Jag har jobbat en del med värdeladdning på senaste och har på så sätt börjat fundera lite kring konceptet. Hur ofta har vi inte sagt “hunden ska klara det med bara social belöning”? Var kommer det där “bara” ifrån?
Ni kanske, som jag, är väldigt färgad av Behaviorismen i er träning.
Det handlar om förstärkning av beteenden. De kan öka eller minska med att vi tillför eller tar bort en förstärkare. Förstärkaren kan vara vad som helst. Det vi tänker på först är belöning i form av godis eller leksak. Det här sättet att träna är väldigt mekaniskt och mycket av träningen gör beteendena automatiska. Det är ett väldigt effektivt sätt att planera och träna fram specifika beteenden. Vi kan träna vilket djur som helst till att utföra det vi vill genom att tillföra något som är viktigt för djurets överlevnad.
Men det är just det, vi pratar om beteenden, inte känslor, relation och sociala strukturer. När jag lägger upp mina träningsplaner så jobbar jag med att förstärka olika beteenden med hjälp av belöningsord eller klicker som sedan leder till någon form av tillfredställelse av naturliga behov eller instinkter. Då menar jag till exempel jaktbeteenden (lek) och föda (belöningsgodis). Jag ser ett beteende och förstärker det så det upprepas oftare. Detta kan ske mer eller mindre medvetet. Oftast spelar inte det sociala in i detta sätt att träna, utan vi arbetar med beteendeförändring. Detta är mycket effektivt och vi kan snabbt se resultat med riktigt komplicerade övningar. Men när du kommer in på planen under tävling, och dessa förstärkningar helt plötsligt uteblir. Vad händer då?
Hundar är speciella
Hunden har funnits med människan i 30 000 år och har dessutom blivit utvalda för sina egenskaper i samarbetet med människan. Hundar och vargar har väldigt lika sociala strukturer som människan, och detta har såklart färgat vår relation till hunden. De förstår oss alltså mycket mer än vad vi tidigare velat tro.
Forskning har visat flera speciella reaktioner från hundar som inte alltid finns hos andra djur (även vargen som ändå är en nära släkting).
- De går gärna dit vi människor pekar och tittar.
- De väljer hellre ett föremål som vi har tagit i eller visat intresse för än andra likadana föremål.
- De kan läsa av våra ansiktsuttryck och reagerar olika på dessa.
- De kan känna och lukta sig till våra känslor.
- De tittar oss i ögonen och uppskattar denna kontakt.
- Förutom ögonkontakten så ger klappar och mys en boost av Oxytocin och därmed välmående, hos både hund och människa. Detta kan liknas med motsvarande känslor som hos små barn.
- Vi kan se på MR-röntgen att det är samma delar av hjärnan, likt människor, som aktiveras när de blir uppmärksammade med röst och beröring.
- Hunden skapar ett starkt emotionellt band till människor som inte bara är baserat på naturliga behov, som mat och skydd från faror.
- Hundar behöver inte vara unga för att skapa band till en människa. De kan även som vuxna skapa starka relationer med oss. Inom djurvärlden är detta unikt för hunden.
- Hundar tenderar att spegla sin människas känslor.
- Hunden söker emotionellt stöd hon människan vid osäkerhet.
- Hundar förstår massor av våra ord och kan till och med skilja på verb och substantiv! “Ge mig bollen” –> “Peka på bollen” –> “Peka på grisen”
- Hunden har utvecklat speciella muskler i ansiktet för att bättre kunna kommunicera med oss.
Människan kommer säkerligen upptäcka ännu fler saker när det gäller hundens relation till oss. Men eftersom vi aldrig kommer veta hur och vad hundar egentligen tänker, så kommer vi aldrig förstå fullt ut hur speciell vår relation är. Det enda du kan göra är att främja er egen relation och vara öppen för att hunden hela tiden försöker kommunicera med dig.
Men hur påverkar detta er träning?
Nu kan du ta bort det där “bara” från din sociala belöning. Din ögonkontakt och glädje är viktigare än du tror. Att skapa en relation och ett samarbete med din hund gör stor skillnad.
Hunden ska såklart ses som ett rovdjur som det är, men det är ett speciellt rovdjur. Det är ett rovdjur som liknar oss. Som har formats att leva nära människan och spendera mycket av sin vakna tid att försöka kommunicera med oss. Så en hel del har vi faktiskt gemensamt.
Nu när jag jobbar med Specialsök så känner jag mig ofta osäker. Jag vet inte alltid vad som förväntas av oss som ekipage och jag jobbar hårt med att förstå och anpassa mig. Jag är med på läger, går kurser och utbildningar, diskuterar och har utbyte av erfarenheter med andra som håller på med samma sak som mig. När jag själv går kurs, eller prov, blir jag ofta nervös och kan tycka det är lite jobbigt.
När jag var med på lägret i Vadstena med mycket erfarna ledare, som jobbar både operativt själv och även utbildar andra ekipage, så kom jag dit med förväntan men också lite skräckblandad förtjusning. Vad skulle dom tycka om vår träning och resultat av denna? Hade vi tränat så vi fick helt fel resultat?
