Jag tänkte ge ett exempel på vilken skillnad belöningsplaceringen kan ha när det gäller problemlösning. När vi tränar in ett moment så kan vi använda belöningsplaceringen till vår fördel, men eftersom alla hundar är individer så kan det dyka upp lite olika problem. Det gör det alltid.
Ett sätt att komma åt problem kan vara att ändra belöningsplaceringen. Det kan göra stor skillnad att skapa förväntan mot en annan plats än den vanliga.
Här nedan kan ni se en film på när jag skulle utvärdera lägre klass brukslydnad 3 veckor innan tävling. Vi hade inte tränat på rätt länge och det vart lite katastrof.
Som ni kan se på filmen så har jag redan insett att jag måste ändra belöningsplaceringen i krypet när hon gör skänkelvikning och rinner iväg framför mig. Som ni kan se på andra filmen brukar jag börja med att använda omvänt lockande i krypet. Det är för att skapa en stadga och förståelse, i filmen är vi nästan i slutet av min stegringsplan för kryp.
Om vi återgår till första filmen så går det att se hur jag istället väljer att kasta belöningen utåt åt sidan. Jag sätter upp kriterier för vad jag tycker är ok och belönar det. Jag väntar mig inte perfektion i början av problemlösningar utan försöker lägga det på en nivå där jag fortfarande kan behålla 80% regeln. När hon är helt ute och cyklar gör jag bara om. När jag får resultat så modifierar jag kriterierna tills det helt närmar sig min målbild.
På filmen längst ner kan ni se vad träningen gav för resultat på tävlingen. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vad jag hann åstadkomma på 3 veckor. Man ska inte underskatta användningen av belöningsplacering!