser du till vägglösshundar så ska dom kunna skilja på levande och döda löss med väldigt små doftbilder. Dom behöver vara noggranna och använda hög nosfrekvens. Dock behöver dom inte jobba så högt upp men ska vara säker på att jobba inomhus och inte åsamka nån form av skada på interiören. 

    Barkborrehundar måste däremot kunna känna sin etikett på väldigt stora avstånd och på stora områden med de störningar som finns i skog och mark. 

    Narkotikahundar ska kunna söka efter små och stora mängder och om man tänker rent praktiskt är det nog inte så bra om dom markerar där det funnits något tidigare. För mig känns det iallafall inte helt rätt att visitera, öppna någons skåp eller grejer om man inte kan va säker på att det är något där. Tänk om det är någon som hade skåpet innan som hade narkotika där. 

    I kongsöket som jag jobbar med så använder vi snarare den sista tekniken, det vill säga, hunden ska bara markera där det faktiskt finns Kong. Om man då vill utbilda en hund där detta inte är bra, så blir det att träna på ett annat sätt. 

    I kongsöket vill vi också söka på ett speciellt sätt. Hela området ska noggrant sökas av, systematiskt med ett stabilt utpekande med riktigt stadigt fokus. Hunden ska vara styrbar och ta små och större mängder Kong. Doftbilden är såklart väldigt annorlunda ifall vi söker efter en hel Kong eller en mikrobit. Det är viktigt att träna på allt!

    Min inriktning är framförallt kongsök inför nya provformen, men genom olika utbildningar så får jag också tips och insikt i olika typer av sök. För mig är det viktigaste att förmedla hur fantastisk hundens superkraft är och hur vi alla kan lära oss att använda den för att ha roligt och utvecklas tillsammans. Detta gör vi efter er egen motivation och målbild. 

    Hunden är också fantastisk på att förstå vad vi vill när vi lyckas kommunicera det på ett bra sätt. Allting går att träna om. Det är bara när ni ska jobba med något farligt som det är superviktigt att hunden att gör 100% rätt hela tiden. Annars är det kör, bara kör! 

    Det är alltid bättre att göra misstag i sin träning än att inte träna alls! Problemlösning är ju så spännande. Hur vi kan kommunicera vad vi vill till just denna individ med precis denna förare.