Sen fick vi beröm. Fina ord visar att vi är på rätt väg. Dom här små orden betydde så himla mycket för mig. Dom gjorde mig glad, jag fick bättre självförtroende och träningen blev mindre prestigefylld och roligare. Jag åkte hem med en riktigt bra känsla! Den där “bara social belöning” var mer värd än någon chokladbit. Jag kände mig stolt. Det var ju inte heller vem som helst som gav mig berömmet, det var någon som jag ser upp till.
Har ni tänkt på att hunden kanske reagerar på samma sätt? De vill ju bara göra rätt, vara till lags och göra oss glada. De har en stark relation med och ser upp till oss. Kanske är det så att ditt beröm betyder lika mycket för din hund som när någon du ser upp till berömmer dig? Fundera på saken.
Vad händer när du tittar din hund i ögonen? När du blir riktigt glad om de klarar av en uppgift? Hur reagerar de på din besvikelse?
Det är bara du som kan ändra ditt sätt att tänka, känna och agera. Hunden är bara en spegel av det du förmedlar.
Det är en lek, inte ett jobb.
Tänk bort den där prestationsångesten och besvikelsen när det inte går som du tänkt. Hunden känner av det (även om det är riktat mot dig själv) och tror den är orsaken till frustrationen. Hur kul är det när den inte vet vad som skapar dessa känslor av besvikelse? Hur ska det då bli som vi vill?
Något som har gjort stor skillnad för mig är att sluta se träningen som ett jobb. Något som mekaniskt ska utföras och ingenting får gå fel. Istället vill jag se det som en lek där vi ska försöka förmedla spelreglerna och vad det hela går ut på. Varje del av informationsutbytet blir olika beroende på vilka som kommunicerar. Hur uppfattar hunden det du försöker lära den? Det kan du bara veta genom att prova och se vad det ger för konsekvenser.
Ord har olika innebörd för oss människor. Tänk vad ordet “ledarskap” kan skapa diskussioner, till exempel. Det är bara genom att förklara på ett annat sätt som vi kan visa vad vi egentligen menar. Vi må göra det med ord, men vi kan också göra det med sättet vi agerar.
Hundar uppfattar i första hand intonationen och ansiktsuttrycket, precis som vi. Det är en del av den primitiva hjärnan som slår in. Efteråt så analyserar vi vad det egentligen betyder. Det är medvetet och inlärt.
Inlärningen sker genom en öppenhet att ha viljan att förstå vad den andra vill förmedla. Det vet vi ju att hunden är bra på! Bättre än oss människor, skulle jag vilja säga. Vi har tendens att stänga in oss i vår egen värld och bara utgå från våra egna erfarenheter och upplevelser (Var tror ni fördomar kommer ifrån?).
Prova olika sätt att försöka få din hund att förstå vad du vill. Våga kommunicera! Dyker det upp problem på vägen så har ni bara missförstått varandra, då behöver du förklara på ett annat sätt. Det går ju inte att bara höja rösten och säga samma sak igen och igen. Tänk om nån pratar arabiska och du förstår ingenting. Då hjälper det inte att upprepa, bli irriterad eller höja rösten. Men kanske ni kan förstå varandra på något annat sätt?
Bara att byta ordet “jobb” mot “lek” gör extremt stor skillnad för hur jag ser på vår träning och kommunikation. Allt kan vara kul om vi bara inser det!
Värdeladdning
Nu kanske ni funderar över rubriken. Vad har detta med värdeladdning att göra? Vad betyder värdeladdning?
Värdeladdning betyder för mig att göra något mer värt för mig. Det smittar av sig på min hund som också blir intresserad och nyfiken på vad det kan vara som är så värdefullt. Det blir en del i det sociala spelet som är så viktigt för oss alla. Både människor och hundar.
Har ni provat att visa och känna att något är mycket värt för er, och sett hur hunden reagerar på det? Helt plötsligt är allting annat mycket mindre intressant. Ju roligare ni har, och desto mer ni tycker om att ha ett utbyte och ett värde i själva uppgiften, desto mindre värd blir omgivningen. Motivation övervinner distraktion, oavsett om den är social eller instinktiv. Det blir “ni mot världen”.
Ni har säkert sett hur stolt er hund kan bli när dom kämpat för att hitta något. Det är värdefullt för hunden! Leken att hitta saken och få bekräftelse gör dom så stolta. Det är så himla fint!
När jag tänker på att värdeladda saker eller relationer, så pratar jag inte bara om att leka och ha kul (som såklart är en viktig del i det hela) men också att titta varandra i ögonen, mysa och kommunicera. Lek och bekräftelse ger bägge en starkare relation, men de kan ge helt olika känslor. Känsloläge, aktivitetsnivå och allt där emellan påverkar hur hunden lär sig olika saker. Så det är verkligen värt att jobba med både kommunikationen, den sociala relationen och leken.
Nu behöver du bara bygga upp er relation så din hund ser upp till dig. Att ni har kul ihop och att ni kan bekräfta när ni förstår varandra. Hur du jobbar upp en bra relation till din hund är ju ett ämne som kan vara hur stort som helst, så det tar vi en annan gång.
Källor:
“Förstår hunden emotionella ansiktsuttryck?”
“Vad händer i den glada hundens hjärna?”
“Se din hund i ögonen och må bra”
“Learning Theory: Behaviourism”
Intressant läsning. Tack för att du delar din kunskap 🙂
/Emil, djursajten.se
tack va roligt att du gillar det! Finns så mycket spännande med hundar som vi inte vet något om ännu